Men Erik Ullenhag vägrade svara på frågan. Hans vägran förvånade kanske en del. Erik Ullenhag förknippas ju med samma principfasta avståndstagande från samverkan med Sverigedemokraterna som Jan Björklund.
Det finns åtminstone två tolkningar av Erik Ullenhags tystnad. Antingen överväger han uppriktigt att ändra Liberalernas hittillsvarande linje angående Sverigedemokraterna (om han skulle bli vald). Eller så är han övertygad om att den nuvarande linjen bör upprätthållas, men han ser inget värde i att berätta det här och nu.
Erik Ullenhags dilemma kan beskrivas så här. Antingen så fortsätter han att ducka på frågan. Då kommer journalister att fortsätta ställa den ända fram tills han svarar - oavsett om det blir ända fram till valet 2022. Eller så svarar han på frågan. Men svarar han då att han vill ändra Liberalernas linje åstadkommer han en intern kris i sitt eget parti. Svarar han i stället att han vill upprätthålla Liberalernas nuvarande linje och fortsätta isolera Sverigedemokraterna kommer han att överösas av följdfrågor kring hur Liberalerna i så fall kommer att agera i regeringsfrågan efter valet 2022.
Det hör ju till saken att frågan i högsta grad är hypotetisk. Det politiska landskapet och förutsättningarna för regeringsfrågan 2022 kan vara helt annorlunda än i dag. Jag skulle gärna se att regeringsfrågan efter 2022 fick ligga på is ytterligare ett tag. Med medielogiken har sina egna mekanismer, och så länge det finns politisk nerv i frågan om Liberalernas relation till Sverigedemokraterna kommer journalister att fortsätta uppmärksamma den.
För övrigt tycker jag det vore bra om Centerpartiet - och Liberalerna - efter budgetförhandlingarna i höst tog steget fullt och gick in i regeringen. Då blir ansvarsförhållandena mer klara och lättare för väljarna att utkräva just ansvar.
4 kommentarer:
"Glöm det" sa Löfven före valet 2018 om att S skulle stöda en alliansregering om alliansen blev fler än de rödgröna. I praktiken innebär det förstås att en alliansregering inte kan bildas utan att accepteras av SD. Detta är såvitt jag förstår bakgrunden till att vänsterfalangen (läs postmodernisterna) inom S, bl a representeras av Ulf och ABs ledarsida tror att pestsmittning av SD är den effektivaste metoden att säkra ett fortsatt socialdemokrtiskt maktinnehav. Till skillnad från dessa tror jag att det är mer effektivt att adressera de problem som gjort att SD växt. Vilket danska S redan visat.
Jag lyssnade på gårdagens utfrågning av de liberala partiledarkandidaterna och hörde inte det svar som Ulf efterlyser. Samtliga satte genomslag för liberalernas sakpolitik i främsta rummet.
Ullenhag förde fram skolpolitiken som den kanske viktigaste frågan. Det förvånar mig att han tror att det kan vara en liberal valvinnare. Libealerna hade ju faktiskt ansvar under 8 år i alliansen. Positivt - tycker jag - var att samtliga framhöll vikten av att skapa resurser, vilket ju skiljer dem från många i vänstern som är helt upptagna av fördelningsfrågorna. Den misslyckade integrationspolitiken lyftes spontant inte fram av någon, inte ens av Sabuni, som faktiskt föll på att några av hennes förslag, som idag är allmängods, kunde gjort dagens situation betydligt bättre. I stället fick hon sparken och ersattes av Ullenhag, vars insatser är bäst att glömma. T ex hans hyllning av den ökända Sandvikenrapporten för att inte tala om regeringens hemsida "Myter om invandringen". Pehrssons lösning på många problem var mer lag och ordning. Onekligen en viktig förutsättning för medborgarnas trygghet och en grundförutsättning, men sen då? Min bild efter utfrågningen är att Ullenhag levde upp till "att vara liberal är att vara kluven", att Sabuni var påfallande återhållsam för att inte bjuda på högerstämpeln och att Pehrsson gjorde skäl för tillnamnet "Batong".
Hur som helst. Det är befriande att ytterligare ett parti har ett öppet partiledarval där olika kandidater tävlar. Det är ljusår från hur "folkrörelsepartiet" socialdemokraternas hantering som närmast påminner om påvevalen där röken visar när slaget i de slutna rummen är avgjort. Kanske är det nödvändigt för att inte lägga upp splittringen mellan höger och vänster inom partiet till allmänt beskådande.
Slutligen: det skulle förvåna mig om inte Ullenhag blir partildare och att nästa val därmed blir en kamp för överlevnad för liberalerna med oviss utgång.
Klas Bengtsson
Minfältet i mitten innebär att Fp har potential att bli ett 4,5% parti, best case.
Det är besked i regeringsfrågan som spökar.
Här ligger svaret på frågan, de som ger besked får inte bli partiledare, även om det skulle dra väljare från höger. Sedan 2010 har det skett dramatiska förändringar,
jämfört med Leijonkungens framgångar 2002-2006. Maudan la om rodret och alliansen bldades, men allt talar för att man inom rätt kretsar helt enkelt inte ser problemet med att Sd växer, så länge som mitten kan diktera migrationspolitik, och den vägen liberalisera statsförvaltningen. Ullenhag kommer inte ge besked, eftersom om han ger besked om UK, så måste han överge delar av sin politik, och säger han nej till UK, dvs Löfven, så klarar inte Fp spärren. Alltså kniper EU, eftersom det inte finns något alternativ.
Mp+C+Fp lider alla av att att vara osäkrade kort i regeringsfrågan, samtidigt som det är dessa partier som i någon mening är vågmästare. Således gäller det för EUs gruperingar
att fortsätta vara ett nischparti, som påverkar de frågor som de själva anser är viktiga, det är nog när allt kommer omkring inte nya (Eller gamla) väljargruppers intresse. Huruvida fru Lööf kommer ut ur sin statsministergarderob i tid är inte klart,
men helt klart är att om hon inte blir statsminister 2022, vilket lite talar för, så återstår det att bli näringsminister i en s-regering. S.W
Upp ur träsket?
Fp och EU har att vinna tillbaka tappade väljare, de som har flytt, har flytt till M, pga regeringsfrågan,och ska EU vinna tillbaka dessa väljare kan han inte stänga igen dörren framför nyllet. Här måste han med helt fel politisk inriktning försöka lirka tillbaka missnöjda storstadsliberaler som i grunden är borgerliga.
Alltså kan inte EU utesluta UK som statsminister retoriskt, men han kan varken säga att det är uteslutet, men inte heller att det är något han föredrar, vilket i vart fall var något JB alltid sa, att det var förstahandsvalet.
Å andra sidan vet M var de har Fp numera, och med EU kommer alla att hålla god min i elakt spel. Med Ullenhag vid rodret är Alliansen fortsatt död och begraven, även om EU kommer försöka göra om Björklunds trick, att inte utesluta
en allians, för att inte förlora väljare. Att Fp med 19 mandat ska lyckas med detta en gång till, att inte förlora väljare, verkar vara en chansning, eller möjligen magiskt tänkande. Väljare är i normalfallet smartare än partisterna, om man med smart menar att de tänker själva och inte går på valser, det är det bara journalister, statsvetarexperter och opinionsbildare som gör ;-) S.W
Dagens argument i Expressen opinion, för varför EU ska bli partiledare är faktisk en smula underhållande, även om det inte tänkt så. (men det blir satir)
sw spetsformuleringarna är tre rätt luddiga:
I. Tillbaka till kärnan
II. God politik är allt annat än underhållning
– den handlar om verkliga människors verkliga liv.
III. EU-liberalerna ska vara partiet för alla människors frihet.
-------------------------
Plattityder*
- Politik är allvarstyngd,
- Effekterna av det politiker gör påverkar människor under många år.
- det finns ingen quick fix för svåra samhällsproblem.
- Politiker måste bottna, göra gott i ett komplicerat sammanhang
- Detta kräver tålamod, kunskap och uthållighet långt efter att tv-kamerorna slocknat.
* Detta är en smula Fp-beskäftigt
Allmänna passningar till andra partier
(sina konkurrenter, hint till Leijonborgsliberalerna)
--------------------------------------
1. Många partier försöker förvandla sig till något annat, något nytt.
2. Politiska ledare får inte vara influencers med ständigt nya föreställningar.
3. Detta är särskilt viktigt i en tid av;
oroande mycket politiska poänger, snabba utspel och underhållningsklick.
Personliga egenskaper:
---------------------------------------
Vi vet att EU är en varm, lyssnande, analyserande person som klarar svåra avvägningar, politisk eftertänksamhet och tålmodig idéutveckling.
Ullenhags ledarskap innebär:
- avgörande förändring, men även förnyelse
- Människors ekonomiska och materiella frihet,
- deras självbestämmande och möjligheter ska stärkas
- under hela deras liv, i hela landet.
- I detta gapiga, kortsiktiga politiska klimat
- vill vi att EU-liberalerna är en politisk kraft som klarar av
- att möta vårt lands smärtpunkter och svåra utmaningar
- med empati, kunskap och uthållighet.
Kandidats egna ord:
”För att friheten ska bli verklig för alla behövs en välfärd
som sprider möjligheter och rättvisa till alla,
inte minst till dem som vi liberaler och frisinnade
ofta benämnt som människorna i det glömda Sverige.
Personer med funktionsnedsättning, ensamma äldre eller barn
utan fungerande föräldrar har inga stora starka organisationer
som för deras talan - därför är det liberalers ansvar att göra det.”
”Där friheten är som minst ska liberalismens ansträngningar vara som störst.
För att allas livschanser tas tillvara krävs en politik som är lika orädd för tillväxtpolitik som för välfärdssatsningar.”
sw (detta kan var enda sosse också skriva under på, välfärdsstaten)
S.W
Skicka en kommentar