I dag meddelade Erik Ullenhag att han hoppar av sin kandidatur som partiledare för Liberalerna. Därmed är det i praktiken klart att Nyamko Sabuni på fredag väljs till ny partiledare för Liberalerna.
Det är lätt att förstå Erik Ullenhags beslut. Medlemsomröstningarna har - även om representativiteten kan ifrågasättas - förhållandevis entydigt placerat Sabuni framför Ullenhag. Om landsmötet, mot förmodan, ändå valt att säga nej till Nyamko Sabuni hade Erik Ullenhag och hans anhängare ställts inför en svår svekdebatt. Partiet hade riskerat att polariseras ytterligare, och Ullenhags möjligheter att ena och hålla samman Liberalerna hade varit mycket små.
Hur kommer Nyamko Sabuni då att agera som partiledare för Liberalerna? Nyamko Sabuni har tidigare varit mycket tydlig med att hon vill att Liberalerna ska samtala och diskutera och till och med samverka med Sverigedemokraterna i olika politiska frågor. I en intervju i Expressen tog hon avstånd från de mer generösa regler för
anhöriginvandring som Liberalerna förhandlat fram i samband med
Januariavtalet. Hon vill också motverka mångkultur. "Bara ut med de som
kommer", säger hon om dem som inte redan vid gränsen kan visa att de har
asylskäl. (Kort efteråt bad Sabuni om "ursäkt" för intervjun, samtidigt som hon påstod att hon var korrekt citerad och stod fast vid sina åsikter.)
Sabunis uttalanden har tolkats som att hon står nära Moderaterna och Kristdemokraterna i regeringsfrågan, och att hon gärna släppt fram en moderatledd regering även om en sådan blev beroende av Sverigedemokraternas stöd i varje enskild viktig omröstning.
Om Sabuni håller fast vid de ståndpunkter hon framfört kan Liberalerna mycket väl locka över en del väljare från Moderaterna och Kristdemokraterna. Däremot riskerar Liberalerna att förlora väljare till främst Centerpartiet, samtidigt som den egna kadern demobiliseras och att den djupa sprickan i partiet består.
Men Nyamko Sabuni har hittills inte visat någon tvekan att byta ståndpunkt i viktiga frågor. Hon inser också säkert risken att bli Liberalernas motsvarighet till Håkan Juholt och slitas sönder av partiets olika stridande falanger. Kanske väljer hon att betona att Januariavtalet ligger fast, och försöker lägga regeringsfrågan efter valet 2022 i frysboxen? Vem vet - kanske sätter hon sig tillsammans med Annie Lööf i Stefan Löfvens regering efter budgetförhandlingarna i höst?
I vilket fall önskar jag Nyamko Sabuni ett uppriktigt lycka till. Sverige behöver ett starkt liberalt parti som står upp för rättsstatens principer, värnar demokratin och principen om alla människors lika värde och som håller främlingsfientliga och rasistiska krafter stången.
11 kommentarer:
Om L riskerar överströmning av väljare till endera "blocken" torde förhållandet vara att likställa med utplåning - tvärtom måste de attrahera såväl s-väljare som dragits till SD, Centerväljare som inte är libertarianer och moderater som inte vill konservatism men ekonomisk frihet. KD släpper nog inte många över bron, frisinnet i gamla folkpartiet har skrumpnat till irrelevans. Hur brygden ska blandas för att lyckas ser jag gärna en mer disputerad uppfattning runt. Liberalismen är ju allmängods och oomtvistad, t om s har lämnat 70-talsretoriken och betecknar sig som närmast det mittersta partiet. Och mätt mot ideologiutvecklingen de senaste 50 åren får nog s idag betecknas som ett mittenparti - där är det trångt m a o. Däremot är det inte lika självklart att C ska anses som ett mittenparti?!
Enligt en statistisk analys av liberalerna är medlemsomröstningen representativ. Det är förstås ett stort nederlag för det liberala etablissemanget inkl DNs ledarsida som "lovat" Ullenhag jobbet. Och Sabuni är ju inte S inkl Ulfs partiledarkandidat. Sannolikt med all rätt. Uppenbarligen läser Ulf ABs ledarsida som hoppas att Sabuni ska bli L:s Håkan Juholt, dvs tvingas avgå. Tidigare lanserade AB Kinberg Batra som moderaternas Håkan Juholt. (Så lät det förstås inte från dessa när Juholt valdes.)
Man kan förstås tolka Sabunis uttalande om migration på olika sätt. Jag uppfattar hennes kritik av mångkulturalismen som en kritik av de parallella enklaver som uppstått. Det är ju inte konstigt att det uppstår konflikter mellan kulturer som är så väsensskilda som den svenska jämfört den som dominerar i t ex MENA-länder och Somalia (Se World Value Survayes undersökningar).
Att hon vill ha en stramare migrationspolitik är ju uppenbart och välkommet. "Ut med dom" kan (välvilligt) tolkas som att de utan asylskäl verkligen ska lämna landet, vilket som bekant inte sker särskilt effektivt idag.
Var hon står i den ekonomiska politiken är oklart för mig. Men jag uppfattar henne inte som en nyliberal som Annie Lööf.
Att liberalerna klarar 4%-spärren nästa val återstår förstås att se. Min bedömning är att chanserna är större med Sabuni än vad de varit med Ullenhag. Men riskerna för att liberalerna inte kommer att stöda en ny socialdemokratisk regering har naturligtvis ökat. ABs ledarsida är så orooliga att de börjat plädera för att C bör ingå i regeringen. En sakpolitiskt häpnadsväckande ståndpunkt med tanke på centerns nyliberala politik.
Som framgått tycker jag att liberalernas partiledarval är bra. Och nu vantar jag på att den socialdemokratiska kampanjen för att misskreditera Sabuni drar igång med full kraft.
Klas Bengtsson
Jag tycker det är än märkligare att väljare påverkas av sossars och mediers drev. Att använda sunt förnuft räcker långt, och att noga skilja på fakta/sanningar och uppfattningar/åsikter, gör att man kan småle åt dessa sk drev.
Kjell Eriksson
Med Sabuni ökar sannolikheten att Fp klarar valet 2022.
Med Sabuni minskar sannolikheten att migration blir en kabinettsfråga.
Med Sabuni ökar sannolikhete att det blir ett manifest, som 1991, ny start för Sverige,
som ju Westerberg var med på, men inte Johansson. Detta kan upprepa sig. Dvs C kör egen firma, och det vore väldigt ärligt, mot bakgrund av valet 2018.
Själv tycker jag att det är märkligt med all polarisering.
Detta att plocka ut enskilda citat, isolera dem och skruva till dem,
och sedan själv gör göra sig till uttolkare av innehållet.
Sabuni framstår som extrem, av människor i det egna partiet. Så är det nog inte, inte om man jämför internationellt eller med övriga norden. Sabuni är nog bra mycket mer normal, än somliga nyliberaler.
Det finns ingenting annat än en betydande samsyn i de flesta frågor,
från A till Ö, inom liberalerna.
Det finns ju lite fler frågor att hantera än just
papperslösa, det är trotsa allt varken regeringens eller oppositionens huvudupgift,
men frågorna får i just vårt land oproportionellt stort inslag, trots att vi redan har den mest humana och liberala politiken.
Ändå används en smal sektor av hela politikens ansvarsområde som att just dessa frågor lägger grunden för Sveriges, så är det inte. Framtien hänger på arbetstillfällen, beskattning, företagsklimat, export, utbildning, lag och ordning och att medelklassen i vid mening bär upp samhället.
Dessa frågor, grundläggande funktioner, som tex pensioner, infrastruktur, energi, näringsliv, sjukvård, skiljer inte ett enda dugg S från borgerligheten. Samhällets basbehov ska fungera, avsett vem som regerar. är det sedan en röd eller blå flagg är mindre viktigt.
Folkpartiets problem har att göra med att både Mp och C har anammat samma grundläggande syn på flyktingpolitik, och därmed är det tre partier som slåss om samma begränsade krets väljare, och eftersom denna grupp haft vågmästarställning har Sverige begåvats med Sd. Med Sabuni kommer tillväxten flödet till Sd sannolikt att bli mindre än om de valt Ullenhag, alltså flödet från borgerligheten. S.W
Gnället och svadan från Fp-ledningen nu, är inget att ta på större allvar.
Initierar de en öppen tävlan om partiledarposten, så får de alla slå sitt kast. Hur kan de bara gnälla, över att fel kandidat vann, när de inte ens givit vederbörande chansen.
Fp knyts ideologiskt närmare M, (men kanske inte Kd)
Fp kommer att bli ett mycket mer grönt parti, och titta ut i landet (konkurrens med C)
Skillnaden mellan C och Fp kommer att öka något avs flyktingfrågor
C och Lööf får en lite enklare spelplan, dvs Mp och C får en egen match.
Sannolikheten för en mittenregering med Lööf minskar, (men Sabuni kan ju försöka :-)
Mp får det enklare att välja väg, Mp knyts närmare S
Fp kommer att kunna konkurrera om mandat från M som flytt till Kd.
Men vad som händer kring strecket vet ingen:
S+V
----- streck
C+Mp
----- streck
Fp
----- streck
M+kd
----- streck
Sd
Om nu C+Mp = konstant, dvs 48.
Så handlar ekvationen om hur många mandat S+V får, och
i regeringsställning med nuvarande överenskommelse ligger nog taket på
130, botten kanske 110.
S+V: : 110 - 120
C+Mp : 45 - 50
Sum: : 155 - 170
Dvs denna konstellation kan få 155 - 170 mandat
för att ta regeringsmakten, men kanske blott 120 - 140 för budget.
(om det blir dörrmattefrågor efter krav från fru Lööf)
Då återsstår M+Fp+Kd, tex
M. : 65 - 75 +
Kd : 25 - 30
Fp : 20 - 25
sum 110 - 130
Dvs denna konstellation har teoretiska chans att bli större än S+M++C
så i praktiken kommer väljarna, fåga mig inte hur de gör, väga in detta,
och det kommer att bli ett nytt valspektakel kring 140 - 145 mandat.
Innebär då att Sd så klart inte kan tänkas bort, utan är vågmästare,
Det luriga är ju att UK teoretiskt, om han inte har C och Mp att släpa på, faktiskt kan skrapa ihop röster så det räcker, utan Sd, för att bil största Sd-fria konstellation.
Jo, vi får nog vänja oss vis att nästa val kommer att handla om Sd, indirekt, och om värderingar, varpå de grundläggande grågorna om samhället, funktionerna, kommer komma i bakgrunden, den som övertygar väljarna i dessa frågor, kommer att ha en fördel.
De som går på bondfångeri, är en en konstant. S.W
Bra och initierade poänger på SvD.
Behövs Liberalerna? - reder ut Liberalernas nutid och framtid
Vad kommer Nyamko Sabuni att betyda för Liberalerna?
SvD-ledarsidans Lifvendahl och Kärkkäinen
- Viktor Barth-Kron - Kvartal
- Andreas Bergström, Fores tidigare tjänsteman på Fps kanslier.
https://www.svd.se/vilken-roll-kan-liberalerna-spela-i-svensk-politik/i/senaste/om/ledare
- Alla kan inte bli Lucia. Bäst är:
- Fp-etablissemanget: Vad fanken, Sabuni vann omröstningen, det skulle inte kunna hända, - vad gör vi nu? Ödesvägval, (trots tre bra kandidater)
- En annan poäng är att alla tunga i Fp-etablissemanget inte möter väljarna, en massa Fp-kändisar som lever på gamla lagrar. De som röstat ute i länsförbunden, partiaktiva, är däremot personer som i förutvarande och kommande val faktiskt möter väljarna. Två olika världar.
- Ytterligare en poäng är att Folkpartister definieras som nervösa kräsna väljare som inte går att dra vid näsan. (och själva partiet som notoriskt vankelmodigt)
Centern definieras som ett intresseparti och obekymrade, dvs det spelar ingen roll vad fru Lööf gör för utspel, de är trogna i partiet ändå, det stämmer nog avs partigängarna, men deras väljare? Njä, det verkar vara sjövilt.
Val: 1991 *-94 *-98 *-02 *-06 *-10 *-14 *-18
****** 27 * 31 * 18 * 22 * 29 * 23 * 22 * 31
diff: -11 * +4 *-13 * +4 * +7 * -6 * -1 * +9
- Ungdomsförbundet var för etablissemanget, inte för. Bara det är unikt.
- Utvecklar även den omvända identitetspolitiska twisten med glastaket, Nyamko är: kvinna, svart, utlandsfödd, kommer från förorten. Dvs ingen har egentligen gjort ngn poäng av detta, men det blev tydligt att Ullenhag var motsatsen, dvs stereotypen, vit, medelålders, infödd man från det redan härskande etablissemanget. Det är en liten men
kanske inte så explicit kommenterad omständighet. Alla kan se det, men ingen kommer att
säga något, eftersom hon värderas från vad hon säger och tycker, inte för att det hon säger eller tycker inte tas på allvar, pga av hennes identitet.
Därvidlag kommer Sabuni att mätas och jämföras, medvetet och omedvetet för vad hon säger, dvs något mer än att gå genom rutan. Eftersom hon är svart och kvinna, så
blir hon svårare att komma åt med fultrick, dvs hon blir en intressant utmaning
att kritisera, eftersom man måste bemöta hennes argument.
Sammantaget ökar konkurrensen i det borgerliga lägret, vilket ju inte spelar någon roll alls i regeringsbildningsfrågan, dvs om Sabuni inför 2022 inför en ny regeringspolicy.
Allt handlar om vad det blir för flöden mellan:
(S+V) <-> (C+Mp) <-> (Fp+Kd+M) <-> Sd
(?+?) <-> ( 48 ) <-> ( ?+?+? ) <-> 60-65 (hade blivit 70 med EU)
Dvs det är två nivåer av balanspunkter:
I. Huvudlinjen mellan vänster och Höger, dvs mellan S+V <-> M+Kd+Fp
II. Mittlinjen, dvs hur stora C+Mp blir, teoretiskt 30 - 50)
Av detta följer:
att storleken på II avgörs av strömmar från p.I, dvs vänster och höger.
S har tre flanker, en god, dvs V, en lurig, dvs C+Mp och en dödlig, dvs Sd
M har tre flanker, en god, dvs Kd+Fp, en lurig; C och en livsfarlig, dvs Sd
Med Sabuni blir det spännande, visst har hon en svår uppgift, men nu är hon vald, och
kverulanterna har inget annat att göra än att invänta valet 2022. Visst kan sägas att S har fått en ny uppgift på halsen, med ny partiledare. men det ingår i spelets regler.
Det kommer inte att bli någon regeringskris, det finns inget parlamentariskt underlag.
Så det är C som står för sin utmaning. Fru Lööf har att fundera på sin framtid, vad hon har för mål, och så ska C fundera på förutättningar att bilda eget inför valet, eller
om C tänker ha en uppfattning i regeringsfrågan? S.W
DN:s Amanda Sokolnicki föreslår (önskar?) att L och C bildar ett socialliberalt block, som en motvikt mot Högerblocket M, KD och SD. Men det kommer nog inte att hända.
Det förefaller troligare att Sabuni vill styra om sitt parti till ett "Sverigeliberalerna", som ska konkurrera med Åkessons Högerblock. Men skulle L vinna på det? Och klara 4% spärren?
Tycker Carl B Hamiltons inlägg är rätt så träffade, alltså om man försöker förstå vad som hänt, att det skulle kunna ligga ngt i detta att Ullenhagarna inte hade en realistisk uppfattning om hur vinden blåste från start, och det kanske fanns en valvind, som egentligen inte behövde spinnas särskilt mycket.
På sociala medier, liknande Facebook, har diskuterats lämpligheten i att privatpersoner finansierar undersökningar som gynnar politiska kandidater.
på Eskilstunakuriren
Nyström på liberala Katrineholms-Kuriren verkar verkar leda motståndet.
med en slags dold-makthavare-teori, som försöker dra undan benen på Sabuni.
Frågan är om inte detta rekylerar?
Detta med stöd av JJ, didigare partisekreteraren och ägare av pr-firman Nordic Public Affairs.
Nyström skriver:
”Men här skymtar ett av de mest riskabelt mörklagda områdena i svensk politik.
Det går att i det fördolda lägga in vilka pengar som helst, och på vilka omvägar som helst, i syfte att påverka ett partis beslutsprocesser, eller opinionsbildningen i stort.”
”Liberalernas landsmöte på fredag borde inte godta att gå till beslut utan fullständig och trovärdig redovisning av pengar och andra tjänster – och om något kommit från intressen med motiv att utifrån påverka partiets vägval.”
Frågan är vad utifrån betyder?
PR-firmor som Fores, som också är liberal, verkar de "inifrån"?
En av personerna som var med och beställlde undersökningen var Carl B Hamilton som öppet stöttade Nyamko Sabuni, bland annat genom ett debattinlägg på SVT Opinion.
Tanken med undersökningen, var att utforska hur överenskommelsen mellan C och Fp och regeringen relaterade till stödet för partiledarkandidaterna.
– Det var jag och några andra privatpersoner som betalade.
– För mig är argumentet 3,7%.
- Då kan man ju inte dilla om hennes liberalism.
- Den stora frågan är ju om partiet finns kvar alls.
– Eftersom två tredjedelar av liberalernas väljare ställde sig bakom avtalet, skulle en majoritet stötta Erik Ullenhag.
- Vår undersökning visade tvärtom att många var besvikna på avtalet och att Nyamko Sabuni hade ett mycket starkare stöd än någon hade trott.
- Missnöjet med centreringen kring Mälardalen har ökat och vi har inte ett mandat norr om Uppsala. Vi som brukade ha Västerbotten som bastion.
Med facit, eller snarare kanske Inizio-undersökningen i hand, antyder Carl B Hamilton att Erik Ullenhag inte borde ha övertalats att ställa upp.
– Han satt i Amman och många förespeglade att det skulle bli en promenadseger. Det är ansvarslöst.
– Vi ville göra en undersökning som bröt med den gängse bilden.
- Men den fick inte så stor uppmärksamhet. Journalisterna ville inte titta närmare på undersökningen.
Nä, det är ingen nyhet alls, att det är olika falanger, och att det var en falang som såg till att avsätta Leijonborg. Sedan var det nog samma falang som stod bakom Birgitta utmaning, som tvingade in Jan B att gira rätt kraftigt 2017. Så det är nog inga direkta nyheter, att många tidigare folkpartister ställt sig på varsin sida, och när då den ena falangen vann, så blir så klart den andra sur. Frågan är nu hur mycket som står på spel, sannolikt mycket, dvs även om de väljer Sabuni, så kommer vissa intressen att göra vad de kan för att fälla Sabuni, och det är väl inte omöjligt att partiet kommer lida en hel del kvar av detta. Dvs man kan spekulera, men detta med maktgrupperingar som strider om vilken slags liberalism som ska vinna företräde, är ingen liten sak. Det blir ju helspännande. S.W
12 sept 2018 skrev Sabuni i DI:
"Den statsministerkandidat som kan vinna störst förtroende i riksdagen är Annie Lööf. Hon har under sin tid som partiledare vunnit förtroende långt utanför sitt eget partis gränser. Låt Annie Lööf bilda regering tillsammans med S och L och söka stöd från MP eller den andra halvan av alliansen. När alla inser att deras drömregering inte kan bli till, får man ta det näst bästa. Dessutom är Sverige moget för sin första kvinnliga statsminister."
https://www.di.se/debatt/nyamko-sabuni-annie-loof-borde-bli-statsminister/
Men ska man gå på källor, om man vill undvika konspirationer :-)
så det är det i februari det avgörs, när valberedningen fiskar in synpunkter på hur valet ska gå till :-)
Valberedningen har meddelat att de anser att en ny partiledare bör väljas tidigare, dvs före Almedalen, och inte vänta till November, samma upplägg som Reinfeldt valde.
(det kan man i och för sig fundera lite på, hur de tänkte, eftersom det sammanföll med EUP-valet, dvs ett risktagande de inte hade koll på.
Stockholm länsförbund var först ut:
SR 15 februari:
"Länsförbunden har i dag gett sina synpunkter till valberedningen, om hur de anser att processen ska gå till,
- från länsförbundet i Stockholm har förbundsstyrelsen dessutom valt att föra fram namn i jakten på ny partiledare som de vill ska finnas med i fortsatta processen."
Anna-Lena Johansson, förbundsordförande:
"– Vi har sagt att Cecilia Malmström, Christer Nylander och Erik Ullenhag
finns med i den fortsatta processen.
SR: Varför för ni upp de namnen?
– Vi tycker att de är kloka personer och liberaler som kan tillföra vårt parti mycket.
- Vi vill gärna ha en bredd på olika kandidater som kan tänka sig att ställa upp.
källa
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7156390
Så runt den 15 februari hade de flesta förbunden inkommit med sina synpunkter
på hur valet skulle gå till. Vill man veta hur valet alltså egentligen avgjordes,
måste man till källorna i valberedningen, som fick in alla synpunkter från distrikten.
Det går nog att avläsa, mot bakgrund av att Stockholm är det enda förbund som vid tiden nominerar, att just Stockholm, men övriga landet förespråkade medlemsomröstningar, och då blev det så. Någon promenadseger var alls icke given, men det var vad som kanske förespeglades offentligt, av de som stödde Ullenhag. Promenaderna ut i landet stod Sabuni för, insikten av vem/vilka det är som har makten (om det blir votering), annars
har så klart centralstaben all makt. S.W
Kuriren:
"Distriktens valda ombud har pressats hårt för att inte göra sina egna bedömningar utan följa dessa omröstningar."
sw Sannolikt sant, dvs de förbund som arrangerade omröstningar, befarande en risk att inte följa medlemmars utslag, partiet var sargat, och det förstoras detta medideologi, och tonas ner att partiet nära nog inte finns utanför Stockholm, klart att detta påverkar, om det förutvarande ideologin inte riktigt gått hem.
Kuriren:
"Någon eller några betalade en del – i vart fall en opinionsmätning, utförd i april av enkätföretaget Inizio, och använd för intern påverkan i partiet. Den visade försprång för Sabuni, i ett läge där bara hon kampanjade och där det var okänt vilka motkandidaterna skulle bli."
sw Nja, det var känt vilka kandidater det inte skulle bli, tex tackade Malmström nej
fler än en gång. Ullenhag var inte Stockholms förstakandidat, utan tredjeval.
Det tog lång tid att övertala honom, eftersom utfallet för det första inte var givet,
och sedan var han trots allt ambassadör med familj att ta hänsyn till. När denna undersökning kom, var redan omröstningsprocedurerna i full gång, alla visste hur de skulle gå till, och Sabuni åkte runt i var enda gård och stuga.
Kuriren:
"En sådan undersökning för att suggerera intryck av framgång är ett typiskt trix bland påverkansföretag som inte berättar vilka som betalar dem för vad. Om pengarna har bara meddelats att de kom från ”ett antal ”Nyamko Sabuni-anhängare”. Vilka personer, företag eller organisationer det var har inte avslöjats."
sw man för skilja på undersökningens resultat och vilka som beställt. Om den kommit fram till fel slutsats, hade den kanske inte publicerats, å andra sidan, om stödet för Ullenhag hade varit högt, så hade det kanske inte varit ett problem, eftersom detta är en viktig fråga för partiet, att bli mer populärt. Men nu var Sabuni mer tydlig, och Ullenhag mer vag, och då är det kanske det som avgör, mer än vem som betalar. Men visst,
är det ett problem rent generellt, med dessa betalda opinioner, de som inte har råd att betala, och inte har råd med en egen tidning som betalar opinioner, spelar gärdsgårdsserien, men nu var inte detta heller problemet med Ullenhag. Att det inte gick
att spinna med opinionsundersökningar om EU, berodde ju på att det inte fanns någon vidare opinionsstöd. Därav tystnaden, inte att det inte fanns beredskap för spin.
S.W
Åhå, då har Demoskop lyckats mäta någon slags rekordsnabb opinion efter att Sabuni föreslagits som partiledare, även om det är lite tidigt att fånga ändringar på så kort tid. Det måste sjunka in, den nya partiledaren och det nya "glasklara" budskapen :-)
Så för att få någon egentlig indikation får vi vänta till augusti-mätingarna är klara.
Dock kan man förvänta sig att Fp rycker upp sig en smula, bara av att få ha klarat av processen att välja ny partiledare. Så det är i vart fall ett steg framåt.
---- Juli -- Juni * Diff
S. * 25,9 <- 27,1 * (-1,2)
V. ** 7,9 <-- 8,0 * (-0,1)
Sum: 33,8 <- 35,1 * (-1,3) - Tydligen kanaliseras inte ev. missnöje med S vänsterut?
Mitten
---- Juli -- Juni * Diff
Mp ** 5,3 <-- 5,1 * (+0,2) - Mp:s uppryckning håller i sig, Bolund regerar.
C. ** 9,3 <-- 8,9 * (+0,4) - C ligger stabilt på sitt valresultat
Fp ** 4,1 <-- 3,8 * (+0,3) - Fp har inlett återuppståndelsen från den döda.
Sum: 18,7 <- 17,8 * (+0,9) - Tydligen kanaliseras möjligen lite röster "mittenut"?
---- Juli -- Juni * Diff
M. * 17,6 <- 18,2 * (-0,6) - Verkar inte lyfta
Kd ** 8,0 <-- 7,5 * (+0,5) - Verkar stabilisera sig, men vart tog sympatierna vägen?
Sum: 25,6 <- 25,7 * (-0,1) - Tydligen kanaliseras inte missnöje med Kd högerut?
Sd * 19,6 <- 19,9 * (-0,3) - Får ändå sägas vara rätt högt, jämlikt andra mätningar.
---- Juli -- Juni * Diff
MKd: 25,6 <- 25,7 * (-0,1) -
Sd * 19,6 <- 19,9 * (-0,3) -
Sum: 45,2 <- 45,6 * (-0,4) - Förhållandevis starkt, trots all. Lätt bakåt.
Regeringsunderlaget
---- Juli -- Juni * Diff
S. * 25,9 <- 27,1 * (-1,2)
Mp ** 5,3 <-- 5,1 * (+0,2)
Sum: 31,2 <- 32,2 * (-1,0) -
C. ** 9,3 <-- 8,9 * (+0,4) -
Fp ** 4,1 <-- 3,8 * (+0,3) -
Sum: 13,4 <- 12,7 * (+0,7) -
S+Mp 31,2 <- 32,2 * (-1,0) -
C+Fp 13,4 <- 12,7 * (+0,7) -
Sum: 44,6 <- 44,9 * (-0,3) - Ingen som helst förändring sedan föregående mätning
Man kan alltså inte dra någon egentlig slutsats alls, utom möjligen då Kds lilla framgångssaga har stabiliserat sig på ett resultat som inte alls är illa, dvs något mindre än C, och det är denna nivå, Uppryckningen som EBT lyckades med, som så klart
Sabuni ser framför sig. Det blir ett ett intressant heat:
Löfven + Sjöstedt
------------
Lövin/Bolund
-
Lööf
-----
Sabuni
-
EBT
------------
Kristersson + Åkesson
PÅ något slags vis befinner sig Sabuni magkänslovis mellan Lööf och EBT,
kan bli en intressant holmgång.
S.W
Skicka en kommentar