Sorg och vrede över dådet i Orlando

Inga ord är tillräckliga för att på ett rättvist sätt gestalta den sorg och vrede som väller fram efter det ohyggliga dådet i Orlando, Florida.

Sorg över så många döda, så många liv som släckts i förtid, så mycket lidande för skadade och för efterlevande. Vrede över våldets grymhet, vrede över hatet mot människor på en gay-klubb, vrede över den extrema självupptagenhet som hemsöker en människa som begår ett dåd av detta slag. Jag vill sällan tala om ondska, men ordet ligger farligt snubblande nära när man tar del av det fasansfulla som har hänt.

Vi vet ännu alldeles för lite om den misstänkte gärningsmannen och om dennes bevekelsegrunder. Jag tror heller inte på några enkla lösningar på dessa skräckens fenomen som masskjutningar utgör. Men visst aktualiseras debatten om vapenlagarna i USA. En läsare av New York Times ger uttryck för vad många känner.

Världen ropar efter försoning. I stället finns risken att dådet i Florida förstärker hat och polarisering. Här krävs ett politiskt ledarskap och ett ansvarstagande som förmår vända det onda som hänt till en samling för gemenskap och stöd för de värden som håller våra samhällen samman, inte minst kärleken till vår nästa. President Barack Obamas tal i kväll om dådet blir en viktig riktningsgivare. May the force be with him.

Uppdaterat kl 21.35. Jodå - som jag trott och hoppats var Obamas kommentar statsmannaaktig och samlande. Desto mer dyster blir man när man ser hur Donald J. Trump på Twitter försöker utnyttja situationen - för att så splittring och hat. 

Så vill Israel förhindra att omvärlden erkänner en palestinsk stat

Redan om några veckor förväntas palestinierna i FN sätta igång den process som syftar till att i september utropa och vinna erkännande för en palestinsk stat. Israel ser med stor oro på palestiniernas initiativ.

Det finns goda skäl för den israeliska oron. Landet är diplomatiskt isolerat och relationerna med USA och president Obama är allt annat än hjärtliga. USA upplever att Israels högerdominerade regering genom sin bosättningspolitik medvetet blockerar ett återupptagande av fredssamtalen med palestinierna. En ny, betydligt större, Ship ta Gaza-operation avseglar om några veckor. De tidigare ärkerivalerna Fatah och Hamas har försonats och en palestinsk samlingsregering är under uppbyggnad. En stor majoritet av världens stater förväntas i FN:s generalförsamling rösta för erkännandet av en palestinsk stat.

Den israeliska tidningen Haaretz avslöjar i dag den israeliska strategin för att förhindra ett internationellt erkännande av Palestina. De palestinska strävandena att utropa en egen stat skall beskrivas som ett led i en process att urholka legitimiteten i Israels rätt att existera överhuvudtaget. Målet för israeliska diplomater skall vara att se till att det land i vilket de tjänstgör röstar emot erkännandet av en palestinsk stat. För att nå detta mål skall diplomaterna aktivt arbeta med opinionsbildning och uppvakta en rad nyckelpersoner eller nyckelgrupper i respektive land: Your plan must include approaching the most senior politicians, mobilizing the relevant force multipliers (such as local Jewish communities, nongovernmental organizations), using the media, including local public opinion, and public diplomacy aimed at all the relevant communities.

Hur tror då Israel att EU kommer att förhålla sig till en palestinsk stat? Israel delar upp EU-staterna i tre grupper. Den första gruppen förväntas agera emot ett erkännande av den palestinska staten. I denna grupp placeras Tyskland och Italien. Den andra gruppen består av tveksamma stater, och här placeras främst stater från det forna östblocket. Premiärminister Netanyahu och utrikesminister Lieberman förväntas besöka flera av dessa länder under den närmaste tiden i syfte att övertala dem att rösta nej. Den tredje gruppen består av länder som förväntas rösta ja till erkännandet av den palestinska staten. I denna grupp placeras bl a Irland, Belgien, Portugal och Sverige.

Vi får väl se hur Sverige agerar när den dagen kommer. Men efter att Sverige valde att erkänna Kosovo trots att Kosovos regering inte kontrollerade sitt eget territorium så finns det inte några principiella skäl för att Sverige inte skulle erkänna den palestinska staten. Socialdemokraterna kräver dessutom att Sverige skall erkänna Västsahara, och då vore det knappast rimligt att inte kräva ett erkännande också av Palestina. Men frågan kan splittra den borgerliga regeringen. Carl Bildt och Urban Ahlin kan säkert enas om ett erkännande. Men vad säger Folkpartiet? Och Göran Hägglund?