2009-01-03

Gaza: Vägen till fred

Nu åter från Paris, efter en kortare Nyårssemester.

I Gaza har närmare 500 människor dödats av de israeliska flyganfallen och bombardemangen. Men de massiva israeliska attackerna har ändå misslyckats med att få stopp på Hamas raketbeskjutningar. I skrivande stund är det ännu osäkert om en större israelisk markoffensiv - med än mer blodspillan och dödande - kommer att genomföras.

Alltid kloka Bitte Hammargren intervjuar Carl Bildt i Svenska Dagbladet. Bildt är starkt kritisk till Israels agerande och säger att han saknar en synlig israelisk strategi för hur kriget ska avslutas. Så är det. Hittills har den israeliska offensiven mera bidragit till att stärka Tzipi Livnis och Ehud Baraks möjligheter i det stundande israeliska valet än att utgöra ett reellt bidrag till att skapa fred och varaktig säkerhet i området.

Israel har hamnat i ett politiskt-militärt dilemma. Den enorma våldsanvändningen har hittills visat sig dysfunktionell för att stoppa raketbeskjutningarna. En varaktig vapenvila förutsätter att Hamas ges en roll i den politiska processen. Men ett sådant arrangemang är omöjligt för den israeliska regeringen att acceptera före valet i februari. Den palestinske presidenten Abbas ställning försvagas och stödet för Hamas växer, åtminstone tillfälligt, i den muslimska världen.

Vägen ut går genom en kortsiktig vapenvila, motiverad av humanitära skäl och framförhandlad av Egypten, Turkiet, Qatar eller EU. Den kortsiktiga vapenvilan kan efter det israeliska valet ersättas av en varaktig vapenvila, baserad på ett stopp för såväl raketbeskjutningarna som det israeliska våldet samt ett faktiskt hävande av blockaden av Gaza. När en sådan varaktig vapenvila är uppnådd kan den palestinska försoningsprocessen återupptas, följd av en palestinsk samlingsregering, nya palestinska val samt reella fredsförhandlingar mellan Israel och palestinierna. Men då är vi - i bästa fall - en bra bit in i 2009.

Den palestinska splittringen innebär att Israel inte har någon part att förhandla med. Utan part - inga avtal. Utan avtal - ingen säkerhet.

Till syvende og sidst ligger det därför även i Israels intresse att palestinierna enas och att palestininerna i förhandlingarna kan tala med en röst. Har Barack Obama viljan och förmågan att hjälpa Israel att nå denna insikt? Till det skall jag återkomma i en senare bloggpost. Just nu hoppas jag bara av all kraft att en större markoffensiv och den död den skulle föra med sig inte kommer att genomföras.

Tillägg 3/1 kl 20.55: Mina förhoppningar uppfylldes inte, och nu är den israeliska markoffensiven igång. De första kommentarerna från israeliskt håll indikerar att offensiven syftar till att tillfälligt återockupera norra delarna av Gaza, för att därigenom förhindra ytterligare raketbeskjutningar mot Israel. Det är inget omöjligt militärt uppdrag, förutsatt att markoffensiven stannar där. Men - raketerna kommer nu att riktas mot de israeliska trupperna i stället för mot det israeliska territoriet. Risken finns också att Hizbollah-inspirerade oroligheter kan bryta ut vid Israels norra gräns mot Libanon.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Ulf! Men du glömmer ju en sak: Hamas vill eliminera Israel!! Hur menar du att Israel ska förhandla om detta...? Någon fred har det aldrig varit tal om från Hamas sida. Det är märkligt att detta faktum inte tycks göra något som helst intryck på ditt resonemang.

Ulf Bjereld sa...

Poängen med en dialog med Hamas är ju att via diplomatiska medel övertyga organisationen om värdet av en tvåstatslösning. På samma sätt som när PLO av det internationella samfundet en gång övertalades att ta avstånd från terrorism, erkänna Israel och acceptera tvåstatslösningen.

Den hittills pågående isoleringen och krigföringen har ju knappast bidragit till att stärka de moderata krafterna inom Hamas och öka Israels säkerhet - för att uttrycka det milt.

hapax sa...

Att Hamas har som mål att hela Palestina/Israel ska behärskas av palestinierna är väl mest en teoretisk position. Hamas har ju ingen reell möjlighet att avveckla staten Israel. Däremot har israeliska regeringar i sextio år de facto förhindrat uppkomsten av en palestinsk stat.

Ska man förhandla om fred måste man göra det med sina fiender. Både israeler och palestinier får stå ut med att förhandla med motpartens valda representanter, hur illa man än tycker om dem. Alternativet är fortsatt våld och dödande.

Om Hamas sluter fred med Israel, så erkänner de därmed Israels rätt att existera. Därför har jag svårt att se Hamas utgångsposition som ett argument för att inte förhandla med dem. Israels utgångsposition är ju också oacceptabel för palestinierna. Båda parter måste kompromissa med sina krav.

Johnny sa...

Till dig som driver denna blogg: Läs hamas programförklaring.

krigstid sa...

hapax har en god poäng i att påpeka att man bara kan sluta fred med en fiende. Det stämmer också att båda sidor kommer att vara tvungna att kompromissa. Däremot är det absurt att ställa de ensidiga kraven på de ockuperade och maktlösa palestinierna som man gör idag. Men om man gick med på Hamas förslag om en tvåstatslösning och en vapenvila på 10 år så kanske man skulle ha tid att utveckla seriösa former och möjligheter för en mer permanentlösning.

http://www.msnbc.msn.com/id/24235665/

Man kan ju tänka sig att ett mindre trängt palestinskt folk skulle söka sig till mindre extrema politiska rörelser.

Viktor sa...

Ulf! Väldigt bra, sansade och välskrivna, inlägg om kriget i Gaza!

Mattias sa...

Trackback - Invasionen av Gaza och det israeliska valet

Anonym sa...

Krigstid, helt ratt, en fornyad vapenvila hade kunnat lugna situationen, och dessutom kanske hamas kanske hade forlorat stod...
Nu finns risken att de far okat stod.
Eleni S

Johnny sa...

En bra början vore om Hamas upphörde med raketbeskjutningen av Israel och allt annat våld. Hamas regeringen är en fullständig katastrof för palestinierna.