2016-05-21

Anna Kinberg Batra och regeringsfrågan

I dag talade Anna Kinberg Batra inför Moderaternas Sverigemöte i Malmö. De moderater som hade hoppats på att Kinberg Batra skulle öppna för att fälla den rödgröna minoritetsregeringen blev besvikna. Partiledaren använde sin vanliga formulering: Sverige behöver en alliansregering, senast 2018! Hon gick också hårt åt Sverigedemokraterna, och kallade dem för ett parti som exploaterar samhällsproblem i stället för att lösa dem. Nej, Anna Kinberg Batra har åtminstone tillfälligt lagt alla planer på en gemensam alliansbudget på hyllan och den rödgröna regeringen kan ur det perspektivet lugnt regera vidare.

Angående regeringsfrågan var det i stället mest intressant vad Anna Kinberg Batra inte sa. Inte en enda gång som jag noterade kritiserade Kinberg Batra Miljöpartiet. Genom sin tystnad gav hon ny näring åt ryktena om att allianspartierna inte vill stänga dörren till att på sikt få Miljöpartiet att stödja - eller kanske till och med medverka i - en alliansregering.

Det var också värt att notera att Anna Kinberg Batra var mycket tydlig med att Moderaterna inte längre tänker låta Liberalerna ha alliansmonopol på skofrågorna. Kinberg Batra skrädde inte orden: Moderaterna har släppt skolfrågan till andra partier de senaste åren. Den tiden är förbi. Jag undrar förstås lite vad Jan Björklund tyckte om den passningen.

Moderaterna har lanserat "En plan för ett starkare Sverige". Jag noterar att Anna Kinberg Batra använde ordet "plan" 24 gånger i sitt anförande. Som Göran Greider skrev på Twitter - det är till och med mer än vad Fidel Castro brukade göra.



Allianspartierna valde att riva upp Decemberöverenskommelsen. Ändå agerar de i opposition som om överenskommelsen fortfarande fanns kvar. Om Decemberöverenskommelsen funnits kvar och allianspartierna skulle vinna valet 2018 hade Stefan Löfven varit tvungen att släppa fram en Alliansregering och en alliansbudget. Nu vet ingen i stället hur det blir. Lyssna gärna på Lördagsintervjun i P1 där Dagens Nyheters politiska reporter Karin Eriksson diskuterar Moderaternas komplicerade förhållande till regeringsmakten, bland annat utifrån boken Förhandla eller DÖ (som hon skrivit tillsammans med Jonas Hinnfors och undertecknad).

2 kommentarer:

Anonym sa...

T.o.m Annie Lööf gör nu en 180 (twitter igår). Förr kunde både 30 miljoner och 40 miljoner invandrare vara okej för Annie, finns flera olika klipp på youtube för den som söker.

Anonym sa...

"De moderater som hade hoppats på att akb skulle öppna för att fälla den rödgröna minoritetsregeringen blev besvikna."

S.W Akb hade storting förra hösten och valde nytt team, sedan blev det någon slags flyktingbolitisk kaos i Sverige, vars upptakt i hög grad är nymoderaternas och mps ansvar, till detta debaclet med DÖ, inte fasiken tror någon nu, mot bakgrund hur defensiva moderaterna varit, att de är lite yrvakna och nymornade, den besättning som hövdingen lämnade kvar i livbåtarna efter den snara sortin.
Reinfeldt satsade allt på en färg, (svart eller röd, och så gick det inte som han tänkt sig. Till stor del var det han själv som bäddade för situationen, genom att krama ihjäl mp.

"akb använde sin vanliga formulering: Sverige behöver en alliansregering, senast 2018!"

:-) kanske borde hon börja säga:
"Sverige behöver en alliansregering, tidigast 2018!"
Det vore med sanningen mer överensstämmande.


"Hon gick också hårt åt Sverigedemokraterna, och kallade dem för ett parti som exploaterar samhällsproblem i stället för att lösa dem."

Det är samma takik som hövdingen, stigmatisering och detta betyder indirekt att de kommer att försöka med omstart med mp, och då vill det till att mp repar sig, och detta betyder fortsatt "ideologisk" kamp om den gröna utmaningen :-)

"exploaterar samhällsproblem" är helt sant, sd knycker röster från nymoderaterna, däremot är det nog enbart den nymoderata välfärdsindustrin som exploaterar hövdingens tidigare politik, och här kommer det att bli konkurrens från vänster, Sjöstedt är på hugget.

"den rödgröna regeringen kan ur det perspektivet lugnt regera vidare."

Ingenting i världen kan få akb att regera, det är självklart, det går inte att tänka sig en alliansregering med en budget som är beroende av SD, det handlar nog mer om EU-politik, försvarspolitik och utrikespolitik, än om några vidare etiska överväganden.


"var det i stället mest intressanta vad akb inte sa."

- "Inte en enda gång kritiserades Miljöpartiet"

nymoderaterna gjorde försök 2010/2011 med mp, vilket vänsterfalangen i mp satte stopp för, i synnerhet Romson, och Fridolin den spjuvern, utropade Staaf som sin förebild, jo,det gör väl ett nytt försök med mp, frågan är hur mycket kärlek de gröna tål?

"...ny näring åt ryktena om att allianspartierna inte vill stänga dörren till att få mp att stödja/; medverka i en alliansregering."

Självfallet, EU/utrikespolitik, det kommer att skapa fortsatt spänning, även om moderatarna nu gör en taktisk omgruppering som kan ses som reaktionär. Denna fråga ligger utanför Sverige, hur EU-bygget håller.

S.W