I dag träffades Moderaterna och Sverigedemokraterna i ett första möte om hur partierna ska kunna samarbeta i riksdagsarbetet. Moderaternas pressekreterare Andreas Hamrin upprepar för Ekot att Moderaterna söker stöd i enskilda
frågor från samtliga riksdagspartier, inklusive Sverigedemokraterna, där det finns förutsättningar att
komma överens.
Hur påverkas då samarbetet inom Alliansen av att Moderaterna nu öppnat för att på egen hand samarbeta med Sverigedemokraterna?
1.) Moderaternas vilja att samverka med Sverigedemokraterna synliggör splittringen inom Alliansen i den viktiga regeringsfrågan. Den frågan var tidigare ett av Alliansens starka kort, nu har den i stället blivit en öm tå. I förlängningen riskerar splittringen att urholka bilden av Alliansens regeringsduglighet.
2.) Sättet varpå Anna Kinberg Batra informerade sina partikollegor väcker frågor om samtalsklimatet inom Alliansen. Moderaterna hade inga skäl till brådska när det gällde att berätta om sin nya linje - frågan hade ju diskuterats intern i partiet under lång tid. Ändå väljer Anna Kinberg Batra att informera centerledaren Annie Lööf om sina nya planer via SMS kvällen före utspelet. Hur tänkte man där? Eller tänkte man inte alls? Resultatet såg vi vid Annie Lööfs pressträff dagen därpå. She was not amused, om man säger så.
3.) Det råder oklarhet inom Alliansen om vad Moderaternas samverkan med Sverigedemokraterna syftar till. Moderaterna vill nå enighet med Sverigedemokraterna i frågor där Alliansen tycker olika. Men vilka frågor tänker man då på? Och vad vill man uppnå med en sådan enighet, med ett parti som Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra öppet karaktäriserar som rasistiskt? Moderaterna och Sverigedemokraterna har ju inte förutsättningar att få igenom sin gemensamma politik i riksdagen. Här tar logiken slut. Enbart symbolpolitik finns kvar.
Vi vet ännu inte hur Moderaternas nya linje tas emot av väljarna. I dag publicerades en ny undersökning från Ipsos, där inga egentliga opinionsförändringar ägt rum. Men 90 procent av den undersökningen genomfördes innan Moderaternas nya linje blev känd. (OBS: I en tidigare version av texten trodde jag att merparten av Ipsos-undersökningen var genomförd efter det att Moderaternas nya linje blev känd. Men så var det alltså inte.)
Trots splittringen är arbetshypotesen fortfarande att allianspartierna går till val tillsammans hösten 2018. De har inte så mycket att välja på än att hålla ihop utåt. Men Alliansens varumärke är skadat, och den kommer knappast att vara lika stark som när Fredrik Reinfeldt ledde den till valseger 2006 och 2010.
8 kommentarer:
Det står i och för sig i DN-artikeln att undersökningen gjordes "i huvudsak före Moderaternas nya besked" dvs 12-22 januari.
Tack för påpekandet. Jag hade missuppfattat, och har nu ändrat i texten.
Hur påverkas då samarbetet inom Alliansen av att M öppnat för att samarbeta med SD?
Regel 1 avs strategi = handlingsfrihet, dvs grunden för marknadsekonomi,
the power of good-bye, att byta samarbetspartner om man är missnöjd,
tenderar att parterna kommer överens. Det är en sak att regera, en annan sak att opponera, och när man inte regerar, så kan man inte komma överens om någonting alls,
eftersom det inte kostar något att vara kompromisslös. Detta är svaret på att alliansen inte kunnat lägga fram någon politik, utan suttit i en hemlig sandlåda
och försökt reparera skadorna från Reinfeldt, och dessutom, ingen av nuvarande ledare var med när de skrev fördraget. I första ledet blir det sämre klimat, och när de närmar sig valet och känner adrenalin och grandiosa tendenser, av att vara i rampljuset och försöka sno åt sig flaggen, så kommer klimatet att bli bättre, beroende på vems lådbil som går bäst. Just nu har det varit lite mörkt på m, kds och ls avbytarbänk, och man måste göra något, för alla ser ju att alliansen inte har någon fyr alls, ett äktenskap som gått i stå. S.W
Eller tänkte man inte alls?
Delvis sant, man kan inte ha en strategi för att gå ut i media och förklara att man ska börja ligga lite med gossen Ruda. Ingen vet hur det slutar, så det var en jävla risk, omöjlig att riktigt förbereda sig inför, annat än att försöka dra undan vapnen i inbördeskriget, så detta med semantiken, att börja förklara och vilka ord man ska uttala, samtal eller samarbete om cykelställ (vilken fantastiskt begåvad metafor),
det var bara m som kunde ta den smällen, och förmodligen har akb gjort alla en tjänst, det är ju löjligt att ens tro att man kan lura väljarna, alla kan ju se med öppna ögon, att SD är vågmästare och att de kan blockera allt i kammaren, de inte gillar som sammanfaller med oppositionen, så landet går inte att regera utan SD, i alla frågor som m och SD är oense, och det är faktiskt några frågor, bland annat skatter.
Det var överlagt, men ett hopp utan fallskärm, där bollen är rund, ingen vet ju hur detta påverkar svensk politik, och nästa drag är S, C har sas lagt fast sin strategi, surrat sig vid masten, det var möjligen lite tidigt. S.W
"I dag publicerades en ny undersökning från Ipsos, där inga egentliga opinionsförändringar ägt rum. Men 90 procent av den undersökningen genomfördes innan Moderaternas nya linje blev känd."
En i raden som inte säger ett enda dyft om tiden sept 2018.
Trots splittringen är arbetshypotesen fortfarande att allianspartierna går till val tillsammans hösten 2018.
Ja, det sista som överger människan är hoppet, det kan ju inträffa magiska ting.
och vilken sammanhållning :-) Tänk om man fick ligga och tjyvlyssna under akbs och fru Lööfs sängar, när de ska varva ner inför natten och få ur sig all frustration, som alla människor bär på, inkl partiledare som sitter i skiten :-) Fy fan för att vara poliitker i dessa tider, de gör så gått de kan, och har fullständigt hopplösa villkor,
att föra en saklig debatt, det är synd om politikerna.
De har inte så mycket att välja på än att hålla ihop utåt.
Men nu håller de inte ihop, Lööf tänker inte rösta fram akb, hur som helst, och det är därför akb under inga omständigheter kan göra upp med SD och flyktingpolitik.
Men Alliansens varumärke är skadat,
tack gode gud, ful logotyp hade de med, orange som oranienordern,
alliansen, den partikulära som Reinfeldt bildade en gång i tiden,
är helt nödvändig för att kunna regera med fyra i sandlådan, men
det kommer att bli en ny slags allians, sannolikt bildade efter valet och inte före, vilket öppnar upp för ädel tävlan och viss kanibalism.
och den kommer knappast att vara lika stark som när Fredrik Reinfeldt
ledde den till valseger 2006 och 2010.
Just så, Pre-Reinfeldt, fanns inte SD och ordningen något enklare att hantera, både i kammaren och när partiförståsigpåarna ska lägga pussel om vart vinden blåser. S.W
Det är väl så att M visar vägen för de andra allianspartierna, vad som ska ge dem makten efter valet.
Varför skulle det vara fel att ta stöd för sin egen politik av något annat parti?
Allt tjafs om rasism är ju ändå bara en sossestrategi, för att hindra regeringsskifte.
Att C vill plocka röster, ser ut som en parallell till MP, där politiken ges upp när väl makten är erövrad.
Hej Ulf! Tycker att det situationen i riksdagen är väldigt intressant och jag tror att regeringsfrågan ytterst kommer att avgöras av vilken konstellation som kan få igenom sin budget. Ingen majoritet krävs, men man måste ha det största underlaget. Jag räknade lite på detta utifrån SCB november 2016:
-En alliansbudget har stöd av 38% av valmanskåren
-En vänsterbudget (S/MP/V) har stöd av 41,4% av valmanskåren
-En konservativ budget (M/SD/KD) har stöd av 43,4% av valmanskåren
Så om C och L går i "opposition" som Lööf säger i Agenda, så kommer hon i praktiken att släppa fram en SD-backad regering och budget, vilket hon uppenbarligen inte vill. "Mittenblocket" kommer inte heller att bli ett underlag till en Löfven-regering, där är hon tydlig. Dock finns det faktiskt också ett annat alternativ:
-En koalitionsbudget (C/L/S/MP) har stöd av 45,8% av valmanskåren. V kommer aldrig att rösta med de konservativa = riksdagsmajoritet i budgetomröstningen. Men eftersom C och L inte sätter sig i en Löfvenregering ELLER kan tänka sig att förhandla med en Löfven-regering utan övriga allianspartier (vilket M aldrig kommer att gå med på), så finns det i så fall bara ett alternativ kvar: en C/L-regering som har ett budgetsamarbete med S och MP. Om mittenpartierna förhandlar utifrån den utgångspunkten så tvingas Löfven i praktiken att välja: antingen att släppa fram en konservativ regering och budget ELLER att agera stödparti åt en mittenregering. Jag tippar att han av olika skäl väljer det senare, det ger honom åtminstone möjlighet att slutgiltigt begrava alliansen, plus att han skulle få ett väldigt stort inflytande över den förda politiken. Vad tror du?
1.) Moderaternas vilja att samverka med Sverigedemokraterna synliggör splittringen inom Alliansen i den viktiga regeringsfrågan.
Ja, så är det naturligtvis. Tycka vad man tycka vill, men alliansen kommer naturligtvis inte att kunna regera MOT SD. Så från moderaternas sida är det ett konstaterande av det faktiska läget.
2.) Sättet varpå Anna Kinberg Batra informerade sina partikollegor väcker frågor om samtalsklimatet inom Alliansen.
Samtal inom alliansen har uppenbarligen pågått en längre tid. Först ut var ju Björklund som uppmanade regeringen att bjuda in SD till samtal. Men hans minne är tydligen kort.
3.) Det råder oklarhet inom Alliansen om vad Moderaternas samverkan med Sverigedemokraterna syftar till.
Så dumma är dom knappast. Det syftar naturligtvis till att skapa en borgerlig regering när det finns en borgerlig majoritet i riksdagen. (För SD går det ju framåt. För nu är de ju oftast "bara" rasistiska och inte fascistiska.)
Sprängfrågan inom alliansen är ju migrationspolitiken där centern får svårt att komma överens med moderaterna. Och just nu meddelar Löfven (P1 kl 16) att gränskontrollerna förlängs med motivet att det fortfarande finns risk för att antalet asylsökande ska öka. (många i Tyskland och över Medelhavet, sa han.) Så s får väl göra upp med m, eller hur Ulf?
4.) För övrigt undrar jag om s även efter 2018 är beredda att regera med stöd av ett parti med kommunistiska rötter som var högst levande vid samma tid som SD hade (fd?) nazister på ledande positioner.
Klas Bengtsson
Klas Bengtsson
Skicka en kommentar