Det palestinska ledarskapet har tröttnat på dödläget i förhandlingarna med Israel och därför åter hotat med attt utropa en självständig palestinsk stat. Den palestinska myndighetens utrikesminister Salam Fayad sa nyligen att Hösten 2011 är slutet på den israeliska ockupationen. Då kommer vi att utropa ett självständigt Palestina enligt 1949 års stilleståndslinjer. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har påpekat att om inte samtalen med Israel ger resultat kommer han att agera för en FN-resolution som erkänner den palestinska staten.
Fayads och Abbas utspel syftar till att sätta press på såväl Israel som omvärlden. Ett utropande av en palestinsk stat skulle vara en stark symbolhandling, men skulle förstås inte lösa de grundläggande motsättningarna mellan Israel och palestinierna. En majoritet av världens stater skulle sannolikt erkänna den utropade palestinska staten. USA skulle få bekymmer kring hur man skulle förhålla sig till den nyutropade staten. Skulle USA t ex lägga in sitt veto när frågan om erkännande kommer upp i FN:s säkerhetsråd?
Skulle Sverige kunna erkänna en ensidigt utropad palestinsk stat? Svaret är otvetydigt ja. Under flera decennier höll Sverige fast vid principen att de tre villkor som folkrätten anger för att en stat skall existera måste vara uppfyllda: Ett territorium (villkoret är uppfyllt - Västbanken och Gaza), ett folk som bebor området (villkoret är uppfyllt - palestinierna) samt en myndighet som utövar effektiv kontroll över området (villkoret är inte uppfyllt, eftersom det ytterst är Israel som genom ockupationen kontrollerar Västbanken och gränserna till Gaza).
Men efter kalla krigets slut har Sverige av politiska skäl vid flera tillfällen valt att göra avsteg från denna princip, t ex genom erkännandet av Kroatien vid ett tillfälle då den kroatiska regeringen inte kontrollerade sitt territorium. Sverige erkände också Kosovo 2008, trots att de serbiska enklaverna i landet inte kontrollerades av Kosovos regering. Vid den socialdemokratiska partikongressen hösten 2009 beslöts att partiet skulle verka för ett internationellt erkännande av Västsahara, trots att den marockanska ockupationsmakten kontrollerar det område som är tänkt att utgöra den västsaharianska staten. Sverige har således lämnat den folkrättsliga principen och väger - på gott och ont - in politiska överväganden i erkännadefrågorna på ett helt annat sätt än tidigare.
Om palestinierna skulle utropa en självständigt stat skulle med all sannolikhet Vänsterpartiet och Miljöpartiet förorda ett svenskt erkännande. Den borgerliga alliansregeringen - inklusive Carl Bildt - skulle sannolikt argumentera emot. Hur skulle då Socialdemokraterna förhålla sig? Frågan är inte helt enkel att svara på. Men givet den förändrade praxis som svensk erkännadepolitik genomgått så talar mycket för att jag kommer att tillhöra dem som argumenterar för ett svenskt erkännande. Om nu frågan kommer så långt - det bästa vore förstås om Israel förlängde byggstoppet på de olagliga bosättningarna och att en förhandlingslösning kunde komma till stånd.
För den som vill veta mer om svensk erkännandereplik rekommenderas docent Ann-Marie Ekengrens utmärkta avhandling Av hänsyn till folkrätten? Svensk erkännandepolitik 1945-1995 (Stockholm: Nerenius & Santérus, 1995).
8 kommentarer:
Palestinierna kommer aldrig att ensidigt utropa en egen stat eftersom de vet att Israel då kommer att deklarera bosättningarna på Västbanken som permanent, ej förhandlingsbart, israeliskt territorium.
Detta har redan Netanyahu antytt.
/BR
Sverige borde inte erkänna Palestina av samma orsaker som Sverige inte borde erkänt Kosovos självständighetsförklaring. Det är onödigt att skapa fler precedensfall. En mängd frusna konflikter riskerar att tina upp med Kosovo som förebild. I och med att Kosovo erkändes slutade mer eller mindre Helsingforsavtalet att gälla. Hela idén med att respektera andra länders territorier och gränsernas okränkbarhet föll. Onödigt. Mycket onödigt och mycket farligt.
Ulf Bjereld skriver:
det bästa vore förstås om Israel förlängde byggstoppet på de olagliga bosättningarna och att en förhandlingslösning kunde komma till stånd.
Denna förhoppning har jag hört Västvärldens ansvariga politiker återkommande uttrycka under hela vuxna mitt liv, som nu varat i drygt 40 år (om vi räknar oss som vuxna vid 25). Jag förstår helt enkelt inte längre dem som orkar upprepa denna fras.
Är det inte dags att börja inse vad det faktiskt handlar om, en fast beslutsamhet från Israeliska politikers sida att inte låta några förhandlingar inkräkta på målsättningen att åstadkomma ett etniskt rensat Storisrael med Jerusalem som huvudstad?
Arafat skrev under Osloöverenskommelsen, där Israel har full kontroll över Area C, där alla judiska bosättningar ligger. En deklaration av en stat bryter direkt mot Oslo. Oslo gav Arafat area A och civil kontroll över area B - OM DE SLUTADE MED TERROR OCH HATPROPAGANDA, och eftersom bådadera fortfarande pågår och propagandan intensifieras, har Israel all rätt att återta områdena.
Israel är självklart helt ointresserat av vad lilla uppkäftiga Sverige och Bildt får för sej.
Deklaration av stat, tja, Israel stoppar omedelbart all hjälp till både Fatahland och Hamastan, svetsar igen grindarna till Gaza eftersom de inte har någon som helst laglig skyldighet att mata dom. Där finns gräns mot Egypten. Israel som tar emot mer än 10000 sjuka från Gaza per år och mångdubbelt fler från Judéen/Samarien och stoppar förstås allt det. Inga varutransporter till PA tillåts genom Israel. Inga penningöverföringar. Israel slutar hjälpa PA att sälja sina varor internationellt.
Är dom så dumma får de faktiskt skylla sej själva. Minna andra intifadan, PAs ekonomi gick från +7% till -13% på ett år pga deras egna aktiviteter, terroristbarriär och vägspärrar sattes upp. Israel har nog med problem att förhindra en andra Förintelse från Ahmadinejad så de kommer att vara ytterligt hårda. Med all rätta.
haNavi: "dumma" "skylla sig själva" "mata dom"
Tycker du verkligen att det är en debattstil som hör hemma i ett civiliserat samtal? Om du fortsättningsvis vill kommentera på denna blogg så krävs en skärpning.
Visst är väl Jordanien palestiniernas land...
Det var väl så uppdelningen var tänkt från början när Storbritannien hade området som mandat?
Ulf, hur tänker du nu?
"...en myndighet som utövar effektiv kontroll över området..."
PLO och sedemera Palestinska Auktoriteten har inte någonsin utövat effektiv kontroll över området, åtminstone inte effektiv i det viktiga ärendet att stoppa våldet. Frågan har ju alltid i alla allvarliga diskussioner om PAs styre handlat om huruvida PA har kunnat eller har avsett att stoppa våld och terror men det är ett faktum att så inte har skett.
Och nu när Hamas styr ocvh krigar från Gaza, hur kan man säga att det finns "en myndighet" som utövar "effektiv kontroll" över området?
Hur definierar du effektiv kontroll?
A-K: Du missförstår mig. Jag menar inte att palestinierna kontrollerar territoriet. Jag menar att eftersom Sverige inte längre räknar "kontroll över territoriet" som ett nödvändigt villkor för erkännande (lex Kroatien & Kosovo) så finns det heller inga principiella hinder för ett erkännande av Palestina.
Skicka en kommentar