En dryg timma kvar till Sveriges Televisions utfrågning av moderatledaren. Men frågan om hur det ska gå för Reinfeldt syftar inte främst på kvällens utfrågning – där går det säkert bra - utan i stället hur det ska gå för honom på lite längre sikt.
Fredrik Reinfeldt har som ingen annan svensk partiledare ändrat uppfattning i flera politiska sakfrågor. Han legitimerar sina förändrade åsikter med att han lyssnar på andras argument och att även politiker är människor av kött och blod som då och då har fel. Socialdemokraterna har mött Reinfeldts agerande genom att kalla honom för Flip-Flop-Fredrik och anklaga honom för att byta åsikt lika ofta som han byter skjorta.
Att byta uppfattning och erkänna fel kan vara ett uttryck för öppenhet, ödmjukhet och mod. Men det kan också vara ett uttryck för osjälvständighet, opålitlighet och cynisk politisk taktik. Det finns en gräns där den första positiva tolkningen obevekligt glider över i den andra och Reinfeldt har närmat sig den gränsen.
Som statsminister får Reinfeldt en segrares plattform och några år på sig att restaurera sin trovärdighet. Men om han förlorar valet kommer de interna kritikerna i moderaterna att skylla förlusten på partiets förflyttning in mot mitten av det politiska fältet. Kommer Reinfeldt då att stå fast vi de positionsförkjutningar han som partiledare genomdrivit? I så fall stärker han sin trovärdighet inför väljarna, men riskerar samtidigt att ätas upp av den interna kritiken. Eller kommer Reinfeldt att låta moderaterna glida tillbaka högerut igen? Då sitter han kanske åtminstone tillfälligt säkrare som partiledare, men till priset av att hans trovärdighet inför väljarna minskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar