EU-valet den 7 juni närmar sig, och i helgen hade Socialdemokraterna valupptakt i Västerås. Socialdemokraterna har aldrig fått mer än 28.1 procent av rösterna i ett EU-val. Partiet vill nu än starkare lyfta fram skillnaden mellan vänster och höger i stället för skillnaden mellan för och emot EU inför väljarna. Det är en klok strategi, och med Marita Ulvskog som förstanamn på listan finns det goda förutsättningar för att även EU-skeptiska socialdemokrater väljer att gå och rösta.
Men hur kommer det att gå för de partier som egentligen inte vill placera in sig på vänster-högerskalan? Jag tänker här i första hand på Junilistan. Vid 2004 års EU-val blev Junilistan Sveriges tredje största parti med 14.5 procent av rösterna och tre vunna mandat. Vilka är förutsättningarna för Junilistan att göra om den bedriften?
Min bedömning är att Junilistan får det betydligt svårare i årets val. Skälen är åtminstone två. För det första har den svenska opinionen under de fem år som gått sedan förra EU-valet blivit alltmer EU-positiv. När SOM-institutet 2004 frågade svenska folket om de i huvudsak var för eller emot det svenska EU-medlemskapet skilde det bara två procentenheter mellan de båda svarsalternativen: 40 procent var för och 38 procent var emot. I den senaste SOM-undersökningen (2007) skilde det i stället hela 17 procentenheter: 46 procent var för det svenska medlemskapet i EU och 29 procent var emot.
För det andra har Junilistan inte lyckats utnyttja sina tre mandat i Europaparlamentet till att stärka sin synlighet på hemmaplan. Oavsett vad partiet har uträttat i Bryssel så har resultaten inte gjort avtryck i svensk debatt. En röst på Junilistan kommer därför av många väljare att uppfattas som en proteströst, inte som en röst som substantiellt kan påverka politiken.
Dessutom plågas Junilistan av inre motsättningar, där Annika Eriksson valt att lämna det delade ordförandeskapet med Sören Wibe med motiveringen att Sören Wibe: har gjort allt för att göra min position obekväm, ohållbar och till slut fullkomligt omöjlig. Inför hela styrelsen har han markerat att han tycker att jag är ett ovidkommande inslag. Att detta underminerar Junilistan tog han ingen hänsyn till och han har i övrigt aldrig visat minsta tecken att bry sig om Junilistan som rörelse. Ord och inga visor...
Det som talar för Junilistan är att partiet i Sören Wibe ändå fått en ordförande som är en omvittnat skicklig politiker och som gör sig bra i media. När Miljöpartiet nu också bestämt sig för att inte kräva att Sverige lämnar EU är det möjligt att Junilistan av EU-skeptiker och EU-motståndare uppfattas som ett mer trovärdigt alternativ.
Hur skall då Junilistan klara balansgången mellan vänster och höger? Jag noterar att Junilistans två nuvarande EU-parlamentariker - Hélène Goudin och Nils Lundgren - båda liksom Sören Wibe har ett mångårigt förflutet inom socialdemokratin. (Junilistans tredje EU-parlamentariker Lars Wohlin lämnade partiet 2006, för att i riksdagsvalet i stället kandidera för Kristdemokraterna.)
Så visst - det ligger nog ett värde i att även EU-skeptiska socialdemokrater går och röstar i EU-valet. Men vi skall inte ta det för självklart vilket parti de kommer att rösta på.
12 kommentarer:
Jag röstar inte och kommer aldrig att rösta i ett EU-val. Jag deltar av princip inte i skendemokratiska apspel.
Well, Kerstin, din principiella renlevnad innebär ju att du i praktiken lämnar fritt fram för högern att nyttja EU som ett instrument för att främja sina intressen och sina högerbaserade värderingar. Vem tror du att det drabbar?
Bra Kerstin!
Håll dig till dina principer.
/BR
En professor i statsvetenskap borde veta att Junilistan fick tre mandat i EU-valet 2004.
Hans Nilsson har naturligtvis alldeles rätt. Junilistans tredje EU-parlamentariker Lars Wohlin lämnade partiet 2006, för att i stället kandidera för Kristdemokraterna i riksdagsvalet.
Jag kastar mig i smutsen, och har korrigerat i bloggposten.
Junilistan enda alternativet
Vår enda chans är att rösta in äkta EU-kritiker som kämpar för demokrati och vår arbetsrätt. Den som väljer att lägga sin röst på alliansen eller sossarna röstar in EU-kramare som säger ja till allt oavsett vad som står på menyn.
En självklarhet inför valet är öppen debatt från alla partier om EU:s makt och befogenheter som kommer att påverka vår framtid. Vi har fått nog av partier vars retorik talar om ett smalare och vassare EU, men i verkligheten röstar tvärt om. Detta borde vara självklart för varje politiker med ansvar och respekt för sina väljare och Sveriges framtid.
Birgitta Sandblom, Junilistan
Kerstin, när du läser BRRR:s kommentar, ändrar du då inte dig? Så att du och jag kan bli två röster extra mot eländet? Den pågående fascitiseringen. Inte för att vi stoppar den, men vi har inte passivt hjälpt fram den.
Sixten, som du tar upp fascistisering kan du ju med Kerstin Berminge försöka påverka vänsterblocket så att de drar sig från den fascism-tolererande linje det har visat. Nånting säger mig dock att det inte är angeläget för just er två. Min far, tillhörande generationen socialdemokraternas grundare och som hyste livslång solidaritet med (s) vänder sig i sin grav! (s) har många klargöranden framför sig - som andra partier förstås...
A-K Roth
Ulf och Sixten:
Nej, jag ändrar mig inte. EU är inte demokratiskt ens på papperet och jag vägrar bara att rösta till ett skenparlament.
Vad betyder några enstaka figurer från Sverige i ett parlament där vi är närmast en fluglort stora, och i ett parlament som inte ens har någon verklig makt - platt intet.
När sedan de politiker vi väljer i Sverige röstar hemligt i Bryssel, så att vi inte kan avsätta dem i val härhemma ens, om de inte röstar som vi svenskar vill, då är hela cirkusen ingenting annat än parodi på demokrati. Och ovanpå detta är det storkapitalet som bestämmer i slutänden i alla fall.
Jag betraktar EU som en stor katastrof, för arbetarrörelsen och för demokratin. Det är ett slags Sovjet de bygger åt oss, med den skillnaden att det inte är partiet som utgör politbyrån, utan de stora kapitalägarna och finanshajarna, i vars trådar politikerna i EU sprattlar.
Ledsen, med jag torde vara mycket svårövertygad i det här fallet.
EU skulle vara ett slags Sovjet?? Det ar trakigt att EU verkar vara sa impopulart i Sverige. Jag tycker det ar bland det basta som Sverige gjort pa senare tid, att ga med i EU alltsa. Ar det inte t ex fantastiskt att lander med laang historia av krigsforing sitter i samma forening och beslutar tillsammans?
Storsta problemet, (ett stort sadant)ar de skamliga jordbruksubventionerna som utarmar tredje varlden.
Eleni S
För de socialdemokrater som är demokratiska socialister snarare än sociala demokrater så finns det ju ett annat EU kritiskt parti att rösta på.
Eleni, tror att du menar väl, men:
"Ar det inte t ex fantastiskt att lander med laang historia av krigsforing sitter i samma forening och beslutar tillsammans?"
De har suttit i samma förening tillsamans och beslutat om -
krig mot Serbien-Kosovo 1999 och deltagande i ockupation av Afghanistan. Som Erdogan nyligen sa i en Washington Post-intervju har de genom sin bojkott av Hamas (demokratiskt valda Palestinaföreträdare) berett marken för Israels Gazamassaker.
Jag har aldrig trott på att EU är ett förbund för fred.
Skicka en kommentar