Israels premiärminister Ehud Olmert har presenterat ett förslag till principöverenskommelse med avseende på gränser, flyktingar och säkerhetsarrangemang mellan Israel och en framtida palestinsk stat. I västerländska medier har förslaget kommit bort i en nyhetsrapportering som dominerats av krisen i Kaukasus och OS i Peking.
Men det finns ett annat skäl till att förslaget fått så blygsam uppmärksamhet i omvärlden. Förslaget var nämligen utformat på ett sätt så att det var mer eller mindre självklart att det skulle avfärdas av den palestinska presidenten Mahmud Abbas. Så har också skett. Förslaget ger i stort sett palestinierna ingenting när det gäller frågorna om Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat (Jerusalemfrågan skjuts på framtiden i förslaget) eller om de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Den palestinska staten skulle förvägras rätten att ha ett militärt försvar. Israel skulle behålla sju procent av Västbanken, inklusive de största bosättningarna, och palestinierna skulle kompenseras genom landområden i Negevöknen. Dessutom förutsätter hela arrangemanget att Hamas först avlägsnas från makten i Gaza.
Ja, vad skall man säga. Visst måste båda parter kompromissa. Men kompromisser måste utformas på ett sätt så att det åtminstone finns någon politisk realism i att de skulle kunna vara möjliga att accepteras av motparten. I det här fallet är det lätt att instämma i Mahmud Abbas beskrivning av det israeliska förslaget som ett slöseri med tid.
Ehud Olmert visste förstås att hans förslag var oacceptabelt för den palestinska motparten. Men Olmerts tid rinner ut - han lämnar inom kort uppdraget som partiledare för Kadima och därigenom i förlängningen uppdraget som israelisk premiärminister. Olmert har investerat mycket av sin personliga och politiska prestige i att en principöverenskommelse mellan israeler och palestinier skulle komma till stånd under 2008. Så kommer dessvärre inte att bli fallet.
Förslaget syftade till att rädda vad som räddas kan av bilden av Olmert som en hängiven och energisk fredsmakare, som ändå vägrade sälja ut centrala israeliska säkerhetsintressen. Men i historieskrivningen blir Olmert inte mer än en parentes. Först när Kadima fått ett nytt ledarskap och Israel en ny regering (med eller utan nyval) kan fredsprocessen mellan israeler och palestinier på allvar börja igen.
20 kommentarer:
"Förslaget var nämligen utformat på ett sätt så att det var mer eller mindre självklart att det skulle avfärdas..."
Att fredsförslaget inte uppmärksammas av media kan väl också förklaras av att araberna alltid bara vägrar allt! Ingen dialog, inga kompromisser, inget ge och ta - bara orealistiska krav som inte leder någonvart. Samtidigt är ju inget annat att vänta av palestinierna. Deras vision är ju att Israel elimineras, vilket ju tydligt formuleras i både PLO:s och Hamas stadgar.
Det kanske börjar bli tröttsamt att palestinierna ständigt strävar efter omöjligheter, som om inget har hänt under 60 år. Att Israel existerar och utvecklas som demokrati och välfärdsstat, att krigsförluster ju självklart minskar den förlorande sidans möjligheter att vinna fördelar.
Stödtrupperna i form av politiker på vänsterkanten får tydligen allt svårare att trovärdigt föra arabsidans talan. Någon fredlig dialog, fredsprocess eller fredlig samexistens har det aldrig varit tal om från arabiskt håll. Detta börjar kanske bli uppenbart för både media och det politiska vänsteretablisemanget...
Båda parter är givetvis helt medvetna om att de krigsförbrytare som samarbetade med Nazityskland under WWII och deras ättlingar samt de araber och deras ättlingar som angrep judarna i November 1947 aldrig kommer att tillåtas "återvända" till dagens Israel. Det kommer i slutändan att handla om att Israel betalar ekonomisk "kompensation".
Saken kompliceras dessutom av de 850 000 judar som tvingades fly från arabländerna där israel har berättiga anspråk på ekonomisk kompensation.
Men visst kommer inget att hända på förhandlingsfronten innan Kadima fått ny partiordförande och Israel en ny PM.
Bara att hoppas att Shaul Mofaz blir PM. Han kommer inte vara mjuk mot vare sig araber eller Iran.
Hej Ulf! intessant blogg. Haller som vanligt med - men maste fraga dig, vad anser du om ratten att atervanda? Realistiskt eller orealistiskt?
Sedan undrar jag om du har nagot tips om nagon organisation dar man kan skanka pengar som gar direkt till de mest behovande palestinierna....
Sedan vore det kul att hora mer analys om Ryssland Georgien..
mvh Eleni S
Jag vill bara hänvisa den anonyma till Rawia Morra:
http://rawiamorra.se/2008/08/12/olmerts-bedragliga-matematik/
Hon skriver väldigt kunnigt. Här man erbjuder bara hälften av Västbankens yta är man inte seriös.
Till Eleni: Tack för uppskattning. Flyktingfrågan är svår. Det är inte realistiskt att tro att mer än ett fåtal palestinier kommer att kunna utnyttja rätten att återvända till det som i dag är staten Israel. Här måste det i förhandlingarna ske ömsesidiga kompromisser som ger palestinierna en kompensation som är tillräckligt stark för att de skall välja att avsäga sig rätten.
Jag rekommenderar gärna de svenska Palestinagrupernas biståndsarbete som sker i samarbete med SIDA och som riktar in sig på hälsovård samt barn och ungdomar. Du kan läsa mer om detta biståndsarbete här.
Jag skall försöka återkomma till problematiken kring Ryssland och Georgien.
Egon,
Tyvärr är Rawias karta lika verklighetsfrämmande (vad gäller Mellanöstern) som en karta över månens baksida. Tex markerar kartan att barriären går rakt söderut från Gilboa-berget (stämmer inte, den fortsätter österut), markerar en enklav som inte existerar norr om Baqa el-Garbia, enklav som inte existerar kring Tulqarm. Hela markeringen söder om Jerusalem är totalt felaktig, då barriären är nästan färdigbyggd och till stor del följer gröna linjen.
Ulf,
"Rätten att återvända"??
Vilken då rätt? Vem har gett palestinierna den rätten? Vad jag vet existerar den bara i palestiniernas egen fantasi.
Haller med Ulf! Kompensation ar viktigt. Cordelia Edwardsson skrev i en intressant kronika, jag kommer tyvarr inte ihag vilken, om att det framst ar viktigt for palestinierna att fa erkannande, dvds att Israel inser och erkanner sitt ansvar. Forst da ar nog en riktig forsoning mojlig...
Eleni
De araber som generationer igenom migrerat över MÖ har givetvis ingen rätt att "återvända" tii de generösa israeliska socialförsäkringsvillkoren.
Ulf
Att Olmert blir en parantes, och bara ännu en i raden av korrupta israeliska politiker är nog ett riktigt antagande.
Dock minns åtminstone jag att när Amir Peretz och Ehud Olmert tillträdde på sina poster, så var det första gången Israel hade en ”civil” ledning, inte massa avdankade militärer.
Det fick åtminstone Haaretz att skriva ett antal artiklar om en ny ”era” och nya möjligheter.
Kanske var det just denna militära oerfarenhet som till syvvende og sist slutligen fällde avgörandet - inte att det israeliska kriget i Libanon skulle ha gått bättre, utan att Peretz och Olmert kände sig tvungna att bevisa något och inte kunde stå emot den israeliska opinionens krav på blod.
När en kombination av underskattning och arrogans ifrån IDF, samt ett ypperligt organiserat Hizbollah genererade Israel ännu en svidande förlust, så var det ändå Olmerts huvud som krävdes på fat- trots att han enbart följt den allmänna åsikten.
I efterhand kan man spekulera i om det egentligen hade varit klokast av Olmert att ta den inhemska stormen mot beslutet att inte gå i krig, jämfört med att försvara beslutet att gå i krig.
Å andra sidan, utan militär bakgrund är det svårt att motivera det ena eller andra beslutet - dessutom så hade han väl istället för evigt stämplat som en ”civil fegis”, och det var den bilden han ville undvika.
Rätten att återvända till det Egypten som ockuperade GS 1948-1967och rätten att återvända till det Jordanien som ockuperade WB under samma period. Vist OK! fråga bara Egypten och Jordanien om de vill ta emot araberna på WBGS.
Eleni, det är naturligtvis viktigt att båda sidor i konflikter, och inte mindre i denna konflikt förstås, inser och tar ansvar för sina ageranden.Det duger inte att skaffa fram en(1) skyldig.Det är något alla som stöder palestinska anspråk på en stat måste tänka på om man vill sträva efter försoning.
Det är angeläget att ge stöd till behövande palestinier.Och det borde vara ytterst angeläget för alla fredsälskande att SIDAs och andras pengar inte går omvägar via Hamas och används av terrorgrupper till vapen, krigshandlingar, indoktrinering av barn och ungdomar i folkhat eller annat som inte på något sätt gynnar palestinier.Din fråga var mycket bra.
Det finns israeliska och andra grupper som sysslar med direkt stöd till palestinier i Gaza.Går verkligen de svenska palestinagruppernas stöd i samarbete med SIDA, det Ulf föreslår, alltid till hälsovård och arbete med barn och ungdomar i fredligt syfte? Som erfarenheten har visat - tom en SIDA-sponsrad undersökning, den som mörkades - finns det många tvivel om hur fördelningen av pengar i denna och andra regioner och ansvaret för stödet sköts. Så i grund handlar det på alla håll om ANSVAR.
A-K Roth
Är du förvånad Ulf? Det är inte jag.
Man behöver bara läsa g. tikotzinskys kommentar ovan för att inte bli förvånad.
Ulf, en fråga:
Vilka garantier finns i dagens situation - terrorgrupp i ledning i Gaza - att det stöd du rekommenderar går precis dit det ska för att hjälpa palestinska barn och ungdomar och till hälsovård och att det INTE går till illgärningar eller ledarskapets fickor? Vilka ansvarar för att det går till fredliga ändamål? Har vi lärt av erfarenheterna under PLO?
Kerstin: Nonsensinlägg!
A-K Roth
Och jag rekommenderar intresserade av flyktingfrågan att läsa Geneveinitiativets förslag, http://www.geneva-accord.org/general.aspx?FolderID=250&lang=en
Jag tror också att det är ett misstag att alltid avfärda processen som "slöseri med tid". Visst skulle jag också vilja att det gick fortare, men det är alltid så lätt att avfärda alla fredsansträngningar som "nonsens" och så vansinnigt svårt att bygga upp någonting i den här bräckliga situationen.
För mig är grundekvationen rätt enkel: säkerhet för Israel, självständighet för palestinierna. Sedan kan man kompromissa om territorium.
Till Anna: Vi är överens att en fredsansträngning i sig aldrig är meningslös eller slöseri med tid. Men Olmerts plan uppfattar jag som främst avsedd för den israeliska inrikespolitiken, och därmed inte seriös i förhållande till motparten. Därav mitt språkval.
Till A-K: Det finns självklart aldrig några garantier för någonting. Röda Korset kan drabbas av korruptionsskandaler och Rädda Barnen tappa kontrollen över delar av sin verksamhet. SIDA i samarbete med de svenska Palestinagrupperna är för mig en så trygg kombination som det går att tänka sig.
Jag rekommenderar Ulf att läsa boken "Six Days of War" av Michael Oren. Den är den mest erkända historiska och detaljerade skildringen av sexdagarskriget. Det är tydligt att det saknas kunskaper om händelserna 1967 här.
Gällande Ulfs kommentarer till det israeliska fredsförslaget så bör det kommas ihåg att palestinierna nu säger nej till något som de troligen inte kommer att erbjudas igen.
Israel har ingen som helst anledning att "erbjuda" palestinierna saker. Det är palestinierna, som stred tillsammans med de invaderande arabländerna 1967, som ska erbjuda Israel fred, och därefter förhandla om territorium.
Före 1967 var situationen en annan. Sedan 1967 är situationen förändrad, och det är bara för araberna att lära sig att leva med det, och insikten om att krig mot Israel leder till deras egen katastrof.
Inte bara det tomas.
Araberna i mandatet Palestina samarbetade under stormuftin av Jerusalem Amin al-Husseini med nazityskland under WWII, angrep storskaligt i slutet av 1947, efter FN´s delningsbeslut, judiska samhällen och personer i mandatet och har kontinuerligt utövat terrorism mot israeler alltsedan Israels bildande.
Araberna på WBGS har inga rättigheter att ställa krav på en egen stat utan att först erkänna den judiska statens rätt att existera. Gränsfrågor får lösas via förhandlingar och "återvändande" av araber av olika ursprung till Israel är givetvis uteslutet.
/BR
Ulf, ett tips i all stillhet, varför inte börja ta betalt av Tikotzinsky och BR?
Eller också kan du ju börja "praktisera Trumans atom-doktrin om 'massive retaliation.'" som dessa militärknuttar brukar tala om?
Tack för svar, Ulf. Att det finns korruption lite varstans visar bara att man ska vara mer försiktig med sitt stöd.
"...SIDA i samarbete med de svenska Palestinagrupperna är för mig en så trygg kombination som det går att tänka sig..."
O.K., du känner dig trygg.Antingen vet du precis vart ditt stöd genom dem går eller så litar du på individer i ansvarsställning hos dessa grupper.Men jag har ingen sån information som gör att jag känner mig trygg.
A-K Roth
Skicka en kommentar