Mycket lutar nu åt att det verkligen blir Donald J. Trump som blir Republikanernas presidentkandidat i USA. Han har hittills vunnit 15 delstater, vilket är mer än dubbelt så många som hans medtävlare har vunnit tillsammans. På tisdag har han utomordentliga möjligheter att vinna Florida, trots att en av hans främsta motkandidater Marco Rubio representerar Florida i USA:s senat. Jag har svårt att se hur Rubio skulle kunna återhämta sig från ett sådant förödmjukande nederlag.
Det är också svårt att se hur Ted Cruz skulle kunna gå segrande ur primärvalen. Han är ärkekonservativ, representerar den kristna högern och extremt impopulär bland den republikanska eliten i Washington. Han ligger efter Donald J. Trump i valrörelsen och det är svårt att hitta någon bedömare som tror att han skall kunna ta sig förbi.
Trump-kritikerna får i stället sätta sitt hopp till att Trump inte lyckas få ihop tillräckligt många elektorer för att kunna vinna omröstningen i första omgången på partikonventet i sommar. I så fall kommer kanske guvernören från Ohio, den mer mittenorienterade John Kasich att kunna lyftas fram som en motkandidat. Problemet är att Kasich hittills inte lyckats vinna en enda delstat i primärvalen. På tisdag har han chansen (kanske den sista) att ta sig in i matchen genom att vinna sin egen delstat Ohio. Förutsättningarna är goda, och med en klar seger kan han tvätta bort något av förlorarstämpeln och vinna momentum i kampanjen.
Går världen under om Donald J. Trump blir amerikansk president? Jag är inte helt säker på det. Donald J. Trump är en skicklig affärsman och en populist av en svårslagen sort. Han gör en dygd av att säga de allra mest förbjudna och förskräckliga saker - och hans anhängare älskar det. Men jag tror väldigt många av hans anhängare också vet att Trump spelar en roll, och att han inte menar vad han säger. Trump har liknats vid en amerikansk wrestling-brottare, där allt är skådespeleri och alla matcher uppgjorda. Publikens gunst vinns inte genom att vinna matcher, utan genom image, utspel och publikfrieri. (Ja, jag tittade själv en gång i tiden. Vid sidan av Hulk Hogan var Jake the Snake min favorit.)
Men politiskt tror jag Trump egentligen är en pragmatiker. Han inser att han själv inte kommer att ha mycket att vinna på att försöka genomföra en extrem politik. Inbäddad av kloka, modererande republikanska rådgivare kan han domesticeras. Delar av retoriken kommer att finnas kvar, men de konkreta förslagen blir mer konventionella.
Jag hoppas förstås vi aldrig får veta hur Donald J. Trump skulle bli som president. Om han blir republikansk presidentkandidat talar ändå en hel del för att Hillary Clinton kommer att ta hem det.
