Nu är det bara några timmar kvar av 2016. Ett riktigt skitår, har det kallats på sina håll. Då tänker de flesta på att Storbritannien valde Brexit, Donald Trump segrade i det amerikanska presidentvalet, främlingsfientliga, högerpopulistiska krafter skördade framgångar och terrorn spred skräck och död i Europa och på andra ställen i världen. Kriget i Syrien innebar ohyggliga lidanden. Och många popikoner - David Bowie, Leonard Cohen, George Michael och Prince - lämnade jordelivet alldeles för tidigt.
Glädje och sorg har präglat det privata livet. Hustrun och jag har kunnat glädjas åt tre fantastiska barnbarn som fötts under 2016. Min mamma gick bort i början av december, och begravdes några dagar före julafton. Jag tar ingenting för givet - sånt är livet, sånt är livet, sjunger Niklas Strömstedt.
Det sägs att vi lever i orons tid. Jag vet inte det. Kanske är det de som talar om "folks oro" som egentligen är de oroliga. Nedan listar jag i vilket fall tre saker som jag orolig för inför det nya året - men också tre saker som får mig att känna hopp och glädje inför framtiden.
Låt oss börja med det jag är orolig för.
1.) USA under Donald Trump. Presidentvalet som Gud glömde. Vad kommer valet av Trump att betyda för USA:s utrikespolitik och för den internationella världsordningen? Jag ser tre huvudalternativ. a.) De institutionella strukturerna som kringgärdar den amerikanska utrikespolitiken är så starka att valet av Trump inte betyder så mycket i praktiken. b.) USA börjar föra en mer isolationistisk utrikespolitik, vilket skapar ökat handlingsutrymme åt andra stater - främst Ryssland - i vårt närområde. c.) USA och Ryssland etablerar egna intressesfärer i sina närområden, ungefär som under det kalla kriget. Alternativ a.) är förstås det minst dåliga, men i vilket fall är jag orolig för hur valet av Trump kommer att påverka folkrättens och de mänskliga rättigheternas ställning i världen.
2.) Angreppen på de mänskliga rättigheterna i Europa. Då tänker jag inte bara på händelseutvecklingen i forna öststater som Ungern och Polen. Det uppges nu att Storbritanniens
premiärminister Theresa May vill att landet lämnar Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Theresa May påstår att konventionen begränsar
regeringens möjlighet att bekämpa brott och kontrollera
invandringen. Vi har i debatten också sett flera exempel på att liberaler och konservativa krafter vill avskaffa asylrätten (som ju är en mänsklig rättighet) och ersätta den med ett flyktingkvotsystem. Tanken är att om människor vet att de inte har rätt att söka asyl i Europa så tar de inte risken att fly över Medelhavet och då riskerar de inte heller att drunkna. För mig är det en absurd logik.
3.) Segregation och ökad ojämlikhet. Ja, den svenska ekonomin går utmärkt. Arbetslösheten sjunker, BNP växer, det byggs så det knakar och vi blir allt mer välutbildade. Men det finns också tecken på att klyftorna växer. Ojämlikhet är ett gift i samhällskroppen, och kan leda till minskad tillit till offentliga institutioner och bidra till att människor söker sig till slutna gemenskaper baserade på klan och etnicitet. Segregationen måste motverkas, det är nog den viktigaste politiska sakfrågan i dagsläget.
Men det finns också saker som inger hopp inför framtiden.
1.) Dödsstraffet är på väg ut i USA. Antalet verkställda dödsstraff i USA under 2016 var det lägsta på 25 år. Opinionen för dödsstraffet i USA är lägre än på mycket länge. Detta kan tyckas som en mindre sak, jämfört med de orosbilder som skisserades ovan. Men det ligger ett stort symbolvärde i dödsstraffet. Ja, jag vet att någraav argumenten i USA mot dödsstraffet handlar om att det är så dyrt och att väntetiderna på att få bli avrättad är för långa. Men jag bryr mig inte så mycket om vilka argument som används, bara de leder fram till ett avskaffande av detta barbariska straff. Kampen mot dödsstraffet är en kamp för civilisation, för framsteg och för människolivets okränkbara värde.
2.) Har det vänt nu? Kanske har de främlingsfientliga, högerpopulistiska opinionsströmningarna nått sin höjdpunkt. Den inomliberala kritiken mot till exempel Expressens och Götebors-Postens ledarsidor ser jag som ett sundhetstecken. Själv har jag som förbundsordförande för Socialdemokratern för tro och solidaritet under mina resor i landet sett många tecken på stark solidaritet med de människor som kommer för att söka skydd i vårt land. Förbundet har varit en av de krafter inom Socialdemokraterna som med kraft argumenterat emot den nya, restriktiva lagstiftningen i flyktingpolitiken. Nu vid årets slut noterar jag att förbundet brutit en långvarig, nedåtgående trend angående medlemsutvecklingen. Vi har fler medlemmar i dag än för ett år sedan! Det gör mig glad.
3.) En mer human flyktingpolitik. Allt fler tycks inse att den restriktiva flyktingpolitiken tar sig orimliga uttryck, särskilt när det gäller anhöriginvandringen. Vänsterpartister, Centerpartister, Liberaler och Kristdemokrater vill lätta på kraven för anhöriginvandring - jag hoppas och tror att sådana lättnader genomförs under året. Och kyrkornas och samfundens Juluppropet var ett ljus i vintermörkret - skriv under det om du inte redan har gjort det!
Med dessa rader önskas bloggens alla läsare ett riktig Gott och hoppfullt nytt år!
2 kommentarer:
Sverige bör kanske gå med i NATO nu. Trump har väl sagt att länderna måste upp i de två procent av BNP som stadgarna säger. Men han har väl också sagt att historiska skulder också skall betalas. Det måsta handla om enorma summor! Det räcker mao inte bara att göra det nu. Sverige har kanske en liten fördel där.
Trump måste väl ändå mena att NATO ( inkl USA) ställer upp för de länder som satsar 2 % av sin BNP på försvaret. Men hur reagerar andra länder om USA skickar sådana signaler? Är slutsatsen att utan USA är NATO inget...? Men samtidigt måste man kanske någonstans ställa sig frågan: Vad är det som får oss att tro ( ja, jag hörde ÖB säga så i Ekots lördagaintervju) att USA rycker in om Sverige blir angripet?
Peter wolodarski påstår att USA efter andra världskriget utfärdade en försvarsgaranti för Europa...? Men varför skall vi sätta så stor tillit till att amerikanska soldater skall riskera sina liv för ev konflikter i Europa ( ungefär som man ifrågasatte deltagande i Vietnamnkriget en gång i tiden)?
Kjell Eriksson
Några synpunkter.
1.) Om man ska ta Trump på orden ligger alt b och c närmast till hands.
De innehåller ju ingen avgörande skillnad. USA backar upp Israel men i övrigt blir Putin vinnaren. Sanktionerna mot Ryssland blir svåra att vidmakthålla
med en amerikansk utrikesminister som dekorerats av Putin och en fransk president ( inte le Pen) som vill mildra dem.
2.) Enligt Teresa May vill hon lämna konventionen för att den hindrat från att utvisa militanta islamister. Asylrätten innebär i praktiken att de som har råd att betala flyktingsmugglare kan söka asyl. Övriga miljoner flyktingar får förlita sig på UNHCRs kraftigt underfinansierade budget. Därför anser t ex ekonomen Joakim Ruist att man i stället bör införa ett system med kvotflyktingar som premierar de svagaste, inte de starkaste. Varken han eller jag tror att det är möjligt att genomföra i närtid. Men Ulf m fl är svaret skyldigt: hur skulle Europa klara av att ta hand om de 60 miljoner flyktingar som har asylskäl (oräknat alla – ca hälften som reser över Medelhavet idag och som är ekonomiska migranter).
3.) Den svenska ekonomin går utmärk om man tycker att BNP-ökningen per capita på 0,05% sista kvartalet är bra. Arbetslösheten sjunker bland de som har minst gymnasial utbildning. Inte bland övriga, särskilt inte bland utrikes födda där den ökat till 22%. Och detta innan större delen av förra årets asylsökande är arbetssökande. Självklart kommer segregationen att öka och de ”slutna gemenskaperna” finns ju redan. Visserligen byggs det mycket, men hur många av de bostadssökande, framför allt nyanlända, har råd att betala över 2 miljoner i insats eller 10-12000 kr i månaden i hyra för en trea? Knappast någon.
4.) Har det vänt nu? Efter förra höstens hybris som slutade med att Sverige gick in i väggen har de knockade rest sig och börjat mobilisera på nytt. Den ”inomliberala” kritiken form av Mattias Hagberg i DN visar att dessa ingenting lärt sig. Det framgår också av nästa punkt
5.) En mer human flyktingpolitik. Senast manifesterat i Juluppropet, något jag inte kommer att skriva på. Det viktigaste skälet är att det helt saknar verklighetsförankring. Läs biskop Eva Brunnes inlägg i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/debatt/var-med-oss-i-empati-och-generositet-30538 .
Visserligen tillhör jag de som Ulf kallar alarmisterna, men jag är – mindre för egen del men mer för de sämst ställda – bekymrad över var folk ska bo, hur alla lågutbildade ska få arbete, hur polisen ska få kontroll över brottsligheten i ”utsatta” områden så att t ex butiksägare utanför Stockholm tvingas stänga butiker, hur vi ska skydda blåljuspersonal från överfall, hur kommunerna ska klara en basal välfärd som knakar i fogarna på många håll redan nu när de själva ska stå för migrationsnotan från 2017 och framåt (räcker en skattehöjning på 2 kr?) osv osv. Några konkreta förslag på lösningar av dessa problem har jag inte sett varken från kyrkan eller Ulf. Knappast ens att problemen berörs. Eftersom jag inte är bokstavstroende och inte tror att manna regnar från himlen skriver jag inte under uppropet. Men som tur är kommer det inte att genomföras. Tillräckligt många ledande socialdemokrater och andra har lärt sig vad det innebär att bedriva en migrationspolitik som kraftigt avviker från övriga Europa.
Med dessa rader önskar jag Ulf God fortsättning! och hoppas på tillnyktring. Än är det inte för sent att vakna.
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar