2017-01-01

Om den auktoritära högerns framgångar: Träden skjuter nya skott precis innan de ska dö

Om framtiden vet vi ingenting. Men vi vore inte människor om vi inte ständigt grubblade över den och efter förmåga försökte förhålla oss till den.

I Dagens Nyheter skriver Björn Wiman läsvärt om vad vi kan förvänta oss av 2017. Efter ett år där politiken präglats av Brexit, Trumps valseger och framgångar för främlingsfientliga, högerpopulistiska partier ställer Björn Wiman frågan: Vänder det nu? I artikeln finner han styrka i en tidigare intervju med författaren och kolumnisten Lena Andersson, som säger så här: "Jag tror att den växande fundamentalismen och nationalismen bara är en bieffekt av en större utveckling. Huvudfåran går i stället mot ökad frihet: människor i hela världen ser friheten och det går inte att hålla undan den. Nätets och digitaliseringens gränslöshet kommer att sätta sig i våra huvuden."

När Björn Wiman invänder och påpekar att den extrema nationalismen är på frammarsch på flera håll i världen svarar Lena Andersson: Jo, men du vet. Träden skjuter nya skott precis innan de ska dö.

*

Jag hoppas förstås att Lena Andersson har rätt. Helt säker är jag inte. Som jag tidigare skrivit har globaliseringen urholkat de folkvalda politiska institutionerna på makt. I stället har makten flyttats till svåridentifierade, globala platser och medborgarnas möjligheter att utkräva politiskt ansvar minskar. Dagens samhällsproblem (t ex miljön, migrationen, de ekonomiska kriserna) är globala, och globala problem kan inte lösas nationellt. Världsekonomin är globaliserad, men politiken och demokratin är fängslade i nationalstaten. I stället blir nationalstaten ett objekt för de nationalkonservativa krafternas populistiska politiska mobilisering, ett objekt för nostalgi och tillbakablickande på en guldålder som aldrig existerat. I den värsta av världar bidrar vurmen för nationalstaten till ett söndertrasande av befintliga, organiserade internationella samarbeten och i förlängningen ökad osäkerhet och ökad risk för krig i Europa.

Nu tror jag ändå att globaliseringens gränsnedrivandande krafter är så starka att de som vill stänga gränser och minska människors frihet kämpar en hopplös kamp. År 2015 tog Sverige emot nära 170 000 människor som sökte asyl, och jag är så stolt och glad att Sverige gjorde detta. I år har Sverige bara tagit emot 26 900 asylsökande, bland annat beroende på den nya, restriktiva lagstiftningen. Men sedan år 2000 har Sverige tagit emot ca 685 000 asylsökande. Många av dessa har fått stanna, många har kunnat återförenas med sina familjer i Sverige. Det är klart att invandringen påverkar våra samhällen och våra sätt att leva tillsammans. Denna process kan inte göras ogjord, ur det perspektivet är Sverigedemokraterna (som alltid tycker att invandringen måste minska, oavsett hur få eller hur många som kommer) historiens förlorare - deras politiska projekt är sedan länge passé.

Så låt oss se fram emot det nya året med tillförsikt, och tillsammans göra 2017 till året då det vände!




5 kommentarer:

Bengt-Oswin sa...

Jag vill gärna använda historien till att förklara dagens fenomen.
Att många problem är globala, är ju ett välkänt faktum, men för varje land krävs det nationella lösningar, gärna i samarbete med anda länder för att lösa problemen.
Vi vet att det var en svår ekonomisk kris med arbetslöshet och att människor tappade tron på framtiden som fick folk att rösta på Hitler. Vem var det som röstade, jo de stora massorna.

VI har ju haft en global ekonomisk nu också med banken Lehman & Brothers konkurs.
Volvo blev kinesiskt, SAAB gick i konkurs och vilka följdverkningar det har gett, kan inte jag överblicka. Men jag känner igen händelserna från historien.

Då trodde vi judarna var problemet nu är det vissa invandrargrupper som är det.
Det är otroligt lätt att hitta enklaste förklaringen till något som är komplicerat, om vi inte förstår det komplicerade.

Anonym sa...

Om jag förstod en uppgift i DN korrekt så har reallönetna i USA minskat rejält för 95 % av befolkningen sedan slutet av 80-talet medan reallönerna för resterande 5 % har ökat rejält.

I varje valrörelse lovar de amerikanska politikerna förbättringar, men i stället blir det försämringar.

Ovanstående säger väl också något om de etablerade politikerna. Det viktigaste är att vinna val. (Känns detta igen även från Sverige?) Är det då konstigt om "vanligt folk" känner sig svikna? Röstade man på Trump så kanske ett fåtal faktiskt tror han kan bringa ordning och reda, men de flesta vill nog bara skaka om etablissemanget.

Sedan är ju inte Trump, Le Pen m.fl. rätt väg att gå.

Men det som borde vara minst lika intressant att skiva om, som de ev farorna mef Trump m.fl., är varför etablissemanget misslyckats.

Kjell Eriksson

Anonym sa...

Anledningen att Trump vann var att väljarna såg i genom Hillary Clinton.
En köpt, korrupt politiker. Hade Trump ställts mot Bernie Sanders hade
han förlorat. Anledningen att väljare inte litar på politiker är
att de har privilegier som ingen annan. Spelar ingen roll om S har
en partiledare som varit svetsare. Löfven har sedan länge haft välbetalt
uppdrag. Han har som alla andra bytt klass, blivit pompös.
Vi skulle behövt mera sociala gräsrotsrörelser i Sverige

Anonym sa...

Kjell

Vi vet inte ännu vilken väg Trump kommer att ta. Wait and see! Marine Le Pen däremot
leder sin pappas parti, FN, känt för sin antisemitism. Marine är smartare än sin far och aktar sig noga för att häva ur sig rasistiska blunder.
Ulrika

Anonym sa...

Ulrika,
Du har givetvis helt rätt avseende Trump. Det enda jag har att gå på är hans uttalanden, twitterinlägg mm, av vilka många dessutom är motsägelsefulla. Så hur han kommer att agera som utövande president blir bara spekulationer.
Kjell Eriksson