2009-01-27

Ett andetag djupt är livet

Ett andetag djupt är livet - så hette den samlingsvolym av poeten Paul Anderssons dikter som utkom på Gedins förlag 1991. Paul Andersson (1930-1976) personifierade myten om det självförbrännande konstnärslivet, där drogmissbruk är en nödvändighet för att kunna leva upp till publikens förväntningar om gränsöverskridande sinnesupplevelser. Paul Andersson utkom inte med mer än tre diktsamlingar - självförbrännandet var på allvar, inte bara en myt. Hans namn nämns inte så ofta i dag, men lyftes fram av hans vän och kamrat Birgitta Stenberg i kvällens osedvanligt populistiska Debatt om artister och droger (med anledning av den uppmärksammande polisrazzian mot bl a musikern Andreas Kleerup vid Grammis-galan nyligen).

*

Mellan jord och rymd lever han,
en låga på din syntråd, alltför knuten
in i dina sinnen för att märkas i förnimmelse.
Endast hans förklädnad, töcknet, elden
ger kunskap om din dolda väg.
Offersjurens skrin, skyn av rökelse
blodets trevande färd nedåt i sanden
är hans rörelser, gråa av ålder och vana.
Ur Judiska motiv, 1956
*

Jag är också starkt berörd av Benny Haags bok Makt, mod och motstånd (Albert Bonniers förlag, 2008), om hans beslut att sluta dricka alkohol och hans målmedvetna kamp att kraftigt minska alkoholkonsumtionen i Sverige. Jag är inte nykterist och har hittills inte haft några planer på att bli det - men Benny Haags text får mig att på allvar ställa frågan om jag ändå inte borde bli det, som en politisk handling.

Ett utdrag: "Aftonbladets tunga samtidsanalytiker Lena Mellin skriver: Bosse Ringholm är en renlevnadsmänniska: han röker inte, han dricker inte. Men han motionerar. Det enda som skiljer Ringholm från en riktig tråkmåns är hans fanatiska idrottsintresse. En av Aftonbladets främsta kommentatorer av nutidshistoria anser alltså att en nykterist per definition är en tråkmåns. Det är sådana uttryck här och där och överallt, förmedlade av auktoriteter på diverse områden, som sätter sig i människors undermedvetna och skapar en mer eller mindre kollektiv världsbild."

Man kanske skulle bli nykterist ändå - om inte annat som en protest mot det aningslösa alkoholgullandet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja Ulf jag är sen ca 20 år tillbaka helnykterist, inte för att jag någonsin tidigare haft problem med alkoholen, men tidigare så satt en liten likör fint ibland. Sen snart 5 år tillbaka är jag IOGT-NTO:are det är väldigt praktiskt att hänvisa till när man sitter på fester och avstår från dessa drycker. Mitt beslut kan man kalla politiskt.I mitt fall även som förebild för mina barn, vilket jag vet har haft inverkan på dem.
Men jag gjorde ett undantag i oktober citat: I vanliga fall dricker jag inte alkohol men jag kände att nu måste jag själv smaka ( bara ett par matskedar) det smakade förträffligt gott , 5% alkoholhalt. Wie finden sie das Beer? Frågade jag två herrar iförda Leaderhosen. O sehr gut! de kom från Munchen, Oktoberfestes riktiga hemort.ur blogg från Taybeh

Anonym sa...

För egen del kom jag i närmare kontakt med Paul Anderssons poesi genom antologin "Sex unga poeter" (FiBs lyrikklubb, 1954); jag köpte och läste den 1955, arton år gammal.

Paul Andrsson representeras där av "Elegi över en förlorad sommar", och den här långdikten innehåller också partier som speglar hans förhållande till droger, till exempel följande:

"Upprepa som fuga av vilja och feber mångfaldens böljande rytmer. Driv bort mig från lagarnas centrum där allting är enkelt och givet. Piska mig ut på solens domäner fjärran från normernas gränser. Förvirra min blick med droger och färger från eldbergets innersta gruva, min blick som stelnat till del av kristallen. Lös min kropp till knippen av brinnande muskler med lysande oljor från sjungande sällsamma öar, min kropp som förfrusit till sanning. Dränk förnimmelsens trådar i skrattande lögner."

Birgitta Stenberg var jag vid den här tiden mer bekant med. Nej, inte personligen, men jag läste henne regelbundet i Arbetaren.