En debuterande första maj-talares intryck av 1 maj 2016

I dag debuterade jag som första maj-talare. Det var väldigt stimulerande - högtidligt och stämningsfullt. Vädrets makter visade sig bokstavligen från sin soligaste sida, och tonerna av blåsorkestrarna lär nynna mig till sömns i kväll. Varmt tack till arrangörer och deltagare som bidrog till att göra 1 maj 2016 till en väldigt bra dag!

Första manifestationen var i Svenljunga, där internationellt välrenommerade Svenljunga Ungdomsorkester med Drill ledde marschen. Manifestationen inriktade sig särskilt på stöd till familjen Ghazali, som hotas med utvisning till Libanon efter tio år i Sverige. Stora delar av Svenljunga har engagerat sig för familjen, ett av flera exempel på nya folkrörelser som växer fram i flyktingmottagningens spår.

Foto: Marie Demker
Nästa anhalt var Kinna i Mark kommun, en kommun där det också finns ett tungt politiskt engagemang för en stark asylrätt och en generös flyktingmottagning. Överhuvudtaget hade flyktingpolitiken en framträdande plats i mitt anförande, liksom frågor om arbetarrörelsens värderingar och vikten av att hålla samman landet. Tillsammans för Sverige - i världen! Hela mitt anförande kan läsas här.

Foto: Marie Demker
Sammantaget är jag imponerad av den entusiasm och framtidstro som präglar arbetarrörelsen på de orter jag i dag hade privilegiet att få besöka. Vi ses snart igen!

*

En och annan har saknat mig i Göteborg, då jag ju brukar räkna antalet deltagare i demonstrationstågen där. Ni kan vara lugna. Vännen och kollegan Jonas Hinnfors har axlat min mantel och stod hela eftermiddagen trygg och stark vid Valand och räknade samtliga förbipasserande tåg. (Jonas fick provräkna redan i fjol, och visade då att han var väl kvalificerad för uppgiften - oberoende av varandra räknade vi då Socialdemokraternas tåg till 1 500 personer).

Här kommer Jonas siffror för i år, med förändringen från ifjol inom parentes: Vänsterpartiet 3 000 (-700), Socialdemokraterna 1 250 (-250), Syndikalisterna 1 160 (-240), Kommunistiska partiet (inklusive Rättvisepartiet Socialisterna) 600 (-100), Feministiskt initiativ 520 (-580). Proportionerna mellan de olika partierna är ungefär de samma som tidigare år. Samtliga tåg har minskat något. Antingen beror det på det vackra vädret och att 1 maj var en söndag, eller så är den politiska mobiliseringen hos vänstern något lägre i år.