Man ska vara varsam med sina ord. Ord har betydelse, ord får betydelse. Det är inte bara tanken som leder ordet, ordet leder också tanken.
Kristdemokraternas toppnamn till Europaparlamentet Sara Skyttedal kallade för några månader sedan Centerpartiet för "Bedragare" och "Quislingar" på twitter. Några veckor senare ville Sara Skyttedal inte svara på frågan från DN om hon föredrog Frankrikes president Emmanuel Macron eller
Ungerns premiärminister Viktor Orbán eftersom "båda är lika destruktiva" och att hon "vill störta båda två". Tidigare har Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor kallat Centerpartiets mer generösa flyktingpolitik för "omänsklig".
När Centerpartiets toppnamn till Europaparlamentet Fredrick Federley antyder att Sara Skyttedals ovilja att välja mellan Macron och Orbán kan tolkas som att Kristdemokraterna tvekar "i valet mellan liberala värderingar och diktaturfasoner" möts han av en kraftfull motattack. Skyttedal svarar att Centerpartiet "väljer lögnen och gyttjan" som politiskt vapen. Kristdemokraternas policychef Johan Ingerö kallar Federleys kritik för "en svårslagen svinaktighet".
Nej, jag ifrågasätter inte Kristdemokraternas, och heller inte Sara Skyttedals, uppslutning bakom demokratiska grundvärderingar. Men jag ifrågasätter en retorik där Kristdemokraternas företrädare inte klarar av att skilja mellan Macron och Orbán, en partiretorik som bidrar till att skapa en trumpifiering av det politiska samtalet i Sverige. En trumpifiering av retoriken bidrar också till att legitimera en trumpifiering av politiken.
Nej, en sådan retorik är inte värdig ett parti som vilar på demokratiska grundvärderingar, Det går naturligtvis att hitta exempel på ovärdig retorik även i andra partier. Men jag kan inte se något annat parti (bortsett från Sverigedemokraterna, förstås) som drivit den populistiska retoriken lika långt och tillsynes målmedvetet som Kristdemokraterna.
Man ska vara varsam med sina ord. Det är svårt att behålla trovärdigheten om man först använder ord på det sätt som Sara Skyttedal valt att göra och därefter tar på sig offerkoftan och beklagar sig över att de som lyssnat faktiskt tagit det hon sagt på allvar.
Låt oss återupprätta värdigheten i det politiska samtalet. Om inte annat så för demokratins skull.
7 kommentarer:
Att ord har betydelse och att ord leder tanken är helt riktigt. Jag hoppas att SSU i Malmö tar åt sig den insikten. Kanske Ulf genom sina förtroendeuppdrag i socialdemokratiska partiet kan hjälpa SSU Malmö en bit på traven?
Homo Economicus
Visst är värdigheten viktig i det politiska samtalet, om inte annat för respekten för demokratin och demokratiskt valda partier.
Löfvens prat om högerextremism, där han vill omfatta inte bara SD, utan även M och KD, kan ju knappast anses värdigt.
Skyttedal gick helt enkelt i fällan från start, genom att besvara en fråga, från DN, som använde det urgamla knepet: Vem är snyggaste tjejen i klassen: Lisa eller Åsa?
Vem är den ärligaste mäklarfirman i stan? Vilken försvarsadvokat använder det bästa (inte ärligaste) upplägget? Leif eller Henning?
Politiker, som är tränade i fulspel, borde veta bättre - än att svara på frågor av typen:
rävgift ELLER kattpiss, "eller"
för att allegorin inte ska missförstås,
Kalvsylta eller Blodpudding. Isterband eller grisfötter.
Det år för sjutton gubbar ganska ojämförbara entiteter.
Dollar eller Pund? Euro eller Kronor.
Dvs du ställer en fråga till någon som du från början vet att vederbörande inte har som favorit, dvs Macron, sedan jämförs Macron med hin håle. Vem fördrar du:
Adenauer eller Kohl? Man får försöka förklara fördelen med kronan och fördelen med Euron, och sedan säger man som Calmfors, det är inget enkelt val, det finns för- och nackdelar med bägge. S.W
I den ursprungliga intervjun försökte Skyttedahl värja sig mot att välja mellan Orban och Macron - avseende EU-samarbetet, den motvilliga nationalisten vs federalisten - så hon försökte komma undan genom en konjunktion, dvs hon ville "bekämpa
- både den EU-entusiastiska federalismen
OCH
-den EU-kritiska populismen".
Lite längre fram i DN-intervjun konstaterar Skyttedal:
"det är bara ett (1) av de här länderna (Ungern och* Frankrike)
som man har inlett ett artikel 7-förfarande mot, på väldigt goda grunder.
Det är Ungern. Därför ser jag så klart hellre ett samarbete med Macron."
Sedan kan man ägna sig åt att försöka missförstå svaret, dvs att frågan från början var försåtlig, och att Skyttedahl borde ha anat faran, och värjt sig.
Men sedan har hon ändå landat rätt, när hon i intervjun försöker landa rätt, vilket man måste förstå, att det är en del tankar som far i huvudet under en intervju, och man ska hela tiden hålla upprmärksamaheten på vad journalisten säger, vad man själv tänker på förhand, och vad man själv tänker om det man just sagt, allt sker i realtid.
Det är faktiskt inte helt enkelt, i synnerhet eftersom journalister faktiskt ibland försöker sätta dit intervjuobjektet. Det är liksom lite av själva "bragden"
Skyttedals formulering om att hon vill "störta" både (konjunktion)
Orban OCH Macron är kanske inte så lyckad, varför ska hon störta en regeringschef i ett annat demokratiskt land som är folkvald? :-) S.W
Skyttedahl skulle ha kunnat svara:
- jag önskar att väljarna valt andra politiker, men i valet mellan Le Pen och Macron, så får vi vara nöjda med Macron, trots att han är lite av en luftpastej. Så är det i en demokrati. Vad Orban anbelangar, så är det en gåta, men vi får väl försöka ha tålamod med de Ungerska väljarna, de har inte haft det så enkelt sedan 1956, och kanske är det inte svårare än att demokrati i bland måste få ta lite tid. Att peka finger brukar sällan vara bästa vägen, men visst har vi en uppgift, att visa var skåpet ska stå, i medlemsklubben. Frågan är väl mer varför alla var så ivriga att inkorpoera Ungern, trots att de inte uppfyllde konvergenskriterierna?
Den som läser hela den urspungliga intervjun med Skyttedal begriper att hon inte har minsta avsikt att i största allmänhet förklara de bägge för onda eller lika goda. Hon gjorde sitt bästa, och gjorde några missar, och sedan kan väl DN trumma på trumman, DN är ju inte direkt DNs favoriter, så det är uppenbart att DN önskar att det gick bättre för Folkpartiet, det kan man förstå. Att sedan Federley nyttjar detta för att få in en smocka, är också förutsägbart, det är väl egentligen en "cat-fight" där malliga katten själv använder ett ombud, och den andra katten inte kan hålla sig borta, utan går i spin, vilket sannolikt inte är spelat.
Inte ointressant. Frågan är mer nu om någon av parterna vinner på detta, dvs visst får de uppmärksamhet, men sakfrågorna kommer i bakgrunden, och det hela blir en fråga,
inte ens om vem som sagt vad, eller vem som menade vad, eller vad intentionen var, det är helt enkelt inte längre en fråga om vad som pågår i Ungern, eller i Frankrike, utan helt och håller en fråga där kombattanterna ges uppmärksamhet prime-time, för att en politiker anklagat en annan, för att vara en ful fisk. S.W
Bra att Bjereld responderar flera nyanser av dessa mediala pinsamheter,
och det är sannolikt så att det gagnar socialdemokratin, att försöka
hålla någorlunda rent i det demokratiska samtalet. Alternativen förskräcker.
När olika debattörer med partimärke tar ställning, för eller emot, i en
onyanserad "pro et contra" fråga som Orban eller Macron, och sedan gör
en utrikesfråga, till en EU-fråga till en inrikes valfråga, i en EU-valfråga,
så kan det börja vaja lite för gemene man.
"Nej, jag ifrågasätter inte Kristdemokraternas, och heller inte Sara Skyttedals, uppslutning bakom demokratiska grundvärderingar."
sw Gott, det gör ingen vettig människa, det som är trist är att hon ska löpa gatlopp i media, för en intervju hon ställt upp på i DN, för att delta i det demokratiska samtalet. Att sedan DN har sin agenda, och att Skyttedal sedan inte navigerar helt rätt bland grynnorna, må vara hänt, men var ingen big deal. Hela grundfrågan, om EU, kommer ju i bakgrunden, där alla går fullständigt i taket över just Ungern, men vad fan, nu är de med, och deras väljare har valt Orban, man får försöka att se utaför sin egen horrisont, vi har inte minst ett ansvar att inte i onöda splittra Europa, och alla Ungerska väljare som röstat på Orban, är nog när det kommer till kritan inte i närheten av att vara mörkets förstar. De har bara ett annat perspektiv i en ganska ung demokrati, och så kan man alltid se hur det gick i Ryssland med deras demokrati, eller för den delen USAs :-) demokrati är svårt.
UB:
"Men jag ifrågasätter en retorik där Kd företrädare inte klarar av att skilja mellan Macron och Orbán, en partiretorik som bidrar till att skapa en trumpifiering av det politiska samtalet i Sverige."
sw Här går det att spela tillbaka bollen, retoriskt, inte bara till UB, utan även till DN & Co, dvs hur man väljer att tolka ett svar på en digital fråga. Man kan lika gärna
skriva:
"Men det går att ifrågasätta en politisk retorik eller journalistisk metod, där etablissemangsföreträdare medvetet skapar svartvita ställningstaganden och inte klarar av att diskutera Macron och Orbán jämta andra starka ledare i Europa på ett mer intelektuellt sätt, en värderingsretorik som fördummar och bidrar till att skapa en trumpifiering av det politiska samtalet i Sverige."
Alltså, ingen tjänar på att skåpa ut Skyttedahl, genom att isolera ett enskilt uttalande i en DN-intervju, och sedan koka soppa på samma spik om och om igen, allra minst Federlay, som väl var först ut med att föreslå samarbete med Sd, i syfte att göra fru Lööf till krönt. Dvs det var minst sagt lite otippat att han blev 2e vice ordförande.
UB
"En trumpifiering av retoriken bidrar också
till att legitimera en trumpifiering av politiken."
sw Jepp, det är lite det som är grejen, det sluttande planet, och att t.om DN befinner sig i dåligt sällskap, det är det som gör att man drar öronen åt sig, hur det politiska samtalet övergått till att handla om ärekränkning och fulspel. Någonting börjar ruttna
i det demokratiska konungariket Sverige, bara att hålla tummarna för att dummerjönsarna, falskspelarna och fulfiskarna inte vinner framgång. Det handlar inte alltid om makt, utan om personlig makt och framgång. Det finns ju en anledning till att det heter gråsosse, det betyder att ingenting är svart eller vitt. Det är väl inget dåligt epitet,
att försöka hålla sig till saken och agera en smula materialistiskt. Detta med värdegrundad retorik, har säkert sina poänger, men man får inte glömma sina nyanser.
Den matchen vi nyss sett, är det nog ändå så att Federlay inte vann, inte det demokratiska samtalet heller. S.W
@S:W
Adam Cwejman skrev en som jag tycker klargörande ledare i GP, publicerad 16 mars. Bl a
"Har Skyttedal blivit ambivalent inför demokrati och helt tappat fotfästet? Svaret har skapat uppståndelse. Det blev ett inslag i Aktuellt. ”Varför var det svårt att göra det här valet?” undrade reportern. Underförstådd problemformulering: Hur kan det vara så svårt att välja mellan den hyllade franske mittenledaren och Ungerns auktoritäre premiärminister?
Nollsummespelet i frågan är försåtlig. Frågan är av en närmast retorisk karaktär. I Sverige finns bara plats att föredra Macron. Orban finns blott med i frågan som en passande kontrast, Europas enfant terrible.
Kommentarerna är förutsägbara. ”Ta chansen, välj rätt!”. Det hela påminner om när George W Bush i ett famöst uttalande förklarade att det bara går att välja mellan att stå på USA:s eller terroristernas sida.
Det är värt att påminnas om att frågan ställdes i en intervju om EU-politik och vilka politiska vägval en kandidat till EU-parlamentet gör. Frågan var inte om hon ansåg att Orban eller Macron är bäst skickade att styra sina egna länder, vem som är bäst demokrat eller vem hon uppfattar har bäst rättspolitik. Intervjun handlade om EU-politik och om hon föredrog Macron eller Orbans vägval för EU. På den punkten var hon tydlig. Båda alternativen förkastas.
Dessutom inskärper Skyttedal att hon hellre föredrar ett samarbete med Macron givet att Ungern på grund av Orbans problematiska inställning till oberoende rättsväsende hotats med allvarliga sanktioner från EU-håll – vilka hon stödjer jämte att Fidesz, Orbans parti, utesluts ur den konservativa partigruppen.
Som Skyttedal förklarade i Aktuellt, ”Det handlar inte om att välja mellan superstatsfederalism och populism”. Båda vägvalen hotar, som Skyttedal uttryckte det, EU-samarbetet."
Han avslutar: " Förhoppningsvis är uppståndelsen kring Skyttedals svar inte en föraning om vad som komma skall i den stundande valrörelsen. Väljarna förtjänar diskussioner om EU:s viktiga vägval med betydligt högre verkshöjd." Förhoppningen grusades tyvärr. För övrigt intervjuades Federley i SvD 23 sept 2015. Rubrik: "Federley: Dags släppa beröringsskräck med SD."
Mvh
Klas Bengtsson
För den EU-politiker som till äventyrs är intresserad av demokrati, så har Irland skött detta föredömligt, dvs vid varje nytt fördrag, dvs fördjupning av unionen, så har det hållits folkomröstning, och därmed har Irland fått med sig sina medborgare på färden. England, Tyskland och Frankrike har inte gjort detta, och det kanske är det som är en del av problemet?
LAND ----- FÖRDRAG----OMRÖSTNING-JA - NEJ- Turnout - UTFALL
ENHETSAKTEN 1986
Danmark - Enhetsakten - 1986 - 56,2 - 43,8 - 75,4 - D ratificerar fördraget 1987-07-01.
Irland. - Enhetsakten - 1987 - 69,9 - 30,1 - 44,1 - I ratificerar fördraget 1987-07-01.
MAASTRICHT 1992 ---------------------
Danmark. - Maastricht - 1992 - 47,9 - 52,1 - 82,9 - 4 undantag -> ny folkomröstning
Irland. - Maastrichtf - 1992 - 69,0 - 31,0 - 57,3 - I ratificerar fördraget 1993-11-01.
Frankrike. Maastricht - 1992 - 51,0 - 49,0 - 69,7 - F ratificerar fördraget 1993-11-01.
Danmark. - Maastricht - 1993 - 56,8 - 43,2 - 85,6 - D ratificerar fördraget 1993-11-01.
----------- Maastricht reglerade en ny Europa-union, inte längre EG.
Sverige Medlemskap EU - 1994 - 52,3 - 47,3 - 83,3 - Sverige ansluts 1995
AMSTERDAM 1998 -----------
Irland. - Amsterdamf. - 1998 - 61,7 - 38,3 - 56,3 - I ratificerar fördraget 1999-05-01.
Danmark - Amsterdamf. - 1998 - 55,1 - 44,9 - 76,3 - I ratificerar fördraget 1999-05-01.
NICE 2001 ----------------------
Irland - Nicefördr - 2001 - 46,1 - 53,9 34,8 - Garantier till Irland -> ny omröstning
Irland - Nicefördr - 2002 - 62,9 - 37,1 - 49,5 - I ratificerar fördragetk 2003-02-01.
------------------------ Ny konstitution
Spanien - EU-konstit. 2005 - 76,2 - 17,2 - 42,3 - S ratificerar fördraget ... i onödan.
Frankrike EU-konstit. 2005 - 45,3 - 54,7 - 69 - F förkastar fördraget :-) som skrotas
Holland. EU konstit. 2005 - 38,4 - 61,6 - 62 - fördraget sågas.
Luxemburg EU-konstit. 2005 - 56,5 - 43,5 - 90 - Lux ratificerar fiaskofördraget,
Europeiska konstitutionen skrotas efter nobben i Frankrike och Holland varpå federalsiterna fick göra en helomvändning inför den förestående utvidgningen och ersätta det hela med Lissabonfördraget, som alltså gav enskilda medlemsländer större enskild makt, och det är det som är problemet :-) att EU måste kompromissa, eftersom medlemmarna har veto i många frågor som rör det egna landets egna angelägenheter.
Lissabonfördraget.
Irland - Lissabon - 2008 - 46,6 - 53,4 - 53,1 - Garantier till Irland -> ny omröstning
Irland - Lissabon - 2009 - 67,1 - 32,9 - 59 - I ratificerar fördraget 2009-12-01.
Hade våra egna politiker hållit folkomröstningar på vägen, som för Irland, så hade det nog varit ett bättre utgångsläge för omröstningen i GB, dvs ingen Brexit. Egentligen röstade England nej på samma vis som Frankrike 2005, nej till att Unionen gått för långt i vissa frågor som medborgarna såg som sitt intresse. Brexit var en klassfråga, en demokratisk dito. Vem bestämmer när det är fråga om val, och det visade sig att lågavlönade för en gång skull brydde sig, rösten kunde påverka. Det var en missräkning :-) eller?
KB: "Federley i SvD 23 sept 2015. Rubrik: "Federley: Dags släppa beröringsskräck med SD."
sw Jo, Somliga klarar sig undan smutskastningen, och sedan slänger de skit på på andra,
och det är väl inte väldigt imponerande. Vilket inte innebär att Skyttedal tillhörde favoriterna, men man vänjer sig och måste låta nya förmågor få mogna till sig.
FF stack upp fingret i vinden 2015, efter valet 2014, och efter Reinfeldts sorti, när det blev lite oro i leden, när alla insåg att det inte skulle bli enkelt med DÖ, där så klart FF fick vara försöksballong för att se hur det blåste i fronten. Han klarade sig bra de gången, DN blev inte alls upprörda. Det är nog skillnad på folk och fä. S.W
Skicka en kommentar