En längre version av denna post finns nu publicerad på Newsmill.
Vi socialdemokrater har ett stort behov av att utveckla vår egen politik. Vi fick inte stöd av väljarna. Den hemläxan ska vi ta på allvar och då behöver vi ett större handlingsutrymme. Så uttalade sig i går Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Thomas Östros angående det rödgröna samarbetets framtid.
Det är bra att de rödgröna inom kort sannolikt prövar att gå nya vägar. Jag var skeptisk när det rödgröna samarbetet lanserades. Socialdemokraterna riskerade att tappa både mittenväljare som inte ville se Lars Ohly i regeringen och vänsterväljare som ogillade Miljöpartiet. Sättet som samarbetet lanserades på - där Vänsterpartiet först utestängdes för att senare inbjudas - skadade bilden av Mona Sahlin som ledare. Samarbetet innebar också att det socialdemokratiska rådslaget om partiets framtida politik blev uddlöst, eftersom det plötsligt i stället gällde att utforma en gemensam rödgrön politik inför valet 2010. Samarbetet lanserades också samtidigt med att finanskrisen drog fram över världen.
Nu är tid för de rödgröna partierna att utveckla sin egen politik. De ideologiska skillnaderna mellan de rödgröna partierna är väl värda att vårda, eftersom de avspeglar reella värde- och åsiktsskillnader i den svenska väljarkåren. Den blågråa gröt som Alliansen kokat ihop döljer de ideologiska skillnader som finns på den borgerliga sidan i svensk politik.
Men det rödgröna samarbetets upphörande i sin nuvarande form innebär ingen definitiv skilsmässa, snarare ett särbo-förhållande. Nu är tid för begrundan, identitetsutveckling och utmejslande av en viljeinriktning. De rödgröna partierna har ett par år på sig. Först hösten 2012 måste de rödgröna partierna ta ställning till om och på vilket sätt man vill leva tillsammans för att på bästa sätt kunna bidra till valseger 2014. Låt oss hoppas att respektive parti utnyttjar den tiden väl.
Jag kommenterar det rödgröna samarbetets framtid i Aftonbladet.
4 kommentarer:
Skräckscenario:
Sossarnas förnyelse leder till sex-and-the-city-S, som hyllar status, yta, pengar, framgång, storstadens övre medelklass, osv. Stora valframgångar med denna breda populistiska strategi i tidsandan.
Kommunisterna övertar sossarnas traditionella betong-grå-sosse-position. Stora valframgångar.
LO, med sedvanligt stöd av S, övertar SD:s arbetsmarknadspolitik, stänger gränserna så att "de" inte kan ta våra jobb.
Mp går tillbaks till sina motvalls rötter och värnar rödgrön röra.
Drömscenario:
S går tillbaks till sina grå-betong rötter. Stabiliseras som ett 20 % parti av bakåtsträvande nostalgiker.
Kommunisterna fortsätter vara kommunister, kamrat 4 %.
Mp tar över samhällsutvecklingen som ett dynamiskt och progressivt parti.
Ett nytt socialliberalt parti tar över mittenplanen och bildar ett nytt 3e block tillsammans med Mp. Gränserna öppnas, kreativiteten flödar, mångkulturalism, mångfald, frihet, ett rikare liv för alla, trygghet för de som behöver inte statens kvävande av livet råder ..
Äkta drömscenario:
Kommunisterna avlider, traditionen död. Vimsiga yngre "förmågor" överger politik och övergår till astrologi och kafferep.
Sossarna återgår till att jobba för billig energi, gör överenskommelse med alliansen om utbyggda älvar och nya stora kärnkraftverk. Skatt på el förbjuds. Sossarna kastar ut sin vänster till (mp) och (v), där de gör mindre skada.
(mp) inleder ökenvandring, ingen vill ta i dem med tång. Särskilt (s) meddelar att de och (mp) har helt olika utgångspunkter och avsikter för folkflertalet. De vill nu jobba för billig energi, billigt boende och billiga transporter utan några som helst skatter och påhittade fördyringar. (s) kryper till korset, medger skuld och enfaldig översittarpolitik i det förgångna och erkänner att man för länge sen varit ett parti som önskade högre levnadsstandard åt alla, och att man vill återknyta dit. Vägen dit går via låga skatter och mer kärnkraft.
Alliansen avstår från att "vinna" över (mp) genom att spendera skattepengar, väl medveten om att den vunnit tack vare att mängder av (s)-väljare avsiktligt röstade mot (mp) och därmed bytte block. Förbifart Stockholm byggs och all inställsam "miljö"politik som bygger på höjd skatt ställs in.
sl, grå-betong-S är alltså ditt drömscenario:
varför då inte gigantiska kolkraftverk? De är väl en bättre symbol för den klassiska industriella epoken där S blomstrade? Kärnkraft känns som ett alldeles för modernt och miljömedvetet val ;-P
Det blir nu annu viktigare att det sker ett partiledarebyte hos Socialdemokraterna, eftersom Mona Sahlin standigt kommer att forknippas med det misslyckade samarbetet hos de rodgrona.
Skicka en kommentar