Vad är det med bilförare, egentligen? Jag vet inte hur många gånger jag fått höra hur hopplös stad Göteborg är att köra bil i. Det klagas på köer, parkeringsavgifter, brist på parkeringsplatser, trängselskatt och bensinpriser. När jag hör klagomålen brukar jag stillsamt undra vilka andra städer av Göteborgs storlek där villkoren för biltrafik skulle vara så mycket bättre.
Nu behöver jag inte undra längre. I en nyligen genomförd studie över bilvänlighet placerar sig Göteborg på en sjundeplats av de hundra städer som ingår i undersökningen. Studien bygger på ett index som bland annat inbegriper bensinkostnader, trafikstockningar, kvaliteten på vägnätet, olyckor samt luftkvalitet. Listan toppas av Calgary i Kanada. Malmö hamnar på 14:e plats och Stockholm på 18:e plats. Längre ner på listan hittar vi städer som Oslo (21), Glasgow
(30), Köpenhamn (34), Boston (40), Berlin (52), Paris (72) och New York
(87). I botten återfinner vi Bombay (100).
Vad är det som gör att frågor kring biltrafik ofta blir så konfliktladdade? Frågan om bensinpriser väcker till exempel starka känslor, och vid sidan av kostnaden finns här sannolikt också inslag av identitets- och frihetsaspekter och genus.
På den omtalade GAL/TAN dimensionen antar jag att frågan om villkoren för biltrafik i storstäder laddar på den auktoritära TAN (Tradition, Auktoritär, Nationalism)-polen och inte på den mer frihetliga GAL (Grön, Alternativ, Liberal)-polen. Kan det vara så att det finns samband mellan å ena sidan åsikt om villkoren för biltrafik i storstäder och å andra sidan åsikt om klimathot, flyktingmottagning, brott & straff, och jämställdhet? Och att medelålders äldre män med lågt politikerförtroende är överrepresenterade i den grupp som är mest upprörd över villkoren för biltrafik i städerna?
Det finns intressant forskning av till exempel Dennis Andersson och Henrik Ekengren Oscarsson om vad som förklarar inställning i stridsfrågorna om trängselskatt och om Västlänken i Göteborg. Men finns det någon internationell studie om vad som konstituerar villkoren för biltrafik i storstäder som en skarp politisk stridsfråga? Tipsa i så fall gärna mig och bloggens alla läsare.
Jag kör inte bil själv. Men jag har körkort. Jag tog körkort 1978 när jag gjorde lumpen i trafikmässigt lugna Hässleholm. Jag insåg snart att trafiken i Göteborg var något livligare än vad den var i Hässleholm. Kanske dags att börja köra nu igen när jag inser att villkoren för bilkörning knappast kan vara bättre än vad de faktiskt är i Göteborg?
Visar inlägg med etikett Trängselskatt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trängselskatt. Visa alla inlägg
2015-03-08
Angående gårdagens demonstration i Göteborg mot trängselskatt och Västlänken
Igår genomförde motståndarna mot trängselskatten och mot Västlänken en demonstration i Göteborg. Demonstrationen samlade omkring 4 000 deltagare och visade att motståndet inte visar några tecken på att vika sig. Känslorna var laddade och engagemanget starkt.
Jag träffade vid Gustav Adolfs torg en bekant som gick med i demonstrationen. Han och jag har gemensamma värderingar i många och avgörande frågor. Men här uttryckte han en sorg över att politikerna - och särskilt Socialdemokraterna - genomfört en trängselskattereform som han menade ekonomiskt särskilt drabbar ekonomiskt svaga grupper och att ingen lyssnade på protesterna. Hans frustration var uppriktig och genuin.
Gårdagens manifestation bidrar till fortsatt mobilisering i frågan. Däremot har jag svårt att se hur motståndet skall kunna vrida tillbaka processen i sakfrågan. Trängselskatten är redan införd och planeringen av Västlänken har kommit så långt att det inte är sannolikt att projektets huvudinriktning förändras. Även om Moderaterna i Göteborg är splittrade och till den lokala partistämman i maj finns redan motioner om att utreda alternativ till Västlänken.
Nu står medborgarnas förtroende för sina valda företrädare och risken för ett ökat politikerförakt på spel. Det är viktigt att det politiska ledarskapet förmår utveckla processer som synliggör argument och tänkesätt och som bidrar till att återskapa ett förlorat förtroende.
Från arrangörernas håll angavs deltagarantalet till mer än dubbelt så många som gick i tåget. Det är lite trist. Min erfarenhet av 20 års räknande av demonstrationsdeltagare (ja, man har sina udda sidosysselsättningar...) visar att arrangörer oavsett politisk färg och sammanhang tenderar att grovt överskatta antalet personer som deltog i demonstrationen. I huvudsak handlar det förstås om önsketänkande, och det är mänskligt. Jag minns själv när jag gick i en 1 maj-demonstration i Helsingborg 1975. Vi var 200 i tåget, men uppställda i led och med flaggor och banderoller ägde vi gatubilden. Jag hade kunnat ta gift på att vi var närmare 1000 personer i tåget.
Polisen tenderar också att överskatta antalet deltagare i sina redovisningar. Det är inte så konstigt. Polisen finns inte på plats för att räkna demonstranter - de har andra och viktigare uppgifter. Därför gör de - vad jag kan förstå - en uppskatting, men räknar inte. Vid en demonstration mot Nato för några år sedan såg polisen att jag stod och räknade. De kom då fram och frågade vänligt om de fick använda mina siffror i sin rapportering - vilket de naturligtvis fick. I går fanns det två olika uppgifter från polisen, en på omkring 5 000 deltagare och en på omkring 8 000 deltagare.
Demonstrationen igår marscherade förbi på 17 minuter. Under en genomsnittlig minut hann drygt 200 personer passera. 200 gånger 17 blir 3 400. En vanlig 1 maj tar Vänsterpartiets tåg en dryg halvtimma på sig att passera, men de går då inte riktigt lika tätt som vid gårdagens demonstration. Vänsterpartiet brukar också vara omkring 4 000 i demonstrationståget. Socialdemokraterna brukar vara knappt 2 000 på 1 maj. Så 4 000 deltagare är en bra siffra. Men den blir inte bättre för att man önsketänker att den var betydligt större.
Jag kommenterar gårdagen manifestation för Göteborgs-Posten.
Jag träffade vid Gustav Adolfs torg en bekant som gick med i demonstrationen. Han och jag har gemensamma värderingar i många och avgörande frågor. Men här uttryckte han en sorg över att politikerna - och särskilt Socialdemokraterna - genomfört en trängselskattereform som han menade ekonomiskt särskilt drabbar ekonomiskt svaga grupper och att ingen lyssnade på protesterna. Hans frustration var uppriktig och genuin.
Gårdagens manifestation bidrar till fortsatt mobilisering i frågan. Däremot har jag svårt att se hur motståndet skall kunna vrida tillbaka processen i sakfrågan. Trängselskatten är redan införd och planeringen av Västlänken har kommit så långt att det inte är sannolikt att projektets huvudinriktning förändras. Även om Moderaterna i Göteborg är splittrade och till den lokala partistämman i maj finns redan motioner om att utreda alternativ till Västlänken.
Nu står medborgarnas förtroende för sina valda företrädare och risken för ett ökat politikerförakt på spel. Det är viktigt att det politiska ledarskapet förmår utveckla processer som synliggör argument och tänkesätt och som bidrar till att återskapa ett förlorat förtroende.
Från arrangörernas håll angavs deltagarantalet till mer än dubbelt så många som gick i tåget. Det är lite trist. Min erfarenhet av 20 års räknande av demonstrationsdeltagare (ja, man har sina udda sidosysselsättningar...) visar att arrangörer oavsett politisk färg och sammanhang tenderar att grovt överskatta antalet personer som deltog i demonstrationen. I huvudsak handlar det förstås om önsketänkande, och det är mänskligt. Jag minns själv när jag gick i en 1 maj-demonstration i Helsingborg 1975. Vi var 200 i tåget, men uppställda i led och med flaggor och banderoller ägde vi gatubilden. Jag hade kunnat ta gift på att vi var närmare 1000 personer i tåget.
Polisen tenderar också att överskatta antalet deltagare i sina redovisningar. Det är inte så konstigt. Polisen finns inte på plats för att räkna demonstranter - de har andra och viktigare uppgifter. Därför gör de - vad jag kan förstå - en uppskatting, men räknar inte. Vid en demonstration mot Nato för några år sedan såg polisen att jag stod och räknade. De kom då fram och frågade vänligt om de fick använda mina siffror i sin rapportering - vilket de naturligtvis fick. I går fanns det två olika uppgifter från polisen, en på omkring 5 000 deltagare och en på omkring 8 000 deltagare.
Demonstrationen igår marscherade förbi på 17 minuter. Under en genomsnittlig minut hann drygt 200 personer passera. 200 gånger 17 blir 3 400. En vanlig 1 maj tar Vänsterpartiets tåg en dryg halvtimma på sig att passera, men de går då inte riktigt lika tätt som vid gårdagens demonstration. Vänsterpartiet brukar också vara omkring 4 000 i demonstrationståget. Socialdemokraterna brukar vara knappt 2 000 på 1 maj. Så 4 000 deltagare är en bra siffra. Men den blir inte bättre för att man önsketänker att den var betydligt större.
Jag kommenterar gårdagen manifestation för Göteborgs-Posten.
2014-11-07
Kris i Göteborgsmoderaterna efter Martin Wannholts kupp
Uppdaterat måndag 17 november kl 21.40. I kväll beslöt förbundsstyrelsen för Moderaterna i Göteborg att begära att partistyrelsen utesluter Martin Wannholt. Beslutet var väntat. Som jag formulerade det nedan: Det är sin sak att gå emot partilinjen, att följa sitt hjärtas väg i
enskilda omröstningar eller att skriva debattartiklar där man
förespråkar en annan linje än partiets. Men att ingå valteknisk
samverkan med ett annat politiskt parti för att vinna en plats åt sig
själv i kommunstyrelsen - där har alla gränser passerats. Vilka argument Martin Wannholt därför än anför i sin kommande inlaga till partistyrelsen kommer han med all sannolikhet att uteslutas.
Martin Wannholt visar inga tecken på att frivilligt lämna partiet. Frågan blir i stället om han kommer att ansluta sig till Vägvalet, agera som politisk vilde eller hoppa av sitt uppdrag. För Moderaterna i Göteborg löser en uteslutning inga problem. Wannholts agerande är ett uttryck för den splittring som finns i Göteborgsavdelningen, och förbundsstyrelsens beslut kommer knappast att lätta på spänningarna. Till detta kommer Martin Wannholts starka stöd såväl både bland de moderata väljarna och i kretsar som motsätter sig Västlänken. Det är möjligt att hans uteslutning även påverkar göteborgarnas syn på sina valda företrädare överhuvudtaget.
Som väntat valde förbundsstyrelsen att gå vidare med uteslutningsplanerna. Enligt min uppfattning är Wannholts agerande inte förenligt med partistadgarna säger Cecilia Magnusson, förbundsordförande för Moderaterna i Göteborg. Partiombudsmannen Jan Zetterström fick i uppdrag att till nästa ordinarie sammanträde den 17 november utreda förutsättningarna för att väcka ett uteslutningsärende.
Enligt Moderaternas partistadga (§5, moment 3) kan en medlem uteslutas om denne aktivt arbetar för någon med partiet konkurrerande politisk organisation eller genom sitt handlande skadar partiet. Beslut om uteslutning kan inte fattas på lokal nivå, utan blir i så fall något som Moderaternas partistyrelse på riksnivå i ett senare skede får ta ställning till.
Wannholtaffären kommer således att dra ut på tiden, och ger Wannholt och hans anhängare tid att mobilisera och söka strid om de så önskar. Det är klart att det inträffade skadar Moderaterna och deras möjlighet att bedriva en effektiv och trovärdig oppositionspolitik i Göteborg. I stället för att ägna sig åt politikutveckling får partiet nu i stället lägga kraft på att hantera sin inre partisplittring.
Det är ännu inte känt om Moderaternas förbudsstyrelse i Göteborg var enigt i sitt beslut.
Igår kväll utbröt politiskt tumult i Göteborgs kommunfullmäktige. Moderaten Martin Wannholt, som petats av sitt eget parti från posten som kommunalråd, ingick ett valtekniskt samarbete med det lokala partiet Vägvalet och kunde på så sätt väljas in i kommunstyrelsen. Formen för det valtekniska samarbetet var helt enligt regelverket, men genom det överraskande sätt på vilket det genomfördes är det svårt att beskriva det inträffade som något annat än en kupp.
Intermezzot riskerar att förstärka medborgarnas negativa bild av Göteborgspolitiken. Det politiska ledarskapet har misslyckats med att hantera missnöjet kring frågan om trängselskatt och Västlänken. Mot alla odds sade väljarna nej till trängselskatt i den lokala folkomröstning som genomfördes i anslutning till valen i september. Partierna som ville bibehålla trängselskatten - i princip samtliga utom Sverigedemokraterna och Vägvalet - valde att inte kampanja i frågan, vilket i efterhand visade sig vara en felaktig strategi. Efter folkomröstningen har de lokala politikerna ännu inte lyckats formulera sig om hur man vill hantera valresultatet.
Värst är naturligtvis situationen nu för Moderaterna. Partiet är djupt splittrat i Göteborg. Martin Wannholt har många anhängare och fick i kommunalvalet flest personröster av alla moderata kandidater. Moderaternas gruppledare i kommunfullmäktige Jonas Ransgård har misslyckats med sin viktigaste uppgift - att hålla samman sitt parti. Han har ej heller lyckats hantera Martin Wannholt.
För Martin Wannholt själv finns det inte längre någon framtid inom Moderaterna. Det är sin sak att gå emot partilinjen, att följa sitt hjärtas väg i enskilda omröstningar eller att skriva debattartiklar där man förespråkar en annan linje än partiets. Men att ingå valteknisk samverkan med ett annat politiskt parti för att vinna en plats åt sig själv i kommunstyrelsen - där har alla gränser passerats. Jag skulle tro att Martin Wannholt inom kort själv väljer att lämna partiet. Om han inte gör det kommer Moderaterna i stället att plågas av en uteslutningsprocess där den som skall uteslutas har starkt stöd av delar av partiet.
Jag kommenterar händelseutvecklingen bland annat i Göteborgs-Posten, Göteborgs-Tidningen och P4 Göteborg.
Martin Wannholt visar inga tecken på att frivilligt lämna partiet. Frågan blir i stället om han kommer att ansluta sig till Vägvalet, agera som politisk vilde eller hoppa av sitt uppdrag. För Moderaterna i Göteborg löser en uteslutning inga problem. Wannholts agerande är ett uttryck för den splittring som finns i Göteborgsavdelningen, och förbundsstyrelsens beslut kommer knappast att lätta på spänningarna. Till detta kommer Martin Wannholts starka stöd såväl både bland de moderata väljarna och i kretsar som motsätter sig Västlänken. Det är möjligt att hans uteslutning även påverkar göteborgarnas syn på sina valda företrädare överhuvudtaget.
*
Uppdaterat lördag kl 18.00. I dag genomfördes ett i hast sammankallat extra förbundsstyrelsemöte för Moderaterna i Göteborg. Enda punkten på dagordningen var om och i så fall hur partiet skulle gå vidare med att utesluta Martin Wannholt, efter att denne genom valtekniskt samarbete med Vägvalet mot partiledningens vilja låtit sig väljas in i kommunstyrelsen.Som väntat valde förbundsstyrelsen att gå vidare med uteslutningsplanerna. Enligt min uppfattning är Wannholts agerande inte förenligt med partistadgarna säger Cecilia Magnusson, förbundsordförande för Moderaterna i Göteborg. Partiombudsmannen Jan Zetterström fick i uppdrag att till nästa ordinarie sammanträde den 17 november utreda förutsättningarna för att väcka ett uteslutningsärende.
Enligt Moderaternas partistadga (§5, moment 3) kan en medlem uteslutas om denne aktivt arbetar för någon med partiet konkurrerande politisk organisation eller genom sitt handlande skadar partiet. Beslut om uteslutning kan inte fattas på lokal nivå, utan blir i så fall något som Moderaternas partistyrelse på riksnivå i ett senare skede får ta ställning till.
Wannholtaffären kommer således att dra ut på tiden, och ger Wannholt och hans anhängare tid att mobilisera och söka strid om de så önskar. Det är klart att det inträffade skadar Moderaterna och deras möjlighet att bedriva en effektiv och trovärdig oppositionspolitik i Göteborg. I stället för att ägna sig åt politikutveckling får partiet nu i stället lägga kraft på att hantera sin inre partisplittring.
Det är ännu inte känt om Moderaternas förbudsstyrelse i Göteborg var enigt i sitt beslut.
*
Igår kväll utbröt politiskt tumult i Göteborgs kommunfullmäktige. Moderaten Martin Wannholt, som petats av sitt eget parti från posten som kommunalråd, ingick ett valtekniskt samarbete med det lokala partiet Vägvalet och kunde på så sätt väljas in i kommunstyrelsen. Formen för det valtekniska samarbetet var helt enligt regelverket, men genom det överraskande sätt på vilket det genomfördes är det svårt att beskriva det inträffade som något annat än en kupp.
Intermezzot riskerar att förstärka medborgarnas negativa bild av Göteborgspolitiken. Det politiska ledarskapet har misslyckats med att hantera missnöjet kring frågan om trängselskatt och Västlänken. Mot alla odds sade väljarna nej till trängselskatt i den lokala folkomröstning som genomfördes i anslutning till valen i september. Partierna som ville bibehålla trängselskatten - i princip samtliga utom Sverigedemokraterna och Vägvalet - valde att inte kampanja i frågan, vilket i efterhand visade sig vara en felaktig strategi. Efter folkomröstningen har de lokala politikerna ännu inte lyckats formulera sig om hur man vill hantera valresultatet.
Värst är naturligtvis situationen nu för Moderaterna. Partiet är djupt splittrat i Göteborg. Martin Wannholt har många anhängare och fick i kommunalvalet flest personröster av alla moderata kandidater. Moderaternas gruppledare i kommunfullmäktige Jonas Ransgård har misslyckats med sin viktigaste uppgift - att hålla samman sitt parti. Han har ej heller lyckats hantera Martin Wannholt.
För Martin Wannholt själv finns det inte längre någon framtid inom Moderaterna. Det är sin sak att gå emot partilinjen, att följa sitt hjärtas väg i enskilda omröstningar eller att skriva debattartiklar där man förespråkar en annan linje än partiets. Men att ingå valteknisk samverkan med ett annat politiskt parti för att vinna en plats åt sig själv i kommunstyrelsen - där har alla gränser passerats. Jag skulle tro att Martin Wannholt inom kort själv väljer att lämna partiet. Om han inte gör det kommer Moderaterna i stället att plågas av en uteslutningsprocess där den som skall uteslutas har starkt stöd av delar av partiet.
Jag kommenterar händelseutvecklingen bland annat i Göteborgs-Posten, Göteborgs-Tidningen och P4 Göteborg.
2013-08-26
Omröstningen om trängselskatt - datum och frågeformulering
Folkomröstningen om trängselskatt i Göteborg kommer att genomföras på valdagen söndagen den 14 september 2014. Det står klart sedan en bred och blocköverskridande majoritet i dag enats om förslaget. Alternativa datum har varit i samband med Europaparlamnetsvalet i maj 2014 eller på en separat valdag redan under hösten 2013.
Ja-sidan, det vill säga de som vill att trängselskatten skall finnas kvar, gynnas av att folkomröstningen genomförs i samband med de allmänna valen. Erfarenheten visar att det är svårare att i en folkomröstning få gehör för att riva upp ett redan fattat och genomfört beslut. I september 2014 har medborgarna hunnit vänja sig vid trängselskatten, vilket höjer tröskeln för nej-sidan, det vill säga de som vill avskaffa trängselskatten. Dessutom kommer valdeltagandet nu att bli mycket högre än vid de båda andra alternativen (EU-valdagen, separat valdag). Även de som inte har något större engagemang i trängselskattefrågan kommer att vara mer benägna att rösta. Jag tror att denna icke så engagerade grupp har lättare att följa partilinjen, vilket också gynnar ja-sidan.
Men att ja-sidan gynnas av att folkomröstningen genomförs i samband med de allmänna valen innebär förstås inte att utgången är avgjord. Den kampanj som ledde fram till folkomröstningen visade att det fanns ett starkt motstånd mot trängselskatten i breda befolkningslager. Och om omröstningen skulle utmynna i ett nej blir det nu svårare för för den politiska majoriteten att inte följa utslaget - ett högt valdeltagande ger ju starkare legitimitet åt omröstningens resultat.
Ja-sidan, det vill säga de som vill att trängselskatten skall finnas kvar, gynnas av att folkomröstningen genomförs i samband med de allmänna valen. Erfarenheten visar att det är svårare att i en folkomröstning få gehör för att riva upp ett redan fattat och genomfört beslut. I september 2014 har medborgarna hunnit vänja sig vid trängselskatten, vilket höjer tröskeln för nej-sidan, det vill säga de som vill avskaffa trängselskatten. Dessutom kommer valdeltagandet nu att bli mycket högre än vid de båda andra alternativen (EU-valdagen, separat valdag). Även de som inte har något större engagemang i trängselskattefrågan kommer att vara mer benägna att rösta. Jag tror att denna icke så engagerade grupp har lättare att följa partilinjen, vilket också gynnar ja-sidan.
Men att ja-sidan gynnas av att folkomröstningen genomförs i samband med de allmänna valen innebär förstås inte att utgången är avgjord. Den kampanj som ledde fram till folkomröstningen visade att det fanns ett starkt motstånd mot trängselskatten i breda befolkningslager. Och om omröstningen skulle utmynna i ett nej blir det nu svårare för för den politiska majoriteten att inte följa utslaget - ett högt valdeltagande ger ju starkare legitimitet åt omröstningens resultat.
En annan stridsfråga har varit hur frågeformuleringen skall utformas. Skall frågan bara ställas som ett ja eller nej till trängselskatt på det sätt som förslaget var formulerat i det folkinitiativ som ledde fram till beslutet om en folkomröstning? Enligt Göteborgs-Posten finns det nu politisk majoritet för att kombinera den raka frågan om ja eller nej till fortsatt trängselskatt med en inledning. Den exakta ordalydelsen kommer i så fall att vara:
Göteborgs Stad har tillsammans med Staten, Göteborgsregionen, Region Halland och Västra Götalandsregionen ett avtal om Västsvenska paketet. Trängselskatten som infördes i Göteborg 2013 ingår i avtalet och har tre syften: minska trängseln, förbättra miljön och delfinansiera Västsvenska paketet. Paketet innehåller bland annat en ny Götaälvbro, en pendeltågtunnel, en ny älvförbindelse och investeringar i kollektivtrafik.
Kommunfullmäktige har efter ett folkinitiativ beslutat att hålla en rådgivande folkomröstning.
Anser du att trängselskatten ska fortsätta i Göteborg efter valet 2014?
Ja/Nej
Genom att i en sådan inledning räkna upp alla de positiva saker som trängselskatten är avsedd att finansiera sänks medborgarnas tröskel till att rösta ja. Däremot är det fortfarande oklart hur ett nej skall tolkas. Innebär ett nej att delar av de positiva saker som nämns i inledningen inte kommer att genomföras, eller innebär ett nej att de kommer att finansieras på annat sätt?
Göteborgs Stad har tillsammans med Staten, Göteborgsregionen, Region Halland och Västra Götalandsregionen ett avtal om Västsvenska paketet. Trängselskatten som infördes i Göteborg 2013 ingår i avtalet och har tre syften: minska trängseln, förbättra miljön och delfinansiera Västsvenska paketet. Paketet innehåller bland annat en ny Götaälvbro, en pendeltågtunnel, en ny älvförbindelse och investeringar i kollektivtrafik.
Kommunfullmäktige har efter ett folkinitiativ beslutat att hålla en rådgivande folkomröstning.
Anser du att trängselskatten ska fortsätta i Göteborg efter valet 2014?
Ja/Nej
Genom att i en sådan inledning räkna upp alla de positiva saker som trängselskatten är avsedd att finansiera sänks medborgarnas tröskel till att rösta ja. Däremot är det fortfarande oklart hur ett nej skall tolkas. Innebär ett nej att delar av de positiva saker som nämns i inledningen inte kommer att genomföras, eller innebär ett nej att de kommer att finansieras på annat sätt?
2013-06-19
Debatten om proffsboxning och jämställdhet har väckt starka känslor
I början av veckan skrev jag på min blogg och på SVT Debatt om varför jag tycker att proffsboxning inte borde vara tillåtet i Sverige. Jag betonade att de "viktigaste argumenten mot proffsboxning är de medicinska skälen – de
väl kända farorna med upprepade slag mot huvudet" och lyfte fram det etiskt olämpliga i att uppmuntra en idrott där man kan vinna genom
att slå sin motståndare medvetslös.
Därutöver anförde jag en genusaspekt då den övervägande delen av de som tittar på proffsboxning är män och få enskilda sakfrågor uppvisar så stora åsiktsskillnader mellan män och kvinnor som den om proffsboxning skall förbjudas eller ej. Proffsboxning i sin nuvarande form förhärligar våld mellan människor. Tillåtandet av proffsboxning legitimerar våldsförhärligandet och kan i förlängningen stärka våldets legitimitet i samhället. Eftersom det nästan alltid är män som misshandlar kvinnor har kvinnor mycket att vinna på att våldets legitimitet inte förstärks.
Texten var i mina ögon relativt harmlös. Huvudtesen - att tillåtandet av en våldsförhärligande verksamhet kan påverka normbildningen i samhället på ett sätt som stärker våldets legitimitet - kan knappast beskrivas som kontroversiell. Men i sociala medier utbröt ett ramaskri av samma omfattning och karaktär som när jag tidigare i år skrivit om trängselskatt och om Omar Mustafa.
Det är uppenbart att ämnen som trängselskatt, proffsboxning och islam inte lockar fram det bästa hos människan. Samlingen av okvädingsord riktade mot mig fick igår nya tillskott, varav "papphattarnas överpapphatt" och"ultragenusextremist" hörde till de mildare. På Svenska Dagbladets ledarblogg valde Ivar Arpi att i raljant ton återge min ståndpunkt felaktigt, t ex genom att påstå att jag menade att kvinnor inte borde boxas och att kvinnomisshandlare var "samma individer som gillar actionpackad sport". På Twitter skrev användaren Anna E @hallonsa: "Tror att Ulf Bjereld tillhör gruppen av män som tror att de ska få ligga mer om de talar ned allt som förknippas med manlighet".
Däremot kom Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson med en relevant invändning, då han menade att eftersom 2/3 av misshandelsoffren i Sverige är män vore det kanske männen mer än kvinnorna som tjänade på att våldets legitimitet försvagades. Helmerson har rätt i att vi tenderar att alltför lite fokusera på det manliga våldet som ett samhällsproblem. Däremot tycker jag att kvinnomisshandel skiljer sig från andra former av misshandel i det att den ofta utövas med andra syften och av andra skäl. Därför kan det också finnas ett värde i att diskutera och problematisera mäns våld mot kvinnor som ett särskilt problem.
Jag har behandlat problematiken i dessa frågor bland annat i boken Kön och politiskt våld (Gidlunds,1998) samt i artikeln ”Children and the Gender Gap in Foreign Policy Issues” i Gender & Society 2001:2. Se även min artikel om proffsboxningsförbud och jämställdhet, med Bo Rothstein på DN Debatt den 28 april 2003 (artikeln finns på Bo Rothsteins hemsida, i högerkolumnen under "nygammalt").
Därutöver anförde jag en genusaspekt då den övervägande delen av de som tittar på proffsboxning är män och få enskilda sakfrågor uppvisar så stora åsiktsskillnader mellan män och kvinnor som den om proffsboxning skall förbjudas eller ej. Proffsboxning i sin nuvarande form förhärligar våld mellan människor. Tillåtandet av proffsboxning legitimerar våldsförhärligandet och kan i förlängningen stärka våldets legitimitet i samhället. Eftersom det nästan alltid är män som misshandlar kvinnor har kvinnor mycket att vinna på att våldets legitimitet inte förstärks.
Texten var i mina ögon relativt harmlös. Huvudtesen - att tillåtandet av en våldsförhärligande verksamhet kan påverka normbildningen i samhället på ett sätt som stärker våldets legitimitet - kan knappast beskrivas som kontroversiell. Men i sociala medier utbröt ett ramaskri av samma omfattning och karaktär som när jag tidigare i år skrivit om trängselskatt och om Omar Mustafa.
Det är uppenbart att ämnen som trängselskatt, proffsboxning och islam inte lockar fram det bästa hos människan. Samlingen av okvädingsord riktade mot mig fick igår nya tillskott, varav "papphattarnas överpapphatt" och"ultragenusextremist" hörde till de mildare. På Svenska Dagbladets ledarblogg valde Ivar Arpi att i raljant ton återge min ståndpunkt felaktigt, t ex genom att påstå att jag menade att kvinnor inte borde boxas och att kvinnomisshandlare var "samma individer som gillar actionpackad sport". På Twitter skrev användaren Anna E @hallonsa: "Tror att Ulf Bjereld tillhör gruppen av män som tror att de ska få ligga mer om de talar ned allt som förknippas med manlighet".
Däremot kom Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson med en relevant invändning, då han menade att eftersom 2/3 av misshandelsoffren i Sverige är män vore det kanske männen mer än kvinnorna som tjänade på att våldets legitimitet försvagades. Helmerson har rätt i att vi tenderar att alltför lite fokusera på det manliga våldet som ett samhällsproblem. Däremot tycker jag att kvinnomisshandel skiljer sig från andra former av misshandel i det att den ofta utövas med andra syften och av andra skäl. Därför kan det också finnas ett värde i att diskutera och problematisera mäns våld mot kvinnor som ett särskilt problem.
Jag har behandlat problematiken i dessa frågor bland annat i boken Kön och politiskt våld (Gidlunds,1998) samt i artikeln ”Children and the Gender Gap in Foreign Policy Issues” i Gender & Society 2001:2. Se även min artikel om proffsboxningsförbud och jämställdhet, med Bo Rothstein på DN Debatt den 28 april 2003 (artikeln finns på Bo Rothsteins hemsida, i högerkolumnen under "nygammalt").
2013-05-28
När skall folkomröstningen om trängselskatt genomföras?
Sedan några dagar står det klart att det verkligen blir en rådgivande kommunal folkomröstning om trängselskatten i Göteborg. Jag tillhör dem som tycker att den representativa demokratin är det bästa sättet att förverkliga folkviljan och att direktdemokratiska mekanismer som till exempel folkomröstningar därför bör användas sparsamt. Jag delar min kollega statsvetarprofessorn Mikael Gilljams uppfattning om folkomröstningar i en representativ demokrati, vilken han i söndagens Agenda i SVT uttryckte ungefär så här: Det är som man tänker sig en bil som har dubbelkommando. Politikerna har blivit valda för att köra bilen och så ska medborgarna sitta vid den andra ratten och pedalerna och köra bilen samtidigt och det där funkar inte riktigt tror jag.
Nu blir det en folkomröstning. När skall den genomföras? Varje folkomröstning följs ofrånkomligen av strategiska överväganden kring vilken sida som gynnas av frågeformuleringar och av tidpunkt för omröstningen.
Det finns tre tänkbara tidpunkter för folkomröstningen: I samband med valen till riksdag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige (14 september 2014), i samband med valet till Europaparlamentet (i slutet av maj 2014) eller vid något annat tillfälle (sannolikt senhösten 2013 eller våren 2014).
Om folkomröstningen genomförs i samband med valen till riksdag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige blir valdeltagandet högt, vilket ger resultatet av folkomröstningen stark legitimitet. Folkomröstningen är rådgivande. Men ju tydligare utslag och ju högre valdeltagande, desto svårare blir det för de valda representanterna att bortse från resultatet. Ja-sidan till trängselskatt kan gynnas av att omröstningen förläggs till detta tillfälle, eftersom det ännu är drygt 15 månader dit och göteborgarna då hunnit vänja sig vid trängselskatten. Erfarenheten visar att det är svårare att få gehör för att riva upp ett redan genomfört politiskt beslut än att förhindra att ett sådant beslut fattas. Hittills har nej-sidan varit mest mobiliserad i debatten. Ett högt valdeltagande innebär att även inte lika lättmobiliserade anhängare till trängselskatten röstat. En osäkerhetsfaktor är att vi ju inte vet hur den politiska majoriteten kommer att se ut i Göteborg efter valet 2014. Det är denna nyvalda majoritet som kommer att få ta ställning till om folkomröstningens resultat skall efterlevas eller ej.
Om folkomröstningen genomförs i samband med valet till Europaparlamentet blir valdeltagandet lägre, vilket innebär att resultatet av folkomröstningen inte får en lika stark legitimitet. Om nej-sidan fortfarande är mest mobiliserad vid detta tillfälle kommer de att gynnas av om folkomröstningen genomförs vid detta tillfälle.
Om folkomröstningen genomförs vid något annat tillfälle, utan att luta sig mot andra val, blir valdeltagandet sannolikt ännu lägre, vilket ger utfallet av omröstningen en ännu svagare legitimitet. Ett lågt valdeltagande innebär också att mobiliseringen blir avgörande. Det blir också betydligt dyrare att anordna en separat folkomröstning vid sidan av de ordinarie valen. En fördel med att lägga folkomröstningen vid ett eget tillfälle är att frågan inte dras i långbänk och att den osäkerhet som råder kring Västsvenska paketet och dess finansiering i så fall kan hanteras snabbare. Att lägga folkomröstningen separat innebär också att frågan inte riskerar att komma i skymundan/dra uppmärksamhet från övriga politiska frågor som skall diskuteras i samband med valen till riksdag, regionfullmäktige, kommunfullmäktige och Europaparlament utan i stället kan hanteras i egen ordning.
Hittills har nej-sidan varit mest mobiliserad i debatten. Vi vet inte hur länge detta mobiliseringsövertag kommer att fortgå. Vi vet att trängselskattedebatten inte tycks ha påverkat opinionen för det rödgröna styret i Göteborg negativt. I en nyligen genomförd opinionsmätning från Demoskop har de rödgröna partierna i Göteborg vuxit med 4-5 procentenheter sedan valet och har nu stöd av 52 procent av väljarna, mot endast 37 procent för de fyra borgerliga allianspartierna. Vägvalet, som bildades i syfte att driva frågan om folkomröstning, har inte kunna inhämta några opinionsvinster så här långt i processen.
Vid sidan av frågan om när folkomröstningen skall äga rum blir förstås frågan om hur de olika svarsalternativen skall formuleras av utomordentligt stor betydelse. Till den saken återkommer jag vid ett senare tillfälle.
Nu blir det en folkomröstning. När skall den genomföras? Varje folkomröstning följs ofrånkomligen av strategiska överväganden kring vilken sida som gynnas av frågeformuleringar och av tidpunkt för omröstningen.
Det finns tre tänkbara tidpunkter för folkomröstningen: I samband med valen till riksdag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige (14 september 2014), i samband med valet till Europaparlamentet (i slutet av maj 2014) eller vid något annat tillfälle (sannolikt senhösten 2013 eller våren 2014).
Om folkomröstningen genomförs i samband med valen till riksdag, regionfullmäktige och kommunfullmäktige blir valdeltagandet högt, vilket ger resultatet av folkomröstningen stark legitimitet. Folkomröstningen är rådgivande. Men ju tydligare utslag och ju högre valdeltagande, desto svårare blir det för de valda representanterna att bortse från resultatet. Ja-sidan till trängselskatt kan gynnas av att omröstningen förläggs till detta tillfälle, eftersom det ännu är drygt 15 månader dit och göteborgarna då hunnit vänja sig vid trängselskatten. Erfarenheten visar att det är svårare att få gehör för att riva upp ett redan genomfört politiskt beslut än att förhindra att ett sådant beslut fattas. Hittills har nej-sidan varit mest mobiliserad i debatten. Ett högt valdeltagande innebär att även inte lika lättmobiliserade anhängare till trängselskatten röstat. En osäkerhetsfaktor är att vi ju inte vet hur den politiska majoriteten kommer att se ut i Göteborg efter valet 2014. Det är denna nyvalda majoritet som kommer att få ta ställning till om folkomröstningens resultat skall efterlevas eller ej.
Om folkomröstningen genomförs i samband med valet till Europaparlamentet blir valdeltagandet lägre, vilket innebär att resultatet av folkomröstningen inte får en lika stark legitimitet. Om nej-sidan fortfarande är mest mobiliserad vid detta tillfälle kommer de att gynnas av om folkomröstningen genomförs vid detta tillfälle.
Om folkomröstningen genomförs vid något annat tillfälle, utan att luta sig mot andra val, blir valdeltagandet sannolikt ännu lägre, vilket ger utfallet av omröstningen en ännu svagare legitimitet. Ett lågt valdeltagande innebär också att mobiliseringen blir avgörande. Det blir också betydligt dyrare att anordna en separat folkomröstning vid sidan av de ordinarie valen. En fördel med att lägga folkomröstningen vid ett eget tillfälle är att frågan inte dras i långbänk och att den osäkerhet som råder kring Västsvenska paketet och dess finansiering i så fall kan hanteras snabbare. Att lägga folkomröstningen separat innebär också att frågan inte riskerar att komma i skymundan/dra uppmärksamhet från övriga politiska frågor som skall diskuteras i samband med valen till riksdag, regionfullmäktige, kommunfullmäktige och Europaparlament utan i stället kan hanteras i egen ordning.
Hittills har nej-sidan varit mest mobiliserad i debatten. Vi vet inte hur länge detta mobiliseringsövertag kommer att fortgå. Vi vet att trängselskattedebatten inte tycks ha påverkat opinionen för det rödgröna styret i Göteborg negativt. I en nyligen genomförd opinionsmätning från Demoskop har de rödgröna partierna i Göteborg vuxit med 4-5 procentenheter sedan valet och har nu stöd av 52 procent av väljarna, mot endast 37 procent för de fyra borgerliga allianspartierna. Vägvalet, som bildades i syfte att driva frågan om folkomröstning, har inte kunna inhämta några opinionsvinster så här långt i processen.
Vid sidan av frågan om när folkomröstningen skall äga rum blir förstås frågan om hur de olika svarsalternativen skall formuleras av utomordentligt stor betydelse. Till den saken återkommer jag vid ett senare tillfälle.
2013-03-30
Folkomröstning om trängselskatt? Traditionell skattehöjning enda alternativet.
Göteborgs-Tidningens (GT) kampanj för en folkomröstning om trängselskatt i Göteborg har gått i mål. Tidningen lyckades samla över 49 000 giltiga namnteckningar bakom kravet på en folkomröstning, vilket var 9 000 mer än vad som behövdes för att målet skulle nås. Nu ligger bollen hos politikerna. Blir det en folkomröstning eller ej? Och om det blir en folkomröstning, vilka är de rimliga svarsalternativen för göteborgarna att ta ställning till? Jag kommenterar händelseutvecklingen här.
Jag tillhörde dem som tidigt trodde att GT inte skulle nå sitt mål om 40 000 namnunderskrifter. Jag trodde det skulle bli en övermäktig uppgift att i vår digitala tid och utan en etablerad kampanjorganisation få var tionde röstberättigad göteborgare att i denna fråga fysiskt skriva på en namnlista med både adressuppgifter och personnummer. Jag fick fel, och det visar bland annat hur frågan om trängselskatt engagerar göteborgarna.
Jag tillhör också dem som är skeptisk till kommunala folkomröstningar överhuvudtaget. Kommunala folkomröstningar tenderar att gynna engagerade minoriteter på den tysta majoritetens bekostnad. Jag föredrar den representativa demokratin där folkviljan förverkligas genom allmänna val och med möjlighet till politiskt ansvarsutkrävande genom valsedeln.
Men nu gäller det att gilla läget. GT:s kampanj blev en stor framgång, och politikerna i kommunfullmäktige har att ta ställning till om det skall bli en folkomröstning eller inte. Svaret är inte enkelt. De stora partierna tycker samstämmigt att frågan passar synnerligen illa för en folkomröstning, och särskilt i detta skede när den trängselskatt som skall finansiera det så kallade Västsvenska paketet redan hunnit införas. Det är också nästan 90 procent av de röstberättigade göteborgarna som valt att inte ställa sig bakom kravet på en folkomröstning. Samtidigt skulle en utebliven folkomröstning utlösa en gigantisk svekdebatt som riskerar att förfölja kommunledningen i Göteborg ända in i valrörelsen 2014.
Jag tror att det blir en folkomröstning och att den kommer att genomföras antingen i samband med Europaparlamentsvalet eller med riksdagsvalet 2014. Den stora frågan blir då vilka svarsaltenativ som skall ställas mot varandra. Ur demokratisk synvinkel är det viktigt att utfallet av folkomröstningen inte blir föremål för svåra tolkningsstrider. Därför måste konsekvenserna av ett ja eller nej göras klart för väljarna i förväg.
Ett av de framförda förslagen är att väljarna helt enkelt skulle få ta ställning till förslaget ja eller nej till trängselskatt. Det tror jag inte är realistiskt. Ett ja i folkomröstningen skulle visserligen vara enkelt att tolka - då fortsätter trängselskatten precis som nu.
Men vad skulle ett nej betyda? Här finns det en mängd olika tolkningar av resultatet. Vill väljarna att Västsvenska paketet minskas med den andel som trängselskatten var tänkt att finansiera? Vill väljarna att Västsvenska paketet i stället finansieras genom skattehöjningar? Vill väljarna att genomförandet av Västsvenska paketet skjuts upp och att Göteborg och kranskommunerna tar nya kontakter med regeringen för att få ytterligare medel nu när trängselskatten inte längre är ett alternativ? Jag skulle tro att såväl de väljare som röstat nej till trängselskatten som de olika politiska partierna har väldigt olika uppfattningar i dessa frågor. Om inte tolkningen av ett nej reds ut i förväg väntar politiskt kaos och avsevärd försening och fördyring av Västvenska paketet.
Jag har mycket svårt att se det scenario där regeringen går in med ytterligare finansiering av Västsvenska paketet bara för att göteborgarna valt att rösta bort trängselskatten.
Jag har också svårt att se den politiska realismen att i detta skede - som till exempel Vägvalet vill - avsevärt banta det Västvenska paketet. Det finns ett överväldigande politiskt stöd hos flertalet av partierna att paketet skall genomföras i befintligt skick. Dessutom: tåg är inköpta, pendeltrafiken förtätad, busshållplatser och bussfiler byggda, p-platser runt stan är redan klara eller håller på att byggas.
Det enda realitiska alternativet blir därför att ett eventuellt nej till trängselskatt kompenseras med skattefinansiering på annat sätt, främst genom höjd kommunalskatt i Göteborg. Det innebär en extra börda för göteborgarna. Borgerligt styrda kranskommuner till Göteborg tänker inte anordna några folkomröstningar och inte heller ge sig in på några politiska självmordsprojekt kring att höja skatten i solidaritet med Göteborg.
Det finns inga fria luncher, påstås det. Så är det i det här fallet också. Vill göteborgarna slippa trängselskatten har jag svårt att se att det kan ske utan att det innebär ett större eget åtagande för finansieringen av Västsvenska paketet. Den bistra sanningen bör förmedlas i god tid före folkomröstningen.
Jag tillhörde dem som tidigt trodde att GT inte skulle nå sitt mål om 40 000 namnunderskrifter. Jag trodde det skulle bli en övermäktig uppgift att i vår digitala tid och utan en etablerad kampanjorganisation få var tionde röstberättigad göteborgare att i denna fråga fysiskt skriva på en namnlista med både adressuppgifter och personnummer. Jag fick fel, och det visar bland annat hur frågan om trängselskatt engagerar göteborgarna.
Jag tillhör också dem som är skeptisk till kommunala folkomröstningar överhuvudtaget. Kommunala folkomröstningar tenderar att gynna engagerade minoriteter på den tysta majoritetens bekostnad. Jag föredrar den representativa demokratin där folkviljan förverkligas genom allmänna val och med möjlighet till politiskt ansvarsutkrävande genom valsedeln.
Men nu gäller det att gilla läget. GT:s kampanj blev en stor framgång, och politikerna i kommunfullmäktige har att ta ställning till om det skall bli en folkomröstning eller inte. Svaret är inte enkelt. De stora partierna tycker samstämmigt att frågan passar synnerligen illa för en folkomröstning, och särskilt i detta skede när den trängselskatt som skall finansiera det så kallade Västsvenska paketet redan hunnit införas. Det är också nästan 90 procent av de röstberättigade göteborgarna som valt att inte ställa sig bakom kravet på en folkomröstning. Samtidigt skulle en utebliven folkomröstning utlösa en gigantisk svekdebatt som riskerar att förfölja kommunledningen i Göteborg ända in i valrörelsen 2014.
Jag tror att det blir en folkomröstning och att den kommer att genomföras antingen i samband med Europaparlamentsvalet eller med riksdagsvalet 2014. Den stora frågan blir då vilka svarsaltenativ som skall ställas mot varandra. Ur demokratisk synvinkel är det viktigt att utfallet av folkomröstningen inte blir föremål för svåra tolkningsstrider. Därför måste konsekvenserna av ett ja eller nej göras klart för väljarna i förväg.
Ett av de framförda förslagen är att väljarna helt enkelt skulle få ta ställning till förslaget ja eller nej till trängselskatt. Det tror jag inte är realistiskt. Ett ja i folkomröstningen skulle visserligen vara enkelt att tolka - då fortsätter trängselskatten precis som nu.
Men vad skulle ett nej betyda? Här finns det en mängd olika tolkningar av resultatet. Vill väljarna att Västsvenska paketet minskas med den andel som trängselskatten var tänkt att finansiera? Vill väljarna att Västsvenska paketet i stället finansieras genom skattehöjningar? Vill väljarna att genomförandet av Västsvenska paketet skjuts upp och att Göteborg och kranskommunerna tar nya kontakter med regeringen för att få ytterligare medel nu när trängselskatten inte längre är ett alternativ? Jag skulle tro att såväl de väljare som röstat nej till trängselskatten som de olika politiska partierna har väldigt olika uppfattningar i dessa frågor. Om inte tolkningen av ett nej reds ut i förväg väntar politiskt kaos och avsevärd försening och fördyring av Västvenska paketet.
Jag har mycket svårt att se det scenario där regeringen går in med ytterligare finansiering av Västsvenska paketet bara för att göteborgarna valt att rösta bort trängselskatten.
Jag har också svårt att se den politiska realismen att i detta skede - som till exempel Vägvalet vill - avsevärt banta det Västvenska paketet. Det finns ett överväldigande politiskt stöd hos flertalet av partierna att paketet skall genomföras i befintligt skick. Dessutom: tåg är inköpta, pendeltrafiken förtätad, busshållplatser och bussfiler byggda, p-platser runt stan är redan klara eller håller på att byggas.
Det enda realitiska alternativet blir därför att ett eventuellt nej till trängselskatt kompenseras med skattefinansiering på annat sätt, främst genom höjd kommunalskatt i Göteborg. Det innebär en extra börda för göteborgarna. Borgerligt styrda kranskommuner till Göteborg tänker inte anordna några folkomröstningar och inte heller ge sig in på några politiska självmordsprojekt kring att höja skatten i solidaritet med Göteborg.
Det finns inga fria luncher, påstås det. Så är det i det här fallet också. Vill göteborgarna slippa trängselskatten har jag svårt att se att det kan ske utan att det innebär ett större eget åtagande för finansieringen av Västsvenska paketet. Den bistra sanningen bör förmedlas i god tid före folkomröstningen.
2012-12-30
GT:s kampanj om trängselskatt blev en succé. Vad betyder det för framtidens journalistik?
I dag skriver jag på Ajour om GT:s framgångsrika kampanj för en folkomröstning om införandet av trängselskatt i Göteborg. Tidningen har samlat in de 45 000 namnunderskrifter som är nödvändiga för att få till stånd en sådan folkomröstning. Vad betyder GT:s kampanjjournalistik för synen på den opartiska journalistikens framtid? Ett utdrag ur texten kan läsas nedan. Hela texten kan läsas här.
Vilken är då grunden till GT:s framgång? GT har mycket skickligt lyckats mobilisera en opinion efter konceptet ”vi” (medborgarna och GT) mot ”dom” (politikerna, som agerat odemokratiskt). Sakpolitiskt inryms överväganden kring ekonomi (trängselskatten blir en extra utgift för många), nytta (trängselskatten uppfattas mer som en vägskatt än en trängselavgift) och frihet (rör inte min bil).
Det skulle vara intressant att veta i vilka sociala grupper GT varit mest framgångsrik i sin mobilisering. Jag gissar att de äldre är överrepresenterade bland undertecknarna. De äldre är också mer vana vid analog opinionsbildning än digital. Jag trodde att traditionella namnlistor var ett hinder för opinionsbildningen i denna fråga. Kanske var det tvärtom – de äldre har en högre tröskel till att underteckna digitala upprop än till att sätta sitt namn på ett papper. Jag vet inte vilka sekretessregler som är tillämpbara på GT:s namnlistor – det är möjligt att vi inte får veta något om den demografiska fördelningen bland svarspersonerna.
GT beskriver sin kampanj som ett historiskt kapitel i svensk demokratis historia. Well. Kampanjen är i varje fall intressant på åtminstone två sätt. För det första bör framgången inspirera andra tidningar till att föja efter och försöka stärka sitt varumärke och banden till sina läsare genom motsvarande kampanjer i olika frågor. Den ”opartiska nyhetsjournalistiken” sitter i vår digitala tid inte längre i orubbat bo. Dess monopolställning på vad som räknas som kvalitet luckras obevekligen upp. För det andra kan GT:s kampanj ha varit den sista stora, framgångsrika kampanjen i en storstad som baserar sig på namnteckningar på papper. Det digitala och det icke-digitala flyter samman alltmer. Distinktionen digital – icke-digital kommer att vara daterad inom överskådlig tid.
Vi lär också få en debatt om framtidens journalistik. Den opartiska nyhetsjournalsitiken är nu konkurrensutsatt på ett helt annat sätt än tidigare. Hur bör vi tänka i dessa frågor så att vi inte kastar ut barnet med badvattnet? Till den problematiken kommer jag att återkomma i ett senare sammanhang. Frågan borde väl i alla fall vara ett givet ämne på Publicistklubbens debatter under 2013.
Vilken är då grunden till GT:s framgång? GT har mycket skickligt lyckats mobilisera en opinion efter konceptet ”vi” (medborgarna och GT) mot ”dom” (politikerna, som agerat odemokratiskt). Sakpolitiskt inryms överväganden kring ekonomi (trängselskatten blir en extra utgift för många), nytta (trängselskatten uppfattas mer som en vägskatt än en trängselavgift) och frihet (rör inte min bil).
Det skulle vara intressant att veta i vilka sociala grupper GT varit mest framgångsrik i sin mobilisering. Jag gissar att de äldre är överrepresenterade bland undertecknarna. De äldre är också mer vana vid analog opinionsbildning än digital. Jag trodde att traditionella namnlistor var ett hinder för opinionsbildningen i denna fråga. Kanske var det tvärtom – de äldre har en högre tröskel till att underteckna digitala upprop än till att sätta sitt namn på ett papper. Jag vet inte vilka sekretessregler som är tillämpbara på GT:s namnlistor – det är möjligt att vi inte får veta något om den demografiska fördelningen bland svarspersonerna.
GT beskriver sin kampanj som ett historiskt kapitel i svensk demokratis historia. Well. Kampanjen är i varje fall intressant på åtminstone två sätt. För det första bör framgången inspirera andra tidningar till att föja efter och försöka stärka sitt varumärke och banden till sina läsare genom motsvarande kampanjer i olika frågor. Den ”opartiska nyhetsjournalistiken” sitter i vår digitala tid inte längre i orubbat bo. Dess monopolställning på vad som räknas som kvalitet luckras obevekligen upp. För det andra kan GT:s kampanj ha varit den sista stora, framgångsrika kampanjen i en storstad som baserar sig på namnteckningar på papper. Det digitala och det icke-digitala flyter samman alltmer. Distinktionen digital – icke-digital kommer att vara daterad inom överskådlig tid.
Vi lär också få en debatt om framtidens journalistik. Den opartiska nyhetsjournalsitiken är nu konkurrensutsatt på ett helt annat sätt än tidigare. Hur bör vi tänka i dessa frågor så att vi inte kastar ut barnet med badvattnet? Till den problematiken kommer jag att återkomma i ett senare sammanhang. Frågan borde väl i alla fall vara ett givet ämne på Publicistklubbens debatter under 2013.
2012-09-05
Går det trögt för GT:s trängselskattekampanj?
I dag skriver jag på Ajour om Göteborgs-Tidningens (GT) kampanj för en kommunal folkomröstning om införandet av trängselskatt i trafiken i Göteborg. Kommer kampanjen att lyckas? Det krävs 45 000 namnunderskrifter på fysiskt papper. I vår digitala tid är det kanske, oavsett ändamålet, en oöverkomlig uppgift. Ett utdrag ur texten kan läsas nedan. Hela texten kan läsas på här.
Hur går då kampanjen? Sådär, skulle jag vilja säga. Efter nära tre veckors intensivt kampanjande har lite drygt 8 000 göteborgare skrivit på om kravet på en folkomröstning. Det innebär att GT måste samla in 37 000 ytterligare namn före den 16 februari om målet skall nås. Osvuret är bäst, men jag tvivlar på att GT löser den uppgiften.
Skälen till mina tvivel är två. För det första är det min bedömning att det är lättast att få in namnunderskrifter under de första veckorna av kampanjen. De som är mest negativa till trängselskatt och som starkast förespråkar en folkomröstning är sannolikt också de som är mest motiverade att snabbt underteckna uppropet. De 37 000 som återstår är – tror jag – svårare att övertala än de 8 000 som redan har skrivit på.
För det andra lever vi i en tid som blir allt mer digitaliserad. Om medborgarna i Göteborg hade kunnat kräva en folkomröstning genom ett par klick på nätet är jag övertygad om att GT hade haft goda möjligheter att samla in 45 000 namn. Men så är det nu inte. I stället måste medborgaren antingen leta upp en lista på stan eller i någon butik och där skriva på. Eller så måste medborgaren själv printa ut listan, skriva på, leta upp ett kuvert, frankera, skriva adress och via en brevlåda sända in brevet till GT. Här finns även en integritetsaspekt. Medborgaren måste ange namn med namnförtydligande, fullständigt personnummer samt bostadsadress.
Jag förstår att det inte kan vara annorlunda. I vår alltmer digitala värld finns det ännu inga tillräckligt enkla och säkra tekniker när det gäller den här typen av folkliga manifestationer. Vi har ju heller ännu inte kommit tillräckligt långt för att kunna genomföra digital röstning på valdagen. Men vi har kommit tillräckligt långt i våra digitala vanor och beteenden för att den typ av namninsamlingar som GT nu genomför skall ha en ordentlig uppförsbacke att ta sig an. Även om GT gör sitt bästa att puffa för kampanjen på t ex Facebook och Twitter.
Hur går då kampanjen? Sådär, skulle jag vilja säga. Efter nära tre veckors intensivt kampanjande har lite drygt 8 000 göteborgare skrivit på om kravet på en folkomröstning. Det innebär att GT måste samla in 37 000 ytterligare namn före den 16 februari om målet skall nås. Osvuret är bäst, men jag tvivlar på att GT löser den uppgiften.
Skälen till mina tvivel är två. För det första är det min bedömning att det är lättast att få in namnunderskrifter under de första veckorna av kampanjen. De som är mest negativa till trängselskatt och som starkast förespråkar en folkomröstning är sannolikt också de som är mest motiverade att snabbt underteckna uppropet. De 37 000 som återstår är – tror jag – svårare att övertala än de 8 000 som redan har skrivit på.
För det andra lever vi i en tid som blir allt mer digitaliserad. Om medborgarna i Göteborg hade kunnat kräva en folkomröstning genom ett par klick på nätet är jag övertygad om att GT hade haft goda möjligheter att samla in 45 000 namn. Men så är det nu inte. I stället måste medborgaren antingen leta upp en lista på stan eller i någon butik och där skriva på. Eller så måste medborgaren själv printa ut listan, skriva på, leta upp ett kuvert, frankera, skriva adress och via en brevlåda sända in brevet till GT. Här finns även en integritetsaspekt. Medborgaren måste ange namn med namnförtydligande, fullständigt personnummer samt bostadsadress.
Jag förstår att det inte kan vara annorlunda. I vår alltmer digitala värld finns det ännu inga tillräckligt enkla och säkra tekniker när det gäller den här typen av folkliga manifestationer. Vi har ju heller ännu inte kommit tillräckligt långt för att kunna genomföra digital röstning på valdagen. Men vi har kommit tillräckligt långt i våra digitala vanor och beteenden för att den typ av namninsamlingar som GT nu genomför skall ha en ordentlig uppförsbacke att ta sig an. Även om GT gör sitt bästa att puffa för kampanjen på t ex Facebook och Twitter.
2012-08-16
GT:s kampanj i trängselskattefrågan
I dag skriver jag på Ajour om den kampanj som Göteborgs-Tidningen (GT) i dag drar igång för en kommunal folkomröstning om införandet av trängselskatt i trafiken i Göteborg. Kampanjen väcker starka känslor, särskilt kring frågan om en tidning som GT på detta sätt bör ta steget in i politiken.
Ett utdrag ur texten kan läsas nedan. Hela texten kan läsas här.
Vintern 2010 beslutade kommunfullmäktige i Göteborg att införa ett trängselskattesystem i Göteborg frånoch med den 1 januari 2013. Alla partier i fullmäktige utom Sverigedemokraterna stod bakom beslutet.
GT har nu tagit initiativet till en namninsamling med krav på folkomröstning kring frågeformuleringen ”Ska trängselskatten i Göteborgs kommun få fortsätta efter valet 2014?”. GT:s chefredaktör Frida Boisen hävdar att kampanjen inte tar ställning i sakfrågan. Kampanjen har i stället som en av sina viktigaste utgångspunkter att ”Vi på GT värnar demokratin”. Det är en intressant formulering. För det första kan man fråga sig vilka som inbegrips i det personliga uttrycket ”Vi på GT”. Är det GT som institution eller är det samtliga medarbetare, från chefredaktören över alla journalister till lokalvårdarna? För det andra kan man fråga sig vad som inbegrips i uttrycket ”värnar demokratin”. Kommunfullmäktige i Göteborg har i demokratisk ordning fattat ett beslut i frågan. Representativ demokrati är det centrala inslaget i Sveriges politiska system. Folkomröstningar, som utgör en form av deltagardemokrati, är betydligt mer sällsynta. Men det rör sig om två olika demokratiformer. Folkomröstningar i sig är inte mer demokratiska än beslut fattade av valda representanter i kommunfullmäktige.
Jag har inga problem med att tidningar driver kampanjer med politiska inslag. GT:s kampanj för folkomröstning är därför i min bok helt legitim. Men debatten blir bättre om GT argumenterar utan populistiska slängar om vi-mot-dom och utan att låtsas som att kampanjen på något sätt skulle vara opolitisk eller stå för något ”mer demokratiskt” än vad de valda församlingarna gör.
Ett utdrag ur texten kan läsas nedan. Hela texten kan läsas här.
Vintern 2010 beslutade kommunfullmäktige i Göteborg att införa ett trängselskattesystem i Göteborg frånoch med den 1 januari 2013. Alla partier i fullmäktige utom Sverigedemokraterna stod bakom beslutet.
GT har nu tagit initiativet till en namninsamling med krav på folkomröstning kring frågeformuleringen ”Ska trängselskatten i Göteborgs kommun få fortsätta efter valet 2014?”. GT:s chefredaktör Frida Boisen hävdar att kampanjen inte tar ställning i sakfrågan. Kampanjen har i stället som en av sina viktigaste utgångspunkter att ”Vi på GT värnar demokratin”. Det är en intressant formulering. För det första kan man fråga sig vilka som inbegrips i det personliga uttrycket ”Vi på GT”. Är det GT som institution eller är det samtliga medarbetare, från chefredaktören över alla journalister till lokalvårdarna? För det andra kan man fråga sig vad som inbegrips i uttrycket ”värnar demokratin”. Kommunfullmäktige i Göteborg har i demokratisk ordning fattat ett beslut i frågan. Representativ demokrati är det centrala inslaget i Sveriges politiska system. Folkomröstningar, som utgör en form av deltagardemokrati, är betydligt mer sällsynta. Men det rör sig om två olika demokratiformer. Folkomröstningar i sig är inte mer demokratiska än beslut fattade av valda representanter i kommunfullmäktige.
Jag har inga problem med att tidningar driver kampanjer med politiska inslag. GT:s kampanj för folkomröstning är därför i min bok helt legitim. Men debatten blir bättre om GT argumenterar utan populistiska slängar om vi-mot-dom och utan att låtsas som att kampanjen på något sätt skulle vara opolitisk eller stå för något ”mer demokratiskt” än vad de valda församlingarna gör.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)