Vem är vem? Svenska partiledare rollbesätter Snövit och de sju dvärgarna!

I morgon är det julafton och kl 15 samlas många av oss framför TV:n för att återigen titta på Kalle Anka och de andra Disneyfilmerna. Själv har jag alltid varit svag för den fantastiska filmen Snövit och de sju dvärgarna från 1937. Filmen lär oss mycket om livet, och kanske kan den också lära oss något om svensk politik.

I min uppsättning av Snövit och de sju dvärgarna ser vi: 

Stefan Löfven som Glader. Stefan Löfven är nästan alltid glad och stolt, om än inte nöjd. Det finns de som tycker att han är väl glad, med tanke på läget i Sverige. Å andra sidan har han faktiskt en del att glädjas åt. Ekonomin går utmärkt, arbetslösheten sjunker och den välrenommerade amerikanska affärstidningen Forbes rankar Sverige som världens bästa land för företagare att verka i. Så han bottnar i rollen.

Gustav Fridolin som Toker. Nej, eviga underbarnet Gustav Fridolin lyckades inte hantera Miljöpartiets kris i våras på ett bra sätt. Visserligen lyckades han, icke utan möda, hålla sig fast vid språkrörsposten. Men partiet ligger strax över fyraprocentsspärren i opinionsmätningarna, riksdagsgruppen har splittrats och hans auktoritet är urholkad. Han håller på något sätt ändå humöret uppe.

Isabella Lövin som Blyger. Isabella Lövin ersatte den petade Åsa Romson som språkrör och tog plats i regeringen. I dagens opinionsmätning från Novus uppvisar hon det lägsta väljarförtroendet av alla partiledare. Men de låga förtroendesiffrorna är knappast ett uttryck för att hon skulle vara särskilt impopulär, utan snarare för att de svenska väljarna ännu inte upptäckt att hon finns.

Jonas Sjöstedt som Kloker. Ingen ifrågasätter Jonas Sjöstedts kunskap och kompetens. Han är en skicklig debattör, och hans framgångar i debatterna grundar sig mer på sakliga argument och på logik än på karisma och känslomässiga utspel. En del tycker kanske att han är lite tråkig och inte "går genom rutan", vilket förstås kan vara ett aber - både i politikens och i filmens värld.

Jan Björklund som Trötter. Jan Björklund har varit partiledare för Folkpartiet/Liberalerna sedan 1907, förlåt 2007. De senaste åren gestaltas Liberalernas opinionsutveckling bäst av en horisontell linje. Björklund vaknade till en stund i samband med att resultaten från senaste Pisa-undersökningen presenterades, men i övrigt har hans ledarskap sett rätt zzzzzömnigt ut.

Ebba Busch Thor som Prosit. Som nytillträdd partiledare nös Ebba Busch Thor vid fel tillfälle. Kristdemokraternas riksting bröt upp Decemberöverenskommelsen som skulle hålla samman Alliansen och reglera formerna för styrandet av Sverige fram till 2022. Decemberöverenskommelsen föll, och därmed kanske också hela Alliansen. Ingen vet hur Sverige ska kunna regeras efter valet 2018. Attjo. Prosit.

Jimmie Åkesson som Butter. Jimmie Åkesson är nästan alltid arg. Hur många flyktingar Sverige än tar emot så är det för många, och allt är massinvandringens fel. Det är Butter som i filmen vill köra ut Snövit i skogen igen, i stället för att ge henne skydd. Tell her to get out!, säger han till Kloker. Filmens mest givna rollbesättning.

Anna Kinberg Batra som Den onda drottningen. Som partiledare för det största allianspartiet ser Anna Kinberg Batra det som en självklarhet att hon ska inta rollen som oppositionsledare. Men den saken är inte längre självklar. Spegeln på väggen berättar bistra sanningar om andra unga kvinnor inom Alliansen som är på väg att ta rollen i anspråk. Kanske gäller det nu att handla, och handla snabbt...

Annie Lööf som Snövit. Efter motgångar som nytillträdd partiledare var Annie Lööf nära att bli dödförklarad. Men hon repade sig, har gått förbi Anna Kinberg Batra i förtroendemätningarna och kan kanske inom kort göra anspråk på att bli drottning över hela kungariket, eller åtminstone den del av kungariket som kallas Alliansen. Om hon nu inte frestas att tugga på fel äpple, förstås.

Vi får väl se hur lyckligt denna saga slutar. Med denna spännande rollbesättning önskar jag i alla fall alla bloggens läsare en riktigt God Jul!