99 dagar kvar till valet. Hur går det?

Igår lämnade jag in mitt valtips. Det är 99 dagar kvar till valet - och det blir en spännande valrörelse och valnatt. Den som är nyfiken kan scrolla ner direkt och se mitt tips.

I torsdags publicerades också SCB:s stora partisympatiundersökning. Det var väl främst två partier som hade anledning att vara glada - Socialdemokraterna och Liberalerna. 

Socialdemokraterna fick 33.3 procent, vilket är hela fem procentenheter över valresultatet 2018 och 4.2 enheter över resultatet från SCB:s undersökning i november 2021. Socialdemokraternas starka stöd kan knappast förklaras som en "rally round the flag"-effekt (att väljarna i tider av kris och hot samlar sig kring det politiska ledarskapet). Det är nämligen svårt att hitta något annat europeiskt land där sittande regering fått ett kraftigt opinionslyft under Ukraina-kriget. (Det är möjligt att Emmanuel Macron gynnades något av kriget i samband med vårens franska presidentval, teaterviskar hustrun.) Mycket tyder i stället på att vi ser en Magdalena Andersson-effekt, i det att hon förmått ingjuta nytt liv och engagemang inom socialdemokratin. Men partiledareffekter är sällsynta i svensk politik, så vi ska inte dra förhastade slutsatser.

Liberalerna fick 3.4 procent, vilket visserligen är en minskning med 2.1 procentenheter sedan valet 2018 men en liten ökning med 0.9 enheter sedan SCB-mätningen i november. Det kan tyckas underligt att ett resultat på 3.4 procent några månader före valet ska ses som en framgång för ett parti. Men så illa ställt är det i Liberalerna att varje tiondels enhet fram mot fyraprocentsspärren bidrar till att stärka partiet internt, stärka Johan Pehrsons ledarskap och öka sannolikheten för taktiska stödröster från främst Moderaterna. Låt oss komma ihåg att Kristdemokraterna i motsvarande mätning från SCB inför valet 2018 endast fick 2.9 procent för att sedan i valet öka till 6.3 procent. Jag tror att Johan Pehrson är betydligt bättre på att hålla ihop sitt parti än vad Nyamko Sabuni var, och den skillnaden kan på valnatten visa sig ha varit avgörande.

Enligt SCB-undersökningen har Magdalena Andersson hyggligt goda möjligheter att kunna bilda en ny socialdemokratiskt ledd regering även om Liberalerna håller sig kvar och Miljöpartiet trillar ur. Det är ett makalöst underbetyg åt oppositionen - och främst Ulf Kristersson och Moderaterna - att Socialdemokraterna efter åtta år vid regeringsmakten så här nära valet är klara favoriter att vinna igen. Socialdemokraterna har regerat på ett  bräckligt parlamentariskt underlag. Regeringskriserna och nederlagen i budgetomröstningarna har avlöst varandra. För att vinna valet måste Moderaterna nu övertyga ett stort antal väljare att ta steget direkt över blockgränsen - helst från Socialdemokraterna till Moderaterna. Några sådana övergångar är just nu inte inom synhåll.

Jag kommenterade SCB:s undersökning bland annat i TV4 Nyheterna.

Det kan hända mycket på 99 dagar. Spelbolaget Unibet ger just nu 1.65 på Magdalena Andersson mot 2.0 på Ulf Kristersson som statsminister efter valet. Även jag tror på förnyat förtroende för Magdalena Andersson och mitt valtips blev enligt nedan (med jämförelse från förra valet inom parentes):

Vänsterpartiet: 8.6 (+0.6)

Socialdemokraterna 31.0 (+2.7)

Miljöpartiet 4.2 (-0.2)

Centerpartiet: 6.7 (-1.9)

Liberalerna: 4.2 (-1.3)

Kristdemokraterna: 5.7 (-0.6)

Moderaterna: 20.9 (+1.1)

Sverigedemokraterna: 17.0 (-0.5)

Övriga: 1.7 (+0.2)

 

Bedrövligt att svenska vapen används i kriget i Jemen

De senaste dagarna  TV4 Nyheterna rapporterat att svenska vapen använts i de pågående krigshandlingarna i Jemen. Nyhetskanalen har med hjälp av satellitbilder och dataanalytiker identifierat svenska vapen i området - fartyg, kanoner och radarsystem. Dessutom påstås krigsmaterielen kunna kopplas till krigsbrott i form av blockad av mat och mediciner till civilbefolkningen i Jemen.

Sedan det ohyggliga kriget i Jemen började 2015 har svenska företag exporterat krigsmaterial till ett värde av 350 miljoner kronor till Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Kuwait, Qatar och Jordanien. Samtliga dessa stater ingår i den koalition som för krig i Jemen. Så sent som 2016 beviljades exportlicenser på över tio miljarder kronor för vapenexport till Förenade Arabemiraten. Då är det heller inte så förvånande att svenska vapen används i kriget i Jemen.

Nu finns det en ny lagstiftning på plats. Men inte heller den nya lagstiftningen innebär ett totalt förbud för svensk vapenexport till krigförande diktaturer. Det borde den göra - Sverige ska helt enkelt inte sälja vapen till krigförande diktaturer. Svårare än så är det inte. Lagstiftningen bör därför skärpas.

Januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna uttrycker en viljeinriktning att gå vidare i frågan. Låt oss framöver noga följa hur den den viljeinriktningen efterlevs:

70. Vapenexport. De fyra partiernas principiella inställning är att inte godkänna vapenexportaffärer till ickedemokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Regeringen ska pröva ärenden utifrån gällande lagstiftning.   

Varför mantalskriver man sig i sitt fritidshus?

Vad är det som gör att människor - i det här fallet moderata politiker - mantalskriver sig i sina fritidshus? Redan ordet "fritidshus" indikerar ju att det är en fastighet där man tillbringar sin fritid och inte där man bor.

På bara några veckor har två moderata riksdagsledamöter - Erik Bengtzboe och Elisabeth Svantesson - hamnat i blåsväder då det avslöjats att de mantalskrivit sig i sina fritidsbostäder och därigenom kommit fråga för skattefinansierade bidragsmedel. Saken blir än mer bestickande då både Bengtzboe och Svantesson profilerat sig som skarpa kritiker av bidragstrixande. Som Elisabeth Svantesson själv formulerade det under valrörelsen: Varje krona som går till bidrag till någon som kan jobba är en krona som kunde gått till skola, polisen, sjukvård och omsorg. Svantesson har också förespråkat att kommuner oftare borde göra hembesök hos bidragstagare för att kontrollera att det inte fuskas. Moderaterna vill också införa ett bidragstak, så att ingen kan få mer pengar än absolut nödvändigt. Elisabeth Svantesson hade under den aktuella perioden en årsinkomst på över 1.3 miljoner kronor.

Är det bara inom Moderaterna som riksdagsledamöter mantalskriver sig i sina fritidsbostäder och därigenom får ut extra ersättning för sitt boende? Det är jag inte alls säker på. Men jag skulle gärna vilja se en förteckning över vilka som gör på det sättet, och med vilken motivering de gör det. (Uppdaterat kl 22.37: Och knappt hade jag hunnit publicera min text innan DN berättar om fyra riksdagsledamöter som valt att mantalskriva sig hemma hos sina föräldrar och därigenom kunnat kvittera ut tiotusentals kronor i bostadsersättning. En kristdemokrat, en moderat, en liberal och en centerpartist. Nej, jag säger inte att de rödgröna skulle vara garanterat snövita - men det börjar bli lite mycket på den borgerliga sidan nu.)

Riksdagsledamöterna är priviligerade då de har rätt att mantalskriva sig på annan plats än där de har "sin huvudsakliga nattvila", som jag tror den formella formuleringen lyder. Det är ett privilegium som ledamöterna måste hantera med varsamhet - annars förlorar förmånen sin legitimitet ur ett medborgarperspektiv. Jag är inte säker på att Svantessons pressekreterare gjorde saken bättre när hon i TV4 Nyheterna motiverade agerandet med att  riksdagsledamöter har ett annat regelverk för folkbokföring än vanliga dödliga. "Än vanliga dödliga?" Så förstärker man en världsbild där "folket" ställs mot "eliten".

Ingen har såvitt jag kunnat se hittills påstått att Elisabeth Svantesson brutit mot något regelverk. Dskussionen rör således inte vad som är lagligt, utan vad som är lämpligt.

På sin Facebooksida skriver Elisabeth Svantesson att hon vill vara skriven i sin valkrets eftersom den utgör basen för hennes riksdagsarbete. Hon vill också kunna utföra sina uppdrag utan att "klippa banden" till länet. Men måste en riksdagsledamot vara skriven i sin valkrets för att på bästa sätt kunna utföra sitt uppdrag? Svantesson äger ju en fastighet i länet och har på det sättet redan en fysisk och mental närvaro där. På vilket sätt underlättar en mantalskrivning i länet hennes möjligheter att utföra sin politiska uppdrag?

Många frågor blir det, och jag har inga riktigt bra svar. Så bloggens läsare får - om ni kan - gärna hjälpa mig på traven. Hur vanligt är det att politiker är mantalskrivna i sina fritidshus? Är det mer vanligt i vissa partier än andra? Är det ett legitimt system - eller behöver det ändras och i så fall hur?

Polisen anmäler Peter Springare - bra om klarhet kan skapas

Polisledningen i region Bergslagen har polisanmält förundersökningsledaren Peter Springare, rapporterar TV4 Nyheterna. Skälet till anmälan är att Peter Springare vid en sluten sammankomst beskrivit gruppvåldtäkter som "ett nytt fenomen" i Sverige. Peter Springare påstår vidare att gruppvåldtäkterna är kopplat till de senaste 10-15 årens invandring och att gruppvåldtäkter är ett "kulturellt fenomen". TV4, som har tillgång till en bandad film av delar av framträdandet, ställer Peter Springares uttalanden mot en rapport från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), vilken visar att antalet gruppvåldtäkter inte ökat under de senaste 20 åren.

Det är bra att polisledningen anmäler Peter Springare. Jag har naturligtvis ingen uppfattning om huruvida Springare gjort sig skyldig till brott eller inte. Men anmälan visar att polisledningen tar sin uppgift om att stävja misstänkt brottslighet i form av till exempel hets mot folkgrupp på allvar, även om misstankarna riktas mot personer anställda inom den egna myndigheten. Den inställningen är en bra grund för att stärka allmänhetens förtroende för polisen. 

Peter Springare har vid flera tillfällen råkat blåsväder genom sina uttalanden om invandring och brottslighet, uttalanden som av många uppfattas som ett underblåsande av fördomar och främlingsfientlighet. Springare har också formulerat sig om mediedebatten på ett sätt som väckt anstöt, då han på sin Facebooksida skrev att han ville "förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor". 

Vi lever i en tid där gränslinjen mellan det offentliga och det privata genom den kommunikationsteknologiska utvecklingen ställs inför nya utmaningar. Peter Springare-affären inrymmer åtminstone tre delproblematiker.

För det första: Bröt Peter Springare mot lagen? Det är en sak för rättsväsendet att ta ställning till.

För det andra: Var det lämpligt av Peter Springare att uttala sig på det sätt som han gjorde? Polisen har en objektivitetsplikt som innebär, vad jag kan förstå, att personliga värderingar inte ska ligga till grund för myndighetsutövningen. Urholkar Peter Springares uttalanden trovärdigheten i hans förmåga att som polis efterleva objektivitetsprincipen i till exempel våldtäktsfall? Och hur påverkas förtroendet för polisen i allmänhet av Peter Springares uttalanden?

För det tredje: Framträdde Peter Springare som privatperson och inte som polis - och vad gör det i så fall för skillnad? Peter Springare anför själv att han uttalade sig utifrån "privata slutsatser" och därmed inte var bunden av polisens objektivitetsplikt. 

Det finns inga enkla svar på dessa frågor. Men förutsättningen för att vi ska få svar är att frågorna faktiskt ställs. Därför välkomnar jag polisledningens agerande.

Knivdåden i Malmö - i mediebevakning och debatt

Våldsdådet i Malmö där två män och två kvinnor knivskars av personer med koppling till högerextremistiska rörelser beskrevs på helt olika sätt i gårdagens SVT Rapport och TV4 Nyheterna. SVT Rapport refererade i sin 19.30-sändning till helgens våldsamheter i Malmö. Upphovet till knivattacken beskrivs som att när grupperingarna stötte på varandra blev det bråk. TV4 Nyheterna hade en tydligare vinkel: En grupp med kopplingar till nazistiska Svenskarnas parti brutalt misshandlade och knivskar minst fyra personer.

Skillnaden i de båda beskrivningarna är avsevärd. SVT Rapport gör ingen egen tolkning av det inträffade, utan låter väldigt allmänna formuleringar prägla introduktionen till det efterföljande inslaget. TV4 Rapport har i stället en egen tolkning, en egen analys av det inträffade. Det är inte svårt att läsa in SVT Rapports mer allmänna beskrivning av det inträffade i den pågående diskussionen om huruvida public service-företagen Sveriges Radio och Sveriges Television i sin ängslan över att inte vara tillräckligt opartiska i stället blir överdrivet försiktiga.

Efter knivdåden i Malmö framfördes principen "allt politiskt våld är fel - oavsett om det kommer från vänster eller höger" i olika tappningar, närmast som en reflexartad reaktion eller som ett mantra. Jag har lite svårt för den reaktionen. Inte för att principen är fel. Tvärtom, användande av våld som politiskt medel är alltid fel och skall alltid fördömas. Men ett reflexartat framförande av den principen efter varje enskilt våldsdåd riskerar att bli ett hinder för analys och självständig bedömning av det inträffade. Vill vi förstå bevekelsegrunderna för det våld som används av grupperingar på den yttersta högerkanten eller yttersta vänsterkanten får vi inte låta vårt eget avståndstagande från våldshandlingar leda till en kålsuparanalys. Ytterlighetsgrupperingarna kan ibland ha en viss våldsromantik gemensamt, men den materiella och den ideologiska grunden för deras användande av våld skiljer sig åt.

I dag är den yttersta högern i form av Svenskarnas parti och Svenska motståndsrörelsen mobiliserad. Svenskarnas parti satsar kraftfullt på höstens val och kandiderar i flera kommuner. Medlemmar i Svenska motståndsrörelsen var involverade i attacken mot den anti-rasistiska manifestationen i Kärrtorp för en tid sedan. De våldshandlingar vi nu upplevt bör analyseras i ljuset av denna mobilisering - inte avfärdas med ett enkelt "allt våld är fel"-tänkande.

Högerextremisternas mobilisering och de inträffade överfallen i Kärrtorp och Malmö ställer public service-företagen Sveriges Radio och Sveriges Television inför stora utmaningar. Hur de bör hantera denna utmaning kommer jag att återkomma till i en debatt på Publicistklubben i Stockholm nu på måndag 17 mars. Då diskuterar jag temat Konsten att vara opartisk med journalisterna Natalia Kazmierska och Alexandra Pascalidou samt tidigare VD:n för Sveriges Radio Mats Svegfors. Samtalsledare är Publicistklubbens ordförande Stina Dabrowski. Debatten sänds live på nätet och det kommer säkert en bloggpost från mig efteråt.