2008-08-31

Klass, kön och individualiserad föräldraförsäkring

I dag framkom att den socialdemokratiska rådslagsgruppen för välfärdsfrågor - ledd av vice ordföranden i socialutskottet Ylva Johansson och ordföranden för IF Metall Stefan Löfvén - föreslår att föräldraförsäkringen på sikt skall göras helt individuell. Nu är två av föräldraförsäkringens 13 sjukpenninggrundande månader reserverade för respektive förälder, och kan således inte överlåtas. I ett första steg skall föräldrarna få sig tilldelat en tredjedel var, och en tredjedel skall föräldrarna gemensamt få bestämma över.

Grundtanken är naturligtvis bra. Eftersom männen i dag bara tar ut 20 procent av föräldraledigheten konserveras kvinnans bundenhet till hemmet och därigenom den rådande könsmaktsordningen. Därför - ändra systemet och tvinga hem männen. Visst, jag är med. Tror jag. För det finns en hake i det hela.

Haken är att vi inte bara lever under en könsmaktsordning utan också - och kanske framförallt - i ett klassamhälle. Genom att tvinga hem männen under en större del av föräldraledigheten minskar i de flesta fall den ekonomiska basen för respektive familj, eftersom mannen oftast tjänar mer än kvinnan i familjen. Denna minskade ekonomiska bas blir förstås mer kännbar i de familjer som lever under knappa omständigheter, jämfört med familjer med betydligt högre löneinkomster.

Så ur ett kortsiktigt perspektiv står här kön mot klass. I sådana fall brukar jag välja klass. En kvinnlig LO-arbetare har i min värld mer gemensamt med sin manlige LO-kollega än med sin kvinnliga chef. Men här väljer jag kön. Jag tror att reformen - fullt genomförd - kommer att bidra till att montera ner den könsmaktsordning som utgör en icke oväsentlig del av klassamhället. Minskade inkomster för låglönefamiljer som en konsekvens av en individualiserad föräldraförsäkring går att hantera på annat sätt.

8 kommentarer:

Moa sa...

Det ekonomiska argumentet funkar om man menar att pengar är allt. Relationer mellan människor byggs och underhålls av fan så mycket mer än pengar. Att som kvinna bli sviken av sin bästa män - sin man - kan aldrig vägas upp av aldrig så mycket pengar. Vill man sabba sin relation ska man leva ojämställt, det är ett som är säkert.

BR sa...

Här är några kvinnor som inte alls gillar att se män bära runt på bäbisar i selar utan vill se mer maskulina män omkring sig.
http://pmnilsson.wordpress.com/2008/08/24/jessica-zanden-och-cecilia-gyllenhammar-om-carl-hamilton-sluta-las-guillou-alska-istallet/
/BR

Anonym sa...

Klass-samhälle!?

Om Bjereld med den termen menar att människor tjänar olika mycket pengar - ja, då stämmer det. Då har alla samhällen genom hela den kända västerländska civilisationens 3000-åriga historia varit klass-samhällen, inklusive de kommunistiska. Till och med kibbutzerna måste kallas klass-samhällen, eftersom människorna genom livet lyckas skaffa sig olika privilegier och förmåner. I det perspektivet är begreppet klass-samhälle totalt intetsägande, ungefär som att beskriva Östersjöns vatten som "vått."

Eller för att använda Bjerelds eget exempel - den kvinnliga LO-medlemen som tjänar mindre än sin kvinnliga chef: Är hennes barn ödesdömda att också bli lågavlönade LO-medlemmar, liksom chefens barn är dömda att bli chefer? Eller tjänar LO-medlemmen mindre än chefen för att chefen har högre utbildning, mer erfarenhet, större ansvar och skapar större ekonomiskt mervärde?

Men kanske Bjereld i stället menar klass-samhälle i det klassiska marxistiska perspektivet. I klassisk marxism finns ett antal klasser - men främst arbetare, bönder och kapitalägare. Klasstillhörigheten ärvs från generation till generation, och det finns ingen uppåtgående mobilitet. (Däremot finns det nedåtgående mobilitet, från petit burgoisie till proletärklassen.) En sådan klassindelning är knappast relevant för Sverige, eller något annat Västland för den delen.

Så återstår att be Bjereld redogöra för sin uppfattning om begreppet klass-samhälle, som är så centralt i den aktuella bloggposten.

GT

Anonym sa...

Noa, du har sa ratt! att leva ojamnstallt ar ett umarkt vag til skilsmassa. Bjereld, tack for din prioritering!
Det ar bra att valja kon framfor klass. En annan aspekt om man tanker klass ar ju att kvinnor faktist ofta tillhar lagre klass an mannen, eftersom vi fortfarande har loneskillnader baserat pa kon. Ocksa inom klasserna. Jamfor en svensk hantverkare, som tjanar mycket bra, med en underskoterska, som tjanar daligt. tyvarr ar underskoterskan oftast kvinna och hantverkaren oftast man.
Eleni

Anonym sa...

BR, det ar en smaksak, vissa kvinnor vill ha jamnstallda man, andra vill det inte. For ovrigt tycker jag det lustigt att Zanden och Gyllenhammar kritiserar Jan Guillous bocker utan att ha last dem forst.
Eleni

BR sa...

Ytterst intressant att jämställdhet kan definieras som lagstiftad likadelning av föräldraledighet, lika lön för olika arbeten för att kvinnors lägre lön beror på att de av patriarkatet tvingats skaffa sig lägre utbildning och att skattebetalarna skall subventionera den förlust i familjeekonomin som det innebär att manliga högre inkomsttagare skall tvingas stanna hemma lika länge för barn, som kvinnor med lägre inkomst och utbildning.
I sanning en präktig sovjetrysk reform.
Förlåt att jag nästan glömde nämna par av samma kön eller sådana där den ena parten gillar kvinnokläder trots samma kön. Låt oss inte glömma denna stora, glömda grupp.
/BR

Anonym sa...

kvinnor har som regel hogre utbildning an man. Och far lagre lon for samma arbete.
Eleni S

Dogge sa...

Ulf, jag tycker du glömmer ett problem.

Om en tredjedel (och på sikt hälften) av föräldradagarna öronmärks för respektive förälder finns det en stor risk att barnen drabbas. Det finns nämligen en överhängande risk att mannen i låginkomstfamiljer inte utnyttjar (alla) sina dagar och att barnen därför får mindre tid hemma med någon av sina föräldrar innan han eller hon börjar på dagis. Med andra ord en tillbakagång till tiden då vi hade 10 månaders föräldraförsäkring.