Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö lyfte nyligen i en artikel i Aftonbladet frågan om att prioritera en enstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten. Tännsjö är inte ensam om att återlansera tanken på en enstatslösning.
Själv är jag också en vän av principen att etnicitet eller religion inte är en lyckad grund för statsbildningar. Men princip och verklighet går inte alltid hand i hand, och en enstatslösning är under överskådlig tid betydligt mer orealistisk än en tvåstatslösning.
Jag och Torbjörn Tännsjö diskuterar ämnet i dagens (torsdag) P 1 Morgon.
14 kommentarer:
Så händer det att Bjereld och jag delar åsikt. Enstatslösningen är inget alternativ, annat än i teoretiska marxist-kretsar som fortfarande strävar efter en värld utan gränser.
Som jag har skrivit förr, så har enstatslösningen totalt misslyckat i Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Cypern, Sri Lanka, Pakistan-Bangladesh, Libanon, Iraq, Sovjetunionen, Etiopien-Eritrea. Enstatslösningen har modifierats med betydande regional autonomi i Spanien, Belgien, Kanada (federal stat i vilket fall som helst), UK och Finland. Det är svårt att förstå varför enstatslösningen skulle fungera just med Israel och Palestinska Myndigheten.
Om man ser till vad människorna vill, så är det uppenbart att palestinierna i PM vill ha en egen nationalstat. Liksaså vill judarna i Israel ha en egen nationalstat. Det är oklart med vilken rätt utomstående skulle påtvinga de berörda folken en enstatslösning som ingen av dem vill ha. Det är ännu mera oklart varför en sådan lösning skulle fungera.
Om Bjereld motsätter sig etniskt definierade stater så får han gärna gå in i närmare detaljer vilka alternativ han föreslår för tex. Grekland, Japan, Irland, Tyskland, Libanon, Saudi o.s.v.
Om man vill spetsa till det, så kan man till och med påstå att alla världens länder är etniskt definierade om de har ett officiellt språk annat än f.d. kolonialmaktens språk, samt en eller flera helgdagar som inte är gemensamma med andra länder. Med andra ord - det är svårt att finna länder som INTE är etniskt definierade.
Palestinierna vill ha en egen stat. Judarna vill ha en egen stat. Det internationella samfundet, inkl arabvärlden, vill se en judisk och en palestinsk stat.
Torbjörn Tännsjö skådar navel i sin länstol.
Vad tror du om Obamas möjligheter att bryta med Bush´s Mellanösternpolitik?
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/21/kan-obama-bryta-med-bush-s-mellanosternpolitik
Jag älskar supersmarta svenskar som vet vad som är bäst för Mellanöstern - bättre än 1) invånarna 2) de mängder av förslag som lagts fram för att lösa konflikten. Bara om Jerusalem rör det sig om nära 100 olika officiella utredningar och papper.
Existerar det överhuvudtaget ett enda konkret förslag på hur en enstatslösning skulle fungera? Jag har alltid ställt den frågan till folk som tycker att det här ju är en jättebra idé, men aldrig fått något svar på varför t ex Kadima, Arbetarpartiet, Likud och Hamas, för att ta ett närliggande exempel, skulle kunna samsas i samma parlamentsbyggnad och acceptera varandras lagförslag utan bråk. Efter 100 år av konflikt så ska de vips sitta brevid varandra och diskutera statsbudget, försvar, utbildning och naturvård som kultiverade människor (i Sverige, underförstått). Det är ju väldigt troligt med tanke på att inte ens Hamas och Fatah lyckades bilda en samlingsregering och sitta i samma parlament (och jag konstaterar detta med sorg, inte skadeglädje).
Det här förslaget är mer en svensk dröm om att när Mellanöstern gör sig av med alla de här irriterande fenomenen som etnicitet, religion och kollektiv identitet (och blir lite mer som vi kultiverade svenskar), då blir allting bra, alternativt en snyggt förklädd dröm om att det hatade Israel ska försvinna.
Om någon missat det så anser jag att det är en väldigt arrogant attityd från ovan, som inte tar hänsyn till varken verkligheten eller situationen på markytan, precis som både Ulf och G. Tikotzinsky skriver.
Jag tycker att den här Tännsjö (vem är det? aldrig hört talas om) först bör lusläsa Geneveinitiativet och tala lite med de palestinier och israeler som arbetat fram förslaget. Det är det enda gemensamt utarbetade fredsförslag som existerar idag, så vitt jag vet. Kan Tännsjö komma upp med en i praktiken bättre lösning, jättebra. Något säger mig att Geneve-gänget har lite bättre kompetens än han.
...och vad det gäller Norge, Frankrike, Belgien, USA, Australien, Nya Zeeland, Holland eller Sverige behövs ju ingen kommentar från Ulf. Varför vill Israel likna Tyskland av alla stater i världen?
Kastade ett öga på Tännsjös artikel och kom inte längre än till nån form av "slakta" och insåg att här finns propagandaord.
Som sig bör googlar jag och hittar Tännsjös tes om kollektiv skuld och en replik av Erik Lindqvist på www. philosophy.su.se i en pdf file.
"...Torbjörn Tännsjös artikel om kollektiv skuld i nr 3 2003 i denna tidskrift har mött en del starka reaktioner, främst för hans påstående att terrorism mot civila israeler kan rättfärdigas eftersom israelerna som folk är kollektivt skyldiga till förtryck av palestinierna. Mig veterligen har dock ingen kritiskt granskat själva grunderna för Tännsjös påstående att det "logiskt sett" finns en kollektiv skuld..."
Varpå skribenten, Erik Lindqvist, så kommer med motexempel av generellt slag. Intressant.
Ulf: Ska man ta på allvar en person som rättfärdigar terrorism pga påstådd kollektiv skuld? Ser Tännsjö palestinierna som grupp skyldiga för raketterrorn iom att de röstade in Hamas, t.ex? Jag ser Hamas' militanta, såväl i uniform som i civil klädsel, och dem som leder från Damaskus och beväpnar från Iran som skyldiga parter, inte icke-stridande bland folket, hur de än röstade. Hamas kan inte fråntas huvudskulden för att ha satt palestinier i direkt fara, för att ha utnyttjat civila helt mot konventionerna.
Ulf, har någon filosof eller statsvetare - utom Marie-Helene Boccara
http://mhboccara.blogspot.com/
kommit på den utmärkta idén att vänta tills all fakta är framkommen innan man talar om slakt och massakrar? Nu börjar rapporter komma in från båda håll som motvisar att det skulle handla om "slakt" av civila, vilket Tännsjö tycks ha som utgångspunkt. Hamas har mycket lidande att stå till svars för om man ska gå efter palestinier som vågar kritisera. Och precis nu när jag kollar bloggen jag länkar till kom en ny artikel, "Här kommer Jennin II".
Handlar det än en gång om hastiga slutsatser, förkärlek för att döma först och titta sen - kallas det inte fördom? - och godtrogen tillit till tvivelaktiga källor? Vi får väl se. Men Ulf, det är många som aldrig kunnat släppa myten om massakern i Jennin. Skadan är skedd. Någon som vet hur Tännsjö ställde sig till den myten när det begav sig? Synd att man blir så skeptisk i denna polariserade debatt. Men så har det blivit av omständigheterna.
Är inte krig hemskt nog utan att man ska behöva späda på med hatmånglande ord om "slakt" som Tännsjö? Skrev han någonsin att Hamas slaktade israeler under självmordsvågen 1994-2005?
Jag avvaktar tills mer fakta kommer in. Efter så mycket månglande av skuld är det det minsta varje ansvarskännande person borde göra.
A-K Roth
Vad beträffar Palestina så ser vi ju i dagsläget varken någon fungerande en- eller tvåstatslösning. Så fort det kommer till förhandlingar om denna tvåstatslösning så får ju parterna kalla fötter och vägrar dra tillbaka bosättningar, mm.
Enstatslösningen är inget alternativ, annat än i teoretiska marxist-kretsar som fortfarande strävar efter en värld utan gränser., tja, här i Europa är det ju tvärtom liberalerna som förordar gränsernas nedmonterande. Lite märkligt att man i Israel förordar det motsatta, tydligen passar det just där alldeles utmärkt med gränser och checpoints som förhindrar varornas fria rörelser och att de anställda ska komma försent till jobbet för att de ska passera tidsödande gränsstationer eller inte få åka på vägar för "Jews-only"!
I alla andra delar av världen går vi mot multikulturella samhällen, just i fallet Israel ska man dock tydligen driva på en utveckling åt motsatt håll.
Lite fasinerande är det också att "enstatslösningen" i Jugoslavien dissas. Det bvar ju just mnär man skulle börja driva ferstatslösningen som den etniska rensningen och flyktingproblemet startade, är det exempel på något lyckat?
Att man på dag ett skulle upprätta en enstatslösning är naturligtvis orealistiskt, samtidigt så ska man ha klart för sig att en tvåstatslösning kommer att innebära ett oerhört tätt samarbete mellan palestinska styret och det israeliska.
Vad detta samarbete kommer att sluta i så småningom vet förmodligen ingen av oss.
(Dessutom, beroende på befolkningskurvorna så är staten Israels existens som en judisk stat knappast skrivet i sten – och en fredslösning lär ju omöjliggöra fortsatt israeliskt motarbetande av den palestinska befolkningen i Östra Jerusalem.)
Sedan så är Israelvänner av Tikotzinskys kaliber ganska roande att se, å ena sidan så slåss man med näbbar och klor för att palestinierna inte ska få en egen fungerande stat, utan de ”heliga” israeliska bosättningarna ska inte ges upp. Never ever.
Samtidigt så är det just detta agerande och denna kategoriska ståndpunkt, som i slutändan just har gjort att enstatslösningen lyfts fram… vilket också avfärdas.
Är det konstigt att det är val i Israel typ vartannat år?
Bulten i Bo borde läsa på bättre om populationerna i Mellanösterns stater.
Israel är ett typiskt multikulturellt samhälle.
Vid sidan av judar är 20% av invånarna kristna, druser och araber.
"Lite märkligt att man i Israel förordar det motsatta, tydligen passar det just där alldeles utmärkt med gränser och checpoints som förhindrar varornas fria rörelser och att de anställda ska komma försent till jobbet för att de ska passera tidsödande gränsstationer "
Erfarenheten har visat att många av de varor som obevakat infördes i Israel bestod av bombbälten och dito västar burna av personer som hjärntvättats att offra sina liv för Allah.
/BR
"Själv är jag också en vän av principen att etnicitet eller religion inte är en lyckad grund för statsbildningar."
OK, men jag saknar din röst i debatten om detta. Du borde gå ut mer kraftfullt i medierna och säga att du motsätter dig skapandet av en palestinsk stat. Eller skapandet av Östtimor, samt alla arabiska stater.
Nu är det dags att tala ut.
Det är lite märkligt att Ulf släppte in Bultens felaktiga och smutskastande påstående att det skulle finnas "Jews only"-vägar. Det gör det inte. Det är "Israelis only", både araber och judar, pga terrorattacker mot israeliska bilister. Beslutet är temporärt och måste förnyas var 6e månad i domstol, med bevis på tyngande säkerhetsskäl.
:) Bra jobbat Ulf...jag gillade speciellt ditt snabba svar på frågan om det finns några grupper som aktivt förordar en enstatslösning - Hamas och den extrema falangen av bosättarrörelsen :)
Tror att Obama har lite mer jordnära visioner, och tur är väl det.
Hur många som än argumenterar här mot enstatslösning, så visar ju vad som händer och hänt "on the ground" att tvåstatslösning blivit omöjlig. Vem kan säga mot?
Professor Ilan Pappe påstod förresten i sin föreläsning i Vancouver att tvåstatslösning inte diskuteras offentligt på allvar i Israel, när det någon gång sker är det för utvärtes bruk.
Så hur är läget? Tvåstatslösning omöjlig och enstatslösning blr mycket svår. Sydafrikamodellen kan åberopas. Men om det inte lyckas - går MÖ mot en fruktansvärd mänsklig katastrof - värre än den nuvarande?
Kanske rentav utlöser ett nytt världskrig?
En enstatslösning som innebär att muslimer kommer i majoritet, är utesluten. I en sådan stat finns inget utrymme för demokrati, mänskliga rättigheter eller icke-muslimer. Vi vet ju hur det ser ut i hela arabvärlden i dag. Så, nej tack.
En tvåstatslösning är också utesluten i dagsläget, eftersom den palestinska sidan vägrar erkänna Israels rätt att existera.
Det enda som återstår är att Israel fortsätter att utvecklas som den enda demokratin i Mellanöstern och att palestinierna fortsätter att göra livet surt för varandra och israelerna till den dag då de inser att fred med den judiska staten är det enda som fungerar för alla inblandade parter.
Skicka en kommentar