Men de som förvånades över miljöpartisternas glädje på valnatten har nog aldrig varit aktiva i ett politiskt parti. Eller så blandar de ihop politik med matematik. Det är naturligtvis korrekt att Miljöpartiet gått tillbaka och förlorat politiskt stöd om man jämför med valet 2014. Men sedan dess har ju det politiska landskapet för Miljöpartiet förändrats i grunden, och förutsättningarna inför årets EU-val var helt annorlunda än vad de var 2014. Miljöpartiet har suttit snart fem år i regeringsställning, genomlidit flera interna kriser, utbrytare har bildat ett nytt, konkurrerande parti (Vändpunkt) och för bara åtta månader sedan var Miljöpartiet ytterst nära att trilla ur riksdagen.
Givet Miljöpartiets 4.4 procent i höstens riksdagsval blev partiets 11.5 procent i EU-valet en framgång. Resultatet var dessutom något bättre än vad opinionsmätningarna indikerat, och en del av den gröna framgångsvåg som präglade delar av Europa i EU-valet. Så jag begriper faktiskt inte hur någon på allvar kan påstå sig bli förvånad över att miljöpartisterna var glada över valresultatet.
I dag kan miljöpartisterna också glädjas över en opinionsmätning från Tyskland där De gröna för första gången (såvitt jag vet) blir största parti. I mätningen får De Gröna hela 27 procent (mot 9 procent i valet 2017). De båda regerande partierna i Tyskland - Kristdemokraterna och Socialdemokraterna - rasar. Kristdemokraterna får 26 procent (mot 33 i valet 2017) och Socialdemokraterna 12 procent (mot 21 i valet 2017). Högerextrema AfD får 11 procent, det vill säga ett nästan lika starkt stöd som Socialdemokraterna.
Det ska bli spännande att följa den gröna vågens fortsatta utveckling i Europa. Kan de gröna partierna på allvar befästa sin ställning, eller kommer vågen att ebba ut - till exempel genom att andra partier tar steget fram i klimatfrågorna?
5 kommentarer:
Om några år kommer de periodiska svängningarna i solens aktivitet att kyla jordens klimat avsevärt. Det blir slutet för klimathysterin i sin nuvarande tappning. Förmodligen blir det också slutet för de politiska framgångarna för de gröna partierna. De kommer då att behöva sadla om till miljöfrågor där människan på riktigt har påverkat miljön negativt - tex plasten i havet, utsläpp av toxiner och utrotning av flora och fauna. Frågan är om de då kan skapa samma domedagspanik för plasten i havet som de har lyckats skapa om koldioxid.
Homo Economicus
Ett komplement till Ulfs analys. Visst är de grönas framgång i Tyskland anmärkningsvärd. Men minst lika anmärkningsvärt är att socialdemokraterna i Europas mäktigaste land tycks göra sitt sämsta val sedan 1887. Och detta efter att socialdemokraterna i Europas näst mäktigaste land, Frankrike, mer eller mindre krossats för två år sen. Och i Eurpas tredje folktikaste land, Italien, fick socialdemokraterna visserligen 24% i EU-valet, men det var en minskning med 17 procentenheter sedan förra valet.
Klas Bengtsson
Tankeväckande inlägg av Homo Economicus. Vid sidan av vulkanutbrott och större, plötsliga rörelser i jordskorpans plattor är ju Solens inverkan den stora faktorn som påverkar Jordens klimat. En väsentlig förändring i solaktiviteten kan förvisso ske, men det kan ta lång tid innan någon påtaglig förändring sker på Jorden. Den som lever får se.
UB:
"opinionsläget i Tyskland i dag får mig att minnas de liberaler i Sverige
- med Expressens ledarsida i spetsen - som på allvar efter riksdagsvalet 2018
förespråkade att S och M skulle gå ihop i en storkoalition på samma sätt som
CDU och S i Tyskland. Det var i grunden ett djupt orealistiskt förslag.
Jag är väldigt glad att ingen på allvar försökte förverkliga det.
sw Sin Gude Gude mig, men visst var det inte orealistiskt, utifrån DNs och Expressens synvinkel, och alla liberaler sket ju i byxan över att Fp skulle detroniseras om de tvingas välja mellan pest (Sd) och kolera (S). Dvs när det stod klart efter valet, och när cirkusen börjat, att det fanns real risk för extra val. Det hade nog inte Fp klarat
med JB vid spakarna, eftersom han då hade behövt klargöra regeringsfrågan för väljarna, vilket han inte gjorde, före valet, mer än att han också förespråkade en samlingsregering, om inte alliansen blev större. Samtidigt hade ju inte plan B kommit i dagen, en regering med C+Fp, som lutade sig på Mp + M + Kd. Den där 2 + 3,4,5 lösningen som fru Lööf försökte baxa igenom som alternativ till UKs 3,2,1-lösning.
Inte undra på att Ullenhag vägrar ge besked i samma fråga. Om liberalerna ger besked att de under inga omständigheter kommer att släppa fram en borgerlig regering, dvs o "alliansen" blir mindre än rödgröna, så återstår bara JBs krystade lösning om samlingsregering, som inte kommer att bli aktuellt, och då återstår endera en S+Mp-regering, alternativt en C+Fp+Mp regering, som defacto var plan B redan efter sommaren
2017, Järvaveckan, så Björklund la fast kursen för att hantera Birgitta-utmaningen.
Ullenhag tillhör ju samma läger, och för att bli vald måste han gira höger, och då kan han inte ge besked på förhand, att en borgerlig regering är utesluten. Så det handlar i grunden om handlingsfrihet, dvs om Ullenhag talar om vad han har för kurs, riskerar han att inte bli vald, och så riskerar han att Fps opinionsstöd fortsätter på dryga 3 % :-)
S.W
Med Ullenhag blir politiken fullständigt osäkrad, eftersom fru Lööfs slalomåkande nog ändå får ses som en smula oförutsägbart. Att hon har målet att bli statsminister är klart, och därmed är Cs agerande framgent hyfsat förutsägbart, dvs C kommer att agera strikt maktstrategiskt, eftersom det inte är möjligt att bilda regering med stöd
av M+Kd+Sd som stöd för fru Lööf. Kd kan nog uteslsutas att sluta upp bakom fru Lööf, och moderaterna kommer ligga och lurpassa på sin liberala gräns, som ju blir betydligt mer lättvaktad med Ullenhag är med Persson eller Sabuni. Så Ullenhag är nog alla gånger en favorit hos M, eftersom Ullenhag redan annonserat "snällismen" som policy, och då är det fråga om att gira vänster. Frågan är nu vad som händer om C lägger om kursen i samma riktning, och Mp fäljer DNs tips och råd, och girar lätt höger. Perfekt match, frågan är nu hur S klarar detta startfält.
S har väl ganska enkla politiska mål? (utgå från vad alla vet efter senaste valet)
- att se till att S+V+Mp blir större än alliansen (144 vs 143)
- att se till att S+Sd är större än M+Kd+C+Fp+Mp, (162 vs 159 är fallet nu)
- att se till att inte tappa för mycket till Sd, eftersom detta riskerar M+Kd+Sd >175
- att se till att C+Fp+Mp inte gör stora inbrytningar i S väljarbas, som i EUP-valet
Dvs S kommer att gå till val på att fortsätta regera:
1. själva
2. tillsammans med Mp
3. regera med stöd av C+Fp
4. regera tillsammans med Mp+Fp+C.
C kommer att gå till val på att själv bilda regering, eftersom de näppeligen inte kan gå till val på att i första hand regera med S?
Detta gäller då även Fp, dvs Ullenhag kan inte tala om redan nu att han tänker gå till val på att bilda regering med S, eller vara stödparti åt S. och inte kan han annonsera stöd för M, och då återstår att stödja fru Lööf. Om nu den gubben eller gumman inte går hem, eftersom det finns risk att väljarna inte sväljer betet, så kommer alltså Ullenhag
att inte tala ur skägget, eftersom detta riskerar spärren. Men det är inget problem nu, nu gäller det at bli vald, så att Fp kan börja återta positioner från.....
Sd? - inte på kartan
Kd? - Nä, inte mer än en handfull
---------------------------------
M.? - inte en chans, inte med Ullenhag om han inte fjätrar sig vid alliansen
---------------------------------
C.? - Jo, givetvis har alla upptäckt hur det gått för de gröna i Tyskland
Mp? - se ovan
---------------------------------
S.? - Jo, de kommer försöka nalla här, eftersom de vet att S är lika snärjt som M, (Sd)
---------------------------------
Det är alltså helt olika utfall som ankommer, beroende på vem de väljer.
Den enda som kan samla partiet är nog Persson. Både Sabuni och Ullenhag
kommer att fortsätta strö salt i såret. Inget i partiet har i grunden ändrats
sedan Birgitta utmanade. S.W
Skicka en kommentar