I morgon torsdag reser utrikesminister Margot Wallström till Palestina. Det är bra. Palestina behöver Sverige som en vänskapligt sinnad stat som bistår i det diplomatiska och politiska arbetet med att uppnå den nödvändiga tvåstatslösningen. Men Sverige behöver också bistå Palestina i byggandet av en vital demokrati och i kampen mot korruption, brott mot mänskliga rättigheter och ett stelnat ledarskap. Jag är glad att Sverige och Margot Wallström vill spela en aktiv roll i dessa viktiga frågor.
Däremot är Margot Wallström inte välkommen till Israel. Det var inte heller Carl Bildt, under sin tid som utrikesminister. Den israeliska regeringens ovilja att ha kontakt med politiker som är kritiska till Israels agerande är olycklig, och ett uttryck för dess destruktiva inställning till försöken att åstadkomma en tvåstatslösning.
Jag har svårt att förstå är att så många liberala politiker väljer att sällan eller aldrig kritisera Israels agerande i konflikten, trots att Israel styrs av en högerregering med extrema inslag. Jag har på skoj googlat "Jan Björklund" och "Israel". Sökningen får 48 800 träffar och nej, jag har inte gått igenom samtliga. Men man behöver inte vara någon Einstein för att notera att det överväldigande antalet träffar handlar om att Jan Björklund vill ställa hårdare krav på palestinierna och att han är missnöjd med den rödgröna regeringens politik i frågan då han anser att den är för kritisk mot Israel.
Jag har däremot inte hittat ett enda uttalande från de senaste åren där Jan Björklund kritiserar någon del av den israeliska regeringens agerande i konflikten. (Jag är väl medveten om att jag kan ha missat något, kanske i samband med hans besök i Israel/Palestina för snart fem år sedan. Men proportionaliteten förblir även i så fall talande.)
Varför i fridens dar gör han och andra självutnämnda "Israelvänner" på det här sättet? Det råder internationell enighet om att den israeliska bosättningspolitiken bryter mot folkrätten och utgör ett allvarligt hinder för fredsprocessen. Israel styrs av en högerregering med extremistinslag. Inne i Israel finns det gott om krafter som bekämpar bosättningspolitiken - till exempel människorättsorganisationen B'Tselem eller Breaking the Silence, som bildats av israeliska soldater i protest mot Israels agerande på de ockuperade områdena. Den totala uppslutningen bakom den israeliska regeringens agerande, vilken politik den än för, blir ett svek mot de krafter i Israel som vill ha en annan politik, och som kämpar för värnandet av internationell rätt och mänskliga rättigheter.
Jag förundras också av att Jan Björklund och andra liberala politiker som vägrar kritisera Israel, aldrig får frågor av svenska journalister om varför de inte stödjer till exempel B'Tselem och Breaking the Silence i stället för högerregeringens politik. Själv tvekar jag aldrig att kritisera till exempel Hamas för dess agerande i konflikten. Jag är också kritisk till flera delar av den palestinska myndighetens agerande. Men Jan Björklund är i princip aldrig öppet kritisk till någon del av den israeliska regeringens agerande.
Nästa år är det 50 år sedan Israel ockuperade Västbanken och Gaza. Jag hoppas året kan fyllas med partiöverskridande manifestationer till stöd för folkrätt och mänskliga rättigheter i Israel/Palestina. Jag hoppas att även Jan Björklund och framträdande företrädare för Liberalerna är explicita i sin kritik mot samtliga parter i konflikten som bryter mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna.
7 kommentarer:
Jag håller med dig man kan fråga sig om det möjligt att upprätthålla normala diplomatiska kontakter med Israel som just nu har den mest högerextrema regering i landets historia? Folkrätten förtrampas med en allt mer aggressive bosättningsbyggande, en regering som försöker kväva Israels fredsrörelse och en allt mer diskriminerade uppträdande mot dess arabiska minoriet som tex. “The whip of the ruling coalition said Saturday that he prefers Israel's Arab citizens not vote in the national election.” http://www.haaretz.com/israel-news/1.758120
Jag tycker Jan Björklunds agerande är konsekvent konservativt och vad gäller Israel är det i linje med hur andra konservativa politiker agerar. Det märkliga är hur han kan vara partiledare för Liberalerna. Det säger väl något om partiet.
Det intressanta i sammanhanget är ju vad Wallström hoppas uppnå med sin resa. Om hon verkligen vill syssla med feministisk utrikespolitik då bör hon sikta på att hjälpa palestinska kvinnor avskaffa Palestinska Myndighetens könsapartheid, eller avskaffa PLOs kleptokrati, eller avsluta Palestinska Myndighetens finansiering av terrorister. Allt vore bara rent hyckleri.
En bra början vore naturligtvis att ställa tydliga krav på palestinierna, och att villkora det svenska biståndet (SEK 300 miljoner om året). Som det är nu får Abbas pengarna OCH Sveriges politiska stöd utan några som helst krav på motprestationer. Det är inte rätt väg att hjälpa palestinierna framåt, vare sig i att bygga demokratiska institutioner eller uppnå fred med Israel.
Sverige, med Löfven och Wallström vid rodret, är väl nog nära det enda land (inklusive arabländerna) som inte totalt har svikit palestinierna. Särskilt sorgligt är Obamas svek, efter det vackra tal som han höll som ny president 2009, när han var på besök i Kairo den 4 juni.
Med president Trump är det nog helt kört för palestinierna.
Kanske kan FNs nye generalsekreterare Antonio Guterres göra något?
Utmärkt att Margot Wallström besöker Palestina. Jag är övertygad om att hennes besök innebär en vitalisering av det palestinska ledarskapet. Palestinierna har ett stort förtroende för Sverige och dess humanistiska och feministiska utrikespolitik. Jag tror bland annat att besöket kommer att medföra att det blir fastställt när det blir nästa presidentval i Palestina. Beträffande Israel har socialdemokraterna mycket nära relationer med sitt systerparti. Jag tror att det bästa för Margot är att vårda dessa förbindelser och med en förhoppning att nästa regering i Israel kommer att ledas av en vänster/mitten regering.
Mark Twain
Den måhända ibland...totala uppslutningen bakom den israeliska regeringens agerande betyder INTE att man nödvändigtvis slutar sig bakom dess politik..vilken den än för...snarare bakom landets unika (.. i området annars totala saknaden av..) demokratiska andan och insikten om yttrandefriheten, självrannsakan,(tex B'Tselem eller Breaking the Silence) ... kritik och idén om de mänskliga rättigheterna som en självklar del av denna demokrati och det israeliska samhället härigenom alla dess skikt ...och inget annat!!
Jag tycker det är naivt att hänvisa till att Israel styrs av en högerregering. Det har inte alltid varit så, men under den långa period efter 1948 som Israel hade en vänsterorienterad ledning utkämpades de värsta krigen efter arabstaternas attacker, detta utan några bosättningar på Västbanken eller Gaza. Judisk närvaro i Judéen och Samarien är inte orsaken till konflikten utan en följd av densamma. Man behöver se helheten angående Israels rätt att existera med fred och säkerhet för sina medborgare. Ställ krav på det arabiska ledarskapet hur de använder Sveriges frikostiga ekonomiska bidrag.
Skicka en kommentar