Börjar vi äntligen närma oss en brytpunkt när det gäller debattkulturen på nätet? De senaste dagarna har jag noterat flera inlägg som kritiserar aktörer som använder sig av hån och förlöjliganden i sin debattstil.
Det började för några dagar sedan då Anders Lindberg på Aftonbladets ledarredaktion påstod att Moderaterna blivit "Trumpifierade", det vill säga att partiet i sin retorik använder sig av smutskastning och groteska påståenden i debatten. Lindberg nämnde riksdagsledamoten och ledamoten av Moderaternas partistyrelse Hanif Bali som använt uttrycken "idiot", "sinnesslö" och "batikhäxa" om sina politiska motståndare. Därutöver nämnde Lindberg Delmon Haffo som är ansvarig för sociala medier på Moderaternas riksorganisation och som på Twitter spridit rykten om att statsminister Stefan Löfven varit "full" i samband med sitt besök hos president Barack Obama i Vita huset. Anders Lindbergs anklagades i den följande debatten för att kasta sten i glashus. Bland annat åberopades twitterinlägg från Aftonbladets ledarskribent Daniel Swedin där denne kastat fruktansvärt grova tillmälen mot Rebecca Weidmo Uvell.
I dag skriver även politiske redaktören Jens Runnberg på liberala Dalarnas Tidning om hur debatten brutaliseras och "Trumpifieras". Han nämner särskilt de "moderata smutskastarna". Jens Runnberg exemplifierar med förre moderata riksdagsledamoten Lars Beckman som angående Löfvens besök hos Obama beklagat sig över att SVT och SR inte "tagit upp fyllan".
Man må tycka vad man vill om dessa exempel och om det är vänstern eller högern som är de värsta syndarna. Det är inte poängen. Men enough is enough - nog är nog.
Jag tror att vi befinner oss i ett formativt moment då Moderaterna och övriga demokratiska partier har en möjlighet att på allvar markera avstånd från - gärna en nolltolerans mot - hån och förlöjliganden i debatten. Det är inte mer legitimt att ägna sig åt smutskastning i sociala medier än vad det är att ägna sig åt det i traditionella medier eller IRL (in real life). Om inte ens folkvalda företrädare eller partirepresentanter förmår hålla stilen - varför skulle övriga medborgare då göra det?
Och ja - jag har säkert syndat på nåden och uttryckt mig nedlåtande i olika sammanhang. Gud må förlåta mig somliga rader. Men jag lovar att göra mitt allra bästa att framöver bidra till ett bättre och mer respektfullt debattklimat. Välkomna i det arbetet!
5 kommentarer:
Man kan ju alltid hoppas. Det känns som att den här trumpifieringen inte är så särskilt unik utan att sådana återkommer med jämna mellanrum när det dyker upp rörelser med arenor i skärningspunkten mellan populism och triumfalism eller supremacism.
Vad jag kan se reagerar de utpekade trumpifierarna på detta på samma sätt som sd:iter, pseudovetenskapare och rysstroll brukar göra: de hånar budbärarna, de väver in det i sitt vi-dem narrativ och de blockerar alla möjligheter till reflektion genom att genast hoppa till ett antal välanvända standardargument. Den här ideologiska buren som de konstruerar är en gammal modell, som ingen ännu har något svar på hur man kämpar emot.
Kanske det bara är att acceptera att dessa rörelser kommer i vågor och att de så småningom bränner sina broar, folk tröttnar på dem och ser igenom lögnerna, och sedan petas deras företrädare i rampljuset och frontfigurerna plockas ned som Murrow och Welch gjorde med McCarthy.
Menar du att du kräver att Socialdemokraterna skall sluta med sina barnsliga tilltal av SD? Inte minst är det ju partiledaren själv som står för dessa, har du verkligen mandat för en sådan propagandaändring i ditt parti?
Hån och förlöjligande är ett problem, men det största problemet är när man diskuterar ohederligt och i förlängningen inte alls. Att ständigt mötas av personangrepp och oseriös retorik bidrar så klart till att det blir så. Alla tjänar på det är min övertygelse, men alla kanske inte delar den inställningen?
Jag vet dock inte om jag tycker det är speciellt med "debattkulturen på nätet". En säregenhet med forum på nätet är att man kan vara ganska anonym och det får kanske en del människor att säga saker de annars inte skulle ha gjort, på gott och ont. Men i detta fallet var det etablerade debattörer som skrev i eget namn. Det man skriver på nätet är lika mycket "real life" som allt annat. Är inte någon större skillnad på att skriva något på nätet eller i en tidning och detta är väl människor som är vana vid bådadera.
Men jag hoppas också det blir ett vänligare och mer konstruktivt debattklimat framöver, och ska också själv göra vad jag kan för att bli bättre.
Men kolla gärna också hur somliga amerikanska media har ändrat sin attityd gentemot Donald Trump. Ett bra exempel är den mångårige kommentatorn i TIME, Joe Klein (han som skrev den briljanta och avslöjande Primary Colors, om Bill Clintons tid som president). Från början var han drastiskt elak när han behandlade fenomenet TRUMP, nu däremot, i senaste TIME, hanteras Trump rakt och korrekt, och analysen går ut på att Mr Trump har lyckats med konststycket att väcka och utnyttja den amerikanska medelklassens nostalgi för de goda åren under Eisenhower och något senare, dvs den tid då medelklassens inkomster växte och man upplevde bättre förhållanden än under den föregående generationen.
Joe Klein tycks nu räkna med att Donald Trump mycket väl kan komma att vinna höstens presidentval.
Politikerna slår inte an tonen, och folket har väldigt lite förtroende för dem. Att tro på ett "formativt moment" är en förväxling av orsak och verkan. En populistisk ton fungerar eftersom folk är frustrerade och desillusionerade. Och när den visar sig fungera så hakar etablissemanget på. Nerifrån och upp, inte tvärtom.
Skicka en kommentar