2018-06-05

SCB och det politiska läget

SCB:s partisympatiundersökning förstärker bilden av att höstens val blir jämnt och dramatiskt. I undersökningen får de rödgröna partierna 40.0 procent mot Alliansens 38.6 (då inräknas Kristdemokraternas resultat, trots att partiet med sina rekordlåga 2.9 procent hamnar under fyraprocentsspärren).

Socialdemokraterna får 28.3 procent, vilket är 2.7 procentenheter lägre än valresultatet 2014. En tröst för socialdemokratiska tigerhjärtan är att den största delen av förlusterna gått till gruppen "vet ej". Dessa tidigare s-väljare har demobiliserats, men inte sökt sig till något annat parti. Därmed bör de också vara möjliga att remobiliseras, givet att Socialdemokraterna lyckas skapa politisk nerv i välfärds. och fördelningsfrågorna och synliggöra konflikten mellan vänster och höger.

För Kristdemokraterna ser läget synnerligen dystert ut. Någon Bert-effekt blev det inte, ifall nu någon hade hoppats eller trott på en sådan.

SCB:s majmätning ett valår brukar ligga hyggligt nära valresultatet. Socialdemokraterna tenderar att överskattas något och Sverigedemokraterna att underskattas något. Om valresultatet överensstämmer ungefär med SCB:s mätning blir regeringsfrågan komplicerad. Centerpartiet och Liberalerna är bundna av sina löften att inte samverka med Sverigedemokraterna, och därför är det svårt att se någon annan utgång än en variant av blocköverskridande samarbete. Men vägen dit blir inte enkel och processen kommer sannolikt att ta tid. (Läs gärna min, Karin Erikssons och Jonas Hinnfors rapport "Levande DÖ(d)?", Timbro, 2018.)

Noterar för övrigt att samtliga partier utom Sverigedemokraterna trots den politiska turbulensen under mandatperioden ligger inom en marginal på plus eller minus tre procentenheter från sitt valresultat 2014. Stabiliteten i det svenska partisystemet ska inte underskattas, trots att svensk politik befinner sig i förändring.

5 kommentarer:

Anonym sa...

En alternativ inledning: SCB:s partisympatiundersökning förstärker bilden av att höstens val kommer att ha en vinnare och tre förlorare. Vinnaren är naturligtvis SD, förlorarna S, MP och KD. Och om trenden från tidigare SCB -mätningar i maj fortsätter kommer S att förlora ytterligare ca 3 procentenheter och SD öka ytterligare.
Hur det går i år vet naturligtvis ingen. Men S-strategin att tona ner migration-integration till förmån för sk höger-vänsterfrågor blir inte lätt att genomföra. "Idéen att valrörelsen inte ska handla om migration och dess effekter är bara att glömma. Det finns en verklighet därute. Och den är helt knas." twittrar LO-ekonomen Hållö apropå GPs avsjöjande idag att 27 av 40 förskolor säger ja till slöjtvång.
Och det är ju den verkligheten där ute som gör att S sannolikt kommer att göra sitt sämsta val i modern tid, men ett resultat som ur ett europeiskt perspektiv är ganska starkt. Det skulle inte förvåna mig om S har en betydande fallhöjd framför sig kommande decennium, inte minst därför att den dokumenterade splittringen internt består.
Det bekymmersamma med opinionsläget är att Sverige kommer att få en svag regering vilket inte bådar gott inför den lågkonjunktur vi kan vänta under kommande mandatperiod. Och EU kommer att vara lika splittrat som det svenska politiska landskapet.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Jo, C och Fp:s löften får anses vara bindande.
Detta har de dessutom visat i praktiken, genom
att under inga omständigheter försöka fälla regeringen
Löfven. Så moderaterna har inte en sportmässa att bilda
regering med C och Folkisarna, eftersom denna variant, även om Kd kommer in,
och om den så kallade alliansen skulle bli större, ändå måste ha stöd av SD
för att få igenom en budget.

Så det är bara att glömma en borgerlig regering.
Det är helt enkelt förutsägbart som tusan.

Det ser ju inte väldigt ljust ut för Kd, så frågan är om de kan förvänta sig några stödröster från SD, utöver moderata stödröster?

Som väljare spelar det inte större roll, vem som regerar. Lite skatt hit eller dit är på marginalen. Allt handlar om att återupprätta samhällets och statens funktionalitet.

Ska man fortsätta med hysteriska privatiseringar av statlig egendom enligt Centern?
Eller ska man sänka skatten på arbete, som moderaterna förfäktar?

Migrations- och integrationsfrågor är det enda som förefaller vara styrande för Svensk politik, och det verkar vara något slags fångarnas dilemma. Centern och Fp går att förstå, de arbetar mot att upplösa nationalstaten, i vart fall Sverige. Riktningen i övriga Europa går lite åt andra hållet, och det övergripande målet borde vara att balansera EU, så att det lilla organet håller ihop.

Nä, som väljare oroar man sig för regeringsdugligheten 2018 - 2022, och löser inte politiken detta, så kommer det att gå illa.

En budget som stöds av 175 mandat borde vara grunden.
Räknar man bort SD, som får runt 75 mandat skarpt, innebär att det blir kvar 274 mandat för övriga. Dvs 137 mandat om man ska tillämpa DÖ-tänket, om största konstellation.

men nu är ju rödgröna större än den skadeskjutna alliansen som dessutom haltar på tre ben. Det är väl den insikten alla fått efter SCBs mätning.

Att det trots S tapp, och historia av att ligga lite högt i SCBs mätningar jämfört med valet, så är alliansen ändå mer eller mindre knock-outade, trots fyra år i opposition.

Det finns helt enkelt ingen samlad slagordning som imponerar på väljarna.
Detta riskerar att stärka SD, och paradoxalt nog kan detta stärka S aktier att bilda en regering på egen hand.

Det är en syn för sägnen - Svensk politik, som sedan 2002 fått för sig att migration går att isolera från övriga frågor, och dessutom i hög grad privatisera, alltså själva mottagandet, integrationen. Det är klart att marknadsekonomi på detta leder till lönsamhet för en massa näringar. Priset är väl då att alla medborgare inte är med på tåget, och att S går mot sitt sämta val någonsin. men som sagt var, troende tror ju på ändamål, och att ändamålen helgar medlen. Vi som tror på funktionella förklaringar, har för länge sedan förlorat hoppet att det går att föra en vettig debatt, fri från moraliska fördömanden. Antingen håller bron, eller så håller den inte. Håller inte bron, fungerar den inte, och då för man börja om med en ny etik.

Det går inte så bra i vart fall, för Svenskt politiskt etablissemang, men det går bra för SD, och det går väl att förbise antar jag. Ska bli intressant, marknadsräntorna efter valet. S.W

Anonym sa...

Ett tips från min sida ( fast jag eg inte är sosse) är att genast byta ut partisekreteraren Lena Rådström Baastad. I agenda visade hon mästerskap, kanske nytt rekord, i att undvika att svara på reporterns frågor, och kommentera något annat. Stefan Löfvens fadäs i partiledardebatten (i polemiken med Åkesson) bleknar i jämförelse. Säg mig varför jag skall rösta på ett parti som inte kan ge tydliga svar på konkreta frågeställningar( läs: undviker frågan)

Kjell Eriksson

Orion77 sa...

Observera Göran Perssons uttalanden i dagens DN (på webben). Han tror inte att det är kört för Socialdemokraterna. De som just nu, i den senaste mätningen lämnat S, befinner sig i "Hallsberg".
https://www.svd.se/persson-finns-ett-satt-for-s-att-lyfta-infor-valet

Orion77 sa...

Rättelse: Göran Perssons uttalanden står i Svenskan, som framgår av länken.