S we can

S we can, utropade Mona Sahlin självsäkert och också ganska fyndigt vid Socialdemokraternas framtidsdagar i Västerås i dag. Och visst kan Mona Sahlin och Socialdemokraterna behöva om inte fyndigheten så åtminstone självsäkerheten under de 596 dagar som återstår till riksdagsvalet 2010.

Vi tycks nu befinna oss i ett opinionsläge där den rödgröna koalitionens försprång i opinionen i olika mätningar har stabiliserat sig inom intervallet 5-10 procent. Enligt traditionell medielogik (fokus på dramatik och förändring) fokuseras mediebevakningen fortfarande på jämförelsen med den rödgröna koalitionens försprång på 18-20 procent fram till hösten 2008, och den halvering av försprånget som inträffade i samband med finanskrisen och den något taffliga introduktionen av den rödgröna koalitionen.

Opinionsöverläget på 18-20 procent var rekordstort, och var sannolikt ett uttryck för att de borgerliga väljarna var demobiliserade. Alla bedömare menade att försprånget skulle minska fram till valet 2010. Det oväntade bestod i att försprånget halverades under dramatiska omständigheter och på kort tid.

Men om försprånget på 5-10 procent håller i sig ytterligare några månader kommer fokus i debatten i stället att förskjutas mot de borgerliga partierna underläge. Fortfarande gäller att ingen svensk regering någonsin lyckats hämta in ett så stort underläge i opinionen som inramade de borgerliga partiernas två första år vid makten.

Så visst finns det fog för socialdemokratisk självsäkerhet. Mona Sahlin uppgift är bl a att ge den självsäkerheten ett språk som inte förväxlas med högmod och självtillräcklighet. S we can är en strävan i den riktningen.

Tillsammans med Lotta Gröning kommenterar jag Mona Sahlins ledarskap i Aftonbladet i dag.