2008-08-26

Bryter Rysslands erkännande av Abchazien och Sydossetien verkligen mot folkrätten?

Utrikesminister Carl Bildt påstår i dag att Rysslands beslut att officiellt erkänna Abchazien och Sydossetien som självständiga stater innebär ett lika tydligt som medvetet brott mot internationell rätt. Statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokraternas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin instämmer i kör: erkännandet bryter mot internationell rätt.

Jag blir alltid misstänksam när socialdemokrater och moderater omfamnar varandra i utrikespolitiska frågor. Bryter Rysslands erkännande av Abchazien och Sydossetien verkligen mot folkrätten? Hur kan Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Urban Ahlin vara så säkra på sin sak?

En av landets erkänt främsta experter i folkrätt - professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet Said Mahmoudi - har en helt motsatt uppfattning i sakfrågan. Till Svenska Dagbladet säger han: Jag anser att det inte finns något i folkrätten som förbjuder Ryssland att erkänna Sydossetien och Abchazien. Dessa områden har inte varit under faktisk kontroll av Georgien någon gång sedan självständigheten 1992. Från dag ett efter det att Georgien utropat sig som självständigt sade Abchazien att de inte ville vara med. Några veckor senare sade Sydossetien samma sak.

Said Mahmoudi drar också parallellen till västmakternas militära ingripande i Kosovo, och erkännandet av Kosovo som självständig stat: Enda skillnaden är att i fallet Kosovo kallades Natobombningarna i Jugoslavien för humanitär intervention. Här kallas Rysslands agerande för aggression, eftersom väst anser att områdena tillhör Georgien. Man kan sätta frågetecken för om det verkligen är så.

Professorn i internationell rätt säger således en sak, och motiverar dessutom sin ståndpunkt. Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Urban Ahlin säger en annan sak, och jag har hittills inte hittat någonstans där de motiverar sin ståndpunkt.

Erkännandet av Kosovo framstår alltmer som ett politiskt misslyckande - mindre än 30 av världssamfundets över 200 stater har, mig veterligen, hittills erkänt Kosovo. Men erkännandet av Kosovo gav Ryssland legitimitet att på ett motsvarande sätt erkänna Abchazien och Sydossetien. Västmakternas trovärdighet i folkrättsfrågor urholkas när de nu anklagar Ryssland för att göra med Abchazien och Sydossetien det man själva gjorde med Kosovo.

12 kommentarer:

Anonym sa...

En möjlig grund för påståendet om folkrättsbrott är att Ryssland har förbundit sig i avtal med EU att inte erkänna Abchazien och Sydossetien. Avtal som får ses som internationellrättsligt bindande.

S.A.I. Steve Lando sa...

Jag håller med till fullo vad som häri sägs, förutom en subjektiv bedömning, där jag således gör en annan:

"Erkännandet av Kosovo framstår alltmer som ett politiskt misslyckande"

Det är helt korrekt - det som senare sägs - att det gav Ryssland legitimitet (samt förvarnades kring) att erkänna Abchazien och Sydossetien, vilket var för väl, då ju dessa stater ändå inte de facto tillhör Georgien utan varit självständiga, om än ej de jure, sedan strax efter Sovjets upplösning.

D.v.s. att erkänna dem är att föra juridiken närmare verkligheten, och då den är berättigad, utifrån deras vilja samt historik, så är det ju till synes för väl, att prejudikatet Kosovo finnes (samt övriga som Said nämner).

Så att benämna det som ett 'politiskt misslyckande' är för mig fel, men kan väl tänkas vara en legitim benämning om man åsyftar att det varit ett politiskt misslyckande utifrån politikernas synvinkel, förutsatt att dessa politiker ej varit införstådda i den rättsmoral de förespråkat.

Ett fall av ytlig politik alltså, på samma sätt kan även Rysslands agerande visa sig bli, då de kanske inte omfamnar detta rättspatos i förhållande till andra eventuella självständighetsivrare när dylika upprinner inom deras eget territorium.

Men utifrån berörda folks synvinkel, o domvärjo, torde det inte kunna bli annat än 'rätt', i vilket fall.

Ulf Bjereld sa...

Till Douglas: Ja, det vore ju i så fall åtminstone ett argument. Men är det verkligen troligt att det är dessa avtal Bildt, Reinfeldt och Ahlin tänker på, och varför säger de inte det i så fall? I DN i dag påstår Condoleeza Rice i stället att erkännandena utgör ett folkrättsbrott eftersom de "strider mot flera resolutioner i FN:s säkerhetsråd". Även här är det oprecist. Flera resolutioner? På vilket sätt?

Till Steve: Med "politiskt misslyckande" avsåg jag att västmakterna inte lyckats få internationellt genomslag för sitt erkännande av Kosovo, samt att väst genom att erkänna Kosovo bjudit Ryssland på argument för erkänna Abchazien och Sydossetien.

Anonym sa...

Ur SvD 2008-08-26: Tomas Ries, direktör för Utrikespolitiska institutet, anser att gårdagens presidentbeslut bekräftar trenden att Ryssland blir allt mer avlägset från västvärldens värderingar.

– De lever ännu kvar på 1920-talets mentala nivå med ett slags geopolitiskt makttänkande: Att erövra ett fysiskt territorium är viktigt och man använder militär makt för det, säger han till TT.


Ries anmärkning på Ryssland gäller minst lika mycket USA.

magnus sa...

Får jag tipsa om en mycket intressant artikel, med en frilansande journalist och bloggare som träffat ett par av de största kännarna på Georgien (bl a Thomas Goltz, som skrivit "Georgia Diary: A Chronicle of War And Political Chaos in the Post-soviet Caucasus").

Den historiska bakgrunden nämns och från intervju av soldater och andra källor han möter ges vittnesmål att kriget startade 6 augusti, där Sydossetien utrymde en stad och sedan började beskjuta georgiska städer och soldater med tanks, men där även ryskt flyg deltog.

Anonym sa...

magnus: det är väl knappast så att Ryssland kan sägas ha rena händer, men spekulationer vars syfte är att framhålla Georgien som helt oskyldigt är knappast trovärdiga. En formulering som "A further provocation: they start shooting unmanned Georgian aircraft drones out the sky" döljer mer än den avslöjar: vad gjorde georgiska "drones" där överhuvudtaget? Var de inte ett uttryck för en provokation? Och var i Georgien bygger man så pass avancerad militär utrustning som "drones" ändå utgör? Kan det vara så att den "oblodiga" rosrevolutionen följs av en ojämförlig militarisering av Georgien med amerikanska vapen (som jag förstått det så har Georgien högst militärutgifter per capita i världen)?

Den sovjetiska nationalitetspolitiken gick f.ö. inte bara ut på "att ställa olika folk mot varandra": rent aktivt drog man gränser mellan republikerna för att splittra upp folkslag. Det är på den grunden som Georgiens gränser drogs, genom osseternas majoritetsområde t.ex. Alltså: den i artikeln så kritiserade sovjetiska politiken är det som grundlagt Georgiens krav på Sydossetien och Abschazien.

Förresten, ang. artikelns påståenden om att de centralasiatiska f.d. sovjetrepublikerna fortfarande följer Kremls gamla linje - varför går då deras affärer med Väst så bra?

Sammantaget så är det nog vist att ifrågasätta både Rysslands OCH Georgiens - det vill säga USA:s och NATO:s - linjer i den här frågan. Att anklaga Ryssland för att bedriva brutal imperiepolitik och sedan tiga om NATO-linjen är antingen ohederligt eller korkat. Och idén om att isolera Ryssland som straff - går inte den på tvärs mot alla liberala idéer om ekonomisk och institutionell integration som vägen till fred?

Jag vill inte försvara Rysslands oansvariga agerande, men jag vill lägga till att en policy om att "ge och ta" också innebär att man emellanåt också måste ge - eller lämna ifred. Rysslands oansvarighet matchas bara av en annan part - Bushs NATO-georgiska linje.

Anonym sa...

Jag har aldrig hört till den skola som anser att en gång utstakade gränser är heliga. Finns det hos osseter och abchaser - märk att vi här talar om människor som varken är georgier eller ryssar - en stark vilja att bilda egna, självständiga stater, bör detta respekteras.

Fast nästa fråga måste då, i det här fallet, bli om inte också Norossetien bör få rätt att utträda ur Ryska federationen och förenas med Sydossetien i en ny, självständig ossetisk stat.

Risken för Sydossetien och Abchasien, för att nu tala realpolitik, är annars att de i sin iver att bryta sig loss från Georgien i stället kastar sig i famnen på Ryska federationen.

Vad det senare brukar betyda kan man studera i Norossetien med dess höga antal ryssar: snart nog kan de här små områdena i stället för sitt nuvarande georgiseringsproblem komma att uppleva ett ökande förryskningsproblem.

Anonym sa...

De styrande i såväl Sydossetien som Abchazien har öppet uttalat att anslutning till Ryssland är ett alternativ till självständighet.
Ingen kommer att bli förvånad när nu Ryssland erkänt staterna, de senare om några år ingår en union med Ryssland, i praktiken en anslutning.
F.ö. är tydligen en stor del av invånarna i iaf Sydossetien ryska medborgare sedan Ryssland frikostigt delat ut pass där.

På det sättet påminner Rysslads agerande mot Georgien mycket mer om Hitlertysklands mot Tjeckoslovakien i frågan om Sudetendeutschland än om Kosovo.
/BR

magnus sa...

kigstid: "'A further provocation: they start shooting unmanned Georgian aircraft drones out the sky' döljer mer än den avslöjar: vad gjorde georgiska 'drones' där överhuvudtaget?"

"där"?

De talar om de fredsbevarande trupperna, vilka fanns på båda sidor, och de befann sig på de områden de enligt gällande avtal skulle befinna sig i. Något annat framgår inte av artikeln och hade inte förekommit anklagelser om när detta skedde.

Den aktion för att spränga en väg i Sydossetien, som togs beslut om och genomfördes ett dygn senare, och är det som gör att man skyllde på Georgien att starta kriget är inte samma sak. Nämnda ryska attack, liksom de Sydossetiers attack mot Georgien efter att de utrymt staden, skedde alltså långt innan anklagelser om att Georgien startade kriget.

Inga anklagelser om att Georgien överträdde gränser fanns innan nämnda anklagelser mot Georgien startade.

Förutom att Sydsossetien startade kriget är påpekandena att Sydossetier fått ryska pass och bistånd är korrekta.


krigstid: "Kan det vara så att den "oblodiga" rosrevolutionen följs av en ojämförlig militarisering av Georgien med amerikanska vapen"

Det tror jag inte, men visst kan man ha köpt amerikanska vapen. Sån utrustning är inte heller speciell i dag.

Det nya lilla landet i området har låtit upp till 9 procent av en inte per capita särskilt stor BNP gå till militärutgifter, vilket inte är onormalt (källa).

BNP per capita motsvarade 2007 endast 4700 USD, det vill säga cirka 1/8 av Västeuropeiska länders nivå, så ditt påstående att Georgien i absoluta tal satsat mest på militärutgifter stämmer inte. T ex Frankrike satsade (enligt CIA World Factbook) 2.6 procent på militärutgifter 2007. D.v.s. mindre än hälften av Georgiens militärutgifter per capita.


krigstid: "den i artikeln så kritiserade sovjetiska politiken är det som grundlagt Georgiens krav på Sydossetien och Abschazien."

Nu lever ju nästan hälften av Sydosssetierna i Georgien, som georgiska medborgare, och t o m som centrala ministrar i dess regering. Sydossetien har ju haft självständighet under nuvarande mjuka liberala georgiska regering, så vad är problemet som Georgien ska lastas för?


"artikelns påståenden om att de centralasiatiska f.d. sovjetrepublikerna fortfarande följer Kremls gamla linje - varför går då deras affärer med Väst så bra?"

Västs affärer med den allt mer doktrinära ryska regimen själv har också gått bra. Varför frågar du? Vad har det med den specifika frågan om hur kriget startade att göra?

Jag tänker inte diskutera Kaukasus historia här, vilket gjordes i samtalet i den långa artikeln, och begriper som sagt inte varför du drar in ovidkommande saker.


"Att anklaga Ryssland för att bedriva brutal imperiepolitik och sedan tiga om NATO-linjen är antingen ohederligt eller korkat."

Gärna! Men nämn då något aggressivt hos NATO här? Diskussioner måste ju grunda sig på faktaargument. NATO har under det att Ryssland hotat om svåra konsekvenser, backat för minsta lilla stöd till Georgien. De vägrades t o om att vara med i Membership Action Plan, som Albanien och Makedonien i år bjöds in till.


"Bushs NATO-georgiska linje"

Fakta på bordet, tack!

Anonym sa...

enn kokk har naturligtvis rätt, så också BR, men vilken framtid har vi egentligen tänkt oss för Kosovo (med O, inte helt opolitiskt valt, nota bene!). Alltså, båda kommentarerna tillsammans: Kosovos självständighet måste nog betraktas som en övergångshistoria fram till att regionen övergår till Albanien. Allvarligt talat, vad tror ni att en folkomröstning i den staten i frågan skulle leda till? Ett sant politiskt handlande av NATO/EU skulle vara att effektuera detta omedelbart och som kompensation erbjuda Serbien generösa villkor för inträde i EU. Ekonomi i utbyte mot nationell stolthet? 1900-talet hade sett helt annorlunda ut ifall ledande politiker tänkt så i Versailles. Varför försitta chansen nu?

Och dessutom, BR: det är inte Ryssland som i Ossetien-frågan (är vi ens i en situation där vi kan kalla det för det, eller är det fortfarande en Georgien-fråga? Vattendelare!) agerar som Serbien gentemot Kosovo. Snarare är det GEORGIEN som handlat som Serbien i så fall - och förnekandet av detta skulle innebära ett förnekande av varje provokation av UCK gentemot den jugoslaviska centralmakten (vilket borde bli svårt med tanke på de våldshandlingar som föregick till och med den uppladdning som i sin tur ledde till "Operation hästsko" där!).

Kan vi ens hålla koll på vilken propaganda som kolporteras av vilken sida?

Anonym sa...

Där har du fel Krigstid. Kosovos önskan om självständighet stöddes av hela västvärlden och Albanien delade inte ut albanska pass för att markera att Kosovo bör ingå i Albanien.
Fram till Rysslands erkännande av utbrytarstaternas självständighet erkändes georgiens överhöghet över dem av hela världen.
Rysslands argument för att ingripa påminner slående om Nazitysklands för att annektera Sudetendeutschland.
Först delar Ryssland ut ryska pass till en majoritet av invånarna i Sydossetien. Sedan ingriper man för att skydda ryska liv.
Ett praktfullt exempel på stormaktsimperialism, helt jämförbart med Nazitysklands agerande.
/BR

Anonym sa...

Apropå vem som bär skulden till kriget finns numera en oberoende rapport från OSSEs observatörer enligt Der Spiegel.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1641017.svd

AV någon anledningen är dock rapporten fortfarande endast inofficiell. Kan hända är det lite för känsligt att spräcka hål på de fabler som spridits av personer som Calle Bildt och andra. Och som tycks upprepas i denna bloggs kommentatorspår med allt mer desperata argument.

/ATEIST