Sverigedemokraternas toppkandidat inför EU-valet Peter Lundgren medger
att han i berusat tillstånd tagit en kvinnlig partikamrat på brösten trots att hon inte
ville det. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson säger att det inträffade "är en sak mellan två personer som känner varandra väl" och att hans förtroende för Peter Lundgren är obrutet. Personen som avslöjat Peter Lundgrens agerande, Europaparlamentsledamoten Kristina Winberg, utesluts ur partiet och stryks med omedelbar verkan från sin valbara fjärdeplats på Sverigedemokraternas valsedel sex dagar för EU-valet.
Nej, Sverigedemokraterna är inget vanligt parti. Som Erik Helmerson skriver i Dagens Nyheter idag: Det inträffade bär alla drag av en typisk SD-skandal; interna partimotsättningar,
alkohol, anklagelser om tölpaktigt beteende, någon har fångat något på
band – samt Ungern.
Vilken betydelse kommer då det inträffade att få för Sverigedemokraterna i det stundande EU-valet? I vanliga fall får politiska skandaler i Sverige inte några större konsekvenser. Sverigedemokraterna har också tidigare visat att partiet är relativt okänsligt för den här typen av skandaler. I det här enskilda fallet är tre saker viktiga att komma ihåg.
1.) Skandalen kommer vid sämsta möjliga tillfälle. Det är sex dagar kvar till valet. Tillräckligt många dagar för att skandalen ska hinna sjunka in, för få dagar för att skandalen ska hinna blåsa över. Och inte blir det lättare för Sverigedemokraterna att bryta den mansdominans som präglat partiet under hela dess existens - såväl internt som i väljarkåren.
2.) Kommer det mera? Jag skulle bli förvånad om Expressen publicerat all sin information redan i sin första artikel. En gammal journalistisk teknik är att inte publicera allt man känner till genast, utan låta makthavaren "ljuga sig fast" i en berättelse som sedan visar sig inte vara sann. Så ja, jag tror det kommer mera (oavsett om de inblandade hittills talat sanning eller ej). Uppdaterat kl 22.50: Mycket riktigt har Expressen nu publicerat utdrag ur de bandinspelningar där den utsatta kvinnan berättar om övergreppet. Om kvinnans berättelse är korrekt rör det sig inte "bara" om ett "tafsande", utan om ett renodlat sexuellt övergrepp. Därigenom blir historien än allvarligare.
3,) Skandalen demobiliserar partiet internt. I stället för att diskutera sakfrågor och värva väljare tvingas partiet i valrörelsens slutskede ägna kraft åt att försvara enskilda företrädares beteende och privata moral. De spänningar och personmotsättningar som återfinns i partiets inre liv riskerar att förstärkas.
I dag kräver också Sverigedemokraternas ordförande i Blekinge Camilla Karlman att politisk satir ska förbjudas i Sveriges Radio och i Sveriges Television. Uttalandet låter som politisk satir i sig, men jag är rädd att hon faktiskt sa det på allvar.
4 kommentarer:
I mitt förra inlägg kommenterade jag det politiska spelet. Nu är det dags igen och i stället för Helmerson citerar jag Hakelius, Fokus, skriver: "Det finns inget sätt för tidningar att inte gå maktspelares ärenden. Men man kan ändå försöka att nå bakom kulisserna.
Det finns inget sätt för medierna att aldrig bli verktyg för den ena eller andra kampanjen. Inget, utom att sluta rapportera nyheter.
Kristina Winbergs petning från Sverigedemokraternas EU-lista kommer inte som en blixt från klar himmel, om man följt partiet. Hon är internoppositionell med stöd av de tuffare, mer traditionella delarna av partiet. När Sverigedemokraterna satsar allt på att normaliseras, är Winberg en belastning.
Det var därför hon petades ned från en förstaplats till en fjärdeplats på listan. Sedan dess har hon drivit sin egen kampanj, utan samordning med resten av partiet och till stor del i opposition mot listan i övrigt, som bland annat innehåller den tidigare KD:aren Charlie Weimers.
Det är sällan folk blir petade och tar det med jämnmod. Maria Corazza Bildt drog igång en mindre kampanj mot Moderaterna efter att hon petats. Cecilia Wikström var inte nådig mot Liberalerna, efter att hon lyfts bort. Kristina Winberg vill uppenbarligen orsaka så mycket skada hon kan, för att straffa sin gamla partiledning.
För ett och ett halvt år sedan gjorde Winberg en inspelning med en annan kvinnlig SD-politiker då hon berättar om hur ettan på partiets EU-lista, Peter Lundgren, gör ovälkomna närmanden mot henne. För ett år sedan, säger Winberg, blev hennes mobil stulen. Och nu råkar inspelningen ha dykt upp hos Expressen. Winberg säger sig inte ha något att göra med saken. Hon vill nu ge bilden att hon nu blir petad helt och hållet, därför att hon engagerat sig för ett offer för sexuella trakasserier
Det är inte särskilt många som kommer ur den här historien med äran i behåll. Peter Lundgren har, av allt att döma, varit en full drummel. Partiledningen har inte gjort något åt ärendet, förrän de blev tvingade till det. Kristina Winberg är alldeles tydligt ute på en hämndturné. Och tidningarna agerar med entusiasm Winbergs redskap, eftersom hon är skicklig nog att veta vilka historier som är oemotståndliga skandaler, med självklara bovar och offer.
Det är klart att tidningarna inte kan låta bli att berätta om en sak som denna. Och det är klart att tafsande av det här slaget inte är acceptabelt. Men kunde man kanske tänka sig att det var värt en och annan rad att faktiskt försöka beskriva vad som sker bakom kulisserna i ett av Sveriges största partier? Att besvära sig med att dra fram den underliggande, faktiska konflikten?
Är det någon som tror att Winbergs inspelning hade kommit fram, om hon hade fått stå kvar som listetta?"
Jag tror Hackelius har rätt: i grunden är detta en ideologisk kamp inom ett SD som vill "normaliseras" och där Winberg med Orban som politisk förebild inte passar in. Detta är förstås ingen ursäkt för Lundgrens beteende och i ett annat parti hade han fått gå. Dock mörkade C Erlandssons sextrakasserier tills de läckte ut i offentligheten. Så Lööf borde inte ha så hög svansföring på twitter: "Om dessa uppgifter stämmer är det helt vedervärdigt. Kvinnan som larmat får gå när mannen misstänks för övergrepp, och han bekräftar dessutom det inträffade. SD visar återigen upp sin bedrövliga kvinnosyn." Och det finns ju också oskyldiga offer. DN lyckades genom sin ogrundade kampanj tvinga bort Urban Ahlin från partipolitiken och Sverige gick miste om en utmärkt utrikesminister, mer grundad i real- än plakatpolitik.
Klas Bengtsson
Är detta verkligen vad den politiska debatten skall fokusera på. Peter Lundgren har ju erkänt dåligt beteende och att det var en fyllegrej. Och den berörda kvinnan harju också accepterat Peters ursäkt, och därmed borde saken vara utagerad.
Kjell Eriksson
Är dessvärre inte ens uppröörd, vilket säkert är ett anat slags problem, utan möjligen indignerad, eller uppgiven, sådana genuina klåpare.
- Att en överförfriskad chimpanshane utan impulskontroll inte kan låta bli att a en partikollega på bröna, kan jag faktiskt inse, att det kan hände, och är möjligen en hårsmån mindre allvarligt än Eskil E, so inte klara av respekt ens i nykter tillstånd,
avseende andra partiers representanter i riksdagen. Det är fan i mig otroligt.
-Sedan är partister lojala, och jag har hört trovärdiga uppgifter om tom nedtystad våldtäkt, på en partikongress, med ett parti som håller kvinnosaksfrågan högre än alla andra, partiintresset kommer före individen, så klart, tom inom icke-kollektivistiska partier.
- sedan går det 18 månader, och nya prioriteringar, anfäkta anamma, vad det kördes i diket :-)
- sedan då hur man hanterar det hela, det var på vippen att gå bra, med ärligheten,
men sedan ...
- Det blir trots allt mer gyckel, tar man en brud på bröna, som värjer sig, så har man gjort bort sig monumentalt. Då borde vederbörande (man) kanske riskkalkylera, be tusen gånger om ursäkt, vara ödmjuk, och inse att historien kommer ikapp. Varför, vad är det som gör att jag inte ka låta bli att hålla fingrarna i styr, trots ett tydligt nej.
Timell blev förvisso frikänd, men det är absolut ingen som tror att anmälande kvinna hittade på i det fallet, det är något lustigt med makt och friherrefriheter, att sätta sig över spelregler som gäller för alla andra.
Men ärligt talat... fem dagar kvar, och alla går upp i falsett, över en klåpare, vilket sedvanligt tar bort fokus från de större frågorna. Det är ändå fantastiskt, detta med skandaler, som inträffar när de uppstår medialt, dvs timingen, det är ju detta som är sorgligt, eftersom det skäl fokus. Alla går i taket, även om det nu är att sila mygg och svälja kameler, jämfört med lite värre kvinnofridsbrott, så kan man inte komma från att upprördheten är väl så där lagom, men förtjusningen över klåperiet större, även om det som sagt mest är dystert, att ett demokratiskt viktigt val kidnappas av dumheter, alltså detta med själva handlingen, som alltså inte är imponerande.
Dundersuck
S.W
I gave them $a thousаnd money down cost.
Skicka en kommentar