Vad är det som gör att människor - i det här fallet moderata politiker - mantalskriver sig i sina fritidshus? Redan ordet "fritidshus" indikerar ju att det är en fastighet där man tillbringar sin fritid och inte där man bor.
På bara några veckor har två moderata riksdagsledamöter - Erik Bengtzboe och Elisabeth Svantesson - hamnat i blåsväder då det avslöjats att de mantalskrivit sig i sina fritidsbostäder och därigenom kommit fråga för skattefinansierade bidragsmedel. Saken blir än mer bestickande då både Bengtzboe och Svantesson profilerat sig som skarpa kritiker av bidragstrixande. Som Elisabeth Svantesson själv formulerade det under valrörelsen: Varje krona som går till bidrag till någon som kan jobba är en krona som kunde gått till skola, polisen, sjukvård och omsorg. Svantesson har också förespråkat att kommuner oftare borde göra hembesök hos bidragstagare för att kontrollera att det inte fuskas.
Moderaterna vill också införa ett bidragstak, så att
ingen kan få mer pengar än absolut nödvändigt. Elisabeth Svantesson hade under den aktuella perioden en årsinkomst på över 1.3 miljoner kronor.
Är det bara inom Moderaterna som riksdagsledamöter mantalskriver sig i sina fritidsbostäder och därigenom får ut extra ersättning för sitt boende? Det är jag inte alls säker på. Men jag skulle gärna vilja se en förteckning över vilka som gör på det sättet, och med vilken motivering de gör det. (Uppdaterat kl 22.37: Och knappt hade jag hunnit publicera min text innan DN berättar om fyra riksdagsledamöter som valt att mantalskriva sig hemma hos sina föräldrar och därigenom kunnat kvittera ut tiotusentals kronor i bostadsersättning. En kristdemokrat, en moderat, en liberal och en centerpartist. Nej, jag säger inte att de rödgröna skulle vara garanterat snövita - men det börjar bli lite mycket på den borgerliga sidan nu.)
Riksdagsledamöterna är priviligerade då de har rätt att mantalskriva sig på annan plats än där de har "sin huvudsakliga nattvila", som jag tror den formella formuleringen lyder. Det är ett privilegium som ledamöterna måste hantera med varsamhet - annars förlorar förmånen sin legitimitet ur ett medborgarperspektiv. Jag är inte säker på att Svantessons pressekreterare gjorde saken bättre när hon i TV4 Nyheterna motiverade agerandet med att
riksdagsledamöter har ett annat regelverk för folkbokföring än vanliga
dödliga. "Än vanliga dödliga?" Så förstärker man en världsbild där "folket" ställs mot "eliten".
Ingen har såvitt jag kunnat se hittills påstått att Elisabeth Svantesson brutit mot något regelverk. Dskussionen rör således inte vad som är lagligt, utan vad som är lämpligt.
På sin Facebooksida skriver Elisabeth Svantesson att hon vill vara skriven i sin valkrets eftersom den utgör basen för hennes riksdagsarbete. Hon vill också kunna utföra
sina uppdrag utan att "klippa banden" till länet. Men måste en riksdagsledamot vara skriven i sin valkrets för att på bästa sätt kunna utföra sitt uppdrag? Svantesson äger ju en fastighet i länet och har på det sättet redan en fysisk och mental närvaro där. På vilket sätt underlättar en mantalskrivning i länet hennes möjligheter att utföra sin politiska uppdrag?
Många frågor blir det, och jag har inga riktigt bra svar. Så bloggens läsare får - om ni kan - gärna hjälpa mig på traven. Hur vanligt är det att politiker är mantalskrivna i sina fritidshus? Är det mer vanligt i vissa partier än andra? Är det ett legitimt system - eller behöver det ändras och i så fall hur?
8 kommentarer:
Det räcker gott med omdöme och sunt förnuft, kopplat till transparens.
Bloggägaren framför ju helt själv en enkel och rimlig lösning.
Riksdagsförvaltningen lägger upp en offentlig lista på riksdagens portal:
I. Namn - Parti - Valkrets - Partiuppdrag respektive riksdagsuppdrag. Kommunala uppdrag.
II. CV, dvs utbildning och vilka ev arbeten vederbörande haft, (utanför politikens :-)
III. Nuvarande & tidigare Folkbokföringsorter - Fast egendom / egna hyreskontrakt
IV. Sociala förhållanden, dvs civilstånd, familj/sambo/barn (och var dessa är skrivna)
V. Ersättningar, från parti, från riksdag, övriga inkomster, traktamenten + bidrag.
VI. En kort beskrivning/förklaring för de som har "bostadsbidrag"/traktamenten
Jag är invald i min valkrets i X-län, och arbetar och bor med min familj i Stockholm sedan 6 år. Helgerna tillbringar vi ofta i vårt underbara fritidshus i min hemtrakt,
där jag får tillfälle att både koppla av och möjlighet att hålla kontakt med mina
väljare som valt in mig och vars förtroende hela mitt uppdrag grundas på. Det är det viktigaste, kontakten med våra väljare och deras vardag.
Dvs det är fullt rimligt att få ut ersättning för dubbelt boende, om du faktiskt bor dubbelt, men som det förefaller, så är det nog inte alltid så, dvs det är viktigare hur något förefaller, än är egentligen, särskilt om det förekommer generösa ersättningar.
Detta med folkbokföring fuskas det med lite till mans, och ska våra normerande riksdagsledamöter ha en rimlig chans att få med sig "folket" på sina noter,
så måste de föregå med gott exempel. Att få ut extra ersättning för att påstå
sig bo i en bostad som någon annan äger, tex föräldrar eller närstående, som
inte ligger där vederbörande arbetar och har sin familj, är ganska uppenbart
på gränsen till bidragsfusk.
Ska em riksdagsman få moraliskt godkänt, av folket, är det ganska enkelt.
Har du en egen bostad eller ett eget kontrakt i din valkrets, och inte hyr
ut denna bostad i andra hand, och är folkbokförd i din valkrets, så är det
ok att få bidrag för dubbelt boende om du lever och arbetar i Stockholm.
Finansierar* riksdagsmannen uppdraget som kräver dubbla bostadsorter, med medel utöver själva riksdagslönen, tex med bidrag som vederbörande tillskansar sig genom att uppge folkbokföring på en belägenshets-adress som bidragstagaren ej äger eller är kontraktshavare till, eller ännu värre, en bostad som hyrs ut i andra hand (svart), så kan detta eventuellt, i undantagsfall, vara godkänt, men då krävs en jävligt bra förklaring :-), på förhand, och därmed självregleras saken, eftersom tom våra riksdagsmän har en förmåga till 3 ordningens intentionalitet, att se på sig själv
utifrån en annan människa ögon, en normal utveckling hos barn vid runt 4 år. S.W
* med skatt som vederbörande beslutat att taxera ut av skattebetalarna
Om nu våra riksdagsledamöter lever som de lär, (det är mycket med värderingar i politiken nu) och sedan öppet deklarerar dessa förhållanden, före och efter valet, så uppstår problemet med transparens, bara för de som kör med dubbel bokföring.
Kanske, kanske, kan man tänka, att förtroendet för politiken (Den förtroendevalde) skulle öka, med en rekorderlig varudeklaration, kanske skulle detta kunna bidra till att personer av det rätta virket faktiskt ges större chans att bli valda,
och inte ett allmänt åtlöje för sig själva och sina partier.
Det skulle alltså kunna antas ligga i våra förtroendevaldas eget intresse, att agera på ett sätt som inger förtroende, tex med lite enkel redovisning enligt ovan?
Gör inte våra förtroendevalda detta, hur svårt kan det vara, utan gömmer sig bakom tjänstemän, som de är arbetsgivare för, så är det en kennel begraven.
Se så, det behövs nog inte ändras så mycket regler, möjligen precisera dem, och sedan är det bara att leva som man lär och parallellt deklarera detta, inte bara sina egna korvören, utan även hur ören sprids inom familjen.
Om alla upplägg läggs upp transparent och korrekt, och det ges rimlig förklaringar, så behövs knappt några exakta regler, det räcker gott med väljarnas dom vart 4e år.
BTW, frågan är mycket större än så, varför inte ta ut en körning på samtliga folkbokföringsadresser i Sverige och dividera antalet folkbokförda med antalet kvadratmeter bostadsarea. Då har våra politiker lite fakta på bordet och kanske
något väsentligt att ta i tu med. Finns det något parti som kan vara emot en sådan ordning, och vem/vilka tar ledningen med det goda exemplet. Att låta talmannen få
vara vallhund duger inte, utöver goda råd.
Ledarskap handlar i grunden om vilken plats i ledet någon intar. I fronten, mumlande i mitten eller tyst längst bak. Några ledord kunde kanske vara:
För - att vara lite före, (först?)
Tro* - Dvs något som är fast och pålitligt
Vald# - Dvs ett val/beslut är träffat av gruppen, att välja något/någon.
* Etymologi Tro - fsv. troa, got. trauan, fsax. trūon fht. trū(w)en, feng. trūwian, lit. drútas,; dvs ett urgermanskt ord med grundbetydeles att vara fast och beständig.
MAS besläktat med grekiskans δροόν, dvs stark och kraftig
jmfr TRÄ, FÖRTRO, TROGEN, TROLIG, TRYGG, TRÖST.
# Etymologin av val/välja är lurigare. fvn. valr; jfr fht. wāl, got. wilwan, röva, lat. vellere, riva. Jämför Valhall. Plats där de stupade ligger efter utkämpad strid, alternativt de stupade själva, jmfr sår/såra, riva, rov/röva, dräpa.
Det går att tänka sig att det förekommit avgörande beslut inför en strid,
ta striden eller fly, anfalla eller försvara, och att dessa beslut inträffat sent, dvs ett slags val.
Allt detta behöver man inte förklara närmare, det är common sense, ngt som var enda kotte begriper, som befinner sig utanför de bubblor som skapat regelverket från start och sedan med tiden fostrats i en kultur som valt att tillämpa reglerna alltmer godtyckligt, och framför allt, efter egen skön, eftersom det inte sitter en myndighet på uppdrag av riksdagen och granskar. Det är mest fantastiskt att somliga själva inte inser
själva rotorsaken, relationen mellan: väljare <-> förtroendevald <-> Parti, och vad det innebär att vara omnipotent, dvs inte vanlig dödlig, sickna VALar. S.W
Ulf hade knappast skrivit detta inlägg om det varit en socialdemokrat och inte en politisk motståndare. Jag tycke det är en trist utveckling att politiska "influencers" - oavsett parti - alltmer ägnar sig åt negativa kampanjer i stället för att torgföra den egna politiken. Med detta sagt så är det förstås ett politiskt misstag av Svantesson även om det är legalt att skriva sig på sin sommarstuga. Skatteverket:"Dubbel bosättning innebär att du har flera bostäder och bor i var och en av dem minst en sjundedel av din tid. Vid dubbel bosättning avgör Skatteverket var du ska vara folkbokförd, beroende på din livssituation.
En sjundedel av din tid kan innebära till exempel en gång i veckan, två gånger varannan vecka." Mao minst 52 dygn om året. Uppfyller Svantesson detta eller har politikerna i sedvanlig ordning en egen gräddfil? Utan den tryck från den allmänna opinionen skulle t ex det inte blivit stopp på att fd riksdagsledamöter kunnat leva på pension i många år efter att ha tappat sin plats. Så någon frivillig självsanering ska vi inte förvänta oss.
Klas Bengtsson
Regeln om att kandidera i valkrets där riksdagsmannen inte är mantalsskriven, har ju tillkommit enbart för att bereda partiledaren att stå överst på samtliga valsedlar i samtliga valkretsar, eftersom partierna fått för sig att just deras kandidat är en röstmagnet i hela landet, men eftersom det är lika för alla, kan man undra om det är så smart, eller snarare, det är kanske smart, för de partier som har populära partiledare, i förhållande till hur stora partierna är, typ Sjöstedt och EBT.
Spontant kan man tycka att samtliga valsedlar utanför Stockholm, skulle vara toppade med den valkretsensens egen toppkandidat, att partierna visar att detta är toppkandidaten, inte någon partitopp i Stockholm, det är bara en tanke, i all välmening, detta med signalspråk, och vikten av att välja in starka kandidater från bygden, som inte det första de gjort, flyttat till Stockholm pga ungdomsförbundet.
Då skulle partierna kunna göra så här:
0. Partiledaren (potentiell statsministerkandidat.
1. Förstanamnet, som blir minister om det blir regering, och annars Utskottsordförande?
2. Andranamnet, som är nästan lika tung
3. Osv
Fördelen med detta, med varvade listor, blir att det inte spelar roll vilket genus som partiledaren har, eftersom ett förstanamn från länet är förstanamn oavsett könet på partiledaren.
Genom att partiledaren ändå står i topp på Stockholmslistan, Stockholms läns-lista, så kommer ju partiledaren in ändå. Sedan kan man ha en valsedel till, för hela Sverige, dvsv för utjämningsmandaten. Den listan består ju av 39 platser, dvs lika stor som Stockholmslistan, och de väljare som inte vill välja sin egen länspartisedel, och inte vill rösta på Stockholmslistan, gud förbjude, kunde ju få möjlighet att i så fall rösta på rikslistan, med partiledaren i topp. Kanske är det en anomali, att ha en separat lista för utjämningsmandaten, men varför inte, skulle ju ge partierna förutsättningar att få med dugligt folk, som inte med növändighet klarat av att mygla sig till toppen i valkretsen.
För övrigt är det otroligt klantigt av våra partier, att inte rensa i djungen av valsedlar, vad fan tänker partisterna med? tror de att väljarna uppskattar kaoset med valsedlar i foajéerna, med det ena knaspartiet efter det andra.
För sjutton gubbar, se till att det finns en station, kaosstationen, med röstsedlar från fan och hans moster, inkl de etablerade partierna. De kan gott få vara på ett stort bord, bakom ett skynke.
Sedan, när man gått in i själva val-lokalen, så ska det finnas en station, ett bord, med prydliga valsedlar, från varje parti som redan sitter i riksdagen, och bara två rikslistor från varje parti:
- en för valkretsen
- en för rikslistan med de 39 utjämningsmandaten.
Partiledaren står som nr 0 på länslistan, och som nr 1 på rikslistan.
Detta innebär att det blir mer fokus på de riksdagskandidater som kommer från länet, och det är inte en dag för tidigt, eftersom sent ska syndaren vakna, begriper inte de stora partierna att en av anledningen att de tappat, är att de inte har några öron kvar mot marken, och befinner sig i en bubbla. Börjar det bli fokus på riksdagsledmöterna, som lokala, driftiga och dugande krafter som ges förtroendet att representera väljarna i Stockholm, så kanske ordningen återgår till vad som var tanken med representativ demokrati. Bara en lite tanke.
Varför inte tänka tvärt om, om jag vore vanlig väljare, och inte partist, hur skulle jag då vilja ha det vid själva valet, när själva den centrala rösthandlingen ska begås, vill jag mötas av ett röstsedelkaos, och fundera på om de djävla med mig, eller vill jag mötas med klar enkel tydlig information, med tydliga spelregler för:
- vilket parti jag röstar på
- vem jag röstar på, som representant
så kanske väljarna också röstar lite mindre på protest, och lite mer på tro/trust, dvs för något/någon. Det är väl kanske mest en from förhoppning, eftersom inga partier ännu tycks klara av att åstadkomma en förändring, som gagnar både väljarna och dem själva?
S.W
Sedan tillkommer detta med säkerhet, vore man själv riksdagsman eller statsråd, skulle jag aldrig i livet bo där jag var folkbokförd, och fritidshuset skulle under inga omständigheter vara publikt, dvs det skulle inte förekomma som officiell egendom, så det rimliga är att ha kvar sin gamla bostad i valkretsen, hyra ut denna till någon annan,
och sedan bosätta mig på en skyddad adress i Stockholm, om dvs om jobbet var där.
Egentligen är det bara partiledarna som har behov att kunna kandidera för annan valkrets än de bor, eftersom partiledarna ska stå högst upp på alla valkretslistor, tar man bort detta, och sätter partiledaren som nr 0, dvs högst upp, med andemeningen att en röst på länslistan är samma sak som att stödja utjämningsmandaten, dvs rikslistan, så kommer man undan problemet med en del av undantaget i folkbokföringslagen.
Dvs alla riksdagsledamöter som inte är partiledare, bör vara skrivna i sin valkrets, och i någon mening verka där, någon slags bas. Har de sedan ett behov av att verka för sin valkrets genom att verka i Stockholm, till den grad att de flyttar dit med sin familj, så är det ju ur väljarens perspektiv en inflyttad Stockholmare, som man får överväga om det gagnar kandidaten, att bli iröstad, om personen skriver sig i valkretsen, men defacto lever och verkar i Stockholm. Kanske är detta ett annat slags "fusk" att vara något man inte är. Dvs har du flyttat till Stockholm med famuljen, och inte är Stockholmare, är det rimligt att i så fall kandidera på rikslistan, så att väljarna själva kan välja, vill jag rösta "subsidariskt" dvs på en ledamot som faktiskt har sin bas i valkretsen, eller vill jag rösta på en utflyttad, som lever och verkar i Stockholm.
Så detta med bidragen, är väl en sak, men det hela är en större fråga, att våra partister inte förmår se sitt eget bästa, att inte bara låtsas, utan faktiskt verka för de väljare som valt in dem, och om de inte klarar av att uppfylla det förtroende de utmålat, så är det rimligt att väljarna kommer att se sig om lite, nästa gång ledamoten kommer med mössan i handen och ber om nåd, en dag var 4e år.
1. Riksdagskandidater bör vara folkbokförda i det län de representerar.
2. Då de förväntas arbeta i Stockholm, kan de ej ha sin huvudsakliga vila i valkretsen.
3. Frågan var de har sin familj central, där ligger en del av lojaliteten.
4. De som bor kvar i valkretsen, bör alla få en parallell bostad, i Stockholm.
5. De som flyttar till Stockholm med familj, bör skrivas där OCH kandidera på rikslista.
Kanske skulle detta kunna förbättra förtroendet för de förtroendevalda, genom att de faktiskt agerar på det sätt som de förespeglar väljarna, att de faktiskt representerar väljarnas intresse i första hand, och inte sig själva eller sina partier. S.W
Så klart är partierna helt centrala:
- som gallringsinstrument
- som valmaskiner
- som ordningshållare och symboler/
- hålla samman politiken mellan olika delar/utskotten.
Det handlar mer om att stärka väljarnas makt över partierna, folkrörelsemakten, framför lobbyisternas, och det är väl dags att S börjar fundera lite, vart partiet varit på väg, även om det är en mycket värre utveckling inom Folkpartiet, som helt tappat det. Miljöpartiet har sumpat centrum/periferi helt, och Centern hade begripit kombinationen under Fälldin, med tappade något, och gick liksom M över från Ramviksmodellen, att fatta beslut från det partikulära, och över till dogmer och principer. Det är inte omöjligt att även S en gång i tiden, hade samma känsla med örat mot marken, och att rötter i alla myllor och vingar över alla landskap, bar framgång. Hehe, vårdemokrati bärs upp av riksdagsledamöter som folket väljer, som i sin tur gallras fram av våra partier. S.W
Är det inte dags att partikanslierna börjar fundera lite på sina managementmodeller? Kan det vara en nackdel som representant och förtroendeval, att vara på plats i den egentliga verkstaden, dvs ute i samhället och väljarna som bör upp det hela. Journalistiken är för övrigt på väg åt samma eländiga bubbla. Hela Public service administration borde flytta. Ledningen för SR i Göteborg, ledningen för SvT i Malmö, nära Köpenhamn. ledning för UR till Kiruna, eller i vart fall Umeå.
För övrigt, några stalltips, innan det kanske blir lite för sent att rädda upp basen:
- Val till kommunerna separat, växelvis vart annat år, (kom igen S, inget att förlora)
- Landstingen/regionerna avskaffas som valenheter, drivs via kommunernas budgetar.
- en första kammare återinrättas :-) för beslut som rör kommunerna & deras självstyre.
Då kunde våra riksdagsledamöter/representanter ges möjlighet att fokusera på rikets angelägenheter, och i praktiken överlåta subsidaritetsprincipen dit den hör, hos de som berörs, väljarna. Kanske kunde en separat kammare för kommunerna och möjligen sjukvården
kunna bli en attraktiv karriärväg, för alla de ungdomsförbundare som har bråttom med
"populära" utspel, för att kvalificera sig som riksdagskandidater, ges en möjlighet att först göra karriär den långa vägen, via kommunerna, innan de ska börja steppa runt i riksdagen eller kanslihusen, eller EU... Vill väljarna ha inkrökta sprinters på anabola från ungdomsförbunden, att fatta svåra beslut åt väljarna om vår gemensamma framtid?
Bevare oss väl. S.W
Jo, angående Svantesson, så verkar Marcus Oscarsson ha gjort en liten utredning, som reder ut sakernas tillstånd för hennes del, och det var bra, eftersom systemet med dubbelt boende inte är helt enkelt att upprätthålla på ett glasklart sätt.
https://www.facebook.com/591566134283366/posts/min-granskning-av-elisabeth-svantesson-m-%C3%A4r-klarsvantesson-m-har-gjort-r%C3%A4tt-fakt/1971234326316533/
Hela denna granskning, om jag nu minns rätt började med en Miljöpartist i blåsväder, som sedan övergick till en Folkpartist, som var en fuskare, som sedan spillde över på en EU-parlamentariker, som inte fuskat, utan tvärt om varit vidöppen, men halkade i diket ändå, och sedan uppstod Aftonbladets granskning, där bland annat Bengtzboe trillade dit, dubbla gånger, som sedan gav upphov till fördjupad granskning, av hela gänget, och trots allt var det inte alltför många som åkte i diket, så trots allt var det ngt bra som kom ut av det hela.
När bara folk och fä (som vill tippa allt över ända) får ta del av Marcus Oscarssons sannolikt ganska välgrundade (och pedagogiska) klargörande, blir det också enklare för alla belackare till våra politker, att ställa rätt sorts frågor.
Politiker är människor och gör oftast så gott de kan, i detta fall är det bara att vara tacksam för att Moderaternas ekonompolitiske talesperson förefaller vara en omdömesgill person, som är mån att representera sina väljare, och samtidigt är tvungen att leva och verka i Stockholm, inkluderat sin familj. Så det hela blev ngt bra, klargöring av förutsättningarna, och i grunden en viktig fråga om demokrati. S.W
Om man flyttar med familjen och bor i Stockholm är det rätta att mantalsskriva sig där. Om man sedan har en sommarstuga i länet där man är skriven så kan man såklart VISTAS där, som brukligt är. Åker man dit eller till annan plats för rent jobb, ta då ut berättigad ersättning, ev traktamente för det (tjänsteresa)
Att man som riksdagsman har rätt att vara mantalsskriven på annan ort än där man har den övervägande nattvilan blir ju naturligt när man bor kvar på orten där man blivit vald men bor i Stockholm under veckorna och då vanligtvis har en övernattningslägenhet där som man då får bidrag för.
Men i aktuella fall trixar man med reglerna. Får bidrag till famiiljens hyra i Stockholm och förmodligen även traktamente
Gör snarast nya, tydliga regler!!!
Skicka en kommentar