2017-01-20

Anna Kinberg Batra och normaliseringen av Sverigedemokraterna

Det är naturligtvis många socialdemokrater som ler i mjugg i dag. Alliansen har stora problem, och Annie Lööfs offentliga uppläxning av Anna Kinberg Batra igår synliggjorde och förstärkte borgerlighetens splittring i regeringsfrågan. Anna Kinberg Batra är åtminstone tillfälligtvis stukad, och det finns just nu inte någon självklar oppositionsledare.

Men jag skrattar inte. Gårdagens utspel av Moderaterna innebar kanske inte att Sverigedemokraterna släpptes in i den politiska värmen, men väl att partiet fick in foten i farstudörren. Moderaterna ser nu inte längre några principiella problem med att samarbeta med det parti som Anna Kinberg Batra för bara några månader sedan beskrev som rasistiskt. Det går fort i politiken ibland.

Sverigedemokraterna har sitt ursprung i nazistiska miljöer, och partiet är fortfarande impregnerat av rasism. Där skiljer sig Sverigedemokraterna från till exempel Dansk Folkeparti och Fremskrittspartiet, vilka båda uppstod som populistiska partier på det borgerliga mittfältet. Jag har tidigare uttryckt min respekt för Anna Kinberg Batra och Moderaterna för att de vägrat normalisera Sverigedemokraterna. Den respekten är tyvärr sedan igår borta. Nu rör sig Moderaterna på ett sluttande plan. I dag vill man göra sig beroende av aktivt SD-stöd för att kunna regera. Nästa steg är att regera tillsammans med SD. Det är en olycklig politisk utveckling, för demokratin och för Sverige.

Mina tankar går också till Kristdemokraterna. Trots sina bekymmer hade partiet lyckats positionera sig som det enda borgerliga parti som var villigt att med Sverigedemokraternas aktiva stöd fälla den rödgröna regeringen redan nu. Igår intog Moderaterna samma position. Varför skulle en borgerlig väljare som inte räds samarbete med Sverigedemokraterna då välja Kristdemokraterna framför Moderaterna? Jag har faktiskt inte längre något riktigt bra svar på den frågan.

4 kommentarer:

Jan Holm sa...

Att normaliseringen av SD är en olycklig politisk utveckling för sossarna råder inget tvivel.
Bara genom att utmåla SD som nazister och rasister har sossarna hoppats på att färre ska rösta på SD, fast det hela tycks ha haft motsatt effekt att döma av opinionssiffrorna.
Det är ju trots allt sakpolitiken som avgör vad man röstar på och då hjälper ingen skräckpropaganda.
Att det går fort i politiken är väl bara att instämma i.
Löfven som inte skulle bygga några murar är ju ett bra exempel på en politiker som snabbt måste anpassa sig till verkligheten med gränskontroller då detta blev nödvändigt.

Anonym sa...

"I svensk politik är Centerpartiet främsta motpol till Socialdemokraterna. Men samtidigt är Centerpartiet också Sverigedemokraternas främsta motpol." skriver Lööf i SvD. Det sista påståendet håller jag inte med om, det är vänsterpartiet. Däremot instämmer jag i det första. "Inga skattehöjningar på jobb och företag. Öppna en stelbent arbetsmarknad. Ingen kompromiss om valfrihet i välfärden." är tre som hon skriver viktiga politiska prioriteringar och som går helt på tvärs mot socialdemokratisk politik. Så Ulf gör rätt i att varken le i mjugg eller skratta. Däremot ser jag fram emot en förklaring från s om hur huvudstrategin efter valet med ett "mittensamarbete" för att slippa v:s budgetveto ska gå till i praktiken. Min bedömning är att s möjligheter att regera efter valet minskade i st f ökade efter att AKB gav efter för det interna trycket trots att hon visste att c och l inte var med på tåget. Dagens centerparti har bara namnet gemensamt med det som leddes av Olof Johansson och som var med och sanerade Sveriges ekonomi.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Skulle SD få över 20 % i nästa val så måste man väl ändå förhålla sig på något sätt till dem. Annars måste det väl bli en större koalitionsregering eller en samlingsregering...?

Dock tycker jag vi en gång för alla skall släppa diskussionen om rötter. Låt oss förhålla oss till vad partierna står för idag.
Kjell Eriksson

Anonym sa...

@ Kjell Eriksson 7:59 fm
Det vore väl klädsamt om diskussionen om rötter lämnades därhän. S stödjer sig ju på V, som man väl kan säga har sina rötter i de ryska arbetslägren i samma utsträckning som SD har sina rötter i de tyska koncentrationslägren. I bägge företeelserna var ju dödstalen förskräckande.

Som du säger - låt oss förhålla oss till vad partierna står för idag.