Igår följde jag Eurovision Song Contest (ESC) inte bara genom Sveriges Television, utan också genom Twitter. Det påstår ju att Twitter håller på att stagnera, men igår märktes inget av det. Hela Twitter-sfären sprudlade av engagemang, kreativitet och glädje. Man blev glad av att vara där. Inläggen kring ESC skilde sig starkt från det hat och den hånfullhet och de ordmärkerier som jag tycker allt mer breder ut sig på Twitter, till exempel i diskussioner om hur vi väljer att hälsa på varandra eller om vem som eventuellt träffat vilken eventuell islamist och vid vilket tillfälle.
Eurovision Song Contest har under sin 60-åriga levnad genomgått flera faser. Från 1950- och 1960-talets "oförargliga" underhållning till 1970-talets politiska debatt om kulturens kommersialisering och ABBA som den progressiva musikrörelsens främsta fiende. Därefter har ESC rört sig i riktning mot populärkulturens framkant, ett uttryck för gayrörelsens frihetskamp och för politiska konflikter. På ett sätt var det synd att inte Ryssland vann igår - jag hade gärna sett ett ESC i Moskva som en plattform i kampen för mänskliga rättigheter. Kanske hade det inte fungerat - nu får vi inte ens pröva.
Under den internationella hashtagen #Eurovision hyllades Sveriges Television och programledarna Petra Mede och Måns Zelmerlöw på Twitter rättvist för sina insatser. Sändningen präglades av en professionell lätthet, av mångfald och av modernitet. ESC kallas ibland för vår sista gemensamma offentlighet, i en individualiserad tid. Det ligger en del i det. Noterar att polisen via TT rapporterar om färre brottsanmälningar i Stockholm än en vanlig lördagskväll.
Lätt episkt var det när Zlatan spelade sin sista ligamatch för PSG samtidigt som Frans äntrade scenen i globen. Allt knöts ihop.
För övrigt tycker jag att Australien borde ha vunnit. Och att den ultimata ESC-låten finns här.
2 kommentarer:
ECS ligger verkligen i tiden. Gick in och tittade strax innan jag lade mig innan de så kallade juryrösterna räknats färdigt – då ledde Australien. När jag vaknade på morgonen hade Ukraina vunnit. Man får emellertid lätt intrycket att om endast telefonrösterna (folket) fått bestämma och inte blivit ”korrigrade” av juryrösterna, så hade resultatlistan sett annorlunda ut. Men tja – så fungerar ju vårt parlamentariska system. Och Petra Mede och Måns Zelmerlöw passar som hand i handske i detta sammanhang.Eller som du uttrycker det: ”Sändningen präglades av en professionell lätthet, av mångfald och av modernitet”. Eller för att uttrycka sig mer direkt: folket behöver vägledning!
Under ESC 2013 i Malmö var jag direkt delaktiv i detta evenemang.
En känsla av glädje, att umgås utan politik, utan religion eller av prestige.
Musikfest och gemenskap. WOW !!! Och en eloge till alla backstage!!!
Oh boy, vilken fest det blev i Malmö...
Denna gången kund jag inte vara med men ser att SVT rättat till många små frågetecken från förr. Ett genidrag med Justin T och att bjuda in USA och Kina. Måns & Mede = Proffs !!
Musikaliskt blev det möjligen en överraskning men politiskt en poäng trots att det ju inte skulle vara politik inblandat.
Jag står alltså med delade känslor inför det vi bevistat.
Point made och lite märkligt med tanke på varningen man delade ut ang. ett visst flaggviftande från en av deltagande nationer i rehearsals.
Skicka en kommentar