Soli har lämnat oss

Natten till lördag somnade min och min systers älskade mamma Soli Bjereld in, lugnt och stilla på sjukhuset i Helsingborg efter att hon i onsdags fallit i sitt hem i Båstad. Nu får hon äntligen träffa sin älskade Ingvar, vår pappa, igen. Ingvar lämnade oss för drygt fyra år sedan och Soli saknade honom så innerligt och djupt. De fick över 60 lyckliga år tillsammans, och jag är övertygad om att de nu möts igen.

Soli saknas - sorg och smärta. Döden skiljer oss åt, men för också oss som lämnas kvar lite närmare varandra.

Hon föddes i lilla Torpa i Småland och kom som 19-åring till Båstad för att arbeta på Lassens pensionat. Hon arbetade sedan i Pressbyrån och på Konsum och i den familjeägda fruktodlingen. Jag minns med särskild glädje alla tidningar hon lånade hem från Pressbyrån till en lästörstande son, och alla de autografer som hon skaffade åt mig av de celebriteter som hon expedierade. Förre världsmästaren i tungviktsboxning Sonny Liston är fortfarande pärlan i min samling.

Allra mest minns vi hennes gränslösa kärlek, hennes ständiga omtanke och hennes villkorslösa lojalitet med dem hon älskade.

Jag avslutar med några rader ur en av hennes favoritsånger, "Två solröda segel" ("Red Sails in the Sunset"). Vi minns dig, Soli, med all den kärlek våra hjärtan rymmer.

Den engelska versionen av sången kan avlyssnas här, framförd av Dean Martin.

Två solröda segel, styr bort ifrån land.
Ett hav som en spegel, i aftonens brand.
Var finns du min älskling, i främmande värld?
Två solröda segel, vart styr ni er färd?
Blås, vindar i natten, er stormmelodi - 
i sydliga vatten, är snart seglatsen förbi.
Två solröda segel, styr bort med min vän.
När vinden har vänt sig, han kommer igen.