*
I dag håller Danmark val till Folketinget. Det är spännande. I opinionsmätningarna har de rödgröna partierna ett klart försteg. Mycket talar för ett regeringsskifte och att Socialdemokraterna kommer att kunna bilda någon form av minoritetsregering. I så fall kommer tre av fem nordiska länder (Sverige, Finland, Danmark) att ha en socialdemokratisk statsminister. Och i Island innehas statsministerposten av Katrín Jakobsdottír från Gröna vänstern. Sedan är det bara Norge kvar...
Men osvuret är bäst. I går meddelade statsminister Lars Løkke Rasmussen från liberala Venstre att hans första prioritet efter valet inte längre är att bilda en borgerlig regering, utan i stället någon form av mittenkoalition. Det är klart att det är en omvändelse under galgen, framkallad av det bistra opinionsläget. Lökke Rasmussens borgerliga partiledarkollegor rasar, och Socialdemokraterna håller sig kyligt avvaktande eller avvisande. Men Lars Løkke Rasmussen är känd som en politisk överlevare, så vi får väl se.
Nu innebär ju en socialdemokratisk valframgång i Danmark tyvärr inte någon ogrumlad segerglädje. Partiet har under sin ordförande Mette Fredriksen - men även dessförinnan - uttalat sig i frågor kring invandring och flyktingpolitik på ett sätt som mer påminner om högerpopulism än om socialdemokrati. Jag hoppas en valseger ska ge självförtroende nog åt dansk socialdemokrati att inte längre anpassa sig efter högernationalistiska, populistiska partiers politik och retorik.
Än så länge gläds jag åt att främlingsfientliga Dansk Folkeparti rasat i opinionsmätningarna och riskerar att halveras i valet. Jag håller också tummarna för att det högerradikala partiet Stram kurs med Rasmus Paludan - som vill utvisa en halv miljon danskar ur landet, varav flera är danska medborgare - inte klarar tvåprocentsspärren.
TT ger en bra översikt över de olika danska partierna och deras förutsättningar inför dagens val. Den kan läsas här.
1 kommentar:
Socialdemokraterna backade några tiondelar men lär bilden enpartiregering. Jämförelsen med S i Sverige är intressant. S har lovat att vidmakthålla den danska migrationspolitiken. "Den unika danska välfärdsmodellen som gagnar de svaga kan inte förenas med en öppen invandringspolitik" säger Mette Fredriksen. Men hon satsar samtidigt på en tydlig vänstersväng i de ekonomiska och sociala politiken. (De partier som stöder nuvarande migrationspolitik fick om jag räknat rätt runt 70% av rösterna.)
I Sverige är det som bekant tvärtom. Hör gör socialdemokraterna en tydlig högersväng i ekonomisk och arbetsmarknadspolitik (sänkt skatt för de som tjänar mest och uppluckring av anställningsskyddet.bl a.) Och den migrationspolitik som enligt migrationsverkets statistik medförde att 70 000 asyl- och därtill anknutna anhöriginvandrare beviljades uppehållstillstånd förra året spetsat nu dessutom med generösare villkor för anhöriginvandring. Något som strider mot de svenska väljarnas uppfattning. (Och detta kalla Löfven för en migrationspolitik på EUs miniminivå!)
De stora förlorarna i Danmark var förstås Dansk folkeparti vilket kan jämföras med Sverige där SD gick fram mest. Det krävs ju ingen statsvetenskaplig Einstein (som jag iofs betvivlar finns) för att inse orsakerna.
Vänsterliberala och socialistiska opinionsbildare, t ex AB (De danska hårda tagen tar aldrig slut) och DN (Måtte inte svenska S gå i sina danska systrars fotspår),uppskattar inte den daska S-politiken. Sjlv delar jag snarare Widar Anderssons analys i socialdemokratiska Folkbladet. Bl a "DN: s ledarsidesskribenter vill ha en mer liberal invandringspolitik, de vill inte ha något som helst inflytande för Sverigedemokraterna och de vill gärna varna för maktfullkomliga socialdemokrater.
Därför är Danmark farligt för DN: s skribenter. Alldeles oavsett vad som egentligen händer i verkligheternas Danmark så är det farligt eftersom valet tycks kunna landa i en S-statsminister som har konstaterat det uppenbara att ett land med så generös och universell välfärdspolitik lever i symbios med en stram invandring och en effektiv integration. Vilket de allra flesta förstår.
Vilket också var allmän och vedertagen kunskap hos socialdemokrater och moderater i Sverige för bara tjugo år sedan.
Danmark är Danmark och Sverige är Sverige. Som välfärdsländer i norra Europa spelar vi dock på samma arena; har att anpassa oss till liknande krav och villkor.
I det perspektivet är Sverige betydligt farligare för Sverige än vad Danmark är."
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar