Om några få timmar stänger vallokalerna. Kl 21.00 presenteras SVT:s vallokalsundersökning (Valu) och kl 23.00 får vi veta de första preliminära resultaten från Europa som helhet.
Hustrun och jag tillhör den krympande skara som fortfarande utövar vår rösträtt på själva valdagen. I Göteborgs universitets aula. Lika högtidligt som vanligt.
Hur kommer det då att gå? So far, so good skulle jag vilja säga. Jag tycker att valkampanjen i Sverige blev piggare än vanligt. Genom Januariavtalet blev skiljelinjerna något annorlunda än vad vi tidigare varit vana vid - vilket syntes inte minst i den avslutande debatten i SVT i fredags mellan partiernas förstanamn. Det piggade upp. Jag tycker också att den debatten var en av de mest välstrukturerade och sevärda på mycket länge.
De enskilda partiföreträdarna har fått bra med utrymme att synliggöra och profilera sig - partiledarna har förtjänstfullt hållit sig i bakgrunden. Debatten har - tycker jag - präglats av en god blandning av Europafrågor och ideologiska grundvärderingar. Javisst - det blir en hel del inrikespolitisk träta också. Men den som tror att det skulle kunna vara särskilt mycket annorlunda ägnar sig nog åt önsketänkande.
Tyvärr har valrörelsen också kantats av skandaler som tagit fokus från många viktiga frågor. Åklagaren har initierat en förundersökning mot Sverigedemokraternas toppnamn Peter Lundgren för sexuellt ofredande. Kristdemokraten Lars Adaktussons konsekventa röstande i Europaparlamentet mot kvinnors aborträtt har rönt stor uppmärksamhet.
Sett till Europa som helhet tycks valdeltagandet ha goda möjligheter att öka något. I förra EU-valet var valdeltagandet i Sverige 51 procent. Jag hoppas och tror att det blir något högre denna gång.
De högerradikala partierna i Europa kommer sannolikt att gå fram jämfört med valet 2014. Men kanske inte så mycket som många har trott. Olika vallokalsundersökningar och opinionsmätningar väcker förhoppningar om atthur de högerradikala partiernas framgångar blir begränsade och att de gröna partierna går bra. Men det är förstås alldeles för tidigt att säga något redan nu. Vi får nöja oss med att mobilisera väljare även de sista timmarna och sedan hålla tummarna.
4 kommentarer:
Fantastiskt trevligt med valdeltagandet, ett hälsotecken.
Valdeltagande i hela EU har ökat markant. Har gått upp
till över 50% i snitt.
Det går som demokrat inte att deppa ett dugg över att Sd
ändrat inställning till EU, och som kanske fått väljare som
annars inte skulle rösta, faktiskt har röstat. Det är ju fantastiskt
att Andelen röstande har ökat, och märkligt att somliga är upprörda
över att valmanskåren går till urnorna och röstar. Makten ligger
hos väljarna och det ska man inte moralisera över.
För egen del övervägde jag att inte rösta, som en aktiv handling,
dvs för att inte sanktionera årets valrörelse, som var bedrövlig.
Men det blev en röst.
--- -14 -19 * diff
S. - 5 - 5 * :0
Vp - 1 - 1 * :0 - Ingen ökning, Sjöstedt sur på SvT. Men beror nog mer på EU-skeptisism
Sum: 6 - 6 * :0 - Ingen förändring, alltså inget att sura alls över.
Fi - 1 - 0 * -1
Mp - 4 - 2 * -2
Sum: 5 - 2 * -3 Detta är väl den stora skillnaden, -3 mandat, som går åt höger.
Fp - 2 - 1 * -1 - Klarar sig med 9 promille.
C. - 1 - 2 * +1 Centern går fram med exakt lika många %-enheter som Fp backar
Sum: 3 - 3 * :0 ALDE ligger alltså still
Detta med "värderingsvalet" att detta är orsaken att det gått bra för C, kom igen,
C+Fp stod still och Fp nära att trilla ur. C har haft störst kampanjkassa, och
det är trots allt en hel del landsbyggdsfolk som röstat för C.
M. - 3 - 4 * +1
Kd - 1 - 2 * +1
Sum: 4 - 6 * +2
Sd - 2 - 3 * +1
Innebär, som det ser ut just nu, att förändringen för våra Svenska parlamentariker i EU,
att M + Kd + Sd gått fram tre mandat och de som gått bakåt är alltså Mp och Fi som tappat motsvarande.
Det är alltså inga större sensationer alls inom den Svenska väljarkåren. Att en mandat skiftat från Fp till C, är inte ens det något att höja på ögonbrynen för, det kunde varit mycket värre för Fp, eftersom de för de inte fick mer än 20 mandat i riksdagen, och sedan gjort upp med S i regeringen, och legat och dallrat på 3,5 %.
Men de stora förändringarna är väl vad som hänt nere i Tyskland och Frankrike, liksom skrällen i Storbritanien. De stora etablerade backar och det kommer nya ersättare, som är alternativa, dvs gröna, ultraliberala eller populistiska.
Macron har gått i däck fullständigt. Det är nya vindar, och detta kommer att påverka ministerrådet och vindriktningen närmaste fem åren. Det är som sagt ministerrådet som kommer att förändras.
Socialdemokraterna + Kristdemokratiska partigruppen har tappat sin majoritet.
De EU-spetiska partierna har ökat och det kommer att bli svårare att få ihop
majoritet för de partier som är för EU
S+D -40
GUE -10
Sum -50 - Vänstern tappar
Alde +32 (har gått fram utom i då i Sverige)
Gröna+18
Sum: +50 Det är en ganska uppenbar förändring, där +50 - 50 = 00 är en uppenbar ändring.
EPP -39 (Moderaternas och Kds grupp)
ECR -18 (är Sds partigrupp)
Sum -57
EFDD +14
ENF: +21
Sum: +35
Här ser man en förskjutning från normalhögern till lite mer pop-höger
men sammanlagt en försvagning med totalt med ca -20 mandat
NI: -12
övr +31
Summeras NI + Övriga
så blir det ca +20, och hur dessa kommer att rösta är nog outgrundligt.
Det går inte att säga något annat än att de etablerade EU-partigrupperna har försvagats,
och att detta kommer att bromsa vissa frågor i parlamentet, där det viktigaste nog är att EU-frågan fått de etablerade partierna i Tyskland, Frankrike och England att fundera lite på sin framtid i de nationella parlamenten.
Det kommer att bli spännande, och en del nya samarbeten i parlamentet för att komma vidare, demokratin verkar fungera utmärkt, och det finns ingen anledning alls att
vara speciellt orolig. EU-valet verkar normalisera Europa, från alla möjliga galna påhitt. S.W
Annars är väl Danmark den stora skrällen:
Dansk Folkeparti backar majestätiskt, medan
Venstre (typ kravliberaler)
Radikale Venstre (intellektuella vänsterliberaler)
Socialistisk Folkeparti (gröna socialister som tycker det finns en poäng med gränser)
alla går framåt. Dvs Danska och Svenska väljare går åt helt olika riktningar, och den som vill kan ju dra en slutsats av det med, utan att hinta för mycket.... om att väljare
går sin egen väg och bedömer sina partier utifrån sin egen verklighet, och inte några förståsigpåares, von oben. Sverige går i någon mening på tvärs mot trenderna i EU sammantaget. Sverige ligger således sannolikt en smulai otakt, och det är inte heller något nytt. S.W
Annars är det inte heller ointressant att göra en slags "geopolitisk" uppställning.
Det går nog inte att förstå eller tolka hur olika delar av Europa röstar, utan att först hur det hela hänger ihop geografiskt och / eller storleksmässigt och / eller historiskt.
----- Nord
Väst - Central - Ost
------ Syd
Det beror alltså lite på med vilka glasögon eller vilket raster man betraktar Europa med. Vill man bara se "populism" som något övernaturligt, så kan man välja att göra det,
där har Fi och Fp en liknande Europasyn, dvs man är för EU, men på ett alldeles speciellt eget Svenskt vis, som kanske inte är det samma nere i centraleuropa, sydeuropa eller på Balkan.
Big3 ----------------- 243 - 175 (-68) - dvs Tyskland, Frankrike och Storbritannien.
Katol/latin: --------- 148 - 156 (+8) - Dvs Italien, Spanien och Portugal
"Visegrad":----------- 100 - 102 (+2) - Dvs Polen, Bulgarien och Rumänien
Centraleuropa: -------- 73 - 75 (+2) - Tjeckien, Slovakien, Österrike-Ungern
Väst+Malta: ----------- 70 - 75 (+5) - Irland, Holland, Belgien, Luxemburg, Malta
Nord+nordost ---------- 71 - 75 (+4) - Sverige, Danmark, Finland + Baltstaterna
Balkan: --------------- 46 - 47 (+1) - Kroatien, Slovenien, Grekland, Cypern.
Utanför partigrupperna är det tex känt att Sverige/norden och England tidigare
haft många genomensamma intressen. Så istället för att inför ett val peka ut
nationalism och blanda samman detta med rasism och antifeminism, så kan man vara
lite ödmjuk inför vårt historiska arv, som utgörs av en icke ringa andel geopolitik,
religion, (protestantism/katolicism), språk och möjligen detta om väljarna befinner sig
norr eller söder om Alperna, och naturligtvis om landet har nytta av frihandel, dvs hur det står till med export och naturtillgångar. Om sedan EU utökas med fler Balkanländer,
så kommer "värderingarna" att förskjutas mer av geopolitiska skäl, än av partigruppernas. Det kan kanske vara värt att påminna alla Helleluja-liberaler som vill införa mer majoritetsbeslut, att den nordiska modellen är och förbli en minoritet i en mycket vidare och större Europeisk väv, med helt andra historiska perspektiv. S.W
Om Stor-Britannien går ur, och Tyskland och Frankrike som det ser ut, växlar lite spår inrikespolitiskt, så kommer det att bli en helt ny spelplan, eftersom ALDE med Frankrike är rätt avgörande vågmästare, med en situation som liknar Sveriges. Men det finns som bekant fler vågmästare, och fler perspektiv än just Sveriges syn, att allt som man själv inte vill ändra på, ska förbli en nationell angelägenhet, medan allt som man inte alltid klarar av att hantera "inhouse", ska övergå till att bli en Europeisk angelägenhet.
BIG 3
Tyskland ------------- 96 - 96 (0)
Frankrike ------------ 74 - 79 (+5)
Storbritannien ------- 73 - 00 (-73)
Sum: ---------------- 243 - 175 (-68)
Latin/katols/sydeuropa
Italien --------------- 73 - 76
Spanien --------------- 54 - 59
Portugal -------------- 21 - 21
Sum: ----------------- 148 - 156 (+8)
"Visegrad"
Bulgarien ------------- 17 - 17
Polen ----------------- 51 - 52
Rumänien -------------- 32 - 33
Sum: ----------------- 100 - 102 (+2)
Gamla Centraleuropa
Tjeckien ------------- 21 - 21
Slovakien ------------ 13 - 14
Österrike ------------ 18 - 19
Ungern --------------- 21 - 21
Sum: ----------------- 73 - 75 (+2)
Miscellaneous
Irland Irland -------- 11 - 13
Nederländerna ---------26 - 29
Belgien -------------- 21 - 21
Luxemburg ------------- 6 - 6
Malta ----------------- 6 - 6
Sum: ----------------- 70 - 75 (+5)
Balkan
Kroatien --------------- 11 - 12
Slovenien --------------- 8 - 8
Grekland --------------- 21 - 21
Cypern ------------------ 6 - 6
Sum: ................... 46 - 47 (+1)
Östra rikshalvan :-)
Finland --------------- 13 - 14
Estland ---------------- 6 - 7
Lettland --------------- 8 - 8
Litauen --------------- 11 - 11
Sum: ------------------ 38 - 40 (+2)
Norden
Sverige --------------- 20 - 21
Danmark-Grönland ------ 13 - 14
Norge ----------------- 00 - 00
Island ---------------- 00 - 00
Sum: ------------------ 33 - 35 (+2)
Totalt EU: ----------- 751 - 705 (-46)
Indelningen ovan är naturligtvis helt godtycklig och subjektiv, och följer egentligen inga speciella historiska lagar, det är mer ett sätt att visa att man kan sortera in
Europaparlamentet efter en annan ordning, eftersom våra parlamentarikers mandat trots allt kommer från väljarna som har sina egna intressen, och där det går att dela in Europa i lite större regioner, än de specifikt nationella parlamentens.
t
När/om Stor-britanien går ur, och Balkanländer kommer till, så kommer Europas tyngdpunkt att tippa lite, ungefär vad som hänt med Eurovisionsschlagerfestivalen, nog är det en annan slags festival än på 60- och 70-talet? Det slarv som våra egna partier stått för, att blanda samma nationella frågor med EU-frågor och blanda bort korten är vi inte ensamma om. Och, det är och förblir migration, hur det hanteras, som blir nyckeln.
Antinge så löser varje enskilt land sina egna frågor inom ramen för gällande regelverk,
eller så försöker man ändra på regelverken, och då ska man dels få med sig EU-parlamentet, men framför allt få med sig samtliga regeringschefer i Europeiska rådet.
- Utrikespolitik
- Säkerhets- och försvarspolitik
---------------
- Brott och straff
- Socialpolitik
--------------
- Beskattning ...
- Medborgarskap och asylfrågor
- Gränsbevakning/personkontroll
--------------
- Bankunion
- Energiunion
--------------
Jo, nu kommer Herre-Jösses-liberalerna att få något att bita i, eftersom ALDE gick framåt med besked, men alltså inte alls är samma sak som Svenska Herre-Jösses-liberaler.
Nu har de något att bita i, parlamentariker från andra delar av Europa, med andra synsätt, och det är precis så som EU är tänkt att fungera, frågan är mer om Svenska
"Messersmithar" klarar av att hantera detta (Jo, det gör de flesta rätt bra), frågan är mer om de kan förklara detta, för sina egna på hemmaplan, hur det blåser där nere, där inte just vi befinner oss? Antar att det goda som kom ut efter Adaktussons friåkning, är att våra journalister kommer att bevaka de våra i högre grad, hur de faktiskt röstar i olika frågor, och med vilka de väljer att göra upp :-) S.W
Skicka en kommentar