Fredrik Reinfeldts uppmärksammade samtalsserie Toppmötet i Sveriges Television har mött starka reaktioner. Serien, där Fredrik Reinfeldt träffat och samtalat med bland annat Condoleezza Rice och Tony Blair, har anmälts till Granskningsnämnden tolv gånger. Anmälningarna riktar främst in sig på att för få kritiska frågor ställts till Condoleezza Rice om USA:s invasion av Irak 2003 och den massdöd som följde efter invasionen. Programserien har även fått stark kritik inom SVT. Så skrev till exempel SVT-journalisten Anna Hedenmo på Facebook: Det är ofattbart att Fredrik Reinfeldt missar de uppenbara kritiska frågorna om Irakkriget och IS framväxt. Vill han inte? Törs han inte? Och varför krävde inte SVT ett kritiskt förhållningssätt när Irakkrigets tillskyndare och arkitekter skulle intervjuas?", Som en reaktion på kritiken sänder Sveriges Television i kväll ett extrainsatt program - Efter toppmötet - där inbjudna gäster diskuterar Fredrik Reinfeldts samtal med de tidigare världsledarna.
Min inställning till programserien med Fredrik Reinfeldt och de tidigare världsledarna är följande:
1.) Det är utmärkt att SVT experimenterar med nya programformer. Jag har inget emot att tidigare framträdande politiker ges möjlighet att leda program och intervjua/samtala med nya eller gamla makthavare.
2.) Problemet med tv-serien "Toppmötet" var i stället att redaktionen bakom programmet inte tycks ha insett det ogörliga i att låta Fredrik Reinfeldt intervjua Condoleeza Rice utan att han på allvar ställde några kritiska frågor om kriget. Insåg redaktionen verkligen inte att ett sådant upplägg var olämpligt och skulle väcka starka reaktioner? Kvällens extrainsatta inslag förefaller vara en yrvaken reaktion från SVT för att minimera förlusterna.
3.) Jag ser gärna Fredrik Reinfeldt i andra tv-sammanhang framöver. Men då kan man inte ge honom en roll som de flesta uppfattar som en slags politisk reporter men som egentligen är tänkt som en middagskonversatör.
4.) Skulle för övrigt vara roligt att se till exempel Ingvar Carlsson, Alf Svensson och Maria Leissner (eller varför inte Håkan Juholt...) i en samtalsledarroll i SVT. Men då med lite spetsigare frågor och en mer genomtänkt programidé.
Uppdaterat tisdag 10/1 kl 17.30. Det pågår en intressant sidodiskussion om gårdagens program "Efter toppmötet" var extrainsatt eller sedan länge inplanerat. I ett mejl till mig tidigare i dag skrev Helena Olsson vid SVT Programledning: "Efter toppmötet" var inte extrainsatt som svar på kritik utan planerad som uppföljning på serien sedan före premiären. Det var en populär missuppfattning som spred sig igår.
Jag blev lite fundersam efter Helena Olssons mejl. Var programmet verkligen inte extrainsatt utan en sedan längeninplanerad uppföljning? Jag gick in på SVT Play och kollade hur programmet presenterades. Där använder programledaren Anders Holmberg själv formuleringen "det här extrainsatta programmet" när han introducerar sändningen. När jag på mejl påpekade detta för Helena Olsson fick jag följande svar: Ja, vi har säkert själva bidragit till förvirringen och det är inte lätt med terminologin, i vår värld kan det vara extrainsatt även om det är planerat i många veckor - som en särsild satsning. Det är ingen stor sak, men det som störde mig var påståendet som spred sig att vi plötsligt satt in programmet till följd av reaktionerna som kommit nu. Jag beställde själv programmet tidigt i december när vi bestämde att vi skulle komplettera serien med ett uppföljande samtal.
Nåväl. Ordet "extrainsatt" är således ett ord att se upp med. Intermezzot visar också på den laddning som kringgärdat tv-serien med Fredrik Reinfeldt allt sedan programidén blev känd.
6 kommentarer:
Personligen genomskådar jag sådant här och jag kan lägga detta med kritiska frågor, eller inte, åt sidan. Min mest kritiska uppfattning är varför detta skall uppta programtid som kunde ha ägnats åt annat mer intressant.
Finns det något överraskande i vad någon av dem säger...? Att jag ändå såg det beror kanske på en förväntan om motsatsen, dvs en viss spänning on att kanske få höra höra oväntade svar, andra icke kända infallsvinklar på frågorna mm.
Om uppgifterna stämmer lär Irakkriget direkt ha krävt uppemot 17500 dödsoffer, och i indirekta följder av kriget minst lika många. Några frågor man kunde ha ställt var: Hur många av dessa var helt civila dödsoffer? Hur många var barn, kvinnor ? Kan ni som ansvariga politiker må bra av att veta att ni orsakade så mycket död? Typiska svar verkar ändå vara: kriget sköttes briljant! En fortsättning med Saddam och hans söner hade varit ännu värre. Mot självmordsbombare demonstrerss det inte. Förr eller senare hade vi ändå tvingats ta itu med frågan.
Att det går att sova gott och veta om ovanstående förstår jag inte. Men dessa frågor ställdes inte.
Kjell Eriksson
Det förefaller märkligt hela upplägget från SVT:s sida.
Anna Hedemo tidigare och Cecilia Uddén ikväll har båda underkänt Fredrik Reinfeldt som utfrågare.
Varför ger inte cheferna på public service redan från början Hedemo eller Uddén i uppdrag att genomföra intervjuerna av Rice, Blair, Fogh Rasmussen och Stoltenberg? De kan ju ställa de rätta frågorna och dito följdfrågor. Även om de fyra är rutinerade hade de inte kommit undan. Svenska folket hade då fått reda på sanningen.
Jack London
Jag gör mitt bästa för att undvika Reinfeldt men såg ändå intervjun med Anders Fogh Rasmussen och den var ju främst en sågning av Reinfeldts migrations- och (brist på) integrationspolitik där Reinfeldt försvarade sig mest med hummanden.
Anna Hedenmo kastar sten i glashus. Som bloggaren Fnordspotting skriver: "Mellan åren 2012 och 2015 kunde alla politiker som intervjuades av Hedenmo och hennes kollegor känna sig förvissade om att de alltid kom undan med icke-svar när det kom till migrationspolitiska spörsmål. Floskler, halvsanningar och direkta lögner i stil med "han står inte upp för alla människors lika värde", "vi kan inte påverka detta, vi är bundna av internationella konventioner" och "invandringen är en ekonomisk vinst för Sverige" ledde då nämligen aldrig till några följdfrågor.
Anna Hedenmo och hennes kollegor påpekade i dessa fall aldrig att de politiker det var deras jobb att granska inte svarade på deras frågor. De ifrågasatte aldrig varför politikerna de intervjuade gav svar som gick stick i stäv med all seriös forskning. De lyfte aldrig frågan om målkonflikter. De påpekade aldrig att ledande politiker ogenerat ljög om vad internationella konventioner egentligen krävde av Sverige. Och så vidare."
Klas Bengtsson
Verkar som om etablerade medierepresentanter irriteras av att Fredrik Reinfeldt klampat in på deras revir. Det är ju media som ska intervjua... men, i dessa bloggtider är medielandskapet på väg att förändras. Att politiska föredettingar talas vid är i grunden ganska intressant och inget konstigt. Enda kritiken är att allt gestaltades som en intervju vilket det inte var. Det var snarare ett samtal... vilket också var intressant att ta del av.
Fredrik Reinfeldt som intervjuare: En besvikelse. De missade möjligheternas fiasko.
Det är uppenbart att Tony med flera aldrig skulle ställt upp på intervju, om han inte på förhand kunnat kukilura ihop sig, om syftet med samtalsmyset, och fått veta frågorna på förhand. Det framstår som så tydligt, att herrarna var överens om precis allt och sas satt och nickade igenkännande om precis allt. Det var kryddat med cirkeldefinitioner, sammanblandning av orsak och verkan och generaliseringar, någon slags cyklopiskt högmod, där det inte handlade om att de inte hade rätt i vissa enskildheter, för de hade de, utan för verkligheter rymmer rätt många fler dimensioner, än den politiskt tillrättalagda. SvT lät väl FR göra detta som kompensation för Fichtelius "historieprojekt" som hade sina poänger. SvTs programidé är för den delen inte fel, men varje program skulle direkt, ha kompletterats med avslutande kommentarer, med en 3-panel, som för övrigt SR är expert på, det heter visst balanserad återgivning, och man kan spela i FR att framföra allt möjligt personlig politisk propaganda, men det ska kommenteras av experter, i nära nog realtid, och inte med denna "eftersläng". Det är uppenbart att ansvarig chef fått frossa, och först i efterhand insett läget. Det var sas inte cheferna som fattade att det kunde rekylera, utan journalister som Hedemo. Spelar ingen roll vad chefen försvarar sig med som efterhandsförklaring, skadan är skedd, och dessutom inte helt trovärdig, dvs även om det mot all förmodan skulle vara sant, decemberförklaringen, så är det ända krystat, och fäller ändå krogben på upplägget och programmets ädla syfte :-) Så det blev helt enkelt lysande, antireklam :-) vilket alltid gläder en cyniker. S.W
Skicka en kommentar