Faktum är att ingen svensk minister någonsin entledigats genom ett misstroendevotum. Förmiddagens omröstning var tionde gången (på 40 år) som riksdagen röstade om en missförtroendeförklaring, och vid samtliga tio tillfällen har riksdagen uttryckt sitt förtroende för berörd minister. Första gången var i oktober 1980 då Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) tillsammans väckte en misstroendeförklaring mot dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (C), i protest mot den borgerliga regeringens ekonomiska politik. Men alla röstade efter partilinjen, och därigenom fick misstroendeförklaringen bara 174 röster, mot de nödvändiga 175.
Mest känd är sannolikt misstroendeomröstningen i februari mot utrikesminister Lennart Bodström (S) efter dennes uttalanden om ubåtskränkningar av svenska vatten. Misstroendeomröstningen hade initieras av Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet. I kammaren skrädde statsminister Olof Palme inte orden: Det här gäller inte Lennart Bodström; det här gäller svensk säkerhetspolitik – tro inte annat! (…) – det är rent moraliskt fullkomligt omöjligt att låta en människa drabbas av den här typen av människojakt och partipolitiska manövrer. Men därmed har också broarna rivits når det gäller säkerhetspolitiken. Jag beklagar det mycket djupt. Det betyder att ni söker strid över hela fältet. Det betyder att man måste säga att ett regeringsskifte skulle innebära en förändring av Sveriges utrikespolitik och enligt min mening en allvarlig fara för Sveriges fred. Omröstningen följde partilinjerna och Lennart Bodström klarade sig - 160 ledamöter röstade för en misstroendeförklaring, 182 emot.
Skälet till att ingen minister entledigats genom en misstroendeförklaring är att berörd minister i stället valt att avgå frivilligt när det stått klart att det funnits en majoritet emot honom/henne. Så gjorde till exempel justitieminister Anna-Greta Leijon (S) i samband med Ebbe Carlsson-affären sommaren 1998, samt infrastrukturminister Anna Johansson (S) och minister Anders Ygeman (S) i samband med Transportsstyrelens IT-skandal.
10 kommentarer:
Frågan om misstroendeförklaring av den borgliga regeringen kom upp vid ett par tillfällen när jag satt i gruppstyrelsen. Jag avrådde. Det hade bara slutat i att vi förlorat och bevisat vår minoritet, vår oförmåga. Det blev heller inga. Tyvärr kommer jag inte ihåg vid vilka tillfällen det var. Det vilar tryggt i gruppstyrelsens hemliga protokoll.
UB
"Jag undrar jag om Annika Strandhäll verkligen hade avgått frivilligt
om C i förväg i stället sagt att de avsåg att stödja misstroendeförklaringen,
eller om hon då fört striden (med statsministerns goda vilja) ända in i kammaren.
Nu får vi aldrig veta."
sw Nja, klart är nog att S inte gavs besked av C före valet, utan hölls på halster,
såtillvida var det ett chicken-race. Det är klart att Löfven, med vetskap om hur det
tidigare fungerat i det borgerliga blocket, inser att det finns goda skäl för C att
splittra alliansen. Det är den enda väg som gör det möjligt för någon annan att bli
regeringsbildare.
DI - 10 sept 2018
Lööf - ”Just nu är det dött lopp mellan blocken. När Stefan Löfven har avgått kommer vi påbörja demokratiska samtal i riksdagen om hur vi kan forma en alliansregering eller en annan form av regering framåt”
https://www.di.se/nyheter/loof-oppnar-upp-for-en-annan-regering-an-en-alliansregering/
De ville ju helst inte spräcka alliansen, av rädsla för att tappa röster, så Fp och C försökte in i det sista med andra regeringsalterntiv, för att själva slippa ta ställning:
Annie Lööf pressade M att dra tillbaka förslag om 3,2,1-lösningen, eftersom en samlad allians med UK som statsminister inte accepterades av Mp, vilket möjliggjorde an annan statsminister.
C och LFp ville istället pröva:
1. bred koalition med Alliansen och S i en regering. (6-klövern)
2. Tyska varianten med S och M i regering, med Fp och C i baksätet, men utan att säga vem som skulle bli statsminister.
3. Att Alliansen och Mp bildar regering, men detta krävde att UK inte blev statsminister och en fortsatt flyktingpolitik som Mp var nöjda med. Det hade varit förödande för M,
som haft betydande förluster till Sd 2010 - 2016, och till C 2016 - 2018.
Den borgerliga interna maktkampen har splittrat alliansen, och C pressar nog på för
att hitta en ny plats. Att C lämnade besked så sent, tyder på att C fortsätter att
vara en spelare, so använder sin vågmästarposition för att påverka sakpolitik
i allmänhet, men maktstrategisk politik i synnerhet.
C kan inte enkelt knycka röster från M längre, vilket innebär att konstanten C+Mp=47,5
i snitt de senaste fyra valen, nog inte har fantastisk tillväxtpotential. Innebär att
det bli Fps vägval som lite avgör mittens rikes vidare framgångar.
Dvs det ser ut som att C+Fp, om de väljer Ullenhag, kommer att försöka göra social-liberala inbyrtningar, och M förväntas vakta sin liberala gräns.
Klart Strandhäll skulle ha suttit kvar in i det sista. Då hade C haft valet
att skjuta ner henne. Jaha, då hade det nära nog blivit en regeringskris,
och då skulle C fundera på alternativet till den upprättade 73-punktsplanen,
och det fortsatta alternativen, extraval pga Lööf, annan regering? eller bara
att Löfven avgick istället för att avpollettera Strandhäll.
C har nog inte heller dragit längsta strået. Ska bli intressant med KU,
vad de kommer fram till, eftersom AWJ redan annonserat C ståndpunkt.
Det fanns helt enkelt inget konstitutionellt mysko med förfarandet :-)
Nog är det smånderligt:
- Lööfs besked om att ge besked, i god tid före omröstningen,
som blev kvällen före.
- att AWJ fick motivera, och hon själv höll sig undan.
- att C helt kringgick frågan om tillvägagångssätt, utan drog till med
att det var rätt per se, genom att tolka RF som sig borde.
Indikerar att fru Lööf åkt slalom och i grevens tid fick fäste med vänstra dalskidan,
även om hon nog egentligen tidigt bestämde sig för att backa Strandhäll, hon behövda nog mer förklara och förankra planen för riksdagsgruppen. De är sas redan ute på sin planka.
S.W
Svend Dahl och Jenny Sonesson gör väl i Aftonbladet samma analys:
1. Vad kan motivera att Fp existerar som parti?
2. Vilket parti vill Fp vara? Åt höger eller åt vänster?
3. Men, detta är inte samma sak som målgrupper, vilka som är tilltänkta väljare.
Alltså är det en höna eller ägg-fråga, lägger man inriktningen där man tror det finns väljare som nappar, eller lägger de kursen där dit de önskar att det finns väljare?
4. Svend tog upp två dilemman:
- Moderata väljare är klassisk jaktmark för Folkpartiet, ser för närvarande stängt ut.
- Centerpartiet har tagit Folkpartiets plats, och frågan är om Fp ska fortsätta vara en kopia på sin egen kopia?
Så vägvalet blir inte enkelt. Eftersom det parallellt handlar om regeringsbildningen, som blir hazard om de väljer Ullenhag. Med Sabuni/Persson kommer det bara finnas två val. S.W
Vi som gillar demokrati och maktbalansering
Nog är det lilla julafton efter AWJs motivering till att lägga ner rösterna i förtroendeomröstningen. Den här affären är inte utverkad ännu, och det är nog inte sista ordet skrivet ens i KU. Det går inte att ducka eller runda frågan om regelefterlevnad, för de som själva stiftar lagarna.
Inga-Britt Ahlenius säger till DI_
- tunga vittnesmål talar för att avsättningen av Ann-Marie Begler var politisk.
– Det måste finnas objektiva skäl för att avskeda en generaldirektör.
- Att göra det av politiska skäl är inte acceptabelt, (lagligt)
Om AWJ
– Som regering måste man ha rätt att flytta på en myndighetschef av politiska skäl,
sa AWJ inför omröstningen i riksdagen.
Inga-Britt Ahlenius:
- Anders W Jonssons uttalande är "felaktiga och uppseendeväckande”
Sten Heckscher, tidigare ordf i regeringsrätte, skrev för ett år sedan en debattartikel i SvD att beslutet att avpollettera Begler kan vara olagligt. (S.H är dessutom god vän till Begler)
– Jag har samma uppfattning i dag. Man får visst flytta på en generaldirektör som regering, men det ska följa vissa regler. Det har regeringen inte gjort i Beglers fall.
sw alltså, det kommer nog komma ut ett och annat ur KU, hur C ska ställa sig i denna konstitutionella råga, dvs vad so händer om KU kommer fram att det är ställt utom rimligt tvivel att fel begåtts under uppsägningen, ja då får väl C skicka fram fru Lööf istället, och förklara vad som är inställningen i arbetsrätt, en fråga som C trots allt driver på om, att den ska förändras :-) S.W
Jo, Daniel Swedin börjar blir skarp på riktigt, kloka faktuella analyser, utan allt för mycket insnöade halleluja-värderngar. Verkar som att vänstern sent om sider börjar inse vart vi är på väg, att inte precis vilken sorts värdering som helst, som för tillfället uppfattas som "god" av de in den högsta kasten, vilket väldigt sällan råkar sammanfalla med intresset för de som är på verkstadsgolvet. Idéerna om att tom ersätta vår demokrati, med marknadsekonomi, fungerar bara om man kan upplösa våra parlament, dvs en man en röst, och de har väl kommit rätt långt? den dagen rösträtten faller, utifrån ett parlamentariskt perspektiv, den dagen är nog rätt mycket av arbetarrörelsens framsteg kaputt, ajö och hemhälsad.
Torbjörn Nilsson gör en intressant betraktelse i Expressen:
– "Hon kommer få betala ett högt politiskt pris, sa moderater när Annie Lööf
accepterade alliansens som sprucken och satte sig att stödregera med Löfven.
Fast, väljarna skickade ingen faktura.
Och centerpartisterna kommer nog inte behöva betala någonting för att hon
räddade Strandhäll i veckan heller.
Väljarna, det är det fascinerade, gillar det centerpartisterna gör.
https://www.expressen.se/nyheter/loof-raddar-strandhall-och-vinner-valjare/
sw det är bara det att det inte riktigt stämmer, med siffrorna.
Folkpartiet har rasat, och summan av C, Fp och Mp har samfällt backat ca 2,5 % sedan valet. S+V har gått -0,3 sedan valet vilket är samma som +/0, dvs felmarginal.
Däremot, och det är väl någon slags indirekt poäng, så har S+V+Mp tappat 2% sedan januari, men ytterst marginellt sedan valet, vilket huvudsakligen tillskrivs Mp.
Så det är alltså fråga om vilka väljare som man avser, som går till Centern, och det börjar väl framgå mer och mer, att somliga partier kommer undan höger-vänster-perspektivet med rätt egendomliga argument. Dvs mer eller mindre nonsens.
Det är alltså möjligen en begränsad krets som uppskattar när fru Lööf håller låda?
Vilket eventuellt går att leda i bevis med fakta/data. S.W
Varför skulle detta med taktik vara kontroversiellt? Det ingår väl om ngt i parlamentarismens grundlagar, att politiker skarvar, lägger till, drar ifrån,
duckar, tom vilseleder, drar olika valser, sällan svarar rakt på frågor, ja se
det är det väl ingen som finner anmärkningsvärt. Våra politiska journalister
råkar ut dör detta ständigt, att de blir snärjda, snarare än snärjer, och inte
brister det för dem heller.
- För fan N.N, du är helt hopplös, du är det slipprigaste löddret i hela skönhetssalongen - den halaste ålen
i hela Sargassohavet
- Kan du för guds skull svara på frågan som en verklig människa
- försöka ta mig, eller i vart fall väljarna på allvar, men icke.
Det är ingen som längre blir upprörd av nonsenssvar. Vi är normaliserade.
Politiken kommer undan med absurda eller nonsenssvar, som i stort sätt alltid värjer för allt som skulle kunna innebära upplevd negativ publicitet.
Begler förknippades med regeringens politik
- att få ner sjuktalen
- hejda kostnadsutvecklingen inom LSS. (som Fp var skarpt kritiska emot)
Begler var tämligen framgångsrik, dvs nådde resultat i jämförelse med regleringsbreven.
I valrörelsen framkom kritik om hur de tuffare villkoren drabbade vissa grupper
De flesta som inte är helt ingängade/insnöade kan ju konstatera att:
- skådespelet började i april under valupptakten
- för S känsliga frågor om trygghetssystem
- samordning (faller mellan stolar)dvs ansvarsfråga mellan AF och Försäkringskassan
- Sveriges två största myndigheter inblandade, där i vart fall AF är under omdaning.
- Att en generaldir. fick gå på dagen, och att det blev rabalder + liv i luckan.
Det finns nog ingen som tycker att det som hänt är bra. Begler ville sköta sitt fögderi själv, utan pekpinnar och kritik, och då fick hon gå (Strandhälls statssekr rådde väl inte på Begler :-) som nog under affären, måhända hade en särskilt sak-kunnig rådgivare. Det är ju inte så svårt att lista ut vad som gick snett. S.W
Att C röstar gult och prioriterar samarbetet med S är ingen stor fråga.
Möjligen detta att vara ett aktivt oppositionsparti kanske kom på skam.
Däremot är frågor om KU, som partiledare och gruppledare slänger sig
mig, företrädesvis från C inte så imponerande. De verkar inte ha koll.
Centerns motiveringar försvagar riksdagens roll, KUs roll och verkar inte riktigt vilja begripa sig på den svenska författningens grundvalar. Det är inte så imponerade.
Frågan är nu hur C ska ställa sig i KU-protokollet, eftersom agerandet, att blanda samma äpplen med päron, nog innebär att KU inte kommer att vara enigt.
S+Mp kommer driva en linje
V kommer att krumbukta sig på sitt eget vis
M+Kd+Sd+Fp kommer mas att vara samstämmiga, dvs 9 ledamöter
C, jag vad ska C göra?
Det är frågan, en helt egen uppfattning? dirigerad indirekt från ledningen?
S.W
KU:s granskningsrapport kommer enligt planerna den 4 juni.
Detta verkar inte vara något för partiledarna nu att flagga om,
när valet är över. Men något måste de uttrycka när protokollet väl blir offentligt.
Det är ganska tyst från bunkern, men inte helt.
KU sammanträder:
Måndag: 2019-06-03
Tid: 16:30
Plats: RÖ7-08
1. Justering av protokoll
2. Anmälningar
3. Granskningsbetänkande (KU20)
Preliminär justering delvis
Bilagor
1. Särskilt protokoll 2018/19:40
3. Tidigare utsänt material
Dag: Tisdag
Datum: 2019-06-04
Kl: 09:00
Plats: RÖ7-08
1. Anmälningar
2. Granskningsbetänkande (KU20)
Justering
Bilagor
1. Stomme för granskningsdebatten (delas vid sammanträdet)
2. Förslag (delas inte elektroniskt)
Det kommer alltså delas ut ett förslag som är kopierat på kapiatorn på tisdag,
för att det inte enkelt ska kunna gå att sprida informationen med vindens hastighet
innan rappirten presenteras:
Pressträff: med KU
Saken: Presentation av justerat granskningsbetänkande
Betänkande: 2018/19:KU20.
Datum: 4 juni 2019
Tid: tisdag kl 12.00
Plats: Riksdagens presscenter, kammarfoajén
Tisdagen den 4 juni justerar konstitutionsutskottet, KU, betänkandet om granskningen av regeringen, närmare bestämt Begler / Stranhäll-affären
Det kommer nog att bli lite show, eftersom betänkandet föregåtts av ovanligt mycket skriverier, redan före misstroendeförklaringen, samt den underliga situation det innebär att regeringen har stöd i riksdagen, dvs tolereras, dvs har inte en majoritet emot sig,
pga 73-punktsprogrammet och budgetsamverkan, det är C som är vågmäste, dvs byter Fp eller V sida, spelar det ingen roll. SW
Det egendomliga eller underhållande (för alla oss utanför KU) är att det sannolikt är första gången sedan Ullstens dagar som det är en regering som har en majoritet emot sig i utskotten, tex KU. När Reinfeldt satt med samma frågor, tex Bo Bylund, så hade han i vart fall inte Mp emot sig i utskotten, och det är väl det som är det nya, att regeringen sitter kvar även om Fp byter sid, men majoriteten i utskotten skiftar om Fp skiftar sida, varför det blir ganska besvärligt för regeringskansliet, att baka ärenden genom utskottet innan det hamnar på riksdagens bord. Så det är väl denna lilla detalj som Fp upptäckt, att det trots har rätt mycket marker att spela med.
Oppositionen
1. Karin Enström - M - ordf. - Kapten i amfibiekåren
2. Marta Obminska - M - ledamot, - Jur.kand
3. Ida Drougge - M - ledamot, - kommunalpolitiker
4. Erik Ottoson - M - ledamot, - Landstingsrådssekreterare
5. Tuve Skånberg - Kd - ledamot, - Teol.dr
---------------------------------------
6. Mikael StrandmanSd - ledamot, - Politiker
7. Fredrik Lindahl SD - ledamot, - Politiker
8. Matheus Enholm Sd - ledamot, - Politiker
--------------------------------------
Stödpartierna
9. Bengt Eliasson- Fp - ledamot, - Församlingsassistent
---------------------------------------
10 Linda Ylivainio C. - ledamot. - Politiker/tidigare stabschef åt Lööf + präst.
---------------------------------------
Regeringen
11 Hans Ekström --- S - vice ordf. Lärare.
12 Laila Naraghi -- S - ledamot. - Politiker
13 Daniel Andersson S - ledamot. - Politiker
14 Per-Arne Håkansson - ledamot. - Ombudsman
15 Ida Karkiainen. S - ledamot. - Statsvetare, kommunpolitiker
16 Jonas Eriksson Mp. - ledamot. - Gymnasielärare.
---------------------------------------
Oklart om V är stödparti, opposition eller dörrmatta
17 M Sydow Mölleby Vp - ledamot. - sjuksköterska
De är alltså föga förvånande inte överens om vad de ska dra för slutsatser av de uppgifter som kommit fram under granskningen.
Hans Ekström har uttalat sig:
”Det är ett (oseriöst och oansvarigt) politiskt spel"
bort med adjektiven, korrekt, det är ett spel om makt :-)
"att försöka driva igenom en tendentiös text
sw försöka duger, oppositionen + Fp har 9 röster av 17 i utskottet.
Ja, det stämmer, texten speglar majoritetens uppfattning, och tenderar att i högre grad spegla deras uppfattning.
"som bygger på spekulationer och insinuationer"
sw Nja, det är nog tämligen glasklara fakta, som allt bygger på. Sedan handlar det mer om sannolikhet, hur nära man kommer, efter som det egentlig mening inte fins någon sanning, utan mest uppfattningar och föreställningar.
"och som saknar stöd i utskottets faktaunderlag."
sw Återstår att se, allt som är publikt, kanske inte finns med?
Klart det finns en massa obestridlig fakta, det handlar mer om tolkning. och KU är trots allt inte en domstol, utan ett utskott för beredning av frågor till riksdagen, konstitutionella frågor.
"Detta förslag kommer dessutom att sakna majoritet i riksdagens kammare”,
sw Jepp, det saknas 1-2 röster, beroende på Centerns ställningstagande, och C är samma uppfattning som fru Lööfs.
KU:s vice ordförande i en skriftlig kommentar till TT.
”Det är ett oseriöst och oansvarigt politiskt spel
att försöka driva igenom en tendentiös text som bygger på spekulationer och insinuationer och som saknar stöd i utskottets faktaunderlag. Detta förslag kommer dessutom att sakna majoritet i riksdagens kammare”
S.W
Jo, imponerande att KU nådde enighet, trots alla förhandsutspel, som en del av spelet.
Rimligtvis fanns det en majoritet för mer allvarlig kritik, och så var C med på vagnen, och ville motkompensera för sitt ställningstagande i förtroendeomröstningen, och då tryckte de nog på lite, de goda centerpartisterna, och hotade med att ställa sig på fel (eller rätt) sida, beroende på hur man ser på saken, och då kunde C med denna tumme i ögat, förmå S ledamöter att det var bättre med inlindad kritik, om protokollshanteringen, och att det var uppenbart att Begler blivit uppsagt mot sin vilja, varför saken därefter kunde hanteras, eftersom KU kom fram till en rätt rimlig slutsats. Så visst landade allt ganska snyggt, det blev inget stort drama, och ett viktigt test på hur det kommer att fungera framgent. C vill inte sätta foten i regeringskansliet, vilket innebär att det är uppenbart vad fru Lööf har för planer, när det är dags att staka ut kursen inför valet 2022. Dvs hon drar lansen hösten 2021, men börjar med mer radikala metoder först efter nyår 2022. Så vi väljare har kvar:
2019
2020
2021
där det kommer att råda borgfred med regeringen.
men inte fasiken vill fru Lööf spela tredjefiol, eller bara sitta i diket och repetera.
Nä, hon måste nog kliva fram som dirigent med sin lans hösten 2021, annars hänger inte väljarna med, vad det är de ska ta ställning till:
- Att eftersom M+kd är uteslutet, oga indirekt stöd från Sd, så handlar valet om att välja mellan:
- Löfven och Fru Lööf
- på något vis gäller det att klara sig undan detta med V, som varandes dörrmatta eller nödvändig allierad part? S.W
Skicka en kommentar