Hur viktig är egentligen partiledarstriden i Liberalerna? Från statsvetenskapligt håll brukar det ju påpekas att partiledareffekter i svensk politik är ganska små - även om exempel från just Folkpartiet/Liberalerna lyfts fram som undantag (Beng Westerberg/Westerbergeffekten 1985, Lars Leijonborg/Leijonkungen 2002).
Men den strid som nu utspelar sig i Liberalerna är inte främst en personfråga. Striden handlar om något mycket viktigare - om politikens innehåll och partiets framtida färdriktning. Därför blir partiledarvalet oerhört viktigt, inte bara för Liberalerna utan för det politiska landskapet i Sverige över huvud taget.
Efter en intervju i Expressen framgår det med all önskvärd tydlighet att Nyamko Sabuni vill förändra partiets politik i frågor kring invandring och integration. Hon tar avstånd från de mer generösa regler för anhöriginvandring som Liberalerna förhandlat fram i samband med Januariavtalet. Hon vill motverka mångkultur. "Bara ut med de som kommer", säger hon om dem som inte redan vid gränsen kan visa att de har asylskäl. Sabuni har också tydligt markerat öppenhet för att samverka med Sverigedemokraterna. (Ja, jag vet att Sabuni försökt retirera från en del av dessa uttalanden.)
Om Nyamko Sabuni väljs riskerar Liberalerna att tappa en del väljare till Centerpartet, kanske även till Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Partiet riskerar att splittras, det kan komma en del avhopp. Men å andra sidan får partiet möjlighet att inkassera mer långsiktiga väljarvinster från partierna till höger. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har i dag ett sammantaget opinionsstöd på drygt 45 procent av väljarkåren. Här finns utrymme för Liberalerna att växa mer än vad man tappar.
Med Erik Ullenhag kommer Liberalernas politik sannolikt att präglas mer av status quo. Det innebär således minskad risk för ytterligare tapp i opinionen, men också mer begränsade möjligheter till snabb väljartillväxt. Med Ullenhag kommer partiet sannolikt att stå mer enat som parti, och kanske också ta plats i regeringen. Genom att hålla fast vid den gällande linjen riskerar man heller inte att bidra till att vrida debatten ytterligare i Sverigedemokraternas riktning. Det finns kanske också möjlighet att plocka väljare från Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet.
Johan Pehrsson har försökt framställa sig som en enande kraft i denna strid. Hans chanser att bli vald är ytterst små - han uppfattas mest som ett reservalternativ.
Det är jättebra att både Sabuni och Ullenhag synliggör de politiska och ideologiska skillnader som finns mellan dem, och som också återfinns inom partiet. Det ger medlemmarna en möjlighet att ta ställning i sak, och inte bara till person.
Att striden handlar om politik förklarar också det stora intresset från media och även från andra partier. Vem som vinner partiledarstriden kommer att spela roll - inte bara för Liberalerna.
13 kommentarer:
Jag instämmer i stort i Ulfs analys av konsekvenserna av L:s partiledarval. Och ny partiledare blir Ullenhag. Han har nästan hela det liberala etablissemanget bakom sig. Sabuni blir det inte. Pehrssons chans liggeri att Ullenhags och Sabunis anhängare blokerar varandra, vilket är mindre troligt.
Ulf lyfter fram en intervju i Expressen med Sabuni. Som komplement vill jag lyfta fram några påsåenden av Ullenhag i samma tidning.
https://www.expressen.se/nyheter/ullenhags-svar-efter-angreppen-fran-sabuni/
Den stora skiljelinjen är migrations- och integrationspolitiken. Han säger: " Sverige hade aldrig klarat sig utan finnarna, turkarna och jugoslaverna som var med och byggde Sverige. Låt oss inte glömma bort den delen av vår historia. Låt oss inte glömma bort att Stockholms läns landsting inte skulle klara sig utan alla de människor som kommit till vårt land och går upp varje morgon och jobbar och betalar skatt, säger han till Expressen." Enligt Sveriges främsta migrationsforskare gav dessa arbetskraftsinvandrare en samhällsvinst på ca 1% under perioden. Den viktigaste insatsen för den ekonomiska utvecklingen 1950 till ca 1970 stod natuligtvis de som redan var svenska medborgare för. Med asyl- och anknuten anhöriginvandring som dominerar nutiden förhåller det sig annurlunda. Invandrare betalar in mindre till vård och övrig välfärd och har större välfärdsbehov. Med mindre invandring skulle vården ha färre patienter och mer resurser per patient. "Samtidigt måste vi klara av att se de mycket stora samhällsutmaningar vi har, och där är situationen i de utsatta stadsdelarna den kanske största utmaningen av alla" säger han. Rochas gjorde den första "Utanförskapets karta" 2004 och nya 2006 och 2007. När Ullenhag blev integrationsminister gjordes en ny studie som visade att utanförskapsområdena hade minskat. Det visade sig dock att detta berodde på metodförändringar. Med samma metoder som tidigare hade de ökat. "Det var ett nervöst debattklimat, och jag vet att den fick en hel del kritik den där rapporten. Den skulle ha tagits på större allvar, säger Erik Ullenhag om Rosengårdsrapporten som bl a varnade för ökad radikalisering och som gjordes av bl a Ranstorp. Ett nervöst debattklimat???
Att integrationen fungerat dåligt är de flesta överens om. Men att Sverige fortfarande har en hög asyl- och anhöriginvandring tycks vara mindre känt. Helen Fritzon sa när hon pressades att en (asyl)nivå på 14 000 är vad vi klarar av. Förra året beviljade migrationsverket uppehållstillstånd för asylsökande och därtill anknutna anhöriga för 70 000.
Om inte Annie Lööf sagt nej till att sitta iregeringen av partitakiska skäl hade hade Björklunds L redan suttit där och Björklund hade inte avgått. Nu tror jag inte att Ullenhag blir minister under denna mandatpeiod. Nästa mandatperiod hoppas jag att han avbryter sin tjänstledighet och återgår till Amman för att L åker ur riksdagen. Jag skulle inte sakna honom.
Klas Bengtsson
Håller nästa med föregående talare,
det är win-win med Ullenhag, eftersom om han klarar spärren 2022, så gör han det genom att välja vänstra sidan, och därmed blir det ett val som vanligt, mellan två tydliga alternativ:
Löfven <-> Kristersson
men eftersom väljarna inte vet något om EUs och fru Lööfs planer för ett tredje alternativ, så blir ändå regeringsfrågan lite hängande i luften.¨
Till Klas perspektiv ovan tillkommer verkligheten, dvs väljarnas verklighet, fortsätter inte samhällsutvecklingen någorlunda bra, inkluderat hög migration och bristande integration, så kan inte Fp komma undan med en utredning om skolan.
Alltså, win win, väljer de Ullenhag och han får partiet att flyta på runt 4%, så blir det ett scenario för väljarna, en slags uppdelning mellan höger och vänster, där Fp blir vänster. (Om C har vi inte en aning, men de kommer agera/ha målet att bilda eget kabinette)
annars är det inte alls osannolikt att Fp under Ullenhag faktiskt åker ur riksdagen,
och här vågar man inte spekulera för mycket :-) för att inte bli dömd för suspekta agenda, men det är lite svårkalkylerbart, med regeringsfrågan om Fp trillar ur, under
EU, eftersom det nog företrädesvis är prodentliga social-liberalröster som försvinner, tex om Fp får 3,7%, så det kan gynna både S och M (och naturligtvis Sd) eftersom det trots ändrad beräkningsmetod, ändå blir de stora som tjänar mest.
Sedan är det humorfaktorn, hoppas på Ullenhag bara för att få höra politisk satir i PS,om världens allvarligaste, förnumstigaste och beskäftigaste människa, som representerar kärnan av Folkpartiet, och att det är vansinnigt underhållande.
Klockorna kommer att stanna, och han ska ta över stafettpinnen med skolan,
den privatiserade, och förklara varför inte marknaden löser detta automatiskt :-)
Sabuni blir det också bra satir med, men hon är trots allt streetsmart, det är faktiskt inte Ullenhag, han är mest en dogm, som kommer undan med precis vilka dumheter som helst, bara för att han är själva essensen, om hur det borde vara, men inte är.
Alltså, väljer de Sabuni eller Pehrson, så går det att kalkylera hur det går,
dvs väljarna har att ta stälning till Löfven eller UK, och det blir en hyfsat normal debatt som kretsar kring verkligheten (funktionen) av migration.
Väljer de Ullenhag, så är alla ute och tassar i okänd terräng. Inget vet hur det går med någonting, alltså tex i regeringsfrågan, förutom att Fp inte väljer UK, men,
osäkringen ligger framför allt i att ingen vet om Fp klarar spärren, och det är rasande spännande, så spännande att det blir galet intressant med valet, och naturligtvis kommer
migrationsfrågan att fortsätta hålla både S och M i gisslan.
Med Ullenhag blir det alltså ungefär:
Mitten1: - 50% chans -> C + Fp (4,2%) + Mp = 67 mandat
Mitten2: - 50% risk: -> C + Fp (3,7%) + Mp = 50 mandat.
Då blir det ca 299 mandat över,
Mycket talar för att vänstern håller tummmarna för EU, av taktisk skäl, men strategiska själ är oöverblickbara, eftersom Sd rimligen vinner på Ullenhag och förlorar på Sabuni, mandatmässigt. Med Ullenhag utesluts varje tillstymmelse till borgerlig regering under U.K, väljarna kommer aldrig våga rösta på M.
Men far och flyger Fp under Ullenhag blir det ungefärligen:
Mitten, dvs C+Mp = 47 + 2 extramandat = 49-50
Sd, runt 65, pga hotet från EU, och sedan ytterligare + 4 Fp-mandat, ger 68 - 70 mandat
Då återstår: 349 - 120 = 229 mandat
S+Vp = 120 - 130 mandat
M+Kd = 110 - 100 mandat
Det är pga balansen i detta hantverk, som det bli fantastiskt spännande med Ullenhag,
eftersom väljarna hamnar i en väldigt intressant dilemma, vilka ska kamratrösta på Fp, om de ligger på 3,5 - 3,8 i valet? jo, det blir Mp, C och kanske några S, och detta blir räddningsplankan för EU, men det drar alltså inga röster över gränsen, och detta ber då inte en fördel för fru Lööf? S.W
Den här undersökningen Expressen demoskop gjort, stämmer väl rätt på pricken överens om vad man själv skulle spela på, om man bara gissade. Dvs det är en viss skillnad på vad
FP-etablissemanget (i Stockholm anser), och på vad gemene man tycker.
Påstående - Fråga:
- Fp ska utse ny partiledare.
- Vem av dessa kandidater tror du skulle bli bäst som partiledare?
Nyamko Sabuni: 37 procent
Vet inte : 35 procent
Erik Ullenhag: 23 procent
Johan Pehrson: 5 procent
Men det är en spretig fråga eftersom antalet folkpartiklar i valmanskåren är försvinnande få, och man kan ju ganska enkelt lita ut att rätt många respondenter har en uppfattning som styrs av hur man ser på regeringsfrågan.
Det som är intressant är väl att blocken vänster - höger är ungefär lika stora, och då borde det vara mer jämt mellan kandidaterna, vilket skulle kunna innebär att det är vissa väljare som inte är höger, som helt enkelt gillar Sabuni mer än Ullenhag på gamla meriger och inte riktigt sätter den taktiska regeringsfrågan i centrum när de svarar.
I var fall leder Sauni med 15 % över Ullenhag, där 23% faktiskt kunde varit värre.
Så man kan vända på det, Ullenhag får förvånande många sympatier, från vänster, på grund av hans vaghet i regeringsfrågan.
Påstående - Fråga: (Baserat på partisympatier)
- Fp ska utse ny partiledare.
- Vem av dessa kandidater tror du skulle bli bäst som partiledare?
M/KD:
Nyamko Sabuni 56% - ganska enkelt borgerliga väljare föredrar Sabuni, big time
Vet ej: 28%
Erik Ullenhag 11% - ganska enkelt, men ändå större än väntat, trots allt.
Johan Pehrson 5%.
SD:
Nyamko Sabuni 46% - väldigt nära M+Kd
Vet ej: 35%
Johan Pehrson 10% - Inte illa.
Erik Ullenhag: 9% - Här är det sannolikt fråga om väljare som hoppas på EU, pga rasrisk.
C/L:
Nyamko Sabuni 36% - Inget märkligt, rationellt, störst chans att lyckas
Vet ej: 35% - Påfallande många som ej tagit ställning, fler än hos M+Kd.
Erik Ullenhag 27% - 27 % är inte väldigt starkt, doch har EU medvind av alla Fp-legender
Johan Pehrson 2% - ganska visset, för att vara kompromisskandidat.
S/V/MP:
Vet ej: 43%
Erik Ullenhag 36% - Här skiner regeringsfrågan igenom, väljarna är inte dumma.
Nyamko Sabuni 19% - Trots allt en fingervisning om S-väljare... Se upp, giv akt ;-)
Johan Pehrson 2%.
Hur skulle sannolikheten för att du skulle rösta på Fp påverkas om nya partiledare =?
Nyamko Sabuni:
Öka 28%
Minska 15%
Balansmått: 13.
Ullenhag:
Öka 11%
Minska 23%
Balansmått: -12.
Johan Pehrson:
Öka 6%
Minska 16%
Balansmått -10.
Centralt, om frågan stämmer med verkligheten, färre potentiella sympatisörer skulle rösta på Fp med EU som partiledare. Själv har man ju aldrig ens varit nära att överväga Fp, (Vilket förmodligen är något slags evigt uppror mot DN), men nog borde det inte vara oviktigt, hur man tror valmanskåren kommer att ta sig till den nya partiledaren, en kombo av hur man framstår, vilken politik man vill driva, och så klart regeringsfrågan.
Ökad sannolikhet att rösta L, baserat på partisympatier:
SD:
Nyamko Sabuni 29% Förvånande högt.
Johan Pehrson 5%.
Erik Ullenhag 3% - förvånande högt, och är inte taktik?
M/KD:
Nyamko Sabuni 49%
Johan Pehrson 9%.
Erik Ullenhag 5% Inget direkt stöd från höger :-)
C/L:
Nyamko Sabuni 38%
Erik Ullenhag 22%
Johan Pehrson 6%.
S/V/MP:
Erik Ullenhag 15% Inte mycket, men dubbla mot Sabuni
Nyamko Sabuni 8% - 4 % mer än Ullenhag hos M+Kd
Johan Pehrson 3%.
Talar vi siffror och rationalitet, dvs vad som går hem i stugorna, så blir det Sabuni,
men eftersom Fp inte har som mål att regera, utan har frågan om migration och att isolera Sd som överordnad ideolgi, så kommer det nog att bli Ullenhag, det verkar inte handla om regeringsmakten överhuvud, internt, frågan är om det är viktigt att riskkalkylkylera, detta med 4% S.W
Visst är det av visst intresse, vem Fp väljer? eftersom det handlar om tre vägval:
1. Lite åt regeringsbildningsfrågan 2022, (vänster, mitten eller höger)
2. Lite åt sakpolitiken med migration som den stora stöpsleven, som påverkar p.1)
3. Vilka fiskevatten som partiledaren ska fiska i, (vilket påverkar p.2)
Vilka respondenter som respektive partiledare i grunden vänder sig till.
- valmanskåren i stort, dvs hur övriga väljare kommer att reagera
- potentialen, dvs marginalväljare som kan tänka sig att välja Fp
- Partimedlemmar och redan troende Folkpartister
- partigängare utanför Stockholm och Uppsala
- det inre kabinettet i partiet + DNs ledarsida.
- maximera väljarstöd inom sin nisch (vidare inflytande med NS & snävare med EU), eller
- maximera inflytande inom samma nisch (vidare inflytande med EU, snävare med NS,
givet att EU klarar spärren.
Detta om för vilka partiet finns till är något som flera experter varit inne på, Barrling för en vecka sedan, och nu senast Sanna R. Det är faktiskt inte nödvändigtvis så att partiet är till för väljarna. Det kan lika gärna vara till för en högre sak, eller bara för de som är med i klubben.
Detta är vansinnigt spännande eftersom det går att förutsätta att andelen politisk önskvärda väljare i mitten är relativt konstant: C+Fp+Mp slåss om ungefär samma väljare med bas i de bildade delarna i samhället som läst på högskola och befinner sig i någon slags privilegierad position på arbetsmarknaden.
Det finns i grunden två alternativ för regeringsinnehav:
Vänster <-> Höger
(i valet 2002 var det visserligen nära med ett mittenalternativ)
men i grunden står och faller allt med två alternativ. Sedan gjorde fru Lööf ett försök nu 2018, men det föll nog på att alliansen + Mp var mindre än S+Sd, samt att moderaterna inte var villiga att släppa fram en annan borgerlig kandidat, samtidigt som Mp gnisslade tänder åt U.K och EBT. Trots allt har M+Kd samfällt gått fram efter valet, med C+Fp+Mp backat. Dvs intern borgerlig omfördelning.
Nu ska Fp alltså välja väg...?
och partiledaren ska peka ut vilken politik som är viktig,
(och förväntas attrahera nya väljargrupper)
Men vilka?
- från potentiella marginalväljare från S?
- från marginalväljare från M? (Cs affärsidé)
- från marginalväljare i mittens rike? (dvs knycka tillbaka tappade väljare?)
S.W
Den 28 juni håller Folkpartiklarna val. Det är en spekulation som heter duga, eftersom hur de än väljer, så kommer de att vara splittrade, och ingen har en god idé hur de ska samla styrkorna inför 2022.
183 ombud totalt.
178 ombud från 21 länsförbund
2 ombud från LUF
1 ombud från studentförbundet
2 från Fp-kvinnorna.
Västsverige + Stockholm + Skåne har drygt hälften av rösterna när de ska välja.
Skåne + Västsverige stödjer Sabuni.
I Skåne röstade
- 69 % för Sabuni
- 28 % för Erik Ullenhag och 3% för Johan Pehrson.
Väst- Sverige
54 - Johan Pehrson
638 - Nyamko Sabuni
434 - Erik Ullenhag
Ger översiktligt 60% till Sabuni och 40% till Ullenhag.
Det blir en rysare, all logik talar för att de väljer Ullenhag.
- att principer och migrationspolitik väger tyngre än
- att bli ett mer "populärt" borgerligt parti.
Migrationsfrågorna påverkar Stockholm och Uppsala mindre, och därför blir utfallet lite en fråga om centralmakten vs resten av landet. Det är principiellt intressant, eftersom
makt = rätt, och makt = den som vinner. Vägen dit är mer en formfråga. S.W
UB:
"Hur viktig är egentligen partiledarstriden i Liberalerna?"
(tämligen viktig för den nuvarande Stockholmsbaserade partiledningen,
som lite satsat på Björklunds både/och-stil, dvs dels lite kravliberalism,
och försvarsfrågor, dels en human generös migrationspoltik, även om
Fp, sannolikt av valtaktiska skä, inte vågae rösta för gymnasileagen inför valet.
Ordet liberalr betyder ju väldigt välfigt höger, på tex franska, typ laisse-faire,
så på något vis har ordet formulerats om en smula med Folkpartiet, som alltså
var/är socialliberaler, dvs lite till mans som socialdemokrater, men med en annan syn på utrikespolitik, frihandel (tidigare) och möjligen detta med mångkultur.
Fp har inga andra planer än att vara ett nischparti, och driva sina frågor.
UB
Från statsvetenskapligt håll brukar det påpekas att partiledareffekter
i svensk politik är ganska små
- även om exempel från just Folkpartiet lyfts fram som undantag;
- Beng Westerberg/Westerbergeffekten 1985
- Lars Leijonborg/Leijonkungen 2002
sw Svårt att dra slutsatser inför förestående val, detta med brott och kontinuitet, det är nog snarare tur och timing, dvs en partiledare som vågar ta tag i vissa frågor,
och sedan får dessa att spinna, dvs att uppfattningen och politiken ligger rätt med valvindnen och omständigheterna i allmänhet. Som detta är att vara snäll, när vi har små problem med bombningar, kan men inte veta, om det är rätt eller fel, eller bara en fråga om att imponera internt i partiet. I vart fall är det en markering mot Leijonborg.
Den nuvarande ledningen/eliten i Fp har slutit upp bakom Ullenhag, och visar i grunden partiets problem, man ser inga partikulära perspektiv/intressen, utan är helt fokuserad på EU och detta med globalisering.
Det har ett pris, så länge vi har nationell demokrati, väljarna bestämmer, och logiskt nog har Fp partibeslut på att man vill övergå till federation. Dvs minska makten i lokala/regionala/nationella val. Detta har man försökt att inte mörka alltför mycket, utan göra en grej av, dvs som enda nischparti, men resultatet blev knapert.
Förändringar över tid är lurigt, man kan roa sig med några exempel avseende omedvetna osynliga påverkansfaktorer, detta med följa John, och att ängsligt fundera på varför det gick bra för en konkurrent i senate valet, men inte för det egna partiet.. När det gäller den krassa frågan, den som egentligen inte får ställas, så inträffar Sds intåg 2010 under ledning av firma Fp (Leijonborg)+Kd (Hägglund)+C (Maud) + M(Reinfeldt)
Fp och C passar då på att byta partiledare och inriktning, varpå Sd i nästa val får 49 mandat, och M är den stora förloraren. # = partiledarbyte
*** -88 - 91 - 94 - 98 - 02 - 06 - 10 - 14 - 18 - 22
Mp: xx - 00 - xx -våg -våg - xx -våg -våg - xx - ??
Nyd: 00 - 20 ---------------->
Sd:- 00 - 00 - 00 - 00 - 00 - 00 - 25 - 49 - 62 - ?
Fp ---------------# ------------ # -----------> Sd kvalar under Björklund
C. ---------------------------------- # ------> sen toppar C med att bli ny sheriff
Kd -------------------------# ------------ # --> först har kd kastat in Göran =16mandat
Hur man än vrider och vänder på borgerligheten, så går det inte att begripa sig på hur de valt att hantera Sd, eftersom utrymmet i mitten ser ut att krympa. För att slå sig ut från grytan verkade Kd vara, och orsaken var att de var trängda. Nu befinner sig Fp i ungefär samma läge, fast med förskjutning fyra år. S.W
Nu börjar det att dra ihop sig.
Även om de inte talar om det, så
handlar det om migrationspolitik och vågmästarrollen för detta.
Den strategiska frågan gäller således politikens sakinnehåll:
- som medel för Fps mål med Sverige och Europa.
- vågmästarpostionen i riksdagen och att kunna göra upp med S eller M är central.
Eftersom M bytt linje under först AKB, sedan UK, så kan inte alliansen går till val som en allians med Ullenhag. De försökta mörka detta i valet 2018, men det gick inte så bra.
Ullenhagarna ger upp frågan att ta positioner från höger, utan kommer att försöka
vinna inflytande genom att ta positioner från S, Mp och C, och det gör de nog inte
i regeringsställning, även om JB är sugen. Dvs Lööf kommer inte vilja malas ner
i en S-regering, så Cs position inför 2022 är nog klar.
C. -> Höger ekonomiskt - vänster i MR och flyktingfrågor.
Mp -> Vänster ekonomiskt - vänster i MR och flyktingfrågor.
EU -> småhöger ekonomiskt - vänster i MR och flyktingfrågor
NS -> höger ekonomiskt - lagomhöger i MR och flyktingfrågor
Ullenhagarnas marginalväljare finns nog inte längre inom S
så det är till att kriga om bytet i samma fiskevatten;
---- -06 * -10 * -14 * -18 - Diff
Mp: - 19 -- 25 -- 25 -- 16
C.: - 29 -- 23 -- 22 -- 31
Fp. - 28 -- 24 -- 19 -- 20
Sum : 76 -- 72 -- 66 -- 67 * -9 (mittens rike har förlorat 9 mandat sedan 2006
Sd. : 00 -- 20 -- 49 -- 62 * +62 - Partiet som gått fram sedan 2006 är Sd.
S+Vp 152 - 131 - 134 - 128 * -24 - Vänstern har tappat 24 mandat
M+Kd 121 - 126 - 100 -- 92 * -29 - M har tappat 27 mandat & M+Kd 29.
Vad som händer nu med väljarkåren vet ingen, eftersom den praktiska politiken med regeringesöverenskommelsen inte hunnit börja verka. Så länge Sd inte ges inflytande över
migrationspolitiken, kretsar det mesta kring väljarflykt:
- Vänstern; S+V = ca 120 - 130 mandat - väljare kan protestera enligt fyra vägar:
-> till Soffan - proteströster mot migrationspolitik.
-> till Sd - proteströster mot migrationspolitik.
-> till Kd eller M (alternativ till Sd)
----------
-> till Fp eller Mp eller C - proteströster för migrationspolitik
- Högern; M+kd = ca 90 - 120 mandat - väljare kan protestera enligt fyra vägar:
-> till Soffan - proteströster mot migrationspolitik (om M gör upp med Ullenhagare)
-> till Sd - proteströster mot migrationspolitik
-> till Fp eller Mp eller C (proteströster för migrationspolitik)
-> till Kd eller M (alternativ till Sd) där nu M kan börja plocka poäng.
- Mitten; Mp+C+Fp = 60 - 70 mandat - väljare kan protestera enligt fyra vägar:
-> till Soffan - (sannolikt inte)
-> till Sd - proteströster mot migrationspolitik - sannolikt inte.
-> till som kan plocka poäng från Fp om Ullenhag vinner
-> till Kd, möjligen några enstaka Folkpartister.
-> inom Fp, Mp, C - det kommer att bli sjövillt för väljarna, om ädlast värderingar.
Denna typ av kalkyl använder de sig säkert av i någon mening, eftersom även Ullenhagarna inser att de måste få stöd från minst 4 % av väljarna, och att det blir Ullenhag kommer bli omöjligt att bilda en allians för valet, som inte beaktar Migration. Så M kommmer
att få bedriva "ren" opposition. Väljer Fp Ullenhag så finns bara två möjliga regeringsbildare:
1. Löfven
2. Lööf, eftersom Ullenhag nog inte kan lyfta partiet ovanför sin mask-nivå.
Ullenhagarna har regeringsfrågan som underordnad, och att isolera Sd som överordnad.
Då kan inte UK bli statsminister, såvitt inte Fp trillar ur. Ullenhagaran innebär samtidigt att Fp i princip ger upp resten av landet, och satsar på att bli ett Stockholmsparti för de upplysta i Stockholms län. S.W
Ny artikel i Epressen, verkar vara en del tjyvnyp på gång.
Eftersom det är sluten votering, och telefonerna lår gå varma till ombuden från de bägge kampanjlägren, finns det nog redan en vag uppfattning om hur det kommer att sluta. Men eftersom voteringen är sluten, så kan alltså företrädare som säger hur de ska rösta på förhand, ändra sig, och rösta efter eget huvud.
https://www.expressen.se/nyheter/ullenhag-sidan-pressas-att-rosta-sabuni/
Riksdagsledamoten Tina Acketoft (Skåne) tillhör etablissemanget i Stockholm/Bryssel)
anför att del länsförbundens ledningar försöker bakbinda eller sätta munkavle på somliga valda ombud, som skulle kunna tänkas rösta mot den lokala partilinjen.
Acketoft skriver att den folkpartistiska demokratin urholkas:
”Ombuden beslutar.
Stadgarna går inte att feltolka.
Ändå urholkas nu interndemokratin under höga rop på
”the winner takes it all” i amerikansk stil”.
Tina Acketofts uttalande (att bakbinda och sätta på munkavle) för lite respons
av Fp-ordf. i Skåne Torkel Stranberg:
– Detta är, i så fall, vad hon har ägnat sig åt i 15 år.
– Jag tycker precis tvärtom.
– De regler som gäller har gällt för alla landsmöten i överskådlig tid.
- De tillämpades under alla år som Tina Acketoft var ordförande i förbundet.
- Om medlemmarna i Skåne tar ställning i en fråga inför landsmötet
- är det praxis att Skånes ombud förbinder sig att följa medlemmarnas vilja.
- man kan inte ändra spelreglerna under pågående match.
– Man kan inte öppna en process (omröstning) för länets medlemmar och därefter om resultatet inte blir som önskat, ändra sig.
Louise Eklund vice ordf för Fp i Skåne:
”Jag tycker det är anmärkningsvärt och det gör mig rätt bedrövad”.
”I mitt förbund, Skåne, var stödet för Sabuni närmare 70 procent.
"Att i det läget gå ut och deklarera att man som ombud
inte kommer att följa vad medlemmarna uttryckt är häpnadsväckande.
"Jag tror man gör både vårt parti och framförallt vår interndemokrati en stor björntjänst genom detta agerande”
”Jag noterar även med viss förvåning att Tina Acketoft är med bland undertecknarna.
"Det är en märklig kursändring."
"I Skåne finns sedan gammalt beslut om hur man som ombud ska agera vid landsmöten”.
”Att säga att en partielit förstår bättre än medlemmarna är omdömeslöst”
s.w Här är det lätt att hålla med, alltså inte i sak, utan att det finns risker med förfarandet, att gå emot en utlyst omröstning. Det finns alltid en risk med detta, och i stot handlar hala saken om detta, om man i längden kan gå emot majoritetens vilja, det kan man, men man måste förstå och beakta effekten av att tycka sig veta bättre.
Arman Teimouri (riksdagsledamot)
”resulterar framför allt i att de urholkar förtroendet hos våra medlemmar.
”Att säga att en partielit förstår mycket bättre än medlemmarna är omdömeslöst och
det kan inte tolkas som något annat än att uppmana till kupp."
"Att ena och stärka Liberalerna med ett framkuppat mandat är dessutom obefintligt.”
Gulan Avci (riksdagsledamot)
– Ombuden har rätt att rösta hur de vill, men jag tror att det blir olyckligt att gå emot så många medlemmars vilja"
Allan Widman (riksdagsledamot)
- Det är visserligen är ”ombuden själva och deras samvete som avgör”.
– Sen måste ombuden nånstans förklara för de medlemmar som har röstat
- varför de väljer en annan väg.
– Det kommer finnas medlemmar som känner en viss besvikelse att deras avlagda röst inte fått genomslag"
s.w frågan är om de inte skjutit sig i foten lite?
- hela partiet, men företrädesvis Ullenhagarna, med det senaste utspelet.
S.W
Det kan noteras att det inte var så många runga företrädare med på artikeln, så de flesta som har något slags konsekvenstänkande
i huvudet, har inte skrivit på, även om de i sak skulle hålla med. Men artikeln kommer sannolikt att rekylera internt, och är nog mer ett utslag för att det det helt enkelt börjar bli ont om handlingsutrymme, för att få över fler ombud på sin sida.
Det förefaller som att alla som haft ledande ställning och förespråkat Ullenhag, redan gjort vad de kunnat, med internt arbete och debattartiklar. Medlemsomröstningen gick Sabunis väg, och frågan i efterhand är mer att hela partiet var enigt från start, utan minsta kverulans, att ha en öppen process. Att det var en fördel för den som blir vald,
att vederbörande har att stöd från medlemmarna. Det är väl det som är problemet nu, att medlemmarna röstat mot etablissemanget i Stockholm, när de fick chansen.
Detta talar för Sabuni, och röstar partiet mot all förmodan igenom Ullenhag, så blir det magiskt, och inte säkert att Sabuni ens förlorar på det. Hade AKB utsetts i en öppen process, och fått starta om från noll, hade det varit en annan femma. Nu försökte hon ena olika falanger, och sedan blev hon avsatt när det började blåsa snålt. Ullenhag sitter alltså väldigt löst, om han blir vald, och Folkpartiet i Stockholm kan inte förvänta sig någon nåd ute i landet.
Väljer de Sabuni, så väntar en lång Eriksgata, där hon förväntas lyssna och därefter beakta, vad det är för sorts verklighet som medlemmarna utanför Stockholm egentligen lever i.
Det kommer att ta ett år, sedan ska det skrivas och formuleras en massa policyprofessionell gallimatias, och så ska partiet centralt sannolikt reorganiseras,
dvs in med nytt folk, och så ska de börja tävla i opinionen igen, där det går att förvänta sig positionsförflyttningar för Fp om 1år och sex månader, dvs inför 2021.
Det är väl då som det har runnit vatten under broarna, hänt massa spännande saker med världspolitiken och ekonomin, (våra övriga partier) och så vet vi alla mer om folkpartiklarna vid tillfälle har närmat sig 5-6 % med Sabuni, eller om de ligger lågt, ser skitnödiga och ligger och skvalpar med Ullenhag, på i bästa fall 3,5 % dvs den situation som EBT befann sig i för ca 2 år sedan, tiden går fort.
Nog fasiken är de inte vidare skickliga - Folkpartisterna.
De har själva bäddat sängen. Först utsåg de Leijonborg som de inte var nöjda med, trots alliansens framgång.
Det var nog lite kretsen kring Ahlmark.
Sedan utsåg de Björklund, som i valet efter backade med 4 mandat, från 28 till 24 mandat, och så förlorade de regeringsmakten.
Sedan backade Björklund från 24 till 19 mandat mandatperioden 2014 - 2018, med DÖ och hela konkarongen.
Sedan blev han utmanad av Birgitta, och lyckades bita sig kvar, och gick alltså fram från 19 till 20 mandat.
Det blir en osannolikt regeringsbildning och Fp får finna sig i att spela andre-fiol bakom Lööf.
Det är inte väldigt konstigt
att partiet sedan regeringsöverenskommelsen tappat väljarstöd,
med historien i backspegeln, med Ullenhag som ersättare för Sabuni, 2010 - 2014, när alliansprojektet gick upp i rök och åt fanders.
Det inte konstigt att partimedlemmar ute i gård och stuga funderar lite hur de tänker i Stockholm? Det är det nog många som gör även utanför partiet. Trots allt gäller det att förstå att Sverige är en demokrati, och att det är väljarna som fattar besluten,
att premiera de folkvalda representanter som de tror är minst dåliga på att representera väljarens intresse. Det är första ordningens fråga. Det är andra och tredje. Därefter kan man kanske börja fundera i lite andra banor, men man måste alltid börja från botten, i en demokrati. S.W
Vilka klantskallar, det slog nog delvis slint - denne Rickman, nog för att man lite
undrar över kompetensen....
källa:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=7247584
I förra veckan kom Jönköpings läns Folkpartiklar med besked:
Rickman kallade resultatet av medlemsomröstningen
"en tydlig indikation på vad länet vill".
– "Jag hade velat se Ullenhag som partiledare,
men är det så att länet har bestämt detta,
så är det så att vi allihop ställer upp på det."
(Sa Rickman till P4, då
Jönköpings län beslutade sålunda för Sabuni.
De tänkte efter omröstningen
- följa medlemmarnas vilja
- nominera Sabuni
- stödja Sabuni som länets kandidat
- rekommendera ombuden från länet att göra det samma.
I ett pressmeddelande (undertecknat av Rickman) stod:
"En enhällig förbundsstyrelse beslutade
att till valberedningen nominera Sabuni
samt att rekommendera ombuden att respektera
medlemmarnas beslut i den rådgivande medlems-
omröstningen genom att rösta för Nyamko Sabuni."
Anders Rickman (ordf för länsförbundet)
har under midsommarhelgen kommit på nya tankar;
- ett av sex ombud från Jönköpings län, har ändrat åsikt igen:
- genom att offentliggöra detta i en debattartikel i Epressen,
- han tänker nu rösta på Ullenhag?
(dock med sitt namn, inte hans politiska titel)
I Expressen skriver Rickan(
tillsammans ihop med tio andra ombud)
– "Jag har kommit fram till att Erik Ullenhag är bättre för partiet".
P4: Så du följer alltså inte rekommendationen du själv lagt?
Rickman:
– Stadgarna är sådana att vi kan rekommendera ombuden,
men vi har aldrig bundna ombud.
Men sedan har det slunit igen, detta med demokrati, hur det går till och vem man företräder :-)
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=7247613
Rickman meddelar kl 16:24 på midsommardagen:
- att han inte längre kommer att rösta alls.
Rickamn:
– Jag har efter samtal med medlemmar och styrelsen
kommit fram till att det är viktigt
att man kan skilja på rollerna;
- som ordförande och ombud,
eftersom man i olika roller kan bli tvungen att uttala sig på olika sätt.
För att detta inte ska vara oklart
väljer jag att avstå från att åka.
Istället kommer en ersättare att åka.
P4: Var det inte helt genomtänkt att gå ut med den här debattartikeln?
(det är festligt, dumdristigt och dunderklantigt, inför midsommar dessutom.
Rickman
– Det kanske hade varit tydligare och bättre
om jag hade skrivit som medlem, så att det inte
var oklart att det inte var länsförbundet som uttalade sig.
Jag kanske skulle varit tydligare med att det var som medlem
jag gjorde uttalandet.
Jo, det är skillnad på att vara
- partimedlem
- företrädare för partidistriktet, dvs länsordförande, dvs föra ordet för sina medlemmar
- ombud, dvs vald av styrelsen att företräda partiet vid valet av ny ordförande.
Det borde man faktiskt kunna hålla reda på, om man är politiker och är ordförande.
Frågan är mer varför de hela tiden klantar sig. Det var inte fördel för Ullenhag. S.W
Stockholm är ändå intressant - oavsett utgång i kampen.
Hur detta med personliga relationer och sociotoper,
inkluderat var man bor och vilket distrikt en viss
falang bor, förefaller kunna påverka utfallet även bland medlemmarna.
Trots allt har valberedningen ett visst ansvar för proceduren att komma
fram till ett resultat, där man valde att låta länsförbunden få ett betydande
inflytande.
Valberedningen kommer med sin rekommendation, efter genomförd valprocess,
och det är inte omöjligt att valberedningen från börja insåg dilemmat,
och att hela proceduren kom till för att valberedningen inte skulle
splittra partiet.
Tydligen har det utbrutit en semantisk diskussion om vad ett
ombud är egentligen. Det är inget styrketecken, att demokratiska Folkpartister
inte ens är eniga om praxis för valproceduren och mandatet från länsförbunden.
Men i slutändan handlar det om intresse och uppfattning
om vad som är viktigt. Ombuden är trots allt utsedda av någon, dvs de har något
slags demokratiskt mandat, och förväntas inte rösta helt efter egen skön eller
godtyckligt, utan ska kunna motivera och ta ansvar för sitt beslut.
Nog för att det är tydligt att det är en centrum - periferi-fråga, de som befinner sig närmast lejonkulan är mer benägna att hålla med nuvarande ledning. Men nu är inte Stockholm så homogent som man tror, och det är orättvist att dra alla över en kam.
Så fördelningen i Stockholm är inte ointressant, avsett hur nu valberedningen rekommenderar, och vad ombuden sedermera dubbas att rösta. I slutändan är det inte minst
fråga om ett personligt övervägande i förhållande till den kollektiva vinden. Ombudets personliga intresse i relation till förmodat/förväntat utfall. S.W
Det som normalt förknippas med Stockholms elit är;
Innanför tullarna + Bromma + Nacka + Täby + Danderyd + Lidingö + Solna.
Resten är förorter eller spenaten.
Stockholms 40 ombud.
Ingen överraskning att Stockholm inte genomförde en medlemsomröstning.
Det visar de lokala omröstningarna.
Länsförbundet genomför ej medlemsomröstning -> stödjer Ullenhag, All in.
Lokalavdelningar där medlemmar fått rösta om kandidater.
-------------- NS -- EU - antal röster
KOMMUNER
Lika --------- 3 st
Botkyrka ----- 53 -- 47 - (9 vs 8) - Jämt skägg
Sollentuna --- 47 -- 49 - (26 vs 27)
Sundbyberg --- 50 -- 47 - (15 vs 14)
Sabuni-land -- 11 st
Moderatland
Täby --------- 67 -- 33 - (35 vs 17) - logiskt, prioriterar en borgerlig regering
Danderyd ----- 67 -- 26 - (46 vs 18) - logiskt, prioriterar en borgerlig regering
Skärgårn ------------------------- utanför Stockholm, av hävd landet
Vaxholm ----- 100 -- 00 - (9 vs 0)
Norrtälje ---- 76 -- 18 - (13 vs 3)
Värmdö ------- 71 -- 29 -
Nynäshamn ---- 56 -- 39 -
Tyresö ------- 65 -- 35 - (11 vs 6)
Lite landsbygd ------------------- utanför Stockholm, av hävd landet
Upplands-Bro - 85 -- 15 - (11 vs 2)
Upplands Väsby 80 -- 14 - (12 vs 2)
Österåker ---- 85 -- 08 - (12 vs 1)
Salem -------- 60 -- 40 - (12 vs 8)
Ullenhagare - 7 distrikt
Solna ------- 28 -- 63 - (16 vs 36) - Moderatkommun, sannolikt motreaktion.
Nacka-------- 28 -- 69 - (11 vs 27) - Välmående, inkluderat Solsidan.
Vallentuna -- 22 -- 72 - ( 4 vs 13) - Här huserar Lööf + Lövin, kan påverka?
Sigtuna ----- 36 -- 64 - ( 5 vs 9 ) - tidigare mottagningskommun för asylsökande
Söder om stan - vänstertungt
Haninge ----- 27 -- 64 - (6 vs 14)
Huddinge ---- 26 -- 74 -
Södertälje -- 36 -- 64 - (9 vs 16)
Täby och Danderyd är mest röststarka, numerärt.
STOCKHOLMS KOMMUN (stadsdelar):
Lika ------------ 4 st
Norrmalm -------- 46 -- 46 - (57 vs 56)
Östermalm ------- 44 -- 45 - (14 vs 15)
Enskede-Årsta --- 53 -- 47 - ( 8 vs 7)
Farsta ---------- 50 -- 50 - (11 vs 11)
Ullenhagare ----- 8 st
Gott att leva
Bromma ---------- 19 -- 81 - ( 4 vs 18) - EU överlägsen i Bromma, här bor "eliten" :-)
Kungsholmen ----- 37 -- 63 - (11 vs 19) - Stadshusholmen, av hävd socialliberalt
Södermalm ------- 15 -- 80 - (37 vs 7) - Södermalm genomförde ingen officiell omröstning
Vänsterdistrikt
Skärholmen ------ 31 -- 62 - ( 8 vs 4) - socialt tungt sedan 70-talet, rårött.
Skarpnäck ------- 00 -- 100- (10 vs 0) - hbtq-tätt
Älvsjö ---------- 14 -- 79 - ( 2 vs 11)- medelklass med rik andel parti-sossar
Hägersten Liljeh. 33 -- 66 - ( 4 vs 8) - se ovan
Lite off, social spred.
Hässelby-Vällingb 27 -- 73 - (3 vs 8)
Kista ----------- 25 -- 75 - (1 vs 3)
Av detta följer att Stockholms kommun har en rätt kraftig övervikt för Ullenhag,
men räknar man råa röster är det ganska skralt i leden utanför
Norrmalm. Östermalm och Kungsholmen kommer upp i 30 - 40 röster vardera.
Notera att Lidingö av taktiska skäl valt att inte genomföra någon omröstning.
Folkpartister på Lidingö har rätt hög svansföring.
Ledningen befarande sannolikt en Danderydare. Lidingö är Ullenhagsland
i ledningen, medan medlemmarna är lite mer åt Täbyhållet.
Nog är det en lite klass-fråga, hur de röstar, även i det gamla folkpartiet.
Det intressanta var att Östermalm och Norrmalm (Vasastan) blev jämt, dvs
mer åt det allmänborgerliga hållet.
Det är Kungsholmen och Södermalm som håller stånd.
Södermalm höll ingen medlemsomröstning, men hade ett rådgivande möte.
Av 327 medlemmar pläderade 17 för EU och 2 för NS och två för Pehrsson vid själva mötet. Sedan inkom 20 pläderingar för Ullenhag via sms/mejl och 5 för Sabuni -> 37 vs 7.
Innebär:
Södermalm + Kungsholmen + Bromma = Ullenhag
Norrmalm + Östermalm, = ett lika mellan kandidaterna
utanför tullarna leder Sabuni med 11 distrikt mot 7.
Så Stockholm har i vart fall ingen stor ledning för Ullenhag.
Det är alltså en fragmentering även i Stockholm.
Det är inte ointressnt, om man ska titta i kristallkulan.
S.W
Hedervärt av Ullenhag.
Han blev nog utsatt för ganska genomgripande övertalningskampanj,
att kandidera, trots att han kanske egentligen inte var värst sugen.
Så det var nog en soppa lagad från start, efter JBs plötsliga avhopp,
och den något sena starten för Ullenhag. Men fasiken hae det varit intressant
med Ullenhag, om han fört Fp mer åt vänster och börjat konkurrera med med C
i de humanitära frågorna.
Ullenhag:
"Tack till Nyamko Sabuni och Johan Pehrson för viktiga diskussioner
runt om i Sverige. Och grattis Nyamko – jag önskar dig all lycka till
med ett svårt men mycket viktigt uppdrag."
sw Jo, det är tidernas utmaning, att få styrsel på gamla Folkpartiet.
Trots allt är de borgerliga fortfarande djupt splittrade, och fru Lööf
har nog inga planer på att "alliansa" sig med UK, så det lärt fortsätta
med en kamp till höger om mitten (om vi räknar S till mitten :-)
Det blir nog lite mer tydligt att C och Mp börjar betraktas som en del av väljarkakan, medan M+Kd+Fp nog börjas ses som ett slags större borgerligt hus.
Ullenhag:
"Ett sista medskick har jag dock till alla aktiva liberaler. Ta hand om varandra.
Tonen i sociala medier chockar mig faktiskt – och då är jag ändå van vid tuffa påhopp.
sw Jo, Ullenhag har fått utstå betydligt mer än de flesta, och Sabuni har väl klarat sig
hyfsat.
Ullenhag:
"Tonen är hård och det gör mig särskilt bekymrad att jag också mött en väldigt tuff ton mellan partikamrater. "
sw det har man inte sett så mycket av utåt, det har sett skapligt ut, men det är inget bra tecken med påhopp inom partier, man undrar vad det hela ska sluta, detta med sociala medier och socialisering. S.W
Skicka en kommentar