2009-01-10

Anförande på solidaritetsmanifestation för Gaza

I dag talade jag på solidaritetsmanifestationen i Göteborg för Gaza. Det var mycket folk i demonstrationerna; 3000-4000 i Göteborg, cirka 8000 i Stockholm. Det är några av de största solidaritetsmanifestationerna i dessa städer på många år. I Stockholm deltog såväl Mona Sahlin som Jan Eliasson i manifestationen, vilket ju är en indikation på att partiledningen nu prioriterar frågan.

I den mån någon är intresserad publicerar jag mitt anförande nedan:


Solidaritetsvänner, mötesdeltagare,

För lite drygt 25 år sedan, i april 1983, besökte palestiniernas dåvarande ledare Yassir Arafat Sverige för första gången. Besöket väckte stor uppståndelse, eftersom Yassir Arafat och hans organisation PLO då av många fortfarande betraktades som terrorister. I anslutning till Yassir Arafats besök höll dåvarande statsminister Olof Palme ett tal i Storkyrkan i Stockholm, där Palme talade om Israels rätt till en egen stat inom säkra och erkända gränser, men också om palestiniernas rätt till en egen stat, i den ursprungliga delningsplanens anda på territorier som Israel hållit ockuperade sedan 1967. Det är ofruktbart att vägra samtala med palestiniernas egna företrädare sa Palme, och han buades då ut av stora delar av publiken.

I dag känns det som att historien går igen. Det finns visserligen ett starkt internationellt stöd för palestiniernas krav på en egen statsbildning. Men det finns fortfarande ingen palestinsk stat och fortfarande är det många som tror att man kan isolera och vägra samtala med palestiniernas egna företrädare.

Man må tycka vad man vill om Hamas. Organisationen har otvivelaktigt ansvaret för avskyvärda terrordåd och raketbeskjutningarna mot civila mål i Israel kränker folkrätten och måste upphöra. Men de som hävdar att konflikten i grunden handlar om Hamas och deras raketer har naturligtvis fel. Grunden i konflikten finns i den israeliska ockupationen och det är den israeliska ockupationen som måste hävas för att konflikten skall kunna få en lösning.

Israels attacker mot Gaza är så brutala och så våldsamma att det är svårt att finna ord. Röda Korset och dess generalsekreterare Christer Zettergren berättar om hur deras ambulanser beskjuts av israeliska soldater. Rädda Barnen berättar om hur den långa isoleringen av Gaza gjort att 50 000 barn blivit undernärda och hur psykiska men får fäste bland de palestinska barnen. Självklart bryter Israels s k självförsvar mot folkrätten genom att vara så oproportionerligt i förhållande till den raketbeskjutning som Israel utsatts för.

I en demonstration på Västbanken igår klädde sig de demonstrerande palestinierna i blåvitrandiga kläder motsvarande dem som de judiska fångarna tvingades bära i Hitlers nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget. Klädseln blev ett uttryck för den vrede och den förtvivlan som så många människor känner inför det våld och den urskillningslösa död som staten Israel nu sprider bland oskyldiga palestinier i det gigantiska utomhusfängelse – eller läger – som Gaza i dag utgör. Gaza är ungefär lika stort som en tredjedel av Öland. Där bor 1.5 miljoner människor – varav hälften är barn. Av dem som är under 30 år är det ytterst få som haft möjlighet att någon gång lämna detta Gaza. Är det någon som utifrån det kan undra över varifrån den palestinska vreden och frustrationen kommer?

Över 800 människor har hittills dödats, tusentals har skadats och hundratusentals kommer att vara traumatiserade. Det finns inga säkra platser för civilbefolkningen att ta skydd. Det finns inga skyddsrum, ingenstans att fly, gränsövergångarna är helt stängda. För varje dödad människa kommer kravet på hämnd att växa.

Det är alltid den starkare parten som har huvudansvaret för att en konflikt löses med fredliga medel och att våldet upphör. Därför är det också Israel som har huvudansvaret för att våldet på Gaza får ett slut och att substantiella fredförhandlingar mellan Israel och palestinier som leder fram till bildandet av en palestinsk stat kommer igång. För att nå dit måste det palestinska folket också kunna tala med en gemensam röst. Det förutsätter att isoleringen av Gaza och den folkvalda Hamasregeringen bryts och att en dialog mellan de olika palestinska grupperingarna kommer igång.

EU har nyligen uppgraderat sitt samarbete med Israel. En sådan uppgradering är inte rimlig när Israel bryter mot mänskliga rättigheter och folkrätt och Sverige bör därför kräva att uppgraderingen av EU:s samarbete med Israel omedelbart suspenderas.

Det krävdes politiskt mod av Olof Palme när han för 25 år sedan bjöd in Yassir Arafat till Sverige och hävdade att det var ofruktbart att vägra samtala med palestiniernas egna företrädare. På samma sätt bör vi kräva att dagens svenska politiker visar politiskt mod och inte vägrar samtala med palestiniernas egna företrädare. Så bryt isoleringen av Gaza och övertyga Israel om att deras enda väg till fred och säkerhet är att avbryta ockupationspolitiken, avveckla bosättningarna, riva muren och därigenom bereda vägen för den palestinska stat som så länge behövts för att på allvar skapa frihet, fred och utveckling i Mellanöstern.

25 kommentarer:

Sixten Andréasson sa...

Mycket bra tal, Ulf. Liksom du deltog jag i en demonstration. Många deltagare från olika partier och andra enskilda. Hemskheterna i Gaza engagerar.
Ser att Bildt nu också angriper Israel för krigsbrott. På sin blogg efterlyser han statsmannaskap, vilket också Jan Myrdal gör på AB Kultur. Han kan inte se någon liknande de Klerk blande de nuvarande politiska ledanarna i Israel.

Guardian sa...

Bravo, Ulf!
=) =)

Cecilia Dalman Eek sa...

Ja, ditt anförande var verkligen lysande. Stort tack för ditt engagemang! Bilder ligger nu på min picasaweb med länk på bloggen.
/Cecilia

Anonym sa...

Svenska socialdemokrater, bland dem partiledaren Mona Sahlin, Jan Eliasson och Wanja Lundby Wedin, ser man på nyheterna, demonstrerade med personer bärande hezbollahflaggan; sedan marscherade man till israeliska ambassaden där den israeliska flaggan brändes. Undrar om det var liknande i Göteborg...

Hezbollahs flagga representerar ett utländskt, ultrareligiöst, kvinnoförtryckande, krigiskt, intolerant mot avvikande och judeföraktande parti som sponsras av en förtryckarstat, Iran, och som strävar efter makt i regionen. En demonstration av ett svenskt parti i solidaritet med folket i Gaza har därmed blivit en demonstration mot Israels existens. Man blir stum.

Ulf, du blir nog inte förvånad över en kommentar till ditt tal?

"...Man må tycka vad man vill om Hamas. Organisationen har otvivelaktigt ansvaret för avskyvärda terrordåd och raketbeskjutningarna mot civila mål i Israel kränker folkrätten och måste upphöra. Men..."

Som jag lärt mig vänta fanns inte ett ord om hur Hamas' attacker berör folket det har skjutit på i så många år. En generell mening följt av ditt vanliga "men..." fick räcka.

"Måste upphöra, men..."? Klart det inte gick att proklamera en någorlunda direkt uppmaning till Hamas att de genast stoppar sina attacker, åtminstone för palestiniernas skull? Ingen solidaritet visas i talet för de otaliga gazabor som sedan kuppen och även nu drabbats av Hamas' vrede och ohyggliga hämnd och som utnyttjas som sköldar för terrorgruppen? Javisst, "Man må tycka vad man vill om Hamas"? Säkert vagt nog och svagt nog att inte göra den hamasstödjande delen av publiken förbittrade. Men ack så oresolut.

Arafat, Palme, Andersson och historien om hur man i Sverige lurade sig tro på en icke trovärdig väcker inte beundran hos alla. Den både korrupte och lögnaktige Arafat (enligt Dennis Ross, Terje Rød-Larson, Bill Clinton, etc, listan är lång på personer som alla lärde sig och vittnade om att Arafat ljög) kunde inte förlika sig med fredlig samexistens bredvid Israel när det kom till kritan. Arafat utlöste intifadan, förödande självmordsbombsvågor gjorde livet olidligt i Israel och vi vet hur det gick. Och sossar i Sverige ser nostalgiskt tillbaka.

A-K Roth

krigstid sa...

Modigt Ulf! Jag gick hem direkt efter demonstrationen och missade ditt anförande (pga nackspärr och dålig klädsel), men är glad över att kunna ta del av sådana här starka ord i efterhand. Intressant att notera att Palmes ord blivit så profetiska och ett uttryck för den enda realistiska vägen framåt.

Kerstin sa...

Mycket bra anförande. Det bästa du hittills sagt (och skrivit på bloggen) i saken. Klart och tydligt ställningstagande.

Dessa mina minsta bröder sa...

Bra Ulf

Anonym sa...

Tack för ditt engagemang och lysande anförande.
Gil

Anonym sa...

Väl talat - Ulf!Ditt modiga anförande uppskattas av många.
E

Issefin sa...

Jag har tänkt lite på detta proportionalitetsprat. Då jag utgår från en kristen grundinställning kan jag ju inte låta bli att beröras starkt av en moder som förlorat sitt barn. Detta är ju alltid en katastrof. Tittar man på antal döda och skadade är det ju till synes förödande siffror för Israel.

Men om vi utgår från det femte budet: "Du skall inte dräpa" och tolkar det i ljuset av Jesus undervisning i bergspredikan.Bibel2000 Matt 5:21-22; "Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld." samt i första johanesbrevet 1: joh 3:15 ; "Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig" kommer saker i ett nytt ljus.

I Bo Giertz konfirmationsbok "Grunden" kan man läsa om det femte budet. " Vad förbjudes i Guds femte bud?. Att skada vår nästa till hans liv eller vålla honom lidande. De grövsta förbrytelserna mot detta bud äro mord, dråp och misshandel. Men det är lika mycket synd att vålla honom lidande, t.ex. genom vrede, hat, hämd och oförsonlighet."

Vad vill jag säga. Jo. Var och en av de som skutit dessa raketer om än primitiva in på Israel har i sitt hjärta önskat att de skall döda och skada. Då är detta lika illa om man lyckas eller inte. Om då Israel försvarar sig med bättre teknik bara för att undvika dessa angrepp och fiende dessutom gömmer sig bland civila. Ja hur kan vi då dömma?

Dessutom predikar man ständigt hat och oförsonlighet mot Israel och Judar.

Men som jag sa från början. Vem är oberörd när en mor mister sitt barn.

Låt oss be att denna konflikt snart får ett fredligt slut.

Anonym sa...

Tack för att du tog in mitt långa inlägg till slut, Ulf.

Säkert ett lysande tal. Men modigt, E., i Sverige hade nog varit om det på detta möte hade talats i starkt fördömande ordalag och med specifika anklagelser - finns gott om exempel, tyvärr - om Hamas'mål och brott. Inte för att det väntas av det svenska socialdemokratiska etablissmanget.

Fler detaljer och bilder kommer från syster-demonstrationen i Stockholm.

Muhamed Omar själv glorifierar händelsen och kompletterad bilden av uppvigling:

http://doctoralazerius.blogspot.com/2009/01/dagens-demonstration.html

"Medan vi brände flaggan ropade vi "Allahu akbar!" och alla stämde in - muslimer såväl som icke-muslimer. Det var upplyftande att se så många blonda och blåögda ungdomar som ropade "Allahu akbar!" med oss.

Andreas Malm höll ett gripande tal. Många grät. Vi klappade händerna och skanderade "Fortsätt kampen! Befria Palestina!" Jag och mina vänner från Uppsala ropade "Hezbollah! Hamas! Slå tillbaks!"

Över folkhavet vajade Hamas- och Hezbollaflaggor. Man vågar nu öppet ta ställning för dessa befrielserörelser. Även inom det politiska etablissimanget. Jag bedömer att stödet kommer att öka snabbt under den närmsta tiden."

Ja, väldigt upplyftande. Man "lyfter" två tyranniska jihadgrupper, hyllar Nasrallah i bild, och kommer med folkkränkande jämförelser. Man skanderar "befria Palestina" under flaggor för grupper som vill befria hela området från judar. Hakkorset fanns på plakat. Partiledaren och Eliasson hade inte vett att lämna.

Det är chockerande att ett möte för solidaritet mot ett krigs lidande måste ta uttryck i att man hyllar dem som driver terrorkrig och förespråkar teokratisk diktatur.

Det hade varit modigt av Mona att lämna detta sällskp. Det kräver en ursäkt till flera grupper människor, inte minst palestinier som fortfarande utnyttjas av jihadister och deras wannabes.

A-K Roth

Sixten Andréasson sa...

Ulf,

Stefan Lindgren hänvisar till dina undersökningar i 20 000 i protest mot Israel på www.nyhetsbanken.se

Bulten i Bo sa...

Ska du ordna någon demonstation i Indiana, A-K Roth? Kanske ett tal med fördömanden av bombningar av skolor vore på sin plats från din sida?

Anonym sa...

Du missade förstås poängen, BiB, även om jag kan säga att vi även här i min stad hade en demonstration. Dock vajade inte Hamas' och Hezbollahs flaggor. Man satte inte hakkors på Tzipi Livni. Man höjde inte Nasrallahs bild i hyllande. Lokala partiledare skulle aldrig ha vandrat med dem som vill andra indianabors barns död! Det, serru, är skillnaden.

Ska jag ta ditt sidosteppande som att du också hyser sympati för Hamas och Hezbollah eller inte finner deras handlingar och mål speciellt besvärande? Försök hålla dig till frågan om svenska demonstrationer.

A-K Roth

Bulten i Bo sa...

Att sätta ett hakkors i bakgrunden på Tzipi Livni är värre än att bomba ihjäl 40 pers i en skola?

Anonym sa...

Det har jag inte sagt, BiB. Lite hederlighet om du förmår? Side-stepping!

Vi tar det igen: Ska jag ta ditt nu fördubblade sidosteppande som att du också hyser sympati för Hamas och Hezbollah eller inte finner deras handlingar och mål speciellt besvärande?

Om du inte förstår frågan eller känner dig inkompetent om dessa gruppers historia och agerande, föralldel, låt den vara. Men håll dig till ämnet är du snäll. Du vill väl inte tråka ihjäl?

A-K Roth

Sixten Andréasson sa...

A-K Roth har när jag citerat ur ”Den etniska resningen av Palestina” kommit med orimliga beskyllningar mot författaren Ilan Pappe, israelisk historiker. Hon kan inte ha förtroende för honom, eftersom han inte bryr sig om fakta. Han låter bara ideologin styra. På en annan blogg har Roth lagt fram ett citat, som ska visa detta. Det är svårt att få reda på sammanhanget. Det gäller en intervju i den belgiska tidningen Le Soir 29 nov 1999. Jag kommer inte in i deras arkiv.

Citatet måste väl ursprungligen ha varit på franska , men här är det på engelska enligt A-K Roth:
”Indeed the struggle is about ideology, not about facts, Who knows what facts are? We try to convince as many people as we can that our interpretation of the facts is the correct one, and we do it because of ideological reasons, not because we are truthseekers,”

Om man läser ”we” som ”vi människor” är det väl inte så upphetsande., utan en riktig iakttagelse Har själv forskarutbildning fram till en licentiatexamen och att inte Pappe skulle bygga på fakta i sin långa forskarkarriär är ju helt ormligt.
Ett exempel med bäring på citatet: Före Pappe forskade historikern Benny Morris fram hur det gick till när staten Israel uppstod. – Nakban mm. I huvudsak har Pappe samma resultat, men har haft tillgång till mer material. Titeln etnisk resning är Pappes och Morris visar på fel hos Pappe i ortnamn, tidpunkter och antalet dödade.

MEN det viktiga är vilka slutsatser de drar. Morris anser att Ben Gurion skulle inte ha stoppat utan fortsatt rensningen. Då hade inte det palestinska problemet existerat idag. Under sitt besök i Sverige förespråkade han angrepp på Iran innan de har atombomb.
Pappe anser att staten Israel och israelerna måste be palestinierna om ursäkt för fördrivningen av dem och starta en försoningsprocess. Han ser det som den enda lösningen.
Från i stort sett samma historiska fakta tolkar Morris dem utifrån den sionistiska ideologin, medan Pappe gör det utifrån en humanistisk uppfattning.

Ett annat exempel som visar på ideologins betydelse. Den tyske professorn Karl Astel ledde under kriget forskning om tobakens skadeverkningar. Den understöddes av Hitler , även ekonomiskt med 100 000 Reichsmark av privata medel (han tjänade ju gott på försäljningen av Mein Kampf!)
Resultatet visade på att rökningen var den viktigaste orsaken till ökade lungsjukdomar.
Men rönen ”glömdes” eftersom de framkommit under nazismen. Karl Astel var en aktiv nazist från början och var samtidigt rasforskare och förespråkade avlivning av mindrevärdiga element. Han begick självmord 3 april 1945.
Men den ideologiska låsningen kom att innebära att miljoner i Europa och Amerika dog en för tidig död och många av dem med svåra plågor.
.

Ulf Bjereld sa...

Tack för allt stöd och support!

Bulten i Bo sa...

Ja, jag känner sympati med Hizbollah och Hamas i deras kamp för att bryta ockupationen. Naturligtvis skulle jag helst vilja att alla människor där var lika otroligt moraliskt högstående som mig själv, men nu ser inte världen ut så.

Nu har du fått svar, nu är det din del av hemläxan. Känner du sympati med den regim som mördade 40 pers på en FN-skola, ja eller nej?

BR sa...

"Bulten i Bo skriver:
12 januari 2009 kl 20:56 (hos Svansbo)

"Jag gillar inte islamismen," (bruset bortklippt).

"Ja, jag känner sympati med Hizbollah och Hamas i deras kamp för att bryta ockupationen"

Hamas och Hezbollah är islamistiska rörelser så
hur får du ihop detta i slutänden Bulten i By och vilken ockupation talar du om?

/BR

Anonym sa...

Du, BiB, jag håller på att försöka trappa ner, inte bara för min skull, och det leder ingen vart att ägna sig åt "bickering" med dig. Men du ska få ett svar även om du igen visat att du inte alls är mot våld i sig. Du bemöter inte ens fakta om Hezbollahs och Hamas' [H&H] våld mot och förtryck av andra palestinier. Att du sympatiserar med vad du kallar deras "kamp" är beklagligt; det låter nobelt med kamp.

Både Hamas och Hezbollah räknar själva Israel som ockuperat land. Därför utgörs deras "kamp" av attacker mot försvarslösa inne i Israel. Denna "kamp" har resulterat bara från Hamas av uppåt 500 mördade inne i Israel 1994-2005 och då har vi inte räknat de andra gruppernas mördande eller det förödande raketkriget. Det "bästa" året för en som sympatiserar med Hamas i denna "kamp" var 2002 när över hundra mördades bara av Hamas. Detta är vad du sympatiserar med.

Jag sympatiserar inte med att någon stat, Israel eller annan, medvetet skjuter på civila icke-stridande i avsikt att döda dessa människor, vare sig det gäller hem eller skola. Men som du vet sympatiserar jag starkt med Israels rätt att existera oantastat av vansinnesdåd. Och det gör dessbättre många socialdemokrater också. Det visas i kommentarer i, nu senast, Erik Laaksos och Bo Widegrens bloggar. Heder till dem som inte ser allt så svart/vitt att de sänker sig att sympatisera med H&H och andra.

A-K Roth

Bulten i Bo sa...

Och du kan som vanligt inte länka, BR?

Din fråga är dock inte så svår. Det händer ofta att jag tar ställning för organisationer vars ideologi jag inte skriver under till på 100%.

Jag är för övrigt inte ensam om det, om inte jag minns fel så vill du att Sverige ska skicka trupper till Afganistan för att garantera ex-talibanen, Vilks-angriparen och "dödstraff-för-bloggning"-utdömaren Hamid Karzais position i makten i Afghanistan. En viss kontrast till den "död åt islam"-linje du annars är anhängare av.

A-K Roth lindar som vanligt in sitt svar i de senaste hasbara-utskicken som kommit till henne. Men OK, att sätta igång ett krig med bombning av tätbefolkat område är ju att betrakta som "medvetet skjuta på civila icke-stridande i avsikt att döda dessa människor" så jag får väl betrakta hennes avståndstagande mot Israel som framfört.

BR sa...

Länkar behövs enbart om du förnekar citaten ovan Bulten i By.

Berätta nu hur du får ihop "Jag gillar inte islamismen," men samtidigt stöder deras terrorism.
Försök ta dig ur den "contradictio in adjecto".

Svara också på till hur många procent du stöder Hamas´och Hezbollahs ideologi om det nu inte är till 100 %. Du har ju tidigare skrivit att du inte gillar islamismen?
Jag upprepar frågan. Vilken ockupation talar du om?
Nu skall dina motsägelser utredas grundligt Doktor Bult, som lubbe brukar skriva.

/BR

Bulten i Bo sa...

Nu skall dina motsägelser utredas grundligt Doktor Bult, som lubbe brukar skriva.

Jag som är lite mer artig i tonen väljer dock att påpeka för BR att vi är gäster hos Ulf Bjereld och att det absolut inte finns någon skyldighet för honom att upplåta utrymma till våra kontroverser. Jag har blogg, du har(?) blogg och detta borde vara lämpliga arenor för detta sid-steppande. Detta blir därför mitt sista inlägg i frågan på denna blogg.

Berätta nu hur du får ihop "Jag gillar inte islamismen," men samtidigt stöder deras terrorism

Skulle tro att största anledningen till att jag är inkompatibel med islamism är att jag inte tror på gud och således ej tror att Muhammed är guds sändebud. Skrifter som finns exempelvis här ser jag dock inga svårigheter med. Och som sagt, jag tycker även att folk som väljer företrädare med andra ideologier än de jag själv omfattas av, ska ha rätt att slippa vara ockuperade.

Jag upprepar frågan. Vilken ockupation talar du om?

Jag ser bomber falla över Gaza, jag ser Israeliska stridsvagnar och marktrupper tränga in där. Jag har sett ett Gaza som varit avspärrat från sjötrafik och haft sitt luftrum i händerna på en annan stat. Jag har sett en Västbank full av vägspärrar utplacerade av en annan stat, en expansion av olagliga bosättningar och tillika en mur byggd av en annan stat på detta territorium.

Det stämmer att jag kallar detta för ockupation, helt riktigt.

Kan BR nu själv förklara hur han allmäna önskande av dör åt islam går ihop med hans krav på att svenska killar och tjejer ska riskera livet för just den islamistiska regimen av ex-talibaner i Afganistan som lagt sig i och haft åsikter om vilka rondellhundar som får avbildas i Sverige och som utdömt dödsstraff till bloggare, tycker jag det kunde vara en viss humoristisk poäng i att få se det. Men det avgör som sagt Ulf Bjereld.

BR sa...

Jag tror inte att Ulf har något emot lite debatt, bara tonen är hyfsad, doktor Bulten i By.
För att hålla mig till posten, till vilken procent sympatiserar du med Hamas och Hezbollahs ideologi.
Det måste ju rimligen finnas en viss grad av sympati där eftersom du har uttryckt förståelse för dessa organisationers terrorism.

Jag vill också påpeka att Gaza inte var ockuperat och att Libanon inte är det så varför du stöder Hezbollahs motstånd mot "ockupationen" är helt obegripligt, såsom mycket av det du skriver, utan tillräckliga kunskaper, är.

/BR