Efter Donald J. Trumps övertygande seger i primärvalet i Indiana är det nog i praktiken klart att han blir det republikanska partiets kandidat i höstens presidentval i USA. Den kvarvarande huvudkandidaten Ted Cruz kastade i natt in handduken. John Kasich har visserligen fortfarande inte gett upp, men han har hittills bara vunnit en enda delstat och hans chanser bedöms som obefintliga.
Det som så många för bara ett år sedan trodde inte skulle kunna hända har således nu hänt.
Insikten att Trump skulle lyckas vinna nomineringen har vuxit fram de senaste månaderna. Trumps framgångar är ett uttryck för den djupa kris som det republikanska partiet befinner sig i, och även för de politiska strömningar präglade av populism och politiskt missnöje som vuxit sig starka i USA och i Europa de senaste åren. Vi lär under de närmaste åren få se ett stort antal studier som jämför och försöker förklara de politiska framgångarna för Donald J. Trump, Bernie Sanders, Jeremy Corbyn, Podemos i Spanien, Syriza i Grekland och olika europeiska högernationalistiska, främlingsfientliga och populistiska partier som till exempel Sverigedemokraterna. Finns det några underliggande, gemensamma drivkrafter som förklarar framgångarna för dessa politiska fenomen just här och nu och vilka är i så fall dessa drivkrafter? Den frågeställningen kommer jag att återkomma till i ett annat sammanhang.
Kommer då Donald J. Trump att kunna besegra Hillary Clinton och verkligen också bli amerikansk president? Well - givet att nästan ingen för ett år sedan trodde att Trump skulle kunna vinna nomineringen så vore det bara dumt att här och nu avfärda hans möjligheter att vinna presidentvalet.
Däremot finns det faktiskt en hel del faktorer som talar emot att han kommer att kunna nå hela vägen fram till Vita huset. Trump ligger tio procentenheter efter Clinton i nationella opinionsundersökningar, och han ligger efter även i stater som republikanen Mitt Romney vann 2012 (North Carolina, Arizona, Missouri). Trump ligger till och med efter Clinton i Utah, en delstat där ingen demokratisk presidentkandidat har uppnått 35 procent av rösterna i de senaste 11 presidentvalen.
Faktum är att Donald J. Trump är den mest impopuläre kandidaten i modern tid - nära 70 procent av de amerikanska väljarna har en ofördelaktig (unfavorably) bild av honom eller att de blir rädda (scared) av hans kandidatur. Ingen annan presidentkandidat i modern tid har varit i närheten av så dåliga opinionssiffror. Trumps hopp står till att även Hillary Clinton är en impopulär kandidat i flera befolkningsgrupper - i en mätning nyligen var det endast hälften av de demokratiska väljarna som beskrev henne som ärlig och pålitlig.
Republikanerna får nu också problem med kongressvalen. Hur skall man mobilisera väljare som inte vill rösta på Trump som president att ändå gå till vallokalerna för att stödja republikanska kandidater i valen till senaten och representanthuset?
Skulle det nu bli så att Donald J. Trump faktiskt ändå blir president - hur mycket handlingsutrymme kommer kongressen att ge honom? Kommer han att kunna upprätthålla den auktoritet som ämbetet förutsätter? Eller kommer hans presidenttid att präglas av strider inte bara mot demokrater utan även mot republikaner? Vem vet, det kanske slutar med riksrätt. :)
8 kommentarer:
Så du har räknat bort Sanders helt nu då?
Å mina Indiana-landsmäns vägnar ber jag om ursäkt för Trumps vinst. But I didn't do it! Ljuger om och hånar andra, skadat många med sina otaliga bankrutter, helt narcissistisk. Vill stoppa all invandring av muslimer, rasist.
Ann-Katrin Roth
Läser du FiveThirtyEight Ulf? Resonemangen och siffrorna känns väldigt likartade.
Johan: 538 läser jag nästan varje dag. Men siffrorna var hämtade från den artikel i New York Times som jag länkade till.
Balder: Ja, i praktiken är han borta. Men har har betytt mycket för den politiska agendan, och han har några bra delstater framför sig.
A-K: Inte ditt fel, så du behöver inte be om ursäkt. :-)
Frågan är om det är Donald Trump som har lyckats, eller övriga republikanska politiker som misslyckats. De som röstat tycks i alla fall ha gjort sitt val, och med stor övervikt för Trump. Vi behöver förstås inte gilla att det förhåller sig så. Är det exempel på demokratins styrka eller dess svaghet?
Är inte helt säker på hur opinionen står mellan Trump och Clinton heller, men enligt rapport ( eller om det var aktuellt) så hävdades att Trump ledde marginellt...
Kjell Eriksson
Om Trump är en sån hemsk ond person och miljoner amerikaner ändå gillar honom, vad säger det om dessa miljoner amerikaner? Hur kommer det sig att miljoner amerikaner inte litar på Hillary? Hur man än vänder sig...
Anonym 12:01, det säger att amerikaner kan vara lika dumma/lättlurade/oinformerade som svenskar eller andra. Många litar inte på Hillary pga vad hon gjort och sagt och inte gjort och sagt. Benghazi, privat email använd för jobbrelaterade ärenden, som UM, undanglidanden och vad många uppfattar som fuffens. $200000 får hon för att hålla tal. Finns en del som inte litar på henne. Men hon har inte köpt nån Tobleron eller annan karamell på jobbkort.
A-K Roth
Jag trodde inte Trump skulle vinna primärvalet, trodde de flesta republikaner skulle förstå att han var den kandidat med sämst förutsättning att vinna presidentvalet. Att det republikanska partietablissemanget hade nog med status kvar för att kunna förmedla den insikten. Och det är väl just det som gör det svårt att sia om hur det kommer gå i presidentvalet nu när väljarna agerar så till synes slumpartat? Rimligen kommer det finnas fler som föredrar Hillary framför Trump, samtidigt så har hon mycket bagage att dras med. Hillary innebär, oavsett vad man tycker om henne, stabilitet och förutsägbarhet, till skillnad från Trump, tror det är det som kommer göra att hon blir nästa president ändå.
Men jag har redan haft fel en gång om Trump nu som sagt!
Skicka en kommentar