Inför årets val står den svenska borgerligheten mer enad än någonsin. Men enigheten har ett pris. De ideologiska skillnaderna mellan de enskilda borgerliga partierna har i princip raderats ut.
I gårdagens partiledardebatt kunde vänstersidan formulera olika ideologiska visioner om solidaritet, jämlikhet och ekologiskt hållbara samhällen. Därigenom blev det möjligt för personer med röd eller grön ideologi att förhålla sig till de enskilda alternativen, och genom sin rösthandling på söndag markera vilken ideologisk inriktning på den rödgröna sidan man ville stärka inför stundande regeringsförhandlingar (om nu inte borgerligheten går och vinner valet, förstås).
Men på den borgerliga sidan är partierna så hopkompromissade att det inte blir utrymme för några ideologiska nyanseringar, vid sidan av deras allmäna patos för marknadsekonomi. I stället inriktade de borgerliga partierna sin argumentation på effektivitet: Vi är mer eniga än vad ni är, och har därför bättre möjligheter att genomföra vår politik än vad ni har att genomföra er, löd deras credo.
Som om det inte spelade någon roll vilken politik som skall genomföras, bara den går att genomföra!
De borgerligas enighet får vänstern att framstå som dynamisk, som en politisk kraft i rörelse, och där väljarna avgör styrkeförhållandena mellan de olika ideologier som de rödgröna partierna representerar. Borgerligheten framstod som monolitisk. De borgerliga partierna har kompromissat bort sin individualitet, och därför blir deras retorik tom och kall.
7 kommentarer:
Hej Ulf,
Om jag inte missminner mig så var ditt budskap för ett litet tag sedan det motsatta. Då hette det att borgerligheten var djupt splittrad i utrikespolitiken. Och om jag inte tar alldeles fel ansåg du att denna splittring var ett stort aber. Eller som du själv valde att uttrycka saken på din egen blogg "den borgerliga splittringen i dessa frågor (påverkar) bilden av deras regeringsduglighet negativt".
För egen del tror jag sannolikheten är större att väljarna uppfattar Den Store Ledaren som ödmjuk, återhållsam och rustad med ett bra löpsteg, än att de ser vänstern som en dynamisk kraft. Vår ledare har ju tidigare sagt att deras samarbete varit tömt på kraft och i dagarna sade Han att det skulle vara tänkbart att regera tillsammans med ett borgerligt parti.
Hälsar
Patrik
Borgerligheten har provat vänstertrions strategi i tidigare val utan att lyckas och därför är det väl helt logiskt att man i detta val satsar på enighet. Visst, det finns nackdelar med denna strategi men i årets val tror jag fördelarna överväger. Ditt resonemang att enigheten skulle ligga alliansen i fatet framstår i mitt tycke mer som önsketänkande, att gripa efter halmstrå i en alltmer prekär situation. Sedan är det ju så att borgerligheten inte är enig i precis allt varför det spelar viss roll att rösta på ett visst parti inom alliansen.
Hej Ulf!
I början av ditt inlägg skriver du att "De ideologiska skillnaderna mellan de enskilda borgerliga partierna har i princip raderats ut."
Där tror jag att du har fel. De ideologiska skillnaderna mellan partierna må ha raderats ut på kort sikt men det är bara i retoriken och det finns en logisk förklaring.
De borgerliga partierna har känt att de verkligen har chansen att vinna den här gången. Därför har man gått långt i kompromissandet och skjutit alla problem det kan ge på framtiden, eller om man så vill till efter valet. Internt har de kunnat säga att de har kompromissat mycket men att de har gjort det för att vinna valet och att alternativet är fortsatt S-styre. Det är förmodligen en riktig analys.
Jag vet att det jäser internt i folkpartiet och centern där opinion finns för att man har lagt sig för mycket för moderaterna. Det går att göra det om syftet är att vinna valet men det kommer inte att hålla på lite längre sikt.
De ideologiska skillnaderna mellan de borgerliga partierna kommer att komma tillbaka efter valet. Det kan möjligtvis börja försvinna igen runt 2009 men de är tillbaka igen i oktober 2010.
Personligen ser jag det som en fördel att ett regeringsalternativ går till val på en politik som man är överens om att genomföra.
Med vänsterkartellen så har man tydliga ideologiska skillnader, och skillnader i sakpolitik som är oöverstigliga (utrikes- och EU-politiken) - väljarna har inte en aning om vad som blir följden av en vänstermajoritet.
Du glömmer bort att inget parti kan emotse egen majoritet i det här valet.
En fråga med anlening av att du är socialdemokrat - finns det någon statsvetare i Göteborg med borgerliga preferenser? Påverkar politiska sympatier er forskning, anser du?
Önsketänkande - Moi!?
Det är sant att alliansens enighet varit ett av dess starkare vapen i valrörelsen. Men ingen fördel utan nackdel. Jag tycker att enigheten suddar ut partiprofilerna på ett sätt som skapar anonymitet och profillöshet, vilket i sin tur kan eka tomt.
Jag delar uppfattningen att de ideologiska skijelinjerna mellan de fyra borgerliga partierna kommer att synliggöras igen, så snart valet är avklarat.
Jag tror att värderingar i någon mening påverkar all forskning - om inte annat så när det gäller vad man tycker det är viktigt att forska om. Därför är det viktigt att man som forskare alltid redovisar hur man gått till väga i sin undersökning och vilket tänkande som ligger till grund för ens slutsatser. I Göteborg är vi ungefär tio professorer i statsvetenskap (flest i landet!), så där ryms säkert både det ena och det andra.
http://www.youtube.com/watch?v=249JaIaubVw
Tror du en rakryggad borgelig utrikesminister tar bladet från munnen? Kolla detta klipp!
Till Magnus: Jag tror fortfarande att Maud Olofsson är en tänkbar utrikesminister. En centerpartist på utrikesministerposten innebär mindre risk för en utrikespolitisk strid med socialdemokraterna. Maud röt också till mot USA:s krig i Irak, t o m betydligt högre än vad socialdemokraterna gjorde.
Det blir politiskt svårt för alliansen med en Nato-kramare från folkpartiet eller moderaterna som utrikesminister, när alliansen samtidigt skall vill garantera att Sverige skall vara militärt alliansfritt. Trovärdigheten i politiken urholkas.
Skicka en kommentar