I dag är det 100 dagar kvar till valet. Socialdemokraterna samlar ihop sig efter några turbulenta veckor. Vägen till framgång ligger nu i att synliggöra konflikten mellan vänster och höger och skapa politisk nerv i välfärdsfrågorna. Det är alls ingen omöjlig uppgift. Handlingsplanen för trygga jobb som partiet presenterade för några dagar sedan fick bra genomslag i debatten och är ingenting som Alliansen kan triangulera. Nu pågår debatten om vinst i välfärden, en debatt där Socialdemokraterna har förutsättningar att mobilisera den opinion som vill ha ett vinststopp. Ytterligare välfärdsreformer är förstås att vänta inför valmanifestet
På tisdag i nästa vecka kommer SCB:s viktiga väljarundersökning. I just den mätningen brukar Socialdemokraterna ligga ganska högt. Med tanke på att partiet i andra mätningar på senare tid legat på omkring 25 procent behövs det inte särskilt höga tal i SCB-mätningen för att den ska fungera som en intern vitamininjektion. I partiet finns också en äkta och djupt känd övertygelse om att en moderatledd regering, beroende av Sverigedemokraternas aktiva eller passiva stöd, skulle drabba de svaga grupperna i samhället väldigt hårt. Den övertygelsen har en stark mobiliserande kraft i partiet.
Alliansen har de senaste veckorna befunnit sig i en medieskugga. Ljuset har riktats mot Socialdemokraterna, mot Sverigedemokraterna och i viss mån mot Moderaterna och Ulf Kristersson. Men Alliansen är politiskt försvagad jämfört med valrörelserna 2006, 2010 och 2014. Tre av fyra allianspartier visar svaga opinionsresultat (alla utom Centerpartiet) och Alliansen är djupt splittrad i två av valets viktigaste frågor - migrationspolitiken och regeringsfrågan.
Så 100 dagar före valet finns här ett momentum Nu är det dags för Socialdemokraterna att utnyttja läget till att med kraft synliggöra konflikten mellan en vänsterpolitik och en högerpolitik i välfärdsfrågorna. Misslyckas partiet har man inget att skylla på, utom den egna förmågan. Nu gäller det att visa mod och beslutsamhet. Som Karl Marx uttryckte det - Hic Rhodos, hic Salta! ("Här är Rhodos, ta språnget!", ur Aisopos fabler.)
8 kommentarer:
Tilläggas bör väl att även sossarna är djupt splittrade i migrationsfrågan.
Varför någon alls ska rösta på sossarna är ju frågan. Gillar man invandring finns ju v, MP och c och är man emot invandring finns ju m, kd och SD. Eftersom sossarna vill sitta på två stolar, så vet man ju inte vilken politik de vill föra efter valet. Bättre då att vara konsekvent och rösta på de som har en klar linje i frågan.
Socialdemokraterna gör helt rätt att lägga krutet på välfärdsfrågor. På det
sättet kan partiet mobilisera sina väljare. S borde diskutera arbetstidsförkortning
och ett samhälle där alla har delaktighet och ansvar
S vill ju framstå som ett parti som värnar om alla människors lika värde, asylrätten och invandrare. I stort gör de också det, men samtidigt vill de också vara ett parti för folket. Och folket vill ha minskad invandring - av olika skäl dock. Det är det här som orsakar en splittring i S. Dessutom har S en identitetskris och har haft det i några årtionden. Ett arbetar(e)parti där arbete förr var likställt med kroppsarbete och praktiskt arbete som murare, snickare osv. På 80-talet började det komma fler jobb med tjänster och/eller mer teoretiska jobb och sedan dess har vi också fått ett land där flertalet svenskar är medelklass och knappast är varken rika eller fattiga. Därför blir också kampen mellan rik och fattig meningslös. S förstod det i början på 90-talet och riktade sin kamp mot rasister/nazister och har sedan dess använt den kampen för att locka väljare. Nu när SD inte längre ses som rasister, så funkar inte det här längre. Idag kan man inte föra politik på vad man inte vill, utan man måste ha visioner, en idé. S saknar den idag. De är otroligt beroende av att försöka få andra partier att verka sämre, för att framstå som bättre. Jag tror inte att S kan lyckas förändra sig på några månader. Ett uselt resultat hade nog bara varit bra för dem, så de förstår att de måste förändra sig.
Välfärd är förmodligen inte rätt väg om (s) vill vinna valet. Det skulle vara ungefär som om en tysk politiker försöker vinna valet med Ostpolitik. Samhället och världen har förändrats, och därför är ämnet helt enkelt inte aktuellt. De flesta svenskar tycks inte hålla med om att vägen framåt är att dela ut ännu mer gratis pengar. Vad som gäller idag är att investera i statens kärnverksamhet, som inte fungerar.
Homo Economicus
Den partipolitiska situationen har förändrats starkt i flera europeiska länder, t ex Frankrike och Italien. Traditionellt socialistiska eller socialdemokratiska partier har tappat stort och ersatts av nya partier, med annorlunda program. Bl a handlar det om förhållandet till EU, där de nya partierna vill minska EUs inflytande eller kanske helt lämna Unionen.
Liknande förändringar ser vi ju här i Sverige, där dock SD i mycket stor utsträckning lånar program och retorik från den traditionella Socialdemokratin av Per Albin-typ, Det Goda Folkhemmet.
Tiden är förbi då S kunde få över 40 %. Nuvarande siffror för S bör kanske därför inte vara katastrofala. Kring 25% är att uppfatta som acceptabelt. Men det luriga är att SD, med sina från S lånade fjädrar, kanske inte är alldeles ärliga när det gäller att fylla löftena med verklighet. Vad gömmer Jimmie & Co bakom ryggen? Har alla de bruna skjortorna samlats hos AFS?
Problemet är ju att Socialdemokraterna inte längre står för en stark välfärdspolitik utan istället står för en invandringspolitik som slukar alla de miljarder som borde ha gått till välfärden.
Dvs, den som vill ha välfärd idag tvingas rösta på Sverigedemokraterna. Tar inte Socialdemokraterna tag i invandringsfrågan rejält kommer partiet för alltid bli marginaliserat.
Den partipolitiska situationen har förändrats starkt i flera europeiska länder, t ex Frankrike och Italien. Traditionellt socialistiska eller socialdemokratiska partier har tappat stort och ersatts av nya partier, med annorlunda program. Bl a handlar det om förhållandet till EU, där de nya partierna vill minska EUs inflytande eller kanske helt lämna Unionen.
Liknande förändringar ser vi ju här i Sverige, där dock SD i mycket stor utsträckning lånar program och retorik från den traditionella Socialdemokratin av Per Albin-typ, Det Goda Folkhemmet.
Tiden är förbi då S kunde få över 40 %. Nuvarande siffror för S bör kanske därför inte vara katastrofala. Kring 25% är att uppfatta som acceptabelt. Men det luriga är att SD, med sina från S lånade fjädrar, kanske inte är alldeles ärliga när det gäller att fylla löftena med verklighet. Vad gömmer Jimmie & Co bakom ryggen? Har alla de bruna skjortorna samlats hos AFS?
Slutsatsen av detta är att Socialdemokraterna i den fortsatta valrörelsen bör vara noga med att framhålla att det är S politik som är Folkhemsoriginalet, och att samtidigt varna för falska kopior från mindre seriösa konkurrenter.
Jo, SCB lyckas alltid undermätta S, eller så är det bara så att SCB mäter rätt, men att S alltid faller 3 - 4 % mellan mätningen och valet. Dock förefaller 25 % vara rimligt.
Vänsterpartiet borde ha presterat bättre, givet S tillbakagång, men det blev tji, så väljarna har väl gått upp i rök?
C backar lite
Mp går motsvarande framåt, kanske pga framgångar för Afgahnerna.
Folkisarna ligger stilla.
KD behöver ett mirakel.
Moderaterna klarade sig hyfsat och behöver inte slicka sår.
SD, vad säger man, de behöver inte göra ett skit, bara sitta och åka med och låta de övriga göra misstag. S.W
Skicka en kommentar