Internationella Olympiska Kommittén (IOK) beslöt i dag att diskvalificera den svenske brottaren Ara Abrahamian från herrarnas grekisk-romersk brottning, 84 kg. Därigenom fråntas Ara Abrahamian även formellt den bronsmedalj som han själv demonstrativt lämnade kvar på brottarmattan när han i vredesmod lämnade prisceremonin i torsdags.
Jag har all respekt för Ara Abrahamian som privatperson och för de idrottsprestationer han tidigare åstadkommit. Men hans protest i fredags var i mina ögon egoistisk och ett svek mot alla de människor som givit honom sitt helhjärtade stöd under så många år. En olympisk medalj är faktiskt ingen privatangelägenhet, som man slänger bort hur som helst.
Ara Abrahamians omdömeslösa uppträdande skall också vägas mot den journalistiska kollaps som drabbade delar av svensk media. Okritiskt återgavs svepande anklagelser om att den påstådda bortdömningen av Abrahamian skulle bero på "korruption" inom brottningen. Korruptionen sades först bestå i att öststaterna höll varandra om ryggen. Jag har lite svårt att förstå vari öststatskonspirationen bestod, med tanke på att Abrahamians motståndare var från Italien och mattdomaren Jean-Marc Petoud från Schweiz.
Nästa konspirationsteori gick ut på att domaren Jean-Marc Petoud var kusin med presidenten i internationella brottningsförbundet, Raphaël Martinetti. Men trovärdigheten i att dessa två schweizare skulle ägna kusinträffarna åt att mygla bort en svensk till förmån för en italienare problematiserades inte.
I Aftonbladet tillåts den svenska förbundskaptenen Leo Mylläri kalla den schweiziske domaren för den lilla grisen utan att någon reagerar. Den lilla grisen? Den svenske förbundskaptenens uttalande visar onekligen att brottningen stinker. I Sverige.
Turbulensen kring Abrahamian gör mig extra ont eftersom jag gillar brottning väldigt mycket. Jag tillhör den generation för vilken Frank Anderssons VM-seger 1977 på en oväntad halvnelson är ett av ungdomsårens lyckligaste idrottsminnen. Men jag minns också när den svenska brottaren Thomas Johansson avslöjades som dopad och under förödmjukande former fick lämna tillbaka sin silvermedalj från OS i Los Angeles 1984.
Jodå - det finns säkert åtskilligt inom brottningen som är sjukt och som behöver åtgärdas. Men jag misstänker att mycket inom svensk brottning är en del av sjukdomstillståndet.
Vill man reformera brottningen måste man också agera på ett sådant sätt att man inte diskrediterar sig själv som reformator. Så länge Sverige har en förbundskapten som kallar en domare för "den lille grisen" så har Sverige placerat sig själv vid skampålen, och har ingen möjlighet att påverka brottningen i en sundare riktning.
5 kommentarer:
vad det bara jag som tyckte det hela var roligt?
Eleni
Jag tror bestämt att Bjereld levererade en riktig moralkaka där...!
Efter ett såndant inlägg är det nog risk att Ulf själv får dra på sig trikåen och ge sig in i ringen.... =) =) =)
(Det som jag tycker ska bli intressant är om, och hur, man tänker utreda eller förklara domarnas bedömningar, eftersom dom lämnat två olika förklaringar. Det är ivarjefall en för mycket.)
På vilket sätt är det svenska folket som har genomfört Aras prestation att vinna bronsmatchen? Han som tävlande, han som vann och då han kastade silvret från förra OS så var det ju inte direkt förvånande att ett brons åkte i backen givet det som hände.
Att du sedan antyder att DIN svenska medaljhunger väger tyngre huruvida han känner sig smutstig då han tog emot priset finner jag något osmakligt.
Dessutom har du faktafel. Det är en italienare som utser domarna och han mötte just en italienare.
Dessutom kan det ju inte komma som någon överraskning för dig att socialdemokratiska (nåväl obunden) Aftonbladet har dålig journalistik. Som professor borde du vara bekant med begreppet aftonbladsjournalistik. Konsten att göra en trerätters middag av EN fluga.
Håller med dig Ulf. Det har varit lite väl mycket konspirationsteorier i årets OS. Därmed inte sagt att det säkerligen fanns partiska domare osv.
Skicka en kommentar