Hittills har i alla fall Donald J. Trumps oförmåga att hålla samman sitt parti inte gjort honom till en given förlorare i valet. I stället har Trumps läge i opinionen successivt stärkts. Begrunda (och rys, om ni så önskar) kurvan nedan, där den välrenommerade valanalytikern och statistikern Nate Silver givet sina modeller formulerar sannolikheten för att Trump eller Clinton skall vinna valet.
Min senaste text i ämnet är daterad den 4 augusti. Då var den blå kurvan (Hillary Clintons) på väg mot sin topp och jag ställde lite försiktigt frågan om Donald J. Trump var på väg att tappa det. Så var inte fallet. I stället har Donald J. Trumps röda kurva till synes obevekligt närmat sig Hillary Clintons.
Visst - Hillary Clinton är fortfarande favorit (Unibet ger just nu 1.55 i odds på Hillary Clinton, mot 2.30 på Donald J. Trump). Men jag tänker på Brexit - där förespråkarna till ett bibehållet brittiskt EU-medlemskap hade ett överläge i opinionen och till och med i exit poll-mätningarna.
Häromdagen uttryckte sig Donald J. Trump gillande om en tweet (skriven av hans son) som liknade flyktingar från Syrien vid förgiftat godis. På måndag hålls den första debatten mellan de båda huvudkandidaterna. Debatten kan säkert puffa opinionen några procent i någondera riktning, men en sådan effekt kan också bli kortvarig.
Donald J. Trump som amerikansk president? Man kan undra, sa flundra, om gädda är en fisk.
4 kommentarer:
Hur stor betydelse för USAs politik har presidenten? När Obama kampanjade var ju hans tema "CHANGE". Men rätt snart hade han i stora drag anslutit sig till George W. Bushs politik, och åtskilliga av de Neocons som arbetade i administrationen under Bush har fått stanna kvar. Någon väsentlig förändring blev det inte.
Jag rekommenderar en bok som kom ut i januari 2016, "The Deep State", av Mike Lofgren. Dess huvudsakliga budskap är att maskineriet rullar på av sig själv, med endast mindre inverkan av den som råkar vara president. Uttrycket "Deep State" syftar just på detta, att skeendet styrs av krafter som är mindre synliga för allmänheten.
På ett sätt är detta trösterikt. Det spelar ingen avgörande roll om det blir Donald Trump eller Hillary Clinton som triumferar efter valet den 8 november.
Men, dessvärre: Det kan bli lika illa vem som väljs. Bra blir det nog inte.
Jag har noll sympati för Trumps gäng men jag måste ändå vara intellektuellt hederlig och påpeka att det inte var vanliga syriska flyktingar som Trumps son liknade förgiftat godis, utan eventuella terrorister som kommer samtidigt. Annars blir ju liknelsen meningslös. Flera av Paris-terroristerna kom bekant in i Europa genom att posera som flyktingar.
Kanske som journalisten Britt Marie Mattsson säger. USA går bra på makronivå, men inget av detta kommer någonsin de sämst ställda till del...
Om varje president lovar förbättringar, men inget händer..., då kanske det blir frestande att, oavsett man tror på Trump eller inte, visa sitt missnöje med etablissemanget, och rösta på en helt annan typ av kandidat.
Kjell Eriksson
Besserwisser
Instämmer helt.
Skicka en kommentar