Turbulensen inom Alliansen fortsätter, och idag har det inte varit lätt att hänga med i turerna. Låt oss göra ett försök.
Det började med att Centerpartiets gruppledare i riksdagen Anders W Jonsson i en intervju med Ekot uppmanade Moderaterna att välja
mellan Alliansen eller Sverigedemokraterna i riksdagens utskottsarbete. Om Moderaterna vill samarbeta med Sverigedemokraterna så är vi först att
beklaga det. Moderaterna kommer då att få välja. Antingen så pratar de
med oss eller så pratar de med SD. Vi vill fortsätta allianssamarbetet.
Men Moderaterna måste välja, sa han.
Anders W Jonssons uttalande väckte stor uppmärksamhet, och i medierapporteringen tolkades det som ett hot om att hoppa av Alliansen. Oron föranledde centerledaren Annie Lööf att på twitter skriva: Nu behöver vi skruva ner tonläget lite grann i det
mediala samtalet. Centern är en grundbult i alliansen och vi kommer
givetvis inte att lämna. Anders W Jonsson valde då att backa från sina tidigare uttalanden: Det var en olycklig formulering, sa han till TT.
Samtidigt gick Ebba Busch Thor ut och tog avstånd från Anna Kinberg Batras önskemål om att förhandla med Sverigedemokraterna i politiska frågor. För oss är det inte aktuellt att förhandla med Sverigedemokraterna. Det får stå för Moderaterna, sade Ebba Busch Thor till Dagens Nyheter. Däremot håller Ebba Busch Thor fast vid att Alliansen redan i år borde lägga ett gemensamt budgetförslag för att med hjälp av just Sverigedemokraterna fälla regeringen. Och Anna Kinberg Batra vill att Moderaterna förhandlar med Sverigedemokraterna i enskilda politiska frågor samtidigt som hon vill leda Alliansen, och trots att Liberalerna och Centerpartiet motsätter sig samtal med Sverigedemokraterna.
Hänger ni med? Då är ni duktiga.
Alliansens mediestrateger har under dagen kämpat i motvind. Cirkus Alliansen - sista föreställningen?, skriver Svenska Dagbladets politiske reporter Claes Lönegård. Expressens huvudledare fyller på med rubriken: Alliansen har blivit som en Norénfamilj. På ledarplats skriver Dagens Nyheter Anna Kinberg Batra lägger ut dimridåer. Ekots Tomas Ramberg beskriver läget inom Alliansen som det sämsta stämningsläget i allianskvartetten sen den bildades. SVT:s inrikespolitiska kommentator Margit Silberstein skriver: Väljarnas förtroende för Alliansen som ett regeringsalternativ undergrävs metodiskt och rejält. Och i Expressen skriver K-G Bergström: Alliansen är i spillror efter veckans turer.
Javisst, Alliansen kan fortfarande samla ihop sig och under Anna Kinberg Batras ledning vinna valet 2018. Men uppförsbacken är onekligen brantare i dag än vad den var för ett par veckor sedan.
5 kommentarer:
Någon gång under förra året kallade jag, halvt skämtsamt, AKBs parti för "Sverigemoderaterna". Nu tycks verkligheten ha kommit ikapp min fantasi.
Ska Alliansen ha en chans att regera, så måste de helt enkelt ta stöd ifrån SD.
Om inte C och L inser detta,så sitter ju Löfven säkert.
Naturligtvis inser Sossarna detta, därav deras envisa tjat om rasism och nazism.
Jo, men att det briserar nu är bättre för alliansen än sen, krasst, och
det som uppdagas är trots allt en verklighet som alla kunnat se i öppen dager,
men som partiledarna dolt väl. HUr svårt ska det vara att begripa, att alliansen
inte kan ta makten utan stöd av SD (än mindre behålla den), det är mer märkligt
att du kunnat hålla på och tramsa så länge som det gjort. Den i särklass bästa
och mest begåvadee analyser gör Barth-Kron, detta med att skjuta in lite humor
i eländet, gör artikeln ännu mer begriplig. Centern kan inte förklara på vilket vis de tänkt regera, utan S och utan SD, det är sas en inadekvat verklighetsuppfattning.
Förneka faktum, och man undrar om det är så att våra journalister inte förstår spelet?
Tror C på fullt allvar att S kommer att stödja en regering som driver fram nyliberal politik, och dumpar löner och välfärd ostraffat, och tror någon att SD kommer att göra vågen, eller SDs potentiella sympatisörer, nä Centern har inte tänkt färdigt, utan kammar hem opinion på att låtsas som att man kan äta kakan och få fem kakor över.
S.W
Flera kommentatorer skriver att socialdemokraterna kan korka upp champagnen efter gårdagens alliansröra. Det tror jag är förnuftigt, för jag tror inte att gårdagen ökat deras möjligheter att göra det efter valet.
Inget av blocken kommer att få egen majoritet, det är de flesta överens om. Vilka val har då c och l om inte alliansen blir större än de rödgröna? Att släppa fram Löfven som statsminister i en ny rödgrön regering som är fortsatt beroende av v? Att ingå i en ny regering tillsammans med s och mp, en regering som kan vara beroende av stöd från v? Eller ska c och l rösta emot en ren moderatregering och därmed låta Löfven sitta kvar? Och även om alliansen blir större än de rödgröna har Löfven sagt att han måste avsättas. Det lär inte kunna ske utan SDs stöd.
Det är tydligt att AKBs utspel föregåtts av en tids resultatslösa förhandlingar inom alliansen. Men nu är det inte längre AKB som är svaret skyldigt utan Lööf och Björklund. Inte konstigt att de är stressade, för en alliansregering som inte är beroende av SD är inte möjlig. Strutsmentaliteten har nått vägs ände.
Klas Bengtsson
PS Björklunds uttalande om att förutsättningen för att alliansen ska regera är att inte vara beroende av SD innebär - eftersom alliansen inte har eller kommer att få egen majoritet - att alliansen ska förhandla med socialdemokraterna. (En lösning som jag iofs tycker sulle vara bra.) Återstår att se hur allmänborgerliga väljare reagerar på att en röst på Björklund (eller Lööf) INTE innebär en röst på en borgerlig regering. Pragmatiska socialdemokrater som förre partisekreteraren Lars Stjernkvist och Widar Andersson förespråkar koalitioner där även moderaterna ingår. Ds
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar