I kväll är det partiledardebatt i SVT Agenda - den första i det nya politiska landskapet efter Januariavtalet. Vilken form håller de enskilda politiska partierna? I min bedömning nedan poängsätter jag respektive partis form på en skala från 0 till 10 poäng, där 0 poäng är usel form och 10 poäng är utmärkt form.
Socialdemokraterna - 4 poäng. Valet 2018 blev en framgång för Socialdemokraterna i det att den borgerliga alliansen splittrades, Stefan Löfven fick fortsatt förtroende som statsminister och Sverigedemokraterna utestängdes från inflytande över regeringspolitiken. Men nu betalar partiet ett pris i form av genomförande av de delar av Januariavtalet som går stick i stäv med socialdemokratisk politik, som till exempel uppluckring av arbetsrätten. Januariavtalet kanske inte splittrar partiet, men demobiliserar grupper av medlemmar och sympatisörer.
Miljöpartiet - 3 poäng. I opinionsmätningarna ligger Miljöpartiet klart under resultatet från EU-valet 2014, men klart över valresultatet från i höstas. I EU-valet kommer klimathotet och frågor om hållbar utveckling att få en framskjuten roll, och partiet har i Per Bolund ett spritt nytt språkrör. Formen är svårbedömd, men kan vara uppåtgående.
Vänsterpartiet - 6 poäng. Hur mycket väljarstöd kan Vänsterpartiet vinna när Socialdemokraterna genom Januariavtalet gått mot mitten? Det vet vi förstås inte. Partiet går ganska bra i opinionsmätningarna, och genom att vara utestängt från politiskt inflytande över regeringspolitiken kan man koncentrera sig på att opponera. Samtidigt finns det en diskrepans mellan Jonas Sjöstedts tuffa retorik och vad en del uppfattar som partiets förmåga att leverera politisk förändring. Många medlemmar hade hoppats på ett än starkare opinionsstöd.
Centerpartiet - 5 poäng. Centerpartiet har under de senaste veckorna befunnit sig i medieskugga, vilket kanske inte varit helt fel inför den stundande EU-valkampanjen. Partiet har stabiliserat sig i opinionen och Annie Lööfs ledarskap är fortfarande internt oomtvistat. En stabil femma.
Liberalerna - 1 poäng. Liberalernas kris har stötts och blötts under flera månader. Ett uselt valresultat, en splittrat parti med en avgående partiledare och ett opinionsläge oceaner ifrån partiets förväntningar inför stundande EU-val. Skälet till att partiet får en etta i stället för en nolla är att Liberalerna brukar gå starkt i EU-val och det är möjligt att Jan Björklunds stundande debatter med Jimmie Åkesson kan ge en liten ytterligare skjuts i valkampanjen.
Kristdemokraterna - 8 poäng. Inga moln syns än på Ebba Busch Thors himmel. Partiet går fortsatt bra i opinionsmätningarna och profiterar på Moderaternas otydlighet och svaghet. Ett frågetecken för hur Sara Skyttedal som toppnamn kommer att tas emot av borgerliga väljare i allmänhet.
Moderaterna - 2 poäng. Finns det någon botten för Moderaternas ras? Det finns det förstås, men ingen vet var. De senaste veckornas fokusering på Erik Bengtzboes och Elisabeth Svantessons sätt att hantera sina boenden har varit förödande för partiets trovärdighet i en av partiets profilfrågor - kampen mot bidragsfusk. Ulf Kristersson har fullt sjå med att hålla ihop sitt parti, och hans sätt att fylla den rollen sker genom en kontinuerlig otydlighet. En tröst för moderata tigerhjärtan är att partiet i EU-valet 2014 endast fick 13.6 procent av väljarstödet. Så lågt kan väl partiet knappast få i EU-valet denna gång. Eller?
Sverigedemokraterna - 6 poäng. Trots att partiet gick fram kraftigt i valet 2018 blev många Sverigedemokrater besvikna - de hade hoppats på ännu större framgångar och att man kanske till och med skulle lyckas bli Sveriges största parti. Så blev det inte. I stället förlorade partiet genom Januariavtalet sin vågmästarställning i riksdagen, och därmed reducerade möjligheter till politiskt inflytande. Partiet har heller inte varaktigt vuxit i opinionen sedan 2015. Däremot kan Liberalernas och Jan Björklunds ja till en gemensam debatturné bidra till den normalisering av Sverigedemokraterna som partiet länge eftersträvat.
Väl mött i tv-soffan!
6 kommentarer:
Kristdemokraterna - 8 poäng.
Inga mörka moln syns på himmelen.
Kd har stärkt den borgerliga oppositionen sedan valet, visserligen p Ms bekostnad, men
det spelar ingen som helst roll, om målet är att vinna flaggen. tvärt om förenklar det moderaternas arbete internt med din färdriktning.
------ M .. + Kd .. = höger classic
val - 19,8 + 6,4 = 26,2
jan - 18,5 + 7,3 = 25,8 (-0,4)
apr - 16,4 + 11,6 = 28,0 (+1,8)
Vänsterpartiet - 7 poäng.
+ strategiskt slagläge från vänster, S i utsatt läge
+ går bra i opinionsmätningarna, historiskt, 9,5 % i snitt senaste tre månaderna
+ utestängt från politiskt inflytande över regeringspolitiken, (är bra för V)
+ kan koncentrera sig på att opponera.
- diskrepans mellan Sjöstedts tuffa retorik och vad en del uppfattar som partiets indirekta stöd för rgeringsbildningen
- dörrmattestämpeln
------ S .. + V .. = totalvänstern
val - 28,4 + 7,9 = 36,3
jan - 29,9 + 8,4 = 38,3 (+2,0)
apr - 26,5 + 9,5 = 36,0 (-0,3)
Sverigedemokraterna - 6,5 - 7 poäng.
+ trots allt inte illa att få 62 mandat, och ligga stabilt på 18 - 19 % efter valet
+ Björklunds debatturné = viss normalisering
+ ett nytt politiskt landskap, det går inte bra för Mp, Fp och C
- inte längre helt ensamma på en egen spelplan
Centerpartiet - 5 poäng.
En stabil femma. Ja
Klarat sig osedvanligt bra efter alla turer för, under och efter valet, ngenting gick som de tänkt sig, och uppgörelsen, som innebar att överge alliansen inget enkelt beslut, som trots allt inte splittrade partiet.
----- Fp -- Mp -- C
val - 5,5 + 4,3 + 8,6 = 18,4
jan - 3,9 + 3,9 + 7,5 = 15,3 (-3,1)
apr - 3,8 + 4,1 + 8,2 = 16,1 (-2,3)
Socialdemokraterna - 4,5 - 5 poäng.
Valet blev en framgång för S, business as usual
+ högsta vinsten, dvs Rosenbad
+ jobb till alla partigängare
+ den borgerliga alliansen i ruiner, inkl borgerlig villervalla
+ en vinnare, är alltid en vinnare, Fp och C lite mindre bitska
? Sd utestängda från regeringspolitiken, hm, ja, men till ett högt pris, dvs
- stort inflytande från Mp, Fp och C
- ett pris som inte går att utvärdera/överblicka
- tapp i opinionen, en smula sedan januari
- överenskommelse om samverkan för regeringsbildning och budget, RÖK eller BÖK eller BRÖK, kunde det kanske heta? Ingen vet utfallet, men demobiliserar grupper av medlemmar och sympatisörer. I vart fall förvirrar många till vänster.
Miljöpartiet - 4,5 poäng.
+ Mp klarade valet
+ sitter med i regeringen
+ har bytt partiledning smidigt, vänstergiren med romson+fridolin ligger bakom
+ två språkrör som har hästarna hemma och inte trampar i klaveret
+ klimathotet och frågor om hållbar utveckling i fokus
+ ny partisekr som balanserar år vänster med fötterna på jorden
- är alla lik utvädrade avseende partister som är med av andra skäl än grönsakspolitik?
Moderaterna - 4 p opinionsmässigt, väger man in M+Kd blir det 6
Strategiskt 4,5 , egentligen ett gott slagläge inför valet 2022
- Bengtzboe var väl ingen hit, men kommer att gå över
- skakigt arv efter förra perioden, som tar tid att hitta rätt i
+ M har vänt blad, håller på att göra upp med arvet efter Reinfeldt
+ Elisabeth Svantesson kommer inte få trubbel, hon vinner i längden
+ egentligen inte dåligt att börja med låga förväntningar. slå ur underläge
+ RÖKen bra för det ledande oppositionspartiet
+ stökig regeringsperiod, med många svarta svanar,
- Uk otydlig, nja, han ligger lågt nog medvetet och lurar i vassen, en försiktig general, som inser det speciella läget inom borgerligheten, har inte helt givit upp alliansen, så klart, och vill nog mest komma igång med oppositionsarbetet, som egentligen inte hunnit formera ännu.
Liberalerna - 1-2 poäng. Ja
- krisen ej över, mot bakgrund av förestående partiledarval, som splittrar
- oenighet om RÖKen
- oenighet om vad partiet vill vara
- oenighet mellan Stockholmsparnassen, och övriga delar av landet
- en ledamot vilde
- väljarna till höger om partisterna
+ Björklund slutar, fokus på att ta sig samman, då är kriser bra.
+ förestående EU-val, deras paradfråga, om de nu klarar av debatten.
S.W
Jo, visst kan man diskutera ersättningar och regler, men det är alltså fråga om gränsdragning, att en folkvald politiker blir invald i riksdagen för att representera sin valkrets. Det är en urgammal princip. Ska man lyckas passera nålsögat att bli anvald, dvs komma på plats nr 1-3 på listan, och samtidigt vara en "röstmagnet" för sin valkrets, så är det nog så att man bör vara folkbokförd i kretsen och ha någon slags bas i denna, dvs ngt slags hem. När man bli tex partiföreträdare, tex ekonomisk politisk talesperson, så det en partiuppdrag som innebär basering i Stockholm, så det handlar i grunden om att vara
- representant för väljarna från valkretsen
- talesperson för partiet och delta i politiken i Stockholm
- delta i partierna inre liv, som ofta är Stockholms och mediebaserat.
Det är ingen enkel kombination med att samtidigt ha familj, så nog kräver det lite förutsättningar, och mäter man deras betalning per timme, så antar jag att lönen inte är förvånande hög. Däremot borde det faktiskt i grunden ifrågasättas om riksdagsmän ska ha pension, dvs försörjning livet ut efter att de slutat, att vara riksdagsman är trots allt inte ett arbete, utan ett betalt förtroendeuppdrag, där riksdagsmännen egentligen arbetar för sina partier, som förlänat dem den valbara platsen på valsedeln. S.W
Avseende debatten i TV och i riksdagen, så undrar man lite om allt fokus på svartmålning, begabbanden och anklagelser, om påvens skägg, fan och hans moster gynnar något annat än förvirring. Dvs detta att tolka/vantolka och förvränga varandras utsagor, ger trots allt ingen vidare bra förståelse-horisont för väljarna. EU-debatten är helt klart inte på en saklig nivå. Bara att hålla tummarna för att väljarna är smartare än sina företrädare, som ber om väljarnas gunst. Frågan är om det ens är någon mening att delta i TV-debatter, och gudarna ska veta att journalisterna inte heller har det enkelt.
Man skulle kanske sätta upp debattregler, tex:
- Inte avbryta
- räcka upp hand och bli tilldelad ord (som i skolan)
- svara på frågor/frågan
- hålla sig till saken, relevansen.
Sedan har man en oberoende jury, som bedömer insatserna från 1 - 5 värdera insatserna, lite som en fotbollsdomare, och kanske tom blåsa i pipan, och ge gult eller rött kort om det blir för ohederligt. Sedan, när första halvlek är klar, får de med lågt betyg tidstillägg och de som inte håller sig till reglerna, får avdrag, inför slutdiskussionen, där alla 8 initialt får 5 minuter var, dvs totalt 40 minuter.
Sedan, beroende på betyg, så kan debattören bli av med tid, till förmån för någon som drabbats av regelbrott, som får tillägg, och då får fulfiskarna kanske 2-3 minuter, medan de som sköter protokollet får 7 - 8 minuter, vilket ju dessutom gynnar det demokratiska samtalet. Gissa om alla från start skulle skärpa sig :-) Eftersom ingen vill framstå som en barnunge som inte kan följa debattregler och respektera sina medtävlare.
Att indirekt benämna någon för att vara nationalsocialist eller fascist, som inte är det, borde inte vara en framgångsfaktor, och när då vederbörande ska förklara att påståendet inte stämmer, eller snarare, x får väl tycka som x vill, men det är på gränsen till förtal/ärekränkning, som alltså borde vara ett debattknep som är lite Trumpskt, och kanske inte borde vara fullt legitimt? S.W
Senaste Novus
- Jan -- Maj - Diff sedan januari
S. 31,8 -> 26,4 (-5,4)
Vp. 7,6 - > 8,8 (+1,2)
Sum 39,4-> 35,2 (-4,2)
M. 19,9 -> 18,0 (-0,9) Alltså uselt, men ingen kris och panik.
Kd. 6,2 -> 10,7 (+4,5)
Sum 26,1-> 28,7 (+3,6)
Vänster <-> Högerskalan har alltså jämnats ut något
SD 19,2 -> 17,8 (-1,4)
Mp. 3,9 - > 4,6 (+0,7)
C . 7,6 - > 8,8 (+1,2)
Fp. 3,4 - > 3,5 (+0,1)
Sum 14,9 -> 16,9 (+2,0)
Den sida (onda) som får DN att flyga i taket, har alltså minskar med 1,4%
vilket ingen applåderar, istället ger sig etablissemanget på Kd :-) och
så missar de den lilla frågan, sedvanligt, tror någon på DN att väljare som inte vill ha
Mps, Cs och Fps migrationspolitik, kan rösta på något annat parti än...
Sd? Vad som hänt är ju att M + Kd genom sin opposition öppnar upp för alternativ,
och så länge som det finns "risk" för att alliansen återbildas, vilken somliga ser som en chans, så kommer nog M att hållas i herrans tukt och förmaning.
Det ser alltså ut som att de liberala krafterna trots allt återhämtat sig från den värsta pärsen, även om 17 & inte är så värst mycket att hänga i julgranen, så har alltså framgången för dessa tre partier skett på S och Sds bekostnad, även om det inte är direktspill från Sd, utan att det gått röster från Sd till Kd. S.W
Partiernas formkurva inför förestående EU-val och inför för valet 2022 utgår i grunden för vad de kan lova, och vad de sedan tror att de kan realisera:
Vidar om försvarspolitiken:
"Att stärka totalförsvaret är riktig och klok politik.
Alla förstår också att det kostar pengar och att det tar tid.
Försvarsberedningen... under von Sydows eminenta och självständiga ledning
– har... visat tydliga och eniga ambitioner att på allvar förstärka
Sveriges totala försvarsförmåga.
"Försvarsberedningens preciserade förslag krymper regeringens handlingsutrymme.
(läs budgetutrymme)
Vilket kan vålla begriplig irritation på regeringskansliet.
Men det är nog bra att tugga i sig. Beredningens vilja speglar
en tydlig majoritet i riksdagen.
I denna majoritet ingår andligt och sakpolitiskt också Peter Hultqvist.
...
Hultqvist har nu ställts i ett läge där hans politiska eftermäle kan sättas.
Skarpladdad eller lösplugg; det är frågan?
Det är alltså inte bara försvarsutgifter som gräver hål i statskassan, utan även
EU-avgiften samt stora kommande behov av ekonomiska tillskott till kommunerna.
Finansieringen av statskassan, dvs skatterna, borde därmed komma i mer fokus,
var god välj, försvar eller EU-avgift? Men EU-avgiften är tvingande, och då
handlar det om utökade försvarsutgifter jämte EU-avgift, jämte pengar till kommunerna,
och allt annat, så det borde kunna bli en debatt som kan föra samma inrikes med utrikes EU-frågor, eller är det för mycket begärt? Detta med resurser, är också en fråga om värderingar, dvs vilka val och prioriteringar man gör. S.W
Skicka en kommentar