Det blir en lugn politisk höst. Åtminstone ser det ut så på pappret. Verkligheten kan som bekant bli annorlunda.
Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet har lagt grunden till en parlamentariskt stabilitet för de närmaste åren. Liberalerna och Centerpartiet är oerhört angelägna om att Januariavtalet ska kunna genomföras. Januariavtalets politiska innehåll var ett avgörande argument för att de båda partierna skulle släppa fram Stefan Löfven och en socialdemokratiskt ledd regering i stället för Ulf Kristersson och en moderatledd regering. Liberalerna har nu också gått med på att finnas representerade med tjänstemän i regeringskansliet, vilket förenklar samarbetet och höjer tröskeln till att hoppa av.
Liberalernas röster inte nödvändiga för den rödgröna regeringen. Det är Centerpartiets inställning som spelar roll, och ingenting tyder på att Centerpartiet under den närmaste tiden skulle överväga att riva upp avtalet.
Vänsterpartiet skulle visserligen kunna gå samman med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och ställa till det på allvar för den rödgröna regeringen. Men ingen tror att alternativet till dagens rödgröna regering skulle bli en regering som förde en mer vänsterorienterad politik. Därför tvingas Vänsterpartiet sannolikt sitta still i båten och nyttja läget till att mobilisera stöd för en mer vänsterinriktad politik inför nästa val.
Visst finns det en kritik inom Socialdemokraterna för att partiet i sin iver att stoppa en moderatledd regering gått för långt åt mitten/höger. Men inte heller inom Socialdemokraterna ser man några realpolitiska alternativ till Januariavtalet. I stället kommer kritikerna att mobilisera hårt inför partikongressen 2021, och samtidigt hoppas på att opinionsvindarna vänder vänsterut - om inte annat så kanske som en reaktion på den växande ojämlikheten i Sverige.
Få partier skulle i dagsläget ha något att vinna på ett extra val. Visserligen skulle kraftiga opinionsförskjutningar kunna ändra på det förhållandet. Men än så länge syns det inte några sådana tendenser. Både Sifo och Novus bekräftar i stället bilden av en relativ stabilitet i opinionen. Vi ser hittills inga tecken på någon Nyamko Sabuni-effekt för Liberalerna (3.7 procent i dagens Novus). Sverigedemokraterna ökar något i Novus, men låg å andra sidan still i förra veckans Sifo.
Det är fortfarande skillnaden mellan höger och vänster som avgör svensk politik. Hade de fyra allianspartierna fått ett enda mandat till i valet 2018 så hade statsministern i dag hetat Ulf Kristersson. Därför är det också fortfarande viktigt att hålla ögonen på opinionsskillnaden mellan de tre rödgröna partierna och de fyra borgerliga partierna. I Sifo får de rödgröna partierna 40.4 procent mot de borgerliga partiernas 40.1 procent. I Novus får de rödgröna partierna 40.9 procent mot de borgerliga partiernas 38.8 procent.
Ekvationen skulle på sikt förändras om Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tillsammans fick över 50 procent av väljarstödet. Men dit är det en bit kvar (45.7 procent i Sifo, 44.1 procent i Novus).
Politik är rörlig materia. Så även om vi i dag kan se grundförutsättningar för en period av relativ politisk stabilitet i Sverige så kan situationen snabbt förändras. Hur kommer till exempel den stundande avmattningen i ekonomin att påverka samarbetet mellan Januariavtalets parter och partiernas inre liv? Det tror jag blir den avgörande frågan.
4 kommentarer:
Björklund, Arnholm och Nylander har ersatts av Sabuni, Blom och Mats Persson. Ny gruppledare är Johan Pehrson. Till skillnad från det gamla gardet var samtliga emot januariavtalet. Därför är det rimligt att anta att om dessa bestämt hade vi aldrig fått ett januariavtal. Jag tror inte att C som enda parti brutit sig ur alliansen. Men jag tror inte heller att dessa kommer att bryta januariavtalet och inte något helt oväntat inträffar.
"Det är fortfarande skillnaden mellan höger och vänster som avgör svensk politik" enligt Ulf. Att slopa värnskatten placerar (L) till höger om M, KD och SD. Att försämra arbetsrätten (C) är knappast heller till vänster om dessa partier. Så fördelningspolitiskt och maktpolitiskt också det gäller en annan central S-fråga, arbetsmarknadspolitiken i stort, har jag svårt att se att påståendet stämmer. Det tycks som om centerns nyliberalism hag gått många S-kommentatorer på vänsterkanten förbi.
Den kommande lågkonjunkturen kommer förstås att bli en påfrestning. Ökande arbetslöshet för grupper med låg utbildning.
(En parentes. Migrationsöverenskommelsen mellan MP och alliansen har diskuterats till leda. Mindre med överenskommelsen mellan samma parter om arbetskraftsinvandring som öppnade upp för lågkvalificerad arbetskraft och som i förlängningen inneburit att genomsnittslönerna för gruppen arbetskraftsinvandrare sjunkit med 30%. Samtidigt är flera yrken som kräver lägre utbildning bristyrken. Widar Andersson, S, frågar : hur kan t ex pizzabagare och städare vara bristyrken? Och politiker vill ha fler "enkla" jobb.. Varför inte besätta dom som redan finns? Samtidigt konstaterar migforskaren Emilsson att Sverige har de hårdaste villkoren för kvalificerade arbetskraftsinvandrare bland jämförbara länder.)
Visserligen har vi en mycket låg statsskuld, men den privata låneskulden är desto högre. Och att kommuner och landsting behöver väsentligt mer pengar för att bara upprätthålla nuvarande nivå på välfärdstjänster är numera "alla" överens om. Och med en BNP-tillväxt per capita som under flera år varit historiskt låg och knappast blir bättre i närtid återstår inte mycket mer än skattesänkningar. Höjd matmoms tycks vara en högerfavorit med motivet att högavlönade lägger mer pengar på mat än lågavlönade (de lågavlönade lägger förstås en högre ANDEL av inkomsten på mat). Ska S svälja också detta beska piller för att behålla makten? Att t ex ändra 3:12-reglerna för att förhindra skattemanipulation lär inte nyliberala C gå med på.
Undrar
Klas Bengtsson
som lutar åt att svara ja
PS Jag skrev "Och med en BNP-tillväxt per capita som under flera år varit historiskt låg och knappast blir bättre i närtid återstår inte mycket mer än skattesänkningar." Ska naturligtvis vara skattehöjningar och inte skattesänkningar, för jag är inte nyliberal. DS
Klas Bengtsson
"Höjd matmoms"? Maten är inte tillräckligt dyr i Sverige? Kommer ihåg som barn när 5% las på notan i speceriaffären. Detta skulle gälla bara för ett år sas det för att folk skulle svälja pillret. Jojo! Ingen kan leva utan mat och "moms" drabbar i synnerhet de "lågavlönade".
I USA finns ingen skatt på maten. Låter mera rättvist.
EL
Sabuni har inte varit konsekvent. Jo hon hittar på något konstigt argument, typ så länge Löfven levererar
( liberal politik enl januariöverenskommelsen) så.....Hon kommer naturligtvis inte att gå över till något konservativt block.
Hon gav ett helt annat budskap inför partiledarvalet. Men kanske måste hon gå över till det konservativa blocket om hon vill se mer än 3,7 %......
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar