Två viktiga frågor kvarstår. 1.) Var verkligen Centerpartiet och Liberalerna villiga att ge Sverigedemokraterna makt och inflytande i form av utskottsordförandeposter, om Socialdemokraterna inte hade stoppat det? 2.) Om svaret på fråga 1.) är ja, hur ska vi då kunna lita på att inte Centerpartiet och Liberalerna återkommer i frågan, när det politiska läget lugnat ner sig efter valet?
I vilket fall har Centerpartiets och Liberalernas trovärdighet i frågan om att inte ge makt och inflytande till Sverigedemokraterna skadats. Det kommer att ta tid och kraft - i både ord och handling - för Centerpartiet och Liberalerna att återvinna den trovärdigheten.
*
Sent igår meddelade Alliansen att de inte längre vill utestänga SD från ordförandeposterna i riksdagsutskotten. Alliansen har ändrat inställning och vill i stället här behandla SD som precis vilket parti som helst. Det innebär att normaliseringsprocessen av SD tar ytterligare ett steg framåt.
Beslutet orsakade omedelbart interna slitningar inom främst Centerpartiet, Framträdande riksdagsledamöter som Johanna Jönsson avfärdade på sin Facebook-sida först beskedet som Fake News och kritiserade SVT Aktuellt för att presentera felaktiga uppgifter. Den interna kommunikationen i Centerpartiet verkade emellertid ha kollapsat helt, då det visade sig att SVT Aktuellt visste mer om Alliansens nya linje än vad Centerpartiets egna riksdagsledamöter gjorde. Senare skrev Johanna Jönsson på sin Facebook-sida att hon var upprörd och att hon inte stod bakom den nya linjen.
Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson motiverar beslutet med att det är "rimligt att valresultatet också får genomslag i presidieposter". Men det ansåg inte Centerpartiet efter valet 2014. Anders W Jonsson berättar inte varför Centerpartiet nu plötsligt ändrat inställning i denna fråga.
Genom beslutet undergräver Centerpartiet och Liberalerna trovärdigheten i sin position i regeringsfrågan. Om det är "rimligt" att valresultatet får genomslag i de viktiga presidieposterna så varför vore det inte också rimligt att valresultatet får genomslag i inflytande över politiken? Nu sänks tröskeln för Centerpartiet och Liberalerna att kompromissa med sina tidigare utfästelser i regeringsfrågan. Genom gårdagens besked ökar sannolikheten för att Centerpartiet och Liberalerna tillsammans med SD kommer att släppa fram en renodlad moderatregering, även om de rödgröna partierna är större än Alliansen. Gårdagskvällens vinnare var Ulf Kristersson och Moderaterna. Och så Sverigedemokraterna, förstås.
Det gäller att stå emot. Jag är besviken över att Centerpartiet och Liberalerna inte stod emot i denna fråga, Jag undrar uppriktigt varför.
5 kommentarer:
Ja, nog går det fort nu.
Jag trodde faktiskt som Ulf att när två gruppledare kommer med samma budskap är det till min förvåning en förberedelse för en moderatregering. Men naturligtvis borde vi ha insett att alliansen inte bara är skendöd utan död på rikt.
– Partierna bör beredas möjlighet att få access till posterna i storleksordning, säger han Tobias Billström, M
– Vi tycker att det är ganska rimligt att väljarnas röst också får genomslag på hur riksdagen sedan organiserar sitt arbete, säger Centerpartiets gruppledare Anders W Jonsson till Sveriges Radio.
Under fredagsförmiddagen gick Jan Björklund och Lööf ut via Twitter med ett uttalande: ”Frågan om presidieposter till SD är död. Alliansens enighet var att överlägga med S om hur fördelningen av presidieposter ska gå till. När S så tydligt säger nej, så är frågan inte längre aktuell”.
Annie Lööf gick några minuter senare ut med ett liknande uttalande: ”Jag kan konstatera att frågan om utskottspresidieposter har fallit och för mig är denna fråga därmed helt utagerad."
Ulf kan andas ut några dagar och SD växer förmodligen ytterligare när borgerliga väljare får bekräftat att en röst på Lööf och Björklund är en röst på Löfven. Visserligen lovar de fälla honom i en förtroendeomröstning, men den trovärdighet som eventuellt fanns är naturligtvis bortblåst.
Klas Bengtsson
Jag kan saga dig varfor genom en fraga till dig: hur manga procent av det svenska folket maste rosta pa SD innan partiet "normaliseras"?
Slutsatsen är nog korrekt Tror man kan dra slutsatsen ännu ett steg längre. Förmodligen vill man ( av något skäl jag inte förstår) att SD verkligen skall växa. Det är ju självmål efter självmål hela tiden nu. Kanske känner man att man inte klarar av den nuv situationen, och enklast är att skänka bort makten..... Ja, inget av detta är säkert inte sant, men nog blir man ändå lite fundersam...
Kjell Eriksson
Det är väl flera typer av normalisering, lite som psykoogerna säger:
exponering, har man ångest över något och vill bearbeta detta, så måste man exponera sig.
Nu har SD funnits ett tag, det är bra länge sedan den förra partiledaren Jansson slängde ut nazisterna, varpå partiet Nationaldemokraterna bildades, och om man inte fakta-kontrollerar, eftersom det inte är en sport, utan bara kill-gissar, så borde detta vara
en sen 90-talsmanöver. På 2000-talet, inför 2006 tog så Jimmy och gossarna över partiet och skramlade ihop cirkus 3 %, och valet 2010 kvalade de in med 20 mandat och 2014 fick de 49 mandat och vände upp och ner på hela Sveriges riksdag. Nog har alla väljare vant sig, och det börjar bli svårt att minnas tiden utan Jimmy. Han har blivit en del, och detta är nog svårt att slicka i sig, en del av Sveriges politiska etablissemang.
För nya generationer är det omöjligt att tänka sig en riksdag utan SD. Såtillvida är SD helt normaliserade. Dvs vanliga politiker som säger ungefär samma sorts saker om politik som alla de andra. Dvs politiker. Det får man inte glömma, att för alla som inte är politiker (eller journalister), så är det ingen större skillnad:
Definition:
Politiker = en person som aktivt ägnar sig åt (parti)politik.
Politik = verksamhet (inom ramen för offentlig organisation) som syftar till att -
på grundval av en ideologi eller tro - styre eller påverka utvecklingen i en stat eller andra internationella sammanhang som bygger på samarbete mellan stater.
I grunden handlar det om människor som är avlönade för att företräda olika gruppers intressen och med stöd av dessa röster företräda särintressen mot det allmänna.
Problemet för politiker är att de blir en egen klass, som lever på att beskatta befolkningen och emellanåt tar miste på det egna intresset, sin egen grupps intresse och det allmänna intresset. S.W
I detta val lyckades våra etablerade politiker inte heller få bukt med SD, och ingen vet hur de tänkte efter valet. Den teleologiska ambitionen var att minska SDs inflytande, och konsekvensen av perioden 2014 - 2018 blev att SD landade på ca 20 % och betydligt högre bland ungdomar och män. Samtidigt är stödet för Mp, Fp och Kd i lägsta laget, och det går inte väldigt bra för S eller M heller. Så utöver SD är det Vp och C som för tillfället går bra i den politiska cirkusen. Vad vi väljare har att se fram mot vet ingen, eftersom utgången i valet är hopplös att sia om. Att SD kommer gå som ett skott vet alla. Att all debatt handlar om SD, direkt eller indirekt, är också klart. Är det inte SDs politik, så är det regeringsbildningen med eller utan SD.
Anledningen är att partiet finns och att väljarna givit det makt. När då ingen får samarbeta med SD, borde partiet bli irrelevant. Men eftersom partiet är en reaktion, en rekyl på något annat, så kommer grunden till de problem som gynnar partiet inte att kunna åtgärdas, varpå politiken hackar, och magiskt nog ökar stödet för SD, eftersom partiet helt enkelt talar om problem, som andra partier varit ansvariga för, och så länge SD slipper ansvar, så har de en ganska oslagbar gren att tävla i. Fort och fort, detta har pågått i 8 år. Detta med talmannen klarade vi av 2014. Detta med utskottspresidier var ju en smart väg för Fp och C och få mer att säga till om själva, på S och Ms bekostnad, genom att ge bort mindre viktiga utskottsstolar till SD.
Dock måste politiken vänja sig, tänk framtid. Dagens unga har inte växt upp utan SD, och framtiden tillhör inte 40-talisterna. Landet måste regeras, och helst även bra. Alla som vet hur det fungerar med demokrati, med eller utan att känna till regelverket i RF och RO, känner på något vis på sig att beslut, tex statsbudgeten, ska tas med majoritet.
Det är själva grundkravet, för vanliga människor. Att få majoritet i riksdagen för en budget utan SD, går kanske detta år, med S+M. Men det är nog sista gången.
Att regera utan majoritet för budgeten, innebär att regering blir svag och beroende av att ständigt göra upp, som i nasarevalsen, med snaran en bit ifrån halsen. Så är det bara, och frågan är mer hur våra politiker ska laga efter läget, i den soppa de själva kokat ihop åt mästerkocken Jimmy? Ingen vet. Nu är det juli, dvs semester.
Sedan augusti, och sedan en vecka i september, sedan ger väljarna ger besked, de vet inte heller. Förutom att ingen får något klart besked om regeringsbildningen. S.W
Skicka en kommentar