Knivdåden i Malmö - i mediebevakning och debatt

Våldsdådet i Malmö där två män och två kvinnor knivskars av personer med koppling till högerextremistiska rörelser beskrevs på helt olika sätt i gårdagens SVT Rapport och TV4 Nyheterna. SVT Rapport refererade i sin 19.30-sändning till helgens våldsamheter i Malmö. Upphovet till knivattacken beskrivs som att när grupperingarna stötte på varandra blev det bråk. TV4 Nyheterna hade en tydligare vinkel: En grupp med kopplingar till nazistiska Svenskarnas parti brutalt misshandlade och knivskar minst fyra personer.

Skillnaden i de båda beskrivningarna är avsevärd. SVT Rapport gör ingen egen tolkning av det inträffade, utan låter väldigt allmänna formuleringar prägla introduktionen till det efterföljande inslaget. TV4 Rapport har i stället en egen tolkning, en egen analys av det inträffade. Det är inte svårt att läsa in SVT Rapports mer allmänna beskrivning av det inträffade i den pågående diskussionen om huruvida public service-företagen Sveriges Radio och Sveriges Television i sin ängslan över att inte vara tillräckligt opartiska i stället blir överdrivet försiktiga.

Efter knivdåden i Malmö framfördes principen "allt politiskt våld är fel - oavsett om det kommer från vänster eller höger" i olika tappningar, närmast som en reflexartad reaktion eller som ett mantra. Jag har lite svårt för den reaktionen. Inte för att principen är fel. Tvärtom, användande av våld som politiskt medel är alltid fel och skall alltid fördömas. Men ett reflexartat framförande av den principen efter varje enskilt våldsdåd riskerar att bli ett hinder för analys och självständig bedömning av det inträffade. Vill vi förstå bevekelsegrunderna för det våld som används av grupperingar på den yttersta högerkanten eller yttersta vänsterkanten får vi inte låta vårt eget avståndstagande från våldshandlingar leda till en kålsuparanalys. Ytterlighetsgrupperingarna kan ibland ha en viss våldsromantik gemensamt, men den materiella och den ideologiska grunden för deras användande av våld skiljer sig åt.

I dag är den yttersta högern i form av Svenskarnas parti och Svenska motståndsrörelsen mobiliserad. Svenskarnas parti satsar kraftfullt på höstens val och kandiderar i flera kommuner. Medlemmar i Svenska motståndsrörelsen var involverade i attacken mot den anti-rasistiska manifestationen i Kärrtorp för en tid sedan. De våldshandlingar vi nu upplevt bör analyseras i ljuset av denna mobilisering - inte avfärdas med ett enkelt "allt våld är fel"-tänkande.

Högerextremisternas mobilisering och de inträffade överfallen i Kärrtorp och Malmö ställer public service-företagen Sveriges Radio och Sveriges Television inför stora utmaningar. Hur de bör hantera denna utmaning kommer jag att återkomma till i en debatt på Publicistklubben i Stockholm nu på måndag 17 mars. Då diskuterar jag temat Konsten att vara opartisk med journalisterna Natalia Kazmierska och Alexandra Pascalidou samt tidigare VD:n för Sveriges Radio Mats Svegfors. Samtalsledare är Publicistklubbens ordförande Stina Dabrowski. Debatten sänds live på nätet och det kommer säkert en bloggpost från mig efteråt.

Förminska inte kvinnomord till "tragiska familjedraman"

I söndags kväll sköts en 39-årig kvinna till döds i Malmö. Den misstänkte förövaren är en 44-årig man som tidigare varit hennes sambo. De separerade redan 2011och mannen har sedan dess åtalats för ofredande av kvinnan.Vittnesuppgifter talar om mordhot och misshandel. Händelsen beskrivs av Martin Carlsson, vakthavande befäl på Skånepolisen, som "ett tragiskt familjedrama".

Ett tragiskt familjedrama? Synen på ett kvinnomord som en "familjetragedi" förminskar brottet och reducerar våldshandlingen till något som inte berör samhället eller det gemensamma, utan i stället något för det civila, det familjära, det individuella. Kvinnomordet blir en privat uppgörelse, eller till och med en olyckshändelse. På samma sätt som kvinnomisshandel förr ofta doldes bakom formuleringen "lägenhetsbråk". Alla mord är väl "tragiska" och ett "drama". Varför använda dessa ord just när en man mördat sin sambo/fru?

I det här fallet rörde det sig ju inte ens om en "familj", eftersom kvinnan och mannen separerat från varandra.

Polisens användande av uttrycket väckte stor vrede på Twitter i dag och efter viss diskussion tog Södermalmspoliserna Viktor Adolphson och Johan Säfström avstånd från uttrycket. Vackert så. Men när till och med SVT Rapport i sin 19.30-sändning i dag karaktäriserar mordet som ett "tragiskt familjedrama", då är måttet rågat. Hur tänker redaktionen här egentligen? Eller tar man bara slentrianmässigt över Skånepolisens egen terminologi?

Uppdaterat måndag kl 21.55. På Twitter antyder Eva Landahl, redaktionschef på SVT samhälle och riksnyheter, att användandet av formuleringen i Rapport var ett misstag: Tyvärr alltför lätt att slarva med formuleringarna. Det är bra. Misstag kan vi alla göra. Det viktigaste är att den redaktionella policyn är att inte använda en sådan formulering.

Kerstin Weigl i Aftonbladet är inne på samma linje. Läs henne gärna.