Anförande på solidaritetsmanifestation för Gaza

I dag talade jag på solidaritetsmanifestationen i Göteborg för Gaza. Det var mycket folk i demonstrationerna; 3000-4000 i Göteborg, cirka 8000 i Stockholm. Det är några av de största solidaritetsmanifestationerna i dessa städer på många år. I Stockholm deltog såväl Mona Sahlin som Jan Eliasson i manifestationen, vilket ju är en indikation på att partiledningen nu prioriterar frågan.

I den mån någon är intresserad publicerar jag mitt anförande nedan:


Solidaritetsvänner, mötesdeltagare,

För lite drygt 25 år sedan, i april 1983, besökte palestiniernas dåvarande ledare Yassir Arafat Sverige för första gången. Besöket väckte stor uppståndelse, eftersom Yassir Arafat och hans organisation PLO då av många fortfarande betraktades som terrorister. I anslutning till Yassir Arafats besök höll dåvarande statsminister Olof Palme ett tal i Storkyrkan i Stockholm, där Palme talade om Israels rätt till en egen stat inom säkra och erkända gränser, men också om palestiniernas rätt till en egen stat, i den ursprungliga delningsplanens anda på territorier som Israel hållit ockuperade sedan 1967. Det är ofruktbart att vägra samtala med palestiniernas egna företrädare sa Palme, och han buades då ut av stora delar av publiken.

I dag känns det som att historien går igen. Det finns visserligen ett starkt internationellt stöd för palestiniernas krav på en egen statsbildning. Men det finns fortfarande ingen palestinsk stat och fortfarande är det många som tror att man kan isolera och vägra samtala med palestiniernas egna företrädare.

Man må tycka vad man vill om Hamas. Organisationen har otvivelaktigt ansvaret för avskyvärda terrordåd och raketbeskjutningarna mot civila mål i Israel kränker folkrätten och måste upphöra. Men de som hävdar att konflikten i grunden handlar om Hamas och deras raketer har naturligtvis fel. Grunden i konflikten finns i den israeliska ockupationen och det är den israeliska ockupationen som måste hävas för att konflikten skall kunna få en lösning.

Israels attacker mot Gaza är så brutala och så våldsamma att det är svårt att finna ord. Röda Korset och dess generalsekreterare Christer Zettergren berättar om hur deras ambulanser beskjuts av israeliska soldater. Rädda Barnen berättar om hur den långa isoleringen av Gaza gjort att 50 000 barn blivit undernärda och hur psykiska men får fäste bland de palestinska barnen. Självklart bryter Israels s k självförsvar mot folkrätten genom att vara så oproportionerligt i förhållande till den raketbeskjutning som Israel utsatts för.

I en demonstration på Västbanken igår klädde sig de demonstrerande palestinierna i blåvitrandiga kläder motsvarande dem som de judiska fångarna tvingades bära i Hitlers nazistiska koncentrationsläger under andra världskriget. Klädseln blev ett uttryck för den vrede och den förtvivlan som så många människor känner inför det våld och den urskillningslösa död som staten Israel nu sprider bland oskyldiga palestinier i det gigantiska utomhusfängelse – eller läger – som Gaza i dag utgör. Gaza är ungefär lika stort som en tredjedel av Öland. Där bor 1.5 miljoner människor – varav hälften är barn. Av dem som är under 30 år är det ytterst få som haft möjlighet att någon gång lämna detta Gaza. Är det någon som utifrån det kan undra över varifrån den palestinska vreden och frustrationen kommer?

Över 800 människor har hittills dödats, tusentals har skadats och hundratusentals kommer att vara traumatiserade. Det finns inga säkra platser för civilbefolkningen att ta skydd. Det finns inga skyddsrum, ingenstans att fly, gränsövergångarna är helt stängda. För varje dödad människa kommer kravet på hämnd att växa.

Det är alltid den starkare parten som har huvudansvaret för att en konflikt löses med fredliga medel och att våldet upphör. Därför är det också Israel som har huvudansvaret för att våldet på Gaza får ett slut och att substantiella fredförhandlingar mellan Israel och palestinier som leder fram till bildandet av en palestinsk stat kommer igång. För att nå dit måste det palestinska folket också kunna tala med en gemensam röst. Det förutsätter att isoleringen av Gaza och den folkvalda Hamasregeringen bryts och att en dialog mellan de olika palestinska grupperingarna kommer igång.

EU har nyligen uppgraderat sitt samarbete med Israel. En sådan uppgradering är inte rimlig när Israel bryter mot mänskliga rättigheter och folkrätt och Sverige bör därför kräva att uppgraderingen av EU:s samarbete med Israel omedelbart suspenderas.

Det krävdes politiskt mod av Olof Palme när han för 25 år sedan bjöd in Yassir Arafat till Sverige och hävdade att det var ofruktbart att vägra samtala med palestiniernas egna företrädare. På samma sätt bör vi kräva att dagens svenska politiker visar politiskt mod och inte vägrar samtala med palestiniernas egna företrädare. Så bryt isoleringen av Gaza och övertyga Israel om att deras enda väg till fred och säkerhet är att avbryta ockupationspolitiken, avveckla bosättningarna, riva muren och därigenom bereda vägen för den palestinska stat som så länge behövts för att på allvar skapa frihet, fred och utveckling i Mellanöstern.