I dag berättade finansminister Magdalena Andersson att de rödgröna partierna, Centerpartiet och Liberalerna enats om en ny bankskatt. Det tycker jag är ett utmärkt (även om jag gärna sett att välfärdssektorn fått ta del av den nya inkomstkällan, och att den inte främst går till en miljardrullning till försvaret).
Moderaterna rasar. I stället för en bankskatt vill partiet finansiera de ökade försvarskostnaderna med att skrota de reformer om minskad arbetstid - den så kallade familjeveckan och förslaget om personlig utvecklingstid - som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gick till val på och som finns med i Januariavtalet.
Det gläder mig om vi här kan synliggöra den klassiska vänster-högerkonflikt som fortfarande strukturerar svensk politik. Moderaterna säger nej till bankskatt och vill i stället låta bli att sänka arbetstiden. Den rödgröna regeringen säger ja till bankskatt och vill ge människor mer tid med sina barn och möjlighet till kompetensutveckling.
Förslaget om utvecklingstid ger en anställd rätt till tjänstledighet i upp till ett år med ersättning motsvarande a-kassa, i syfte att möjliggöra kompetensutveckling och ge arbetslösa människor en möjlighet till jobb. Familjeveckan innebär en extra ledig
vecka per år för föräldrar för att vara tillsammans med sina barn. Det
är en samhällsnyttig reform som kommer att underlätta vardagslivet och
skapa bättre livskvalitet för väldigt många människor i Sverige.
Vi talar alldeles för lite om arbetstid i Sverige.
Åttatimmarsdagen genomfördes redan 1919, vilket i praktiken innebar en
48-timmars arbetsvecka eftersom även lördagar var arbetsdagar. Under
1950- och 1960-talen sänktes arbetstiden successivt och år 1971
beslutade riksdagen om 40 timmars arbetsvecka. Det var bra, men det har
faktiskt snart gått 50 år - ett halvt sekel - sedan dess. Visst, semestern har förlängts och möjligheter till
föräldraledigheter utökats. Men effektiviteten och produktiviteten i
arbetet har ökat kraftigt. Andelen som arbetar heltid har ökat jämfört
med när 40-timmarsveckan infördes och övertidsarbete är mycket vanligt.
Under de senaste sex åren har hustrun och jag välsignats med sju
barnbarn. Jag ser hur de yrkesarbetande föräldrarna - och deras vänner
som är i samma situation - sliter så hårt för att få tiden att räcka
till och vardagen att gå ihop.
För mig är familjeveckan en reform som är för barnen, den är bra för
föräldrarna, den är bra för Sverige. Vill Moderaterna ta strid mot den reformen, så var så goda. De kommer att förlora den striden också.
1 kommentar:
Det finns hur många skatter som helst som man kan hitta på, men det innebär inte att staten kan införa dem utan konsekvenser. Bästa liknelsen är fiskbeståndet i havet. Efterhand som människorna blev fler och skickligare på att fånga fiskarna, så visade det sig att fisken faktiskt kan ta slut. Efterhand som skatterna blir fler och Skatteverket skickligare på att ta ut pengarna, så kommer pengarna också att ta slut. Det finns ingen gratis lunch, och inte heller någon gratis skatt.
En bankskatt kommer att antingen orsaka kostnadshöjningar för bankernas kunder eller leda till minskad avkastning för aktieägarna. Eller så får några tjänstemän gå i kostnadsnedskärningar. I alla tre fallen är det pensionärerna, föräldrarna och barnen som drabbas.
Det är helt OK att minska arbetstiden, om Sverige i motsvarande mån är villig att frångå BNP eller BNP tillväxt. Problemet är att alla vill ha MER service från samhället, inte mindre. Det går inte ihopa, man måste välja.
Vad gäller mer tid med barnen - jag tror att lika många pensionärer skulle uppskatta om deras barn (som nu är yrkesarbetande vuxna ) fick en frivecka för att ha mer tid för sina föräldrar.
Homo Economicus
Skicka en kommentar